Denna fältartistgrupp under ledning av fältregissör Linda Grenholm tjänstgör i Kosovo januari 2013
Medlemmarna i gruppen är:
Linda Grenholm, ledare, gitarr
Mikke Johansson, bas
Julia Nilsson, sång
Thorleif Robertsson, trummor
Nicklas Thelin, gitarr
Reine Dahlberg, ljudteknik
Livgardet dag 1
Tidigt på morgonen den 4:e dec står jag huttrande och väntar i mörkret och snön på Lt Robertsson och hans bil. Vi plockar upp Lt Thelin på vägen och sen bär det av mot Kungsängen och livgardet. Där möter vi upp Kn Grenholm, Lt Johansson och Lt Dahlberg.
Denna första dag på livgardet består av besök på sjukan och för en del blev det en del sprutor. Sen hämtade vi ut vår utrustning och det tog sin lilla tid. Det bockades och kryssades av pryl, efter pryl på långa listor innan vi fick gå upp på rummet och prova så att det passade. Efter det hade vi syjunta och sydde på märken på alla tröjor och jackor, mössor osv. Så här i efterhand hade det varit bra om man hade lyssnat lite mer på sylektionerna i skolan. Trodde aldrig att jag skulle prata om skillnaden mellan korsstygn och raksöm igen.
Efter middagen avslutade vi dagen med att få info om hur läget ser ut i Kosovo nu, hur det har varit där tidigare och hade chans att ställa frågor. Det var bra att få en bild av det som ska möta oss därnere.
Det har varit en lång dag och den avslutade vi med en öl i mässen där vi spånade på bandnamn och låtar. Kul att äntligen vara igång och få träffa de andra i gruppen! Snart drar vi!
Lt. Nilsson
Livgardet dag 2
Dagens tema var uppenbart: snö.
Årstiden visade sig från sin sämsta sida och även för en härdad norrlänning kändes upplägget med en förmiddag utomhus något…o-lockande. Efter lite materielstrul kunde samtliga fältartister genomföra täthetsprov av Skyddsmask 90 samt öva släckning av brand med brandfilt och pulversläckare. För flera av oss i gruppen var det första gången med dessa övningar så det var båda spännande och intressant, även om vädret satte sin prägel på verksamheten. Vi fick dock tillfälle att skarpt testa våra skalkläder, bra ifall vädret nere i Kosovo skulle bli något liknande.
Efter en lätt språngmarsch tillbaka från övningsområdet och en efterlängtad lunch var det dags för en eftermiddag med sjukvårdsutbildning. Paltkoman gjorde sig påmind medan vi följde med i en noggrann genomgång av kamrathjälpens LCABCDE (jag svär att för varje gång jag hör någon tala om det läggs det till en bokstav…). Efter middagen var dags för övriga deltagare i sjukvårdsutbildningen att genomföra en övning utomhus, men för oss fältartister var det dags att packa all utrustning som skulle skickas i förväg ner till Kosovo.
För undertecknad och Kn. Grenholm var dock dagens största spänning den om vi överhuvudtaget skulle ta oss hem till Skellefteå eller bli tvungna att tillbringa ytterligare en natt på Livgardet. Snön ställde till en hel del oreda ute på Arlanda, och vi följde utvecklingen noga via nätet. Det visade sig snart att i stort sett de enda plan som lyfte var de till Norrland, så vi hade gott hopp när vi åkte ut till flygplatsen på kvällen och mycket riktigt – vi kom oss hem!
Två intensiva dagar med ett härligt gäng gör att vi alla ser mycket fram emot repdagar i Sthlm samt självklart vår insats nere i Kosovo vid KS26!
/Lt. Johansson
Dag 1 – Kosovo
Kl 03.40 ringer larmet och det är dags att kliva upp, men jag har sovit på tok för lite, känner jag. Kl 04.30 står taxin utanför porten och det bär av mot Arlanda och vidare mot Kosovo.
Väl på Arlanda möter jag löjtnanterna Thelin och Nilsson. Övriga medlemmar som är tillresta från andra delar av landet sitter på Clarion och äter frukost, så vi bestämmer oss för att checka in och äta frukost vid gaten.
Efter en stund ringer Lt Dahberg som meddelar att vårt flyg är inställt på grund av att man upptäckt en spricka i en ruta. Vi går ut och möter övriga truppen. Efter många om och men blir vi ombokade till att åka via München (i stället för Wien som först var tanken). På Münchens flygplats tillbringar vi ca 5 timmar i väntan på nästa flight. Lt Thelin vankar oroligt av och an, och vet inte huruvida han ska köpa den där vintage-inspirerade läkarväskan för 3700kr som ser så sjukt lockande ut i skyltfönstret på en taxfreebutik. Vi andra tänker mer på mat och glass.
Efter 1,5 timmar ombord på nästa flight landar vi kraftigt försenade, men glada, slutligen i Kosovo. Ännu gladare blir vi när vi upptäcker att allt ombokat bagage mot alla odds faktiskt har kommit fram. Vi blir mötta av två trevliga officerare som kör oss genom Pristina, för att slutligen anlända till Film City.
Äntligen! Vi är här! Äventyret börjar!
Efter lite mat och lite trevligt häng i mässen somnar jag ovaggad.
Doften av eldat brunkol påminner om fyrverkerier inser jag.
Lt. Robertsson
Dag 2, tisdag
Klockan ringde 06:30, efter en rejäl frukost med amerikanska pannkor, nutella och andra nyttigheter träffade vi Tore och Emil som skulle guida runt oss bland de olika platserna vi ska gigga på. Vi började med att hälsa på hos LMT-teamet C2 i Pristina för att sen bege oss till SOS barnbyar. Det var en speciell och jobbig känsla att vara där, ett väldigt fint område med fina hus och lekande barn men samtidigt veta att dom inte har några föräldrar eller kommer från andra trauman. Kändes också fint att se med egna ögon vart hjäporganisationens pengar går till.
Vi åkte vidare till LMT C5 och Gracanica, där det var tänkt att spela på en skola men av någon anledning passade det inte in i schemat längre. Tolken Alex tipsade då om en Pub i stan där vi säkert skulle få lira. Efter lite kaffe och snack med ägaren var gigget bokat!
Åter på Filmcity gick kvällen åt till att repa och planera spelningarna för barnen på SOS barnbyar för att sen bekanta oss lite närmare med soldaterna i mässen.
I morgon börjar vi gigga och vi är sjukt taggade!
/Lt. Thelin
Dag 3, onsdag. – SOS barn-by & personalvård.
Vi som vanligt pigga och alerta fältartister, vaknade till efter frukosten på FilmCity/KFOR och åkte vidare ner till C2 i Pristina city. Under bilresan är det många tankar som rusar genom skallen av alla synintryck. Personligen så är jag helt ställd av all misär som finns i så stor utsträckning i landet. Att det under en sträcka av 40 meter på en gata kan finnas helt lyxiga nybyggda hus & alldeles bredvid det, bor det en familj i ett plåtskjul.
Efter briefing med tillhörande kaffe ihop med C2-gänget, åker vi mot en SOS-barnby & där lirar vi för ca 120 barn 3-7års åldern. Undertecknad fick snabbt byta avdelning från ljudteknik till perkussion & kör, lyckligtvis blev det bra.Det var mycket känslosamt att se alla barn som gissningsvis inte hade haft det så bra, om inte SOS-byn funnits. Det var både sorg & lycka! ImseVimse-spindel, Michael Jackson m.m stod på repertoaren & barnen gav oss en enorm respons, stor så jag fick tårar i ögat. Dom röjde järnet! Skönt att se att barnen inte är ledsna, olyckliga eller bittra.Vi lyckades fint med dom låtarna & har en skön känsla av att vi gett dom en kort stund av glädje.
Det var fin personal på stället som var engagerade & visade att det med små medel går att förändra saker! Vi fick även en fikastund där dom berättade om hur deras vardag ser ut & hur livet i en SOS-by ser ut.
Färden gick sen tillbaka till C2 för käk & rundvandring på självaste city 🙂
Vi gick på den nylagda stengata som korsade centrum & jag kommenterade att det minsann var schyst stenläggning dom fått till. – Jo, dom var tvungna att byta till större stenar för dom mindre som låg innan, skapade för stor skada när dom kastade dom överallt. Fick jag snabbt som svar. Galet!
Vi kollade även in det anrika Grand Hotel Pristina & hade tur att få åka upp på 12:e våningen & kolla på både fina utsikt & misär som hotellet dras med. Gissningsvis var det nu bara dom 2 första våningarna som användes, resten var nämligen helt tömt & trasiga. Alla rum var gapade tomma med utslagna väggar. Skräp, fågelskit & döda duvor fanns det högvis av.
Kapten L Grenholm visade med hela kroppsspråket hur illa hon tyckte det var med fågelkadaver.
En kaffe på ett fik satt finfint! Men, jag blir lika förvånad varje gång att alla röker överallt, hela tiden… det är verkligen inte mysigt! Promenaden tog oss vidare mot biblioteksområdet, där det visades prov på fräsig arkitektur i nämnd byggnad & en helt enorm hav av svarta fåglar som verkar finnas i överflöd överallt. Någon dag senare, under ett gig på en Romsk skola, inser jag att det är svarta fåglar på alla deras teckningar, gissningsvis är det alltså svarta fåglar överallt, oavsett var man är.
Ledigheten i ca 15 minuter efter promenden gjorde oss rejält sugna på att rigga för kvällens fest! Det var dax för party på C2, med alla anställa! Vi lastade in massa saker & riggade upp i deras matsal, ett vanligt rum i ett hus & sen fick vi god plockbuffé, spelade musik & hade det tämligen mysigt med alla fina människor!
Tack för en grym bra dag!
God natt!
Löjtnat – R Dahlberg
Dag 4, torsdag
Vi vaknade tidigt på LMT C2 i Pristina av minaretutrop och biltutor i salig blandning. Efter en snabb frukost och lastning av utrustning var det dags för transport till Gracanica och LMT C5. Där möttes vi av den trevliga personalen och fick en kort genomgång av team leader Peter Tingvall om deras viktiga arbete i Gracanica och Kosovopolje kommuner. Efter genomgången fick vi en guidning av byns välkända 1300-talskloster. C5:s tolk Bojan berättade engagerat om klostret och byns historia medan vi såg oss omkring på några av de c:a 4.000 fresker (målningar) som finns i klostret. Sedan var det dags för lunch innan vi tog sikte på en liten skola i Roma Town i Kosovopolje. Vi möttes av glada och härliga barn, men det var nästan svårt att ta in vilken misär de lever i. Hus utan tak, fallfärdiga ruckel och extrem fattigdom. Vi genomförde två superroliga spelningar på skolan med olika rörelse- och barnsånger. Alla sjöng med av hjärtats lust och vi fick bland annat lära oss ”Broder Jakob” på albanska. Succé!
Åter till C5:s field house för en storartad middag med deras lokala personal. Efter maten gjorde vi en mysig akustisk spelning i den lilla mässen där även några av våra vänner från NSE:t på CFC dök upp. Dagens fjärde (!) spelning ägde rum på en lokal pub, där vi bokat in oss efter att en tänkt skolspelning i Gracanica blivit inställd ett par dagar tidigare. Det var en märkligt nostalgisk upplevelse att packa upp grejorna på en pub som luktar som det gjorde hemma innan rökförbudet… Det blev en toppenspelning för både lokalbefolkning och flera av våra vänner i grönt. Allsång, hopp och dans! Efter spelningen ville pubägaren boka oss för flera veckor framöver, men vi avböjde vänligt erbjudandet.
Vi tog sedan en kort promenad tillbaka till C2 för att smälta intrycken av dagen och prata av oss lite. En mastig men fantastiskt rolig dag som definitivt gett en grupp fältartister, och många med oss, minnen för livet.
/Lt. Johansson
Dag 5, fredag
Den här dagen vaknade vi hos C5 i Gracanica efter alldeles för få sömntimmar. Efter en stadig kopp kaffe och lite frukost blev vi hämtade av Tore och Erik. Innan vi körde tillbaka till filmcity besökte vi Pristinas djurpark och kollade på björnarna. De bodde väldigt trångt och slitet. Djuren är nog inte prio 1 på en plats där man försöker återhämta sig efter ett krig men det var tragiskt att se hur de hade det.
När vi kom hem igen till Solliden på filmcity tog jag en välbehövlig tupplur innan vi satte oss för att planera kvällens musikquiz.
Frågorna blev av blandad svårighetsgrad och Micke gjorde ett otroligt bra jobb som quizledare. Stämningen var på topp och folk från både C2 och C5 kom till mässen på NSE och tävlade tappert tillsammans med finnar, fransmän och italienare.
Kvällen avslutades med häng i mässen och som alltid här blev det mycket skratt och intressanta samtal innan det blev dags för att bege sig mot sängen.
/Lt. Nilsson
Dag 6, Lördag
Vi vaknar upp på Film City igen efter vår lilla ”turné” på C2 och C5. Konstigt nog känns det liksom som att man är hemma. I dag är det dags att göra vår stora spelning i tennishallen. Äntligen får vi använda ALL utrustning och verkligen blåsa på. Kul, kul.Tore Isaksson & co från Swecon har gjort ett grymt jobb och byggt en fantastiskt fin scén till oss. Vi lastar ur containern, case efter case och börjar bygga. Allt flyter på fint tills det är dags att koppla på strömmen. Tydligen är det nåt knas med våra prylar som gör att vi inte får ström (Lt. Dahlberg kan redogöra mer exakt). Ett par lokalanställda tekniker tar sig an problemet och löser uppgiften på ett fältmässigt sätt. Till slut är vi i alla fall i gång med soundcheck och slipar lite på kvällens reportoar.
Efter en helt ok middag i matsalen hinner vi med en stunds vila innan det är dags att göra sig i ordning för gig. När vi närmar oss tennishallen möts vi av en mäktig syn, man har satt ut massor av marschaller och facklor som visar vägen. Inne i hallen har svenskarna satt upp 3 barer. Fantastiskt kul att svenskarna från både C2 och C5 är på plats också. Vi möts av applåder när vi kliver in i lokalen.Vi bjuder på en liten kul detalj. Vi har nämligen ordnat inplastade backstagepass som jag delar ut till alla svenskar. Mycket uppskattat tydligen.
I början av spelningen är det inte så mycket folk, men det fylls på snabbt och i slutet av konserten är det riktigt bra tryck i lokalen. Massor av nationaliteter är samlade och många vill komma fram och tacka efter spelningen. Succé, helt enkelt.
Efteråt river vi och packar/lastar med god hjälp av svenskarna. Sedan lite häng med varmkorv på NSE:t innan det är dags att sova riktigt gott. Nu är uppdraget utfört.
/Lt. Robertsson
Dag 7 – Söndag – Avrustning & avtackning på KFOR.
Upphämtning av vår utrustning 09.30 gav oss sovmorgon, trodde vi! Lyckligtvis hade vi suttit uppe till 04.00 & skrattat, prata om vad som hänt under veckan, så Ja, vi ville väl inte att det skulle ta slut helt enkelt, inte jag i alla fall. 2 st glada från MP kom till Soliden där vi sover och tog hand om vår utrustning. Dagen fortsatte med packning av den civila väskan och alla hade lite olika saker för sig.Vi var kallade av CO Thommy Gustavsson, till en avtackning på Swe NSE och fick stolta ta emot en lyxig penna, KFOR- 22-ingenjörsbataljonens coin & snygg svart kåsa! Önskar jag kunde komma ihåg alla namn på alla fina människor som jobbar här, på C2 och C5, men mitt minne är helt kasst efter en olycka 2011.
Jag tackar alla jättemycket!
Ni har verkligen hjärtat på rätt ställe, gör en toppenfin insats med att försöka få landet på fötter.
Snart dax att somna, tidig avgång i morgon.
/Lt. R. Dahlberg
Dag 8 – Måndag – Hemåt det bär
Kl 05.00 gick avresan mot Pristina Airport. Trötta men lyckliga fältartister sitter för sista gången i minibussen tillsammans med Tore och Caj. Planet tar oss via Wien hem till Arlanda, Sverige. När vi skiljs åt är det med ett visst vemod över att resan är slut.
Sitter senare på kvällen ihopkrupen i soffan, glad efter att äntligen fått krama om mina små tjejer här hemma. Tänker på allt fantastiskt vi fått vara med om nere i Kosovo. Det är en förmån att få ta del av det uppdrag våra svenska soldater utför. Jag är stolt. Vi utför en fantastisk insats för människorna där nere och vi gör det med ett enormt hjärta.
Fältaristerna som tjänstgjort under KS26: Ni är helt underbara! Tack för ert engagemang. Ni har gjort det här till en oförglömlig resa.
Här slutar äventyret för den här gången. Vi ses, i en annan del av världen.
/Kn Grenholm