Fältregissör Henrik Johansson leder gruppen som skall till ME02 i Adenviken 23 juni- 2 juli 2010.
Gruppen består av:
Conrad Boqvist sång gitarr, Maria Almlöv sång, Erik Metall bas, Andreas Nordqvist keyboard, Henrik Johansson trummor, Michael Westemar och Tomas Boström ljud.
Dagbok ME02 30/6 2010 från Adenviken
Jag, Erik Metall som skriver rapport idag började med att gå upp 06.45,
något tidigare än de andra. Jag och några av de andra som jobbar här i land ska åka och titta på kustbevakningens spaningsplan, som mellanlandat här på den franska basen. Det har varit baserat på Seyshellerna en tid, men nu är det som sagt hemgång via Djibouti. Snabb frukost och en biltur till Franska basen. Varmt som vanligt, så det var skönt att börja där med morgonmöte på Ac-kylt kontor, kaffe, pepparkaka och Resorb. Sen bort till planet. Eftersom det är ett civilt plan, står det på den civila delen av flygplatsen. Jag, som är intresserad av allt som är tekniskt fick en liten glad stund, inklusive provsittning av cockpit.
Slut på nöje – nu till arbete. Micke och jag tog pickupen och åkte bort till hangaren där all vår utrustning står. Ikväll är det nämligen en spelning på hotellet inplanerad.
Inte med full rigg dock, så det blir en del plockande för att välja ut rätt saker.
Tre turer med pickupen blev det. När vi ändå hade ångan uppe kunde vi lika gärna rigga och soundchecka. Allt gick snabbt och smidigt, så det dröjde inte länge förrän vi låg vid poolen igen. Skönt!
Själv tog jag en tupplur på en timme innan middag. På med uniformen, äta lite och ladda för kvällens spelning. Ikväll spelar vi för de tyskar som bor på hotellet, och en hel del andra inbjudna. Fransmän, spanjorer och japaner.
Planen var ungefär den samma som på båten, med 2 set. Första halvan av set 1 är publiken lite avvaktande, precis som man kunde vänta sig. Jag tror inte dom riktigt visste vad dom skulle få… men när vi kickade igång set 2 var det fullt ös!
Allt gick som smort – en superskön spelning med extranummer och Sveriges nationalsång som sista låt.
Berömmet lät inte vänta på sig. Alla ville fotografera sig med oss, dunka rygg
och några av oss fick till och med byta gradbetäckning med sin tyska motsvarighet. Nästan i varje fall… jag blev degraderad till sergeant…
Lennart och de andra som jobbar här stod och myste. Det betyder mycket för dem att kunna bjuda på en sådan här sak, eftersom mycket handlar om byte av tjänster.
Mitt i allt kom Henka och tog mig, Maria och Conrad avsides. Det var något väldigt viktigt som skulle göras i rum 225… det visade sig vara en Gammelyxa-ceremoni.
Lite som en nollning när man börjar gymnasiet, fast det här gäller första utlandsmissionen. Underbart roligt när man klarat det, och vad jag kan förstå
en viktig del i livet hos utlandsstyrkorna.
Men kvällen var långt ifrån slut. Tyskarna bjöd upp oss på en eftersittning på deras våningsplan, så med gitarrer och glatt humör knallade vi upp till plan 4.
Full rulle där i en timme, och sedan ett skönt nattdopp i poolen.
Här slutar min kväll, men jag vet att några av oss hade lite kvar att
klämma ut ur tuben…
Klart slut
/Lt Metall
Dagbok ME02 29/6 2010 från Adenviken
Idag hade vi en ledig dag.
Jag började dagen med en omelett och en kaffe i restaurangen kl halv tio. Efter det var det poolen som gällde i stort sett hela dagen. Eftersom det var 4000 grader i skuggan så låg vi i vattnet mest hela tiden.
Några i gruppen tränade hundsim, vissa drack fruktsoda, och andra undersökte vilka ljud man kan frambringa genom att pressa ryggslutet mot poolkanten.
På kvällen åt vi av hotellets buffé som bestod av alla möjliga sorters fisk, kött, kyckling, frukt och 25 sorters kakor. Dagen avslutades med ett nattdopp i poolen.
Conrad
Dagbok ME02 27-28/6 2010 från Adenviken
Kära dag bok!
Idag har vi fått bekänna färg. Verkligen… Vi hann under detta dygn med hela 4 spelningar på Carlskrona. Fältartist- javisst!
Efter att vi laddat batterierna på förmiddagen begav vi oss från hotellet till skeppet.
Här roddade vi i vanlig ordning inför kvällens aktiviteter. Först ut var en spelning i matsalen med temat önskelåtar. En mysig stund tillsammans med glada besättningsmän. Vi gav oss på allt möjligt som önskades och vi lyckades för det mesta sy ihop det. Bl. a levererade Maria ”Fields Of Gold” på begäran. Mkt vakcert! Vi kunde skönja några tårar hos publiken…Conrad var dessutom i sitt esse denna afton och bjöd som vanligt på sig själv vilket resulterade i mången skratt både i bandet och i publiken. Han lyckades få med delar av publiken på ”tåget” även denna kväll.
Efter denna spelning fick vi lite andrum för att ganska snart spela ännu en spelning för lite annat folk på samma plats. Dessa gigs gjorde vi ”unplugged”. Erik fick lufta sin acke bas och Henka trummade på sin Cajun tills fingrarna blödde . (typ). Alla levererade fantastiskt bra och det är en ynnest att få spela med dessa grymma musiker och entertainers. När man bjuder på sig själv får man mkt tillbaka och det fick vi uppleva under hela dagen. Herr Westemar och Almlövskan levererade på slutet ”I en annan del av världen” – Även denna på begäran. Fantastiskt bra! Sedan bar det av till den lilla Kajutan för några av oss. En trio ur Jolly Rogerz bjöd på sång för bland annat inbjudna Holländare som ankrat en bit bort från Carlskrona.
Vi fortsatte vår turné på skeppet och spelade på natten för besättningen som skulle hem till Svea. Vi tog det som stod till buds och gjorde en improviserad avskedsspelning på kajen.
Vi hade sedan ganska många timmar att slå ihjäl och vi passade då bl. a på att kolla in maskinrummet. Det var ett mkt intressant besök tyckte nog de flesta, men den som var mest glad åt detta tordes vara allas vår Erik Metall (eller Professor kalkyl som vi kallar honom).
Vi fick sedan några timmar till att vila upp oss lite innan vi välkomnade den nya besättningen som anlände mitt i natten. Även denna gång ett halvt improviserat gig på kajen.
måndag 28 juli
LEEEEEDIGA!!! Välförtjänt sovmorgon, sol, bad och shopping hos katt tuggande försäljare i staden. Undertecknad har i skrivande stund slut på pengar, men äger å andra sidan bl. a ett par dEsel Jeans.
Hej då dagboken, ses i morgon!
/Alfa Nectar
Dagbok ME02 25/6 2010 från Adenviken
Dagen började redan klockan sju med frukost på hotellet, för att komma iväg till HMS Carlskrona och börja rodda innan den allra värsta hettan. Hela vår stora ljus- och ljudrigg, som stod på kajen, skulle ombord på fartyget. Med fantastisk hjälp från besättningen, började vi bära case efter case uppför landgången och sedan upp för den tvära smala trappa (borde egentligen skriva lejd här, då jag lärt mig att trappa heter lejd på båtspråk) som leder till helikopterplattan. Dom allra tyngsta lådorna lyftes upp på fartyget med hjälp av den kran som finns ombord. Det var en mäktig syn att se en case komma farandes genom luften och sedan smidigt dimpa ner på precis rätt plats. Jag vet inte hur varmt det var och jag vet inte hur mycket vatten och solskyddsfaktor 50 som gick åt under denna förmiddag, för solen var verkligen brutal. Men framåt lunch hade vi byggt det mesta av riggen och kunde genomsvettiga gå ner i mässen och äta av den fantastiskt goda maten som serveras på Carlskrona.
Eftermiddagen spenderade vi sedan på hotellet för att återhämta oss ett par timmar inför kvällens konsert.
Vid fyra-tiden åkte vi tillbaks till fartyget, och även om resan (som vi redan hunnit göra ett antal gånger) endast tar ca 10 min, så är det varje gång en lång resa som tar tankarna ut på en oändlig färd. Intrycken av hur stora olikheterna mellan den del av världen jag lever i och den del jag nu befinner mig är så många och ogripbara, men fascinationen över att få se och uppleva ett land som Djibouti är ett privilegium.
Väl framme på Carlskrona gjorde vi soundcheck, svettades och drack ännu mer vatten, innan vi bjöds på en BBQ i fartygets för. Ännu en gång fick vi otroligt god mat och en väldigt speciell upplevelse. För att sitta längst fram på Carlskrona tillsammans med dess besättning, under dom enorma kranar som finns i Djiboutis hamn, var en midsommardagsgrillning jag sent kommer glömma.
När klockan så var 19.00 Charlie/20.00 Delta, var det äntligen dags för vårt första gig. Mörkret hade lagt sig över helikopterplattan och hettan kändes inte längre bedövande, då det har börjat blåsa. Men när vi drar igång första låten märker vi att blåsten tilltar än mer och under vår andra låt ser jag hur ett av frontljusen så när blåser av båten, några i besättningen får tag på den precis innan den blåser över bord. I vår tredje låt blir det än värre med vinden, den tar tag i ett av scenljusen, och kraschar rakt ner i Andreas synthar. Tack och lov klarar sig såväl Andreas som syntharna och efter att besättningen hjälpts åt med att surra fast allt vårt ljus och allt annat som kunde tänkas blåsa iväg, så rockade vi båten som aldrig förr. Det visade sig nämligen att ME02 var den bästa tänkbara publik ett band kan önska sig, dom dansade, sjöng, hoppade, klappade händer och gjorde vår kväll till ett magiskt och oförglömligt spelminne.
Efter lite återhämtning i mässen var det dags att riva hela riggen och återigen fick vi massor av god hjälp utav personalen och det hela var avklarat på en dryg timma. På väg hem till hotellet fick vi veta att den vind som dragit in precis till giget, var början på den nästan två månader långa period utav sandstormar som Djibouti har varje sommar, vinden för med sig smått smått sand ifrån öknen och kallas ”Khamsin”.
När jag så småningom stupar i säng denna långa och innehållsrika dag, inser jag att jag gjort min allra första riktiga spelning som fältartist i Afrika i en hamn på en båt på en helikopterplatta och jag somnar med ett leende på läpparna, stolt och lycklig över att få vara en del utav detta unika och fantastiska sammanhang.
Au revoir, Maria Almlöv
Dagbok ME02 25/6 2010 från Adenviken
Jaha då var det midsommar-afton.
Vi fick en välbehövlig sovmorgon efter vår långa men roliga resa, 0900 åt vi en härlig frukost på hotellet
som efterföljdes av en förmiddag vid poolen med torr-rep och låt-liste finslipning.
Värmen här är ju som sagt överväldigande, vi har fått berättat för oss att Djibouti är det land i Afrika
som har den högsta medeltemperaturen och det är det ingen av oss här som ifrågasätter!
På eftermiddagen åkte vi ner till hamnen för att välkomna HMS Carlskrona som precis anlände efter en 2 månaders frånvarande från Djibouti hamn. De lägger till här för att bunkra bränsle och mat med mera och för att dess besättning ska få lite ledighet. Det var en imponerande syn att se henne lägga till för att sedan få komma ombord och få en guidad rundvandring av dess personalchef, mycket intressant! Då fick vi även ett gyllene tillfälla att ta en titt på morgondagens scen,helikopter däck i aktern.
Efter det så åkte vi och snyggade till oss på hotellet för vi hade blivit inbjudna på sill och potatis i kajutan, en mycket trevlig avslutning på midsommarafton i Afrika.
Eders:
Kn Johansson
C /Jolly Rågerz
Dagbok ME02 23-24/6 -10 från Adenviken
Ett glatt fältartistgäng sammanstrålade på Arlanda klockan 18.00 och gick raka vägen till incheckningen. Kapten Henka fick oss snabbt och smidigt genom gaten och placerade oss på varsin stol på O´learys för middagstjänstgöring. Club sandwich verkade vara västländskt nog att avsluta livet i kalla Sverige med. Tio dagar framöver kommer matsedeln vara något mer Afrikansk, so to speek! Flyget gick punktligt och en sexton timmar resa hade tagit sin början!
Mellanlandning Rom, inte kliva av! Värme verkade vara temat på detta flyg vilket ju var toppen – förberedande övningar är inga dumma grejer. Mellanlandning nummer två; Addis Abbaba där vi fick kliva av och strosa runt och ta del av kommersen. När det var dags att lätta mot Djibouti visade det sig att vi blev försenade cirkus två timmar – planet saknade pilot, en liten detalj bara. Vissa av oss har extremt svårt att sova på flyg så det var ett hålögt gäng som landade på Djibouti. Hur stod det då till med temperaturen? I Etiopien var det varmt, i Djibouti var det ”svart bälte-varmt”. Luftfuktigheten fick en akvarie-guppy´s liv att framstå som tämligen torrt. Temperatur: 43.
Efter passkontroll, som vår Travel Sofia skötte galant och säkerhetsgenomgång av MP:t Kalle, bar det av mot hotellet i rastabussen. Incheckning gick smidigt och personalens välmenande ord klingade i våra huvud, drick mycket vatten!! Därefter begav sig Henka, Tomas och Erik till svenska NSC på franska campen för att kontrollera utrustningen som tidigare hade skickats ner. Allt verkade vara som det skulle – det blir rock!! Under tiden passade resten av gänget på att testa poolområdet med lite sol och bad. Alltid gött att svalka av sig, tänkte gänget och kröp ner i den trettiofemgradiga poolen! När gänget som checkat tekniken hade anslutit fick vi en briefing av NSC- chefen, major Lennart – mycket intressant!
Solen gick sedermera ner och gänget begav sig mot restaurangen för matintag. Buffén var grym och paltkoman slog till som ett brev på posten. Ungefär då bestämde sig ”Jolly Rogerz-gänget” på vuxet vis; det blir nog en tidig kväll ikväll!
Natti natti, skepp å håjj!
Tomas och Micke
Dagbok ME02 26/5 -10 från Livgardet
Dagen började tidigt med en härlig frukost. Sedan skyndade vi oss tillbaka ner till logementet för att ta på overall, gummistövlar och basker inför uppställningen. Med oss skulle vi även ha våra ryggsäckar med regn/skyddskläder och våra skyddsmasker. Direkt efter uppställningen var det dags för fyra stycken av oss (Joakim, Conrad, Erik och mig själv) att prova tätheten på våra masker. Så, efter en massa nyttig information på förläggningen, bar det iväg med buss ut till tårgasstugan och brandövningsfältet. Framme vid övningsfältet krängde vi på oss skyddskläderna, med god hjälp utav dom som gjort det tidigare ska jag tillägga, och sedan skulle masken, efter konstens alla regler, tas på. Jag måste få säga att det var lite nervöst att göra detta för första gången. Fick för mig att det kliade en massa redan innan vi hade placerats i tårgas, men när det väl var dags så funkade tätheten fint för alla,utom för vår skäggbebrydde gitarrist…
När vi var klara med detta moment, var det dags att öva på att släcka en brinnande docka med hjälp av en filt och sedan att släcka en brand med brandsläckare. Det gick helt ok, jag lyckades dock inte med att trycka till den blå knappen som man ska trycka på, för att få igång släckaren, men med Henkas hjälp så gick det till slut och branden blev släckt.
Promenaden tillbaka till logementet var behaglig, förutom att jag fick skoskav utav gummistövlarna. Innan vi packade in oss i bilarna för att köra in till högkvarteret i Stockholm, hann vi med att äta lunch ihop med Görgen Karlehav, som jag lärde känna på kursen i vintras, det var mycket trevligt att träffa honom igen.
På högkvarteret fick vi, efter ett varmt och hjärtligt välkomnade, en grundlig genomgång utav läget i Adenviken och i Somalia. Vi fick information om varför Sverige är där och hur vi jobbar, vilka piraterna är och hur dom jobbar. Jag försökte verkligen ta in allt som sades, då det känns oerhört viktigt att ha så mycket förkunskap som möjligt om hur läget är dit vi ska, och när man får den sittandes i den taktiska stabens hjärta, ja då känns informationen än mer viktig och relevant. När genomgången på högkvarteret var avslutad, ja då avslutades också kursen.
Vi kommer ses igen om några veckor och börja repa, det ser jag verkligen fram emot. Trött, men mycket nöjd med dom tre intensiva dagarna på Livgardet, styrde jag kosan hem mot västerort och somnade så fort jag klivit innanför dörren och lagt mig på soffan.
Vänligast av hälsningar från Maria Almlöv
Dagbok ME02 Livgardet 24/5
05.50 Klockan ringer… det är dags att åka till Livgardet för intrimning.
Mitt första uppdrag som fältartist! Vi ska åka till Adenviken över midsommar och underhålla svensk militär på HMS Carlskrona. Verkligen spännande. Kapten Linda Andersson och Maria Almlöv hämtar upp mig vid 06.40 och vi beger oss mot Kungsängen. Där möter vi upp de andra som ska vara med på kursen. Det blir då jag på bas, Linda på sång, Maria på sång och gitarr, Conrad Boqvist på gitarr, Henka Johansson på trummor och Andreas Nordqvist på klaviatur. Tomas Boström är med oss som ljudtekniker. En pålitlig kille som vet hur man ska svepa bort en rundgång…
Med på kursen är också keyboardisten Joakim Hallin, som ska på ett annat uppdrag senare i höst, så vi är alltså 8 totalt. Först en liten mjukstart med inkvartering på logement. Gamla hederliga våningssängar i grå stålrör, precis som min pappa hade det i lumpen. En snabb genomgång av våra tre dagar i filmsalen, och sen är det dags att börja med inskrivning. Fylla i papper om lön, placering och andra små saker som är viktiga. Sen raka spåret till sjukstugan. Där ska man kolla blodgrupp, ta DNA prov (om vi bara kommer tillbaka som köttfärs…) och ge oss sprutor för et elände som finns i den delen av Afrika. Jag var på en Afrikatripp förra året, så jag kom undan med tre sprutor. Tjejerna på sjuk var snälla och söta, och snart var alla färdiga, med ömma överarmar. Henkas vaccinationskort var helt fullklottrat… han har mer vaccin än blod i kroppen…
Sen var det lunch. Köttbullar kändes pålitligt, och alla var hungriga som vargar. Eftermiddagen ägnades åt att hämta ut alla persedlar. Det var lite fel saker som var listade, men grabbarna på förrådet ändrade utan att knota, och vi fick ut ökenmundering och grymt sköna kängor. Dom hade till och med halvstorlekar. Lite pyssel med prylarna och blötning och rullning av basker stod sen på programmet. Pyssligt det där. Den måste liksom nötas in för att bli riktigt skön. Lär ju ta några missioner. Sen var det middag. Man gör allt ganska tidigt här, så redan 17.30 var vi tillbaka på luckan. Där blev det uppställning i raka led och en liten välkomstcermoni med Linda och Henka i spetsen. Det känns verkligen som om vi är ett skönt gäng, och man längtar efter att komma iväg. Har faktiskt lite resfeber redan nu. Resten av kvällen tillbringar vi uppe i mässbaren för att dela gamla turnéminnen och andra rövarhistorier…
Det var det hela för idag.
Klart slut.
/Lt Erik Metall
Dagbok ME 02 Livgardet 25/5
Idag var det sjukvård som stod på schemat. På förmiddagen gick vår instruktör, Cecilia, grundligt igenom de sex stegen vid första hjälpen. (LABCDE) Detta känns som ovärderlig kunskap att ha med sig i bagaget, oavsett om man är på mission eller i den civila vardagen. Man vet ju aldrig när olyckan är framme. Sen fick vi praktisk träning på framstupa sidoläge, första förband, användning av stödkrage mm.
Efter lunch var det dags för lite mer actionfylld träning utomhus. Vi delades in i två grupper om fyra. Ena gruppen (Henka, Linda, Jocke, Tomas) fick i uppgift att iscensätta en bilolycka i ett krigsdrabbat land. Den andra gruppens (Maria, Erik, Andreas och jag) uppgift var att försöka agera efter konstens alla regler när man är först på en olycksplats. Fantastiskt nyttig och rolig övning. Bla fick Henka glänsa med sina skådespelartalanger i sin roll som uppspelt och chockerad Afghan. Sen fick vi analysera vad som gick bra och mindre bra.
På det hela taget var det en grymt lärorik och rolig dag.
Nu ser vi fram emot en god middag ikväll och myshäng.
Conrad Boqvist
