Den 10 oktober 2002
God (…aj) morgon! Seg och tung dag! Invägning av packning kl 08.00, städa rummen och sedan lång väntan. Kl 13.00 samlades alla för avresa mot flygplatsen. Det berömda, inte alltid så önskvärda Herkulesplanet skulle användas som transport. Likt resan på väg ner. Jobbigt. För den som inte rest med Herkulesplan kan vi berätta att man sitter som en banan i en upphängd fruktkorg i fem timmar och våndas, försöker sova. Eventuella toalettbesök får noggrant inplaneras FÖRE avresan. Det finns inga toaletter ombord. Kånk och stånk! Mycket grejer att bära på många hade handlat mycket inför hemresan. Genom tull och så vidare mot bussen med destination Almnäs. Lagom kul men ändå ganska skönt. Där väntade landgång och dricka. Trötta men goa somnade vi in i papperslakan. Dagem efter blev det inlämning av grejer och samtal med psykolog och en överste. Vi tackade varandra med bamsekramar och med en liten tår i ögat. Vi hade ju levt tätt ihop de senaste veckorna. Vilket härligt gäng kapten Borch hade valt att ta med på resan. Tiden i Kosovo har påverkat oss alla, på alla sätt. En nyttig upplevelse som alla i landet borde få uppleva för att veta hur bra vi har det i Sverige. Varma hälsningar från Johan (gitarr), Rebecca (dans), Henke (keyboard), Linda (gitarr och sång), Sara (sång), Staffan (trummor), Frida (sång), Kapten Daniel (bas och sång) och tekniker Tomas.
Hej hej!
/ Fältartisterna
Den 9 oktober 2002
Denna dag var vår fix och trix-dag. Allt skulle packas inför hemresan. Vi hade även en utvärdering med Jensen (turnéledaren) och andra som planerat vår turné. Vi pratade om bra och dåliga saker, vad som kan göras bättre och så vidare. Alla verkade ändå vara rörande överens om att det mesta hade gått mycket bra. Skönt!
Kl 11.00 stod innebandy på schemat, bandet mot crewet (vår ljud- och bärhjälp) Det var jämt länge men lyckligtvis kunde vi ta hem en skön seger! Dock med smärta i varje muskel.
På kvällen hade vi en avslutningsmiddag med alla inblandade, god mat och dryck och så tal från band, crew och chefer. Alla tackade varandra för två trevliga och väl fungerande veckor. Crewet gav oss ett fint foto där de själva poserade på scen med våra instrument. Kul! Vi gav likaså ett foto till dem på oss, vilket var uppskattat. Det delades även ut medaljer till de som varit i tjänst en viss tid. Högtidligt värre var det, alla i bandet fick utom Rebecca och Johan men vi var ju också rookies. Eftersnack blev det sen på ”Moose (the) Bar! Mycket trevligt. Kapten Borch tyckte att vi alla skött oss mycket bra och det var kul att höra, men vad kan gå fel med en så utmärkt kapten!!!!!
Kvällen var inte riktigt slut än… Vi (Johan och Rebecca) hade skämtat om brottning dagarna före Kosovoresan och detta togs givetvis upp nu, med glada entusiastiska tillrop från de övriga. De hetsade på oss utan dess like så matchen var tvungen att genomföras. Så väl i sporthallen blev det brottning, som tur var så kunde ingen vinnare utses. Det hårda golvet hade gett oss båda massor av skrapsår och med onda leder och muskler sa vi efteråt godnatt.
Hej hej!
/ Fältartisterna
Den 8 oktober 2002
Ännu en tidig morgon. Lång, tröttsam bussresa tillbaka till Camp Vicky! Sista speldagen. Albanernas kulturhus i Ajvalija skulle besökas. Spelningen började med en publik på 10 pers. och avslutades inför ca 150! Märklig spelning, men känsloladdad. Att få se dessa barn le mot en, känns i det svenska trygga hjärtat! Autografskrivning på armar bl.a följde sedan! Skyndade vidare mot OP6! Den sista spelningen för oss och även för dem! Campen ska läggas ner i november! En akustisk spelning i deras lilla matsal! Knökafullt med 40 pers därinne! Rebecca dansade bokstavligen häcken av en blyg, men supernöjd kille! Stora applåder av dessa ”machomänniskor”! Totalt utmattade (efter lång bussresa, 2 spelningar blir man det..!!!!) svepte vi ett glas vin hemma på mässen. Nu hade vi genomfört vår mission. 14 spelningar var gjorda!
Med en viss hemlängtan somnade vi gott den natten!
Hej hej!
/ Fältartisterna
Den 7 oktober 2002
Tidig morgon. Avfärd till Makedonien. Mycket vacker bussfärd genom bergen söderut! Kom fram till Skopje efter 2 1/2 timme! Närmare bestämt ”Banski Rid”. Välkomnades av den högste, som för övrigt hade en plan för vår dag. Skopje hade ett kors installerat på det närliggande berget. Detta syntes LÅNGT ifrån, även på natten då det var upplyst! Dit åkte vi! Ringlande serpentinvägar upp till 1 000 m höjd kändes spännande. Väl uppe såg man hela Skopje med kringliggande byar och berg. Korset var enormt. 70 m högt! Byggnationen var inte helt färdig, det skulle bli restaurang ”inuti” korset! Vi stod nedanför och njöt av storheten! (Vissa höll dock på att få en skiftnyckel i huvudet….säkerheten är väl sådär!) I krogliknande miljö hade vi sedan spelningen. Överösta av komplimanger var vi nöjda med även detta gig! Kvällen avslutades med Janssons frestelse och en öl. Sov över! Gonatt
/ Fältartisterna
Den 6 oktober 2002
Vi sov ut för första gången! Dagen skulle ägnas åt vila och korumspelning. Finstämt, akustiskt framträdande, vacker dikt, nattvard och ljuständning. Ett välbehövligt lugn infann sej hos alla! En kopp kaffe på terassen med prästen avrundade denna högtidsstund! Ett glas vin och en videorulle fick avsluta denna sköna dag!
Hej då
/ Fältartisterna
Den 5 oktober 2002
Hej på er! Denna stora dag skulle användas till att förgylla tillvaron på ”hemmaplan”! Nämligen en spelning på ”vår” camp, Victoria! Laddade med bastu! Feststämningen märktes, till middag serverades öl och vin! Spänningen var på topp när vi äntrade scenen! Det bästa giget nånsin! Efteråt blev vi bjudna på cigarr och champagne hos överstelöjtnant Fölstad!
Han höll ett varmt tal till oss alla. Rebecca tackade för dansen (Fölstad var stolt att få visa alla hur ”duktig” han var på scenen!). Han meddelade att mässen ( Muddy the mess ) var öppen något längre denna dag! Så efteråt var det storröj tills knäna vek sej….!
Gonatt
/ Fältartisterna
Den 4 oktober 2002
Upp ruggigt tidigt! Utan frukost och lite chockerade satt vi på en genomgång med overheaden surrandes. För att sedan hamna på en rundtur men det visade sig vara mycket intressant. I alla dessa plåtlådor som man tidigare trodde var endast förvaringscontainrar pågick det en febril aktivitet. Ja, ungefär som en myrstack. Camp Viktoria är helt självförsörjande och här framträdde beviset. Verkstäder för att laga bilar, kylskåp, radioapparater och element. En egen gummiverkstad där däcken byttes. Så fick vi träffa minröjarna, se på olika minor och hur de skulle röjas. Det såg mycket farligt ut. De påstod att de var lika många soldater kvar som när de började. Besökte brandstationen där Frida kastade sig över gastuberna. Sjukstugan, de vackra sjukänglarnas verkstad. Vi fick provsitta i systrarnas egen zizur!! Så till slut köket. Kockarn a med den underbara maten. Där stannade vi kvar för en välbehövlig brunch. Spelning blev det så på kvällen för Murphy Lines. Ett ställe med olika nationaliteter. Dessvärre hade några bråkat så det var torrlagt. Det var dock bra röj utan alkohol. Väl hemma somnade vi som stockar.
/ Fältartisterna
Den 3 oktober 2002
Dagen börjar med lite träning, nämligen badminton. Det gick jättebra tyckte i alla fall Johan. Men de andra var också duktiga! Dagen gick annars åt till rundtur i och kring Grazanica. Mycket underhållande och givande! Vi delade upp oss i mindre grupper och fick åka med militärerna i små jeepar. Gjorde ett ingripande av en rattfyllerist, ja, befolkningen har inte så bra koll på någonting egentligen härnere! De dricker och kör bil, slänger sopor överallt (som de sen tänder eld på, även i högsommarvärme!) och har ingen smak ”what so ever”! Därför är det så intressant att se allt detta inferno! Dels för att förstå hur BRA vi har det i Sverige! Dels för att se vad man kan göra för dessa människor i detta landet!
Man kan bl.a. spela för dem! Det gjorde vi också.
Det skulle bli stor konsert för lokalbefolkningen i Grazanica! Serbernas stad! Folk kom, stora och små, fler av de sistnämnda! Visitering gjordes. Ovant för en oinvigd att beskåda kroppsvisitering av barn, men det behövdes tydligen! De hade också kollat om byggnaden var bombsäker..(!)…”spooky”…den var den lyckligtvis! Spelningen var en av de märkligaste man upplevt! Vissa dansade hela tiden, andra bara glodde! Små slagsmål bland barnen här och där, gjorde att man var observant hela tiden! Vad kunde hända egentligen! Johan råkade göra segertecknet för albanerna ( vi spelade för serberna!) bakom Fridas huvud, som en kul grej! Han visste inte om det, givetvis! Det kunde ju ha slutat som det ville!!! Annars gick spelningen igenom utan några större missöden! Vi öste på i vanlig oordning. Ja, nåt extranummer blev det ju inte, men serberna visste nog inte hur det funkar på konsert! Hem till slut för att ta en härlig nattmacka och lite eftersnack!
Hörs!
/ Fältartisterna
Den 2 oktober 2002
Day off! Idag var en sightseeingtur inbokad för de som ville. Det ville de flesta! Vi besökte en droppstensgrotta, med massor av stalagtiter (en droppe vatten rinner från taket, och efter en herrans massa år blir det som en projektil av sten riktat mot marken, ja, lite förenklat funkar det så), stalagmiter (dropparna från stalagtiterna bildar en ”hög” vatten på marken som efter en herrans massa år blir en projektil av sten riktat mot taket av grottan!) Nåväl, slutligen möts dessa projektiler och bildar en pelare av sten. Coolt va..! Exempel; Två ”pelare” var en millimeter från att sammanstråla, men detta skulle ta ytterliggare 30 000 år. Fantastiskt länge..! (Eller var det 300 000 år…ja, länge var det iallafall)
Nog om grottorna! Vidare åkte vi till amerikanska campen; Camp Bondsteel! Ja, bara namnet är ju coolt! Stort, mest och mycket, ja och bäst då! Amerikanarna är ju som dom är! Där inmundigade vi en ”amerikansk” måltid! Stor buffé, ja, vad annars(?), gott var det i alla fall! Gick sen till PX:et, affären. Det var nog en liten besvikelse, hade nog väntat oss någon kopiöst stor ”MALL” där alla sorters kakor och annat skulle finnas, men inte! En ganska ordinär affär, med amerikanska mått mätt!
Avslutade med bio! En ubåtsfilm med Harrison Ford i huvudrollen! Ganska spännande! Mer spännande var det när man kom på sej själv med att tänka: här sitter jag i Kosovo, på en ”amerikansk” biograf, och hör helikoptrar ovanför ( på riktigt, alltså), vilken ”märklig” känsla!! Amerikanarna själva verkar knappt veta om dom är i Kosovo eller Albanien….men som sagt; de är som de är. Amerikanarna!! Buss igen, med den excellenta föraren Lina, som tryggt körde oss hem!
Go´natt
/ Fältartisterna
Den 1 oktober 2002
Hej på er därhemma! Denna dag åkte vi till KFOR Main.Dvs. huvudcampen, där alla nationaliteter är samlade. Amerikanare, britter, italienare, fransoser, turkar, greker, irländare, svenskar…well, you name them; everyone´s there! Lika många PX finns där oxå givetvis, alla med sin lilla specialité! Vi handlade, fick god mat och blev i stort MYCKET väl omhändertagna! Några av oss passade på att avnjuta en läcker BurgerKing-burgare! Visst, maten på campen är god men ibland MÅSTE man ha en burgare! Festlig stämning så även på giget! Italienarna verkade mest nyfikna, annars var nog de flesta där! Mycket kul spelning! Väl tillbaka (några blev förresten erbjudna att stanna över, men vi tackade vänligt men bestämt nej, vi hade ju en dag imorron också!) satte vi pricken över i:et i form av en skön, välbehövlig bastu!! Gött!! Natten kunde komma, sömnen var ej svår att finna!
Hörs!!
/ Fältartisterna
Den 30 september 2002
Väckte upp de 7 grabbarna på Charlie 2 12.30! Den berömda utsikten kunde dock inte åtnjutas, dimman låg tät! På 1200 m höjd hade vi så vårt första unplugged-gig. Rebecca dansade med en sömndrucken och något chockad stackars militär, som ändå tycktes trivas! Efteråt blev det hembakad prinsesstårta! MUMS! Åkte vidare mot Spybar! Ett kompani på 45 pers, som låg mellan en serbisk och en albansk by! I mitten bodde en galen serbisk kvinna med egen telefonlinje upp till Spybar! Användes flitigt då hon trodde hon skymtade albaner i var buske! Vi fick prova PBV också. Pansarbandvagn! 15 ton tung pansarklump! Snacka om power! Efter lax och potäter intog vi sedan balkongen för att göra vårt andra ”unplugged-gig”! Feststämningen var hög trots regnet! De hade gjort eldar och pyntat! Under presenningen läskades det med ananas, öl, kiwi och annat gott! Mysig stämning, något blyga militärer! Giget som började lugnt och fint, slutade med distmackor på guran, vild dans och gutturala läten från både oss och publiken! Ännu en lyckad spelning och dag!
Hälsningar JOHAN OCH REBECCA
Den 29 september 2002
Hallå ni därhemma! En underbar dag! Uppstigning 07.30. Skjutning i dimman med AK5, KSP90 (kulspruta), PSG90 (prickskyttegevär, ung. som älgstudsare, Rebeccas favorit) samt Glock 9 mm (en pistol alltså!). Kul, kul! Hade slutligen en tävling, där alla givetvis förlorade mot Bifrostofficeraren. Dock kom allas våran turnéledare Jensen på silverplats. Med äran ändå i behåll lämnade vi sen Bifrost och gav oss av mot FINBAT! Den finska bataljonen. Efter middag blev vi inbjudna att spela KUKA, finnarnas svar på KUBB! Finnarna tyckte absolut att vi skulle få åka på sightseeing på området! Bra idé tyckte vi! Infösta i en liten liten ”husvagn” som kallades taxbilen, med igenimmade små fönster blev vi omkringkörda. Efter 2(!) minuter blev vi sen avsläppta……(!) utan att fatta nåt… ja, det var sightseeing det.. Sedan öppnade sej himmelriket i form av bastu och swimmingpool!
Uppmjukade inför spelning kunde det inte bli annat än success!!!!!!! Skönt att åter få komma ”hem” och somna in i sin ”egen” säng på camp Victoria!!
Hörs JOHAN OCH REBECCA
Den 28 september 2002
Resa mot Bifrost! Med långkalsonger på guppig väg åkte vi genom Pristina mot berget på 1040 m höjd! Vi blev välkomnade med vitlöksbröd och champinjon och laxsoppa! Mums!! Efter måltiden fick vi följa med på patrull med SISU! En slags pansarbil på hjul! Vi slogs om ”utsiktsplatsen med K-pisten! Där kände man sej som kung! Till slut kom vi fram till Lukari, där vi genast blev inbjudna till en alban. I vackert porslin inmundigades cola och svart, sött turkiskt kaffe….!!!
Väl tillbaka bjöds det på brakmiddag! Oxfilé, renfilé och älgkött med hasselbackspotatis! Långbordet uppdukades utomhus under tak, ska dock tilläggas att det var KALLT OCH REGNIGT, men med en värmande ”norrlandsguld” var lyckan ändå gjord! Premiär för den stora SHOWEN! Stor förväntan, lite nerver, men väl på scenen kändes det som om det funkade! En härlig publik! Till slut somnade vi i sovsäcken under tältduken fullkomligt utmattade och nöjda!
Go natt!/JOHAN OCH REBECCA
Den 27 september 2002
Efter ytterliggare en dag på Camp Victoria i Kosovo börjar man känna sej
lite mer hemmastadd. Tiden flyter förvånansvärt snabbt! Dagen har börjat med briefingmöte 7.45, därefter repetitioner fram till lunch! Besök i PX:et, (affären),
och till slut första duschen på plats! Har inte ens hunnit duscha förrän
idag!
I eftermiddags var vi på den brittiska campen och hämtade våra Kfor-kort, våra ”ID-kort alltså! Vidare har vi precis soundcheckat inför kvällens gig! Det känns skönt att äntligen få spela. Det är ju trots allt det vi är här för! Att UNDERHÅLLA! Alla ser fram emot giget. Annars förbereder vi oss också för morgondagens åtaganden! Vardagen börjar alltså infinna sej, så sakta!
Det känns som om vi kommer att trivas finemang här! Hörs imorrn!
Glada hälsningar från fältartisterna ”STRIKE A POSE” genom en något
trött, men förväntansfull Johan!
Den 26 september 2002
03.30 Väckning. 04.00 Uppställning, invägning, frukost från den lilla bruna påsen. Mitt bland all trötthet skymtades dock krökta mungipor i svaga leenden. Vi var äntligen på väg. Äventyret tog ny fart… 4½ timmes färd i det bullriga planet. Landade i huvudstaden och efter en halvtimme med buss var vi framme på Camp Viktoria. Inlogering, förstärkt fika, rundvandring, info om senaste läget, uppackning….. Allt var med! Uppriggning och rep och en avslutande öl på mässen. Ranglar totalt utpumpad ner i sängen. Innan jag somnar hinner jag dock oroa mig för alla hundar de är tvungna att skjuta här p g a sjukdomar och galenhet, sedan tänker jag att om det är den största faran här i krigets Kosovo så får man ändå vara glad. Man måste ha perspektiv på tillvaron.
Den 25 september 2002
8.00 Den färskaste information om läget på Balkan. Första hjälpen genomgång. Mun mot mun, lägga bandage, puls kontroll. Mycket behövligt eftersom trafiken i Kosovo ska vara av ett alldeles speciellt slag… Fick eftermiddagen ledig. Tog en sväng ned till Södertälje centrum. Rakhyvlar, snusstockar, glitterspray och en ny militärgrön ögonskugga från Face. Kvällen avslutades på mässen med whisky och en korv.
Den 24 september 2002
Sovmorgon till 9.00 En skippad frukost senare fick vi en historielektion om Kosovo. Allmän info om miljö, kretsloppet och Kosovos brister i miljömedvetande. Alltid en lika stor tankeställare om vad vi människor är kapabla till. Med en förnyad insikt om den stora betydelsen av Sveriges närvaro i Kosovo tog vi lunch. Vaccination mot Hepatit. Tilltjatat hörseltest. God middag. Dans och stämmträning i mässen.
Den 23 september 2002
8.00 inkallade fältartister med sömniga men förväntansfulla ögon. Uthämtning av MASSOR av kläder. Inskrivna och logerade. Äventyret kan börja!
