LA03 (Liberia)

En grupp fältartister kom strax före sommaren hem från Liberia. Här kan du läsa om deras egna upplevelser i samband med deras tjänstgöring vid LA03.

Måndag 23/5
En skara totalt utmattade fältartister dök upp till frukost, ingen ville ju missa den här dagen och förväntningarna var på topp .
För ett par dagar sedan träffade vi press chefen och en av de lokala musiker som åker runt på IDP flyktinglägren och underhåller, dom tyckte att det skulle vara jätte trevligt att träffas och jamma lite tillsammans och gissa om vi tyckte det skulle vara skoj.
Så idag var det alltså dags Wellfare Linda dök också upp vid frukostbordet och meddelade att hon inte fått något besked så det var bara att ligga lågt och vänta .
Vi låg lågt, en bra bit in på förmiddagen spenderades i horisontellt läge Linda Netsman hade knäckt till ryggen ordentligt igår på giget och hon behövde all vila hon kunde få .
Till lunch hade vi fortfarande inte fått något besked om jammet och vi började tvivla på att det skulle bli av. I stället kollade vi utrustningen och lirade lite själva vid barren, det här bandet är helt otroligt på att haspla ur sig nya låtar som vi kan lira. Per berättade att nån hade kallat det för ”trust chops” när man helt utan självkritik kliver upp och spelar nåt man aldrig har spelat eller kanske inte ens hört förut, lita på dig själv så kan du alltså, det blev det här bandets motto.
Tyvärr blev det inget jam med dom lokala musikerna vi träffade press chefen senare på kvällen och han berättade att det inte gick att få till mycket på grund av ”the Liberian time”
Idag eller i morgon eller nån annan dag spelar inte lika stor roll här som hemma.
Däremot fick vi några skivor med deras band som vi ska njuta av nån dag
Vårat gig då ? det här var ju tredje dan på Canteens scen, första var toppen andra var bättre hur skulle vi överträffa oss själva en tredje gång ?
I kväll skulle det bli mest Irländare på Canteen, många av våra killar åkte på Leave i dag och nästa gäng skulle komma hem till campen rätt sent
Med hjälp av trust chopsen och lite små kollande innan på några Irländska låtar som vi körde mitt i första set akustiskt på acc gura , mandolin, Hasse spelade bas och jag dragspel, lyckades vi nästan välta Canteen
Kn Flink

Dagbok fältartisterna Söndag den 22/5 2005
Efter en välbehövlig sovmorgon till kl nio denna Söndag satte sig den numera väletablerade orkestern, på Camp Clara i alla fall, att repetera inför dagens korum/gudstjänst i campens kapell.
Låtar valda var, Amazing Graze, O store gud (fast på engelska), Härlig är jorden, I’m Loving Angels Instead. Med denna begåvade grupp musikanter blev det en kort och effektiv repetition. Mycket bra.
Själva korum leddes till största del av den Irländske pastorn, men även vår svenska präst var med. Under programmet som var kort och konsist vävdes våra framföranden in på ett väldigt vackert sätt. Så vackert att några deltagare rördes till tårar, där ibland den Irländske prästen. Väldigt fint. Efter gudstjänsten fick alla en kopp kaffe och en stund att umgås utanför dagens uppgifter och mödor. Ett godomligt mingelparty skulle man kunna säga.
Linda som hade skadat ryggen under Lördagens gig skyndade sig till sjukstugan för att träffa doktorn. Hon fick en härlig pillerkur bestående av nio värktabletter att intaga varje dag. Gott…
Eftermiddagen lunkade på i värmen och vår enda uppgift inför kvällen var att bestämma ett antal svenska låtar att berika vår repertoir med inför kvällens spelning. Vi ville ge våra tappra svenska soldater en känsla av att vi faktiskt var där och spelade för dem och inte Irländarna, som hade en tendens att ta ganska mycket plats som publik på våra spelningar.
Under kvällens show togs storchefen Louis de Geer upp på scenen för att hyllas av en glad och lycklig publik. Det var hans sista kväll i Liberia och sista kväll som chef över den svenska contingenten. Han fick även vråla med i Imperiets, Var é vargen, till allas förtjusning.

Tack för att jag får möjlighet att bidra med det lilla jag kan för att göra vår värld till en bättre plats.
Alla grabbar och tjejer på Camp Clara gör ett fantastiskt jobb och jag är stolt att haft möjlighet att ge dem lite omväxling i vardagen.
Ännu en dag till ända.
God natt
1.Lt Backman

Lördag den 21/5
Dagen började med ett besök inne i Monrovia . Vi gick på stan och kollade olika stånd och affärer. Det var VÄLDIGT varmt och en odör som påminde om den klassiska doften ”Hockeykalsong” vilade över oss . Vi hadlade diverse souvenirer och 2 Djembe trummor in handlades . Efter ett besök i hamnen så åkte vi tillbaka till campen för att förbereda kvällens spelning , som var det första ”stora” giget . Allt flöt mycket bra och med kapten Flink i täten så genomfördes en ca 5 min lång soundcheck med ett resultat som alla HI-FI nördar i världen hade varit avundsjuka på . Framträdandet blev succe (såklart ) och alla var mer än nöjda både Svenskar och Irländare . Efter tio flaskor vatten (och minst lika många toa-besök ) så var ännu en KANON-dag i Liberia över .
Lt Sjölander/ Hello Africa

Fredag 20/5
Tjoho……lite sovmorgon idag.
8.30 gick färden mot vår första anhalt denna utflyktsdag som till allas glädje visade sig vara,…….BEACHEN!!
Vi spenderade några underbara timmar alldeles ensamma på Silver Beach,som är en lååååång och fantastiskt vacker strand som hämtad från paradiset. Vi trotsade alla omtänksamma små varningar vi fått på Livgardet i Kungsängen innan vi åkte om diverse barracudor, krokodiler och sandflugor och badade i de stora vågorna så mycket vi bara orkade. Vilken förmiddag!!

….och bättre skulle det bli. Efter lunchen som intogs på en restaurang i Monrovia bar det av mot barnhemmet, som vi hade hört så mycket om av de fältartister som varit där tidigare, och vi var efterlängtade!! Nästan innan vi hade fått upp bildörrarna hade vi ett härligt gäng ungar runt oss och det tog bara några sekunder innan man kände en liten barnhand i sin, wow vilka underbara ungar. Barnhemmet ”drivs” av en familj med fem egna barn men numera är det hela fyrtioen barn totalt som samsas på de få kvadratmetrarna de har att tillgå. De är alla föräldralösa barn som hittats runt om i Monriovia och lämnats på barnhemmet. När vi bekantat oss lite med barnen, lånat ut våra mössor och tagit en massa bilder var det så dags för vårt lilla gig. Vilken spelning!! Vilken glädje! Vi rev av låt efter låt allt från Elvis till Bob Marley och alla klappade, dansade och sjöng med. Och vad vi svettades. Deras favorit låt ”Proud Mary” fick vi till och med köra i repris och när alla sjöng ”Rolling, rolling on the river” allt vad de kunde klappade hjärtat ordentligt. Sedan var det deras tur och de bjöd oss på lite härlig gospel och när de sedan sjöng båda verserna av Du gamla du fria PÅ SVENSKA var inte ett öga torrt. Det var med blandade känslor vi lämnade barnhemmet och började färden hemåt, som även den blev dramatisk. Bussen med de svenskar som hade följt med oss dit körde fast på den lilla lervägen och i skrivande stund har de ännu inte kommit hem. Lyckligtvis hade vi en egen bil och efter middagsintag väntar nu sängen. Jösses så trött man blir av värmen och alla intryck. Men oj oj oj, vilka upplevelser man får med sig hem!
Sov Gott
Hello Africa genom Lt Netsman

Dagbok LA 03 18/5
Varför går alla flyg så fruktansvärt tidigt ? Väckning 04:45 för avresa till Bromma
Efter en lång flygresa med byte i Bryssel och mellanlandning i Dakkar landar vi äntligeni Liberia
På Monrovia International Airport som i princip är några ihopslagna trä skjul.
När vi kliver av planet slår den tryckande värmen emot oss som att kliva in i bastun på badhuset
Efter en kort stunds köandefår vi passen kollade och en Nigeriansk vänlig polis hjälper oss igenom myllret av folk snabbt och smidigt, vi hittar till och med alla våra väskor rätt snabbt .
Det är inte riktigt som på Arlanda här är det två tre personer på varje kvadratmeter och dom hoppar fram och tillbaka på transportbandet och jagar väskor, det luktar skaplig gymnastiksal här inne och vi bidrar säkert också

Utanför möter vi Wellfare Linda tillsammans med postmaster, när vi hämtat postsäckarna ( det tar lite tid det är nu man börjar förstå att tempot är ett helt annat p g a värmen)så får vi åka med Irländsk eskort som riktiga rock stjärnor med blåljus och allt igenom Monrovia till Camp Clara den Svensk / Irländska Campen. Efter vägen ser vi massor av människor som bor i pinnhyddor, landskapet är förbluffande vackert med en oerhörd grönska med coccospalmer och mangoträd.

När vi närmar oss staden börjar traffiken tätna och mer och mer människor röra sig efter vägen Dom tittar väldigt konstigt på oss som sitter fem stycken i en stor buss när dom själva åker så många som möjligt i Toyotabussarna, ibland hänger det några på utsidan också Mörkret sänker si otroligt snabbt efter bara en halvtimme blir det becksvart och snart ser vi knappt folket som finns efter och på vägen.
Våra drivers har blivit lika bra som lokalbefolkningen på att tuta, blinka, väja och trängas så vi kommer säkert fram till Camp Clara och får en välbehövlig kvällsfika innan det är dags att inkvartera och gå och lägga sig
Kn Flink

Dagbok LA 03 17/5
Dag 2 är det en vända till på sjukan, nu är vi inte så oroliga längre för vi är ju klara allihop Jocke fick en till spruta och vi fick våra blodgrupperingar sen var det klart. I dag får vi mycket goda råd från utbildningsbefälen, dom varnar oss för i princip allt som finns i deras ”värld” från krokodiler och barracudor till malaria, billhartsia och folk som gladeligen sätter en kula i huvudet på oss för att komma åt våra smycken och örhängen, jag skulle vilja se dom där krokodilerna i alla fall vi återkommer lite senare om vi får syn på nån

Ofta har man glömt det jag tycker är en väldigt viktig bit i utbildningen och det är bakgrundsinformation om missionsområdet man ska till men när vi efterlyste det den här gången så fick vi en jättebra och uttömmande genomgång av Kn Rask som tjänstgjorde på LA02 och han visade en film lite bilder och berättade en massa om Liberia både historiskt nuläget och om konflkiten, riktigt bra tyckte vi

På eftermiddagen var det skyddstjänst och brandtjänst som leddes av Jan Stenman en mycket underhållande man som säkert skulle kvala in som fältartist i standupp facket det är en av de få gånger i mitt liv jag sett fram mot lite tårgas.

Dagbok LA 03 16/5
Inryckning måndag morgon svinottan, väl anlända till Kungsängen visar vakten oss fel men till slut vi kommer till samlingssalen får en genomgång lite lunch och sen är det dags för förrådet. Allt flyter på smärtfritt förutom att den här gången har dom bestämt sig för att vi ska ha mörkblå pansarbaskrar trots att vi ska till en FN mission.