Fältartisterna har besökt den Svenska kontignenten i Somalia

Fältartisterna var:
Nina Söderquist – Sång/Regissör
Mattias Yilbar Norgren – Trummor/Beatbox
Rasmus Ehrborn – Gitarr
Karl Annmo – Bas
Christoffer Gustavsson – Ljud


Måndag
Fem glada fältartister träffas ute på Arlanda terminal 5, fulla av förväntan inför det stundande äventyret.

Vi har på-rustat och utbildat oss på Livgardet/Kungsängen, vi har repat och planerat,,men nu är det dags.
Dags att ge oss av mot mission i Somalias huvudstad Mogadishu.
Världens farligaste land för Svensk insats enligt försvarsmakten.

Jag har ärligt talat slagit bort alla tankar på vad som kan hända i ett land som detta men nu börjar allvaret tränga sej på en aning.
Detta är min 17:e insats (nationella & internationell), 6:e som befäl och jag har under mina 11 år i organisationen haft den stora glädjen att ha åkt världen runt i Fältartisternas namn. Afghanistan, Mali, Kosovo, Liberia mm och Jag har faktiskt aldrig varit rädd ute på mission, men måste nu motvilligt erkänna att tanken på att åka till Mogadishu har gett mej ett extra stresspåslag.
Men jag vet att så fort vi kommit på plats så slås jag av den minutiös säkerheten och hur otroligt kompetenta våra soldater är.

Vår mission är relativt kort och vi kommer endast att ha 4 dagar på plats + 2 resdagar. Vår uppgift är att personalvårds och underhålla de svenska och internationella styrkor som finns på plats. På campen finns ett tiotal svenskar, ett hundratal italienska soldater, serber, ungrare, tyskar, sydafrikaner, amerikaner m fl. Vi har 2 gig inplanerade, 1 halvakustisk och en fullstor konsert för ca 150 pers.

Vi har sällskap av Kjell Wängelin och Niclas Wetterberg från ATS.

Detta är en extra utmaning då det är Första gången för mej som regissör vi ska ta med all utrustning på reguljärt flyg.
Vi behöver så stor rigg som möjligt men vi måste anpassa utrustningen efter flygbolagets regler där varje kolli inte får vara större än summan av längd/höjd/bredd max 158 cm , max 32kg/st. Detta rimmar väldigt illa med en bas högtalare eller en bastrumma kan jag tala om.

Incheckningen med våra 31 kolli går otroligt smidigt. Mycket tack vare fantastisk stöttning av Kina från JSS och Kjell Wängelin från ATS som betalar vår övervikt, och naturligtvis vår ljudtekniker Christoffer som har gjort ett fabulöst förarbete med att väga o mäta alla kollin med utrustning.

Detta firas med häng i SAS loungen, japp, vi flyger ju business.
Detta endast då businessclass ger bättre förutsättningar för att få med mer bagage. Men tacksamma det är vi, förutom skönare säten på flyget får vi även möjlighet att hänga i loungen både på Arlanda o i mellan landningen i Istanbul vilket gör resan ner till Somalia/Mogadishu betydligt bekvämare.
Efter ca 16 Tim resande är vi äntligen framme. Trötta, varma men fantastiskt glada och tagna av stundens allvar.


Tisdag
Efter 16 tim resande inkl mellanlandningar i Istanbul & Djibouti och lång tid på flygplanen så är alla riktigt trötta och slitna..

Men nu ser vi Mogadishu och jag, Mattias Yilbar Norgren, kan känna ”shit.. nu är det på riktigt..”. Detta är min första utlandsmission och av att döma på de andra (Rasmus och Karl) som också är på sin första utlandsmission.. så ser dom ut att ungefär känna likadant! Bara Nina och Christoffer som ser coola ut… gamla rävar.

Vi landar, kliver ut.. och cirkusen är igång. Kontroller med fotografering. Fylla i formulär, Extra kontroller vid enskild disk där man tydligt ser att folk lämnar fram sina pass med gömda dollarsedlar. Människor som står redo att försöka rycka/lyfta din väska mot en slant. Det skriks, det rings, det tutar.. Vi är inte i Europa längre.. Ojojoj…

Vi blir mottagna av Överste Löjtnant Arne Boman och några soldater av annan nationalitet som ska hjälpa oss.

I och med att vi var tvungna att checka in all utrustning så skulle platspersonalen hålla oss på plats.. de ville inte låta oss gå. Alla bagagetags blev ”omhändertagna”. Alla skulle försöka lyfta våra väskor. Vi fick gå ut till slut, men vi fick inte gå fler vändor för att hämta mer packning.. de såg ju bara hur alla pengamöjligheter försvann.
Hur man än vrider och vänder på det så är det lite jobbigt för själen att ryta och skrika på människor och framför allt åt barn som försöker ta och lyfta väskor. Dom gör ju inte detta för att det är roligt.

Det hela slutar med att vi sitter i våra TLC:s, svettiga och uppe i varv efter kaoset. Jag sitter i framsätet och blir erbjuden en flaska vatten av en Tysk soldat. Han ler och säger ”Welcome to Mogadishu”. Först då blev det på riktigt. Nu är vi här.

Vi kommer fram till MIA International Camp och får en Powerpoint-stund om hur läget är och hur allvaret i landet. Trots allvaret så var det fler av oss somnade till.. både Christoffer och jag höll på slå huvudena i bordet. Vi hoppas att det inte märktes. Detta följdes naturligtvis med skrattanfall.. men vi hoppas att dessa också gick förbi obemärkt.

Efter en god lunch i italiensk anda, en lång strandpromenad med ÖL Boman för att se området, massa selfies, en smällfet middag och en svalkande dryck med de andra svenskarna så börjar dagen lida mot sitt slut. Alla intryck har gjort mig, Mattias, alldeles… mörbultad.

Imorgon är det en ny dag och mer tid till att kika in Campen.. Det ska bli riktigt spännande. Jag och Nina funderar på att gymma!

Sist men inte minst så känner jag: Vi är ett stabilt gäng! Det kan bara bli bra! Shit va roligt vi ska ha det! Myspys!!

Med dom orden…
Löjtnant Beatbox, signing out!

Onsdag
Jag vaknade efter att ha sovit som en liten gris i 10 timmar. Det behövdes.
Jag och Lt. Norgren konstaterade att de 23 grader som AC:n i vår container var inställd på kändes som att stiga in i en frysbox jämfört med yttertemperaturen. Det är varmt i Somalia!
Fältartisterna mötte upp med Överste Gray för en gemensam frukost där det avhandlades allt ifrån säkerhetsläget i Somalia, kebab i Istanbul till Hårdrock och Eddie Meduza. Mycket trevligt.
Efter frukost tog vi en stund för genomgång av utrustning och planering av de gig vi skulle genomföra under veckan, för att sedan på order ifrån Kapten Söderqvist hoppa i badbyxor och idka poolhäng.
Efter lunch var det fri hopp o lek. Vissa gick och tränade på campets gym, medan andra (läs undertecknad) återigen däckade som en liten gris. Det måste va åldern…

Campet är oerhört trevligt med många bekvämligheter, och man måste gång på gång påminna sig själv om att det är en krigszon utanför murarna med attentat, IED:s och skjutningar på daglig basis. Jag kan tänka att denna fristad som campet innebär hjälper soldaterna att koppla av lite mellan varven. Mogadishu verkar inte vara något direkt trevligt ställe just nu så soldaterna är värda all avlastning dom kan få.

Klockan 19.00 var det återigen dags att infinna sig i matsalen, denna gång för gemensam middag med alla svenskar på campen. Sjukt trevligt. För min del tyckte jag att höjdpunkten var att bara sitta o lyssna på våra soldater när de berättade om sin vardag. Vilket jobb dom gör!
Efter middagen satte vi upp en liten ljudanläggning i puben och körde ett litet akustiskt set för alla som var där. Det blev önskelåten i stort sett hela kvällen plus ett bejublat beatbox-set av Lt. Norgren. Förutom våra svenska landsmän så syntes bland andra en del italienare, en somalisk överste samt vår egna serbiska fanclub.
Efter ett kul gig och ett långt efterhäng med några av soldaterna gick vi tillbaka till vår frysbox. Det tog lite längre tid att somna den kvällen. Många intryck. Många skratt. Många tankar.

Lt. Rasmus Ehrnborn

Torsdag
Alarmen började ringa vid 7-snåret inne hos Christoffer och mig. Efter lite snooze studsade jag glad i hågen med pigg blick ner ur våningsängen, och harvade mig i ökenuniformen. Vi infann oss till frukost vid 07:30. De andra kanske redan berättat om frukosten, men det tål att upprepas. En man står till vänster och steker ägg/äggröror/omeletter på beställning. Jag tar en treäggs omelett med finhackade tomater, rödlök, champinjoner, paprika, och riven ost. Till den bacon och stekt svamp, och ett glas färskpressad juice. Därefter ett par våfflor med lönnsirap, lite mer bacon, och en cappuccino tillredd av baristan. Exquisite! Det sägs att det inte är så på alla missioner…

Efter frukost tågade vi bort till sjukan på campen. Vi hade blivit inbjudna dagen innan på en visning. Eller snarare, Nina hade blivit inbjuden 🙂 Sjukpersonalen var av serbisk härkomst, och mycket glada att få besök. Efter en liten husesyn inne dukade de upp med kaffe och hemgjord serbisk dryck på verandan. Efter en stund dök två ambulansförare upp, och vi fick en liten titt i fältambulansen. En högst trevlig stund!

Nästa punkt var att faktiskt jobba lite. Commandern hade kommenderat fram lite folk som hjälpte oss att ställa scenen på plats. Utomhusgig skulle det bli, med publiken stående kring poolen. De spände också upp ett rejält kamouflagenät som backdrop. Sen var det bara att börja rigga. Campen ligger ca 50 m från indiska oceanens strand, så det fläktar konstant, vilket är skönt under Somalias sol. Det håller också temperaturen kring hanterliga 28-29 grader. Så småningom blev det soundcheck, som var kvickt avklarat. In ear-ljudet hade preppats på repet och det lät fint direkt.

Därefter följde en välsmakande lunch, och på den en behövlig tupplur, efter vårt hårda jobbande.

När vi vaknade från tuppluren var det tid för en av dagens höjdpunkter. O-rocknroll som jag kan vara så hade jag innan avfärd handlat på mig en flaska apotekets solskydd, faktor 50, och Christoffer och jag smorde in varandras ryggar på rummet. Så kunde vi utan oro fortsätta dagens hårda jobb med att pressa lite vid poolen. Det blev också ett dopp, och lite slowmotionfilmande av James Bond-karaktär, när vi gick upp ur vattnet och slängde med våra hår.

Det serverades middag, och började närma sig kvällens huvudevent, anledningen till hela resan. Klockan skulle snart slå 8, och folk började samla sig framför scenen, och uppe på barens terass, som blev som en vip-läktare. Kring ekvatorn är det totalt mörker kl 8 på kvällen, därtill 25 grader varmt och en frisk bris i ryggen. Bra gigförutsättningar! Vi inledde som sig bör med Top gun-temat, och öste sedan på i 1:45 ungefär, mycket rock och några nyare hits. Mattias stod för ett bejublat beat box-solo i mitten, och jag fick kraftiga rysningar när vi avslutade extranumren med Brothers in arms. Fantastiskt kul gig!

Nedriggandet fick avbrytas gång på gång då folk kom fram och tackade, berömde och ville ta bilder med oss. De hade inte haft några band där tidigare, och det är inte läge att ge sig ut på nöjestur på stan i Mogadishu, så de var väldigt glada att ha oss där. Till slut blev vi dock klara och begav oss till baren en våning upp. Den har en fin terass med utsikt över havet. Lite overklig känsla att stå där, och just ha spelat, i Somalia. Mycket trevligt umgänge. Alla ville hänga med oss och vi gjorde så gott vi kunde.
Vi besökte återigen våra nya serbiska vänner på sjukan där kapten passade på att byta bandage. Hon skar sig i fingret tidigare under dagen, så det här var alltså tredje sjuk-besöket för henne.

Efter en kul stund på sjukan så gick vi vidare i natten. Vi hade också blivit inbjudna till ett ställe som kallades African skies.
Där huserade fyra män av blandade nationaliteter. Den jag pratade mest med var portugis, men hade bott mest i Sydafrika, och jobbat i deras Special forces. De var mycket trevliga och gästvänliga. De bjöd på alla tänkbara drycker, torkad gnu och bakad potatis med ost och bacon. De plockade fram några olika 3D-pussel som den som ville fick pyssla med, en ovanlig men trevlig efterfestdetalj. De hade en ordentligt stor tv på väggen, och på den spelade de musikvideor och konsertvideor från youtube, med ett rejält ljudsystem. En strålande avslutning på dagen.

Lite senare vandrade vi hem i den varma somaliska natten, nöjda med livet, och somnade gott.

Fredag
Vi var alla lite trötta (och väldigt glada) efter gårdagens spelning så det blev en välförtjänt sovmorgon.
Dagen startade med en kaffe hos våra nya Serbiska vänner på sjukan.
Efter kaffet passade vi på att ta lite gruppbilder i solen, även denna dag var det fantastiskt väder med strålande sol och en lätt bris från havet.

Vi hittade en liten grön oas där vi passade på att summera veckan och ta en liten backspegel.

Jag och kaptenen smidde lite planer för att få till en liten välkomst ceremoni för våra 3 nya fältartister som gjorde sin första mission (Rasmus, Mathias och Kalle)
En god och näringsrik smoothie blandades till, en speciell hejja-ramsan laddades ner. En gammelyxa införskaffades och prick 14.00 knackade det på våra vänners dörrar. Efter utförda uppdrag och läst ramsa belönades de med en delikat och näringsrik drink. Många glada skratt och alla var mkt nöjda med ceremonin.

Eftermiddagen spenderade vi vid poolen. 🙂
Därefter en liten avslutningsmiddag och packning inför morgondagens hemresa.

Som vanligt på mission går tiden alldeles för snabbt.

/Lt Gustafsson

Lördag
Klockan ringer 06,30.
Mina väskor är som vanligt färdig-packade kvällen innan o jag kommer snabbt iväg från rummet. Vi har haft lyxen att ha haft egna rum med toalett/dusch, städning varje dag, tvättservice till rummet, el uttag o wi-fi.

Frukosten serveras i matsalen bredvid poolen med omelett lagad a la minute, färsk pressad mango smoothie och rykande stark dubbel espresso gjord av baristan på plats,,,detta skulle jag lätt kunna vänja med vid

Jag är Såklart glad att åka hem samtidigt som jag verkligen hade kunnat stanna några dagar till då vi blivit otroligt fint omhändertagna av alla på Camp MIA.

Även om vår mission varit extremt kort, bara 6 dgr så har vi gigat, solat, hängt vid poolen, varit på studiebesök hos den serbiska sjukhuspersonalen, gått beach-walk med Arne, gymmat, haft vår egen ”invignings ceremoni”, trevliga middagar, samtal och hängt i wellfare-området varje kväll. Socialiserat o personalvårdat till 100% i sann Fältartist anda.

Vi är full-Laddade med starka intryck o vi har haft glädjen att ha träffat så många härliga människor.
Vi har fått otroligt bra respons o överösta med beröm från alla campens nationaliteter för våra 2 gig.

Värmen har legat på behagliga 30 grader och det har fläktat en skön vind varje dag. Perfekt.
Det är svårt att förstå att vi faktiskt varit i ett av världens farligaste o definitivt Sveriges farligaste insats område.

Vi blir avtackade av Deputy Mission Force commander, överste Richard Gray och får varsitt coin från missionen.
Efter kramar o goa ryggdunk från våra svenska vänner så packar vi bilarna som skall ta oss till flygplatsen och sitter upp.
Vi blir tillsammans med Arne eskorterade av ungerska o tyska officerare som gör vår in incheckning på flygplatsen otroligt smidig. TACK FÖR DET!!!!!! Dessa killar gör detta flera ggr/vecka och det märks tydligt.
…31 bagage taggar senare, Det som för dem tar totalt 1 Tim skulle ha tagit oss en halv dag att ordna…
Vi passerar 4 olika security stationer där väskor genomsöks av säkerhets personal, scannrar o bombhundar.
Självmords bombare i Mogadishu hör tyvärr mer till vanligheterna än en avvikelse.

Vi flyger återigen behaglig business class och efter en mellanlandning och i Istanbul, förseningar är vi 18 Tim senare återigen hemma på Svensk mark.
Jag, kapten Nina Söderquist är ofantligt stolt över min grupp.
Christoffer, Rasmus, Mattias & Kalle jag är så sjukt tacksam över att ha fått dela detta äventyr med er, så från hjärtat TACK killar- love you all ️
//Fältregissör Söderquist