Maria Almlöv ledde gruppen som underhöll på Nato:s högkvarter.
Deltagarna var:
Maria Almlöv – Sång, regissör
Daniel Eriksson – Ljudteknik
Mattias Olofsson Nording – Trummor, sång
Christopher Ek – Bas, sång
Manfred Hulebo – Keyboard, sång
Conrad Boqvist – Gitarr, sång
Obbola måndag 21:a november 2022
Saker och ting blir ju inte alltid som man tänkt sig…
Denna måndag var det äntligen dags att efter tre års paus få ge sig ut på äventyr med fältartisterna igen. Senast var 2019 i Mali och nu skulle resan gå till Bryssel och fältartisternas första NATO-uppdrag. När vi skulle iväg till Mali fick vi frågan om vi ville skriva på ett frivilligavtal som jag då skrev på. Detta banade vägen till detta uppdrag då säkerhetsklassningen i och med avtalet fortfarande gällde och eftersom det var kort om tid så tillfrågades vi som hade detta. Sedan kom frågan till Pass, mitt hade gått ut men tack och lov hade jag några månader tidigare bokat tid för förnyelse vilket skulle ske dagarna efter frågan om detta uppdrag kom, annars hade jag blivit tvungen att tacka nej.
Med det Nationella ID’t i väskan förberedde och laddade jag för att lämna familjen åkandes skridskor på vår lilla skogstjärn bakom huset för att bege mig till flygplatsen då mobilen ilsket plingade till: -FLIGHT CANCELLED! Detta var samma helg då södra Sverige drabbats av snökaos och flyget ombokades till den fruktade ”Fakirflighten” 06:05 morgonen efter. Det var bara att slänga sig på telefonen för att meddela hotell och boka om taxiresor. Med Marias och resebyråns hjälp gick det smidigt och jag drog på mig långfärdsskridskorna och tog några skär på den svarta istäckta tjärnen.
03:45 ringde väckarklockan efter en minst sagt kort natt. Resan till Arlanda gick i alla fall smidigt och efter en längre väntan på bagage och taxi gick färden längs slaskiga vägar mot Hötorget och hotellet. Inlämning av väska och en snabb kaffe senare landade jag vid replokalen på Tulegatan fem minuter innan avtalad tid och möttes av Conrad som jag träffade sist på Livgardet inför Mali. Nu kunde äventyret äntligen börja!
Onsdagen den 23 November
Det hela började med en notis på Messenger den 17 Oktober, vår käre ordföande ville ha mitt telefonnummer, en halvtimme senare stod det klart att jag skulle få följa med på Fältartisternas första NATO uppdrag.
Eftersom all vår utrustning var uppbokad på andra håll blev det min uppgift att försöka få fram detta på plats i Bryssel. Efter lite googlande och telefonsamtal till gamla kollegor hade jag fått fram en på pappret pålitlig firma som hade det vi behövde. Nu började ett intensivt mailande mellan mig, firman och NATO HQ för att reda ut vart vi skulle spela, hur stort är det, hur mycket ström finns att tillgå etc. Firman var nog ganska skeptisk till om vi var på riktigt innan en underskriven och av svenska högkvarteret stämplad orderbekräftelse kom på deras mail. Efter lite mer mailutväxling och inhämtande av personupggifter på det lokala crewet var allt bokat och klart och vi stämde träff till kl 9 på torsdagsmorgonen vid NATO HQ.
Då var det äntligen dags, jag hade inte vart med på repet igår tillsammans med de andra och jag såg fram emot att få träffa alla. Tidigt på eftermiddagen hämtas jag i taxi för vidare färd mot Arlanda, väl framme möts jag av Maria, jag är sist på plats och vi går igenom säkerhetskontrollen. Vid caféet på pir F möter vi upp Tisse, Manfred, Christoffer och Conrad, vissa nya och vissa gamla bekantskaper! Det blir mycket prat och diskussioner om vad vi har att vänta under morgondagen. Flyget går som det skall och ett par timmar senare landar vi i Bryssel. Vid bagageutlämningens ”over sized” avdelning samlas vi för att vänta på ett stycke bas och gitarr, detta visar sig ta ett bra tag då hissen där allt stuvats in fastnat och vi måste vänta på en reparatör. Vi bjuds på fin underhållning av små barn som ivrigt väntar på sina vagnar som delar hiss med instrumenten.
När instrumenten väl är bärgade beger vi oss mot utgången och tänker oss att hitta en taxi som kan ta oss till hotellet, detta visar sig vara lättare sagt än gjort då maken till taxikö sällan har skådats innanför Europas gränser. Det får bli plan B vilket är lokalbuss under ledning av Chrisoffers iPhone, vi får en lagom tur i Bryssels utkanter som slutar vid vägkanten av en åker, en kortare promenad senare checkar vi in på hotellet och får en middag ackompanjerad av fina belgiska öl.
Lt Daniel Eriksson
Torsdag 24 november 2022
Klockan ringer 08:00 i rummet på Ibis Brussel Airport och jag går ner till frukosten där Maria och Tisse redan sitter. Det är sprakande höstfärger utanför fönstret och vi äter en lång och härlig frukost tillsammans, alla utom Daniel – som varit uppe tidigt för att möta upp backline-firman på NATO. Frukosten följs av egentid på rummen och vid 12:30 tar vi en gemensam taxi till högkvarteret som ligger knappt 10 minuter bort.
Vid security-checken möter vi upp Amanda som varit vår kontaktperson och hon leder oss igenom securityn och sedan upp till staff-centret där vi ska spela om några timmar. Där välkomnas vi av konteramiral Jens Nykvist som är chef för den svenska representationen i NATO och förenas återigen med Daniel som redan riggat upp och kopplat in instrumenten med hjälp av de belgiska grabbarna på backline-firman. Vi har blivit placerade i en stor trappa i ett stort rum så det känns som att vi kommer få mycket uppmärksamhet. Soundcheck och några start & stopp genomförs innan det är dags för lunch.
Det är en ”nordiska-länder-dag” så varje land har sin egen station där man presenterar något som är väldigt typiskt ens land. Islänningarna har hyrt in viking-skådisar, danskarna serverar pölse och norrmännen bjuder på renskav bland annat. Amanda bjuder oss på köttbullar, potatismos och lingonsylt från det svenska ståndet.
Klockan slår 16:00 och det är fullt med folk i lokalen. Vi kliver på scen och startar setet med en soulig version av ”Mamma mia” och redan i första sångfrasen inser vi att detta nog inte bara blir ett mingel-gig, här är det konsert som gäller. Folk dansar och sjunger med och besöker de olika stationerna samtidigt som VM-matchen mellan Portugal och Ghana visas på storbildsskärm i rummet bredvid. God stämning.
Efter setet tar vi en kort paus och går runt och pratar med publiken och smakar på de olika nordiska delikatesserna. Strax efter 18 går vi på scenen igen och spelar det avslutande setet. Total glädje ända in i outrot på den U2-inspirerade versionen av ”Can’t stop the feeling” som verkligen inte ville ta slut. Varma applåder och fina ord möter oss efter konserten och efter en stunds mingel är det dags för hemfärd. Dessvärre var det nästintill omöjligt att få tag i en taxi så till slut gav vi upp och började traska hem istället.
Väl hemma på hotellet var det ombyte och sedan en välförtjänt middag i hotellets restaurang. Där satt vi och hade det trevligt ända tills det var läggdags. Minnesvärd dag.
Manfred Hulebo
Fredagen 25 november – Sista dagen – hemfärd
Vi vaknade av glada meddelanden från Amiralen och hans crew. Vår spelning hade varit en succé. Inte bara musikaliskt utan även ur ett socialt perspektiv för Sverige i dessa NATO-invitéetider. Man skulle kunna kalla det för ”nätverkande” eller att ”branscha” men eftersom försvarmakten är svag för förkortningar används istället begreppet ”STRATCOM” (Strategic Communications). Hursomhelst fyllde vår avslappnade mingelmusik uppenbarligen en viktig social funktion för de svenska högdjuren i NATO och dess allierade nationer.
Hemresan gick bra. Taxin kom i tid, alla kom hem. Efter en frukost på flygplatsen i Bryssel vinkade vi av Christoffer som skulle flyga till Göteborg.
Resterande gänget flög till Bromma.
Det kändes fint och kul att, som första fältartistgrupp, få spela på Natohögkvarteret i Bryssel. Kan det månne bli fler sådana tillfällen för fältartisterna framöver nu när Sverige snart är fullvärdiga medlemmar i militäralliansen!?
Det var också väldigt kul att få umgås och spela med både nya och gamla fältartistkompisar.
/Conrad