Livgardet/Repdagar

Inledning: SPÄNNANDE är förordet till detta epos. Vissa av oss i gruppen var redan förväntansfulla sedan vår insats till Afganistan blev inställd på grund av pandemin. Jag hade lovat att göra mitt bästa för att ta oss till en likvärdig insats så fort som möjligt. Jag hade ju fortfarande första tjing som nybliven regissör. Så när det dök upp två insatser till Mali knep jag den andra. Det blev inte manngrann uppslutning från tidigare grupp men 5 av 8 fick duga. Det gjorde den initiala samtalslistan kortare. Dock så var tiden knapp. Det var nämligen enskild rotation redan i augusti. Det skulle visa sig att jag fick den bästa grupp man kan önska sig.

Suss von Ahn – piano och sång
Sandra Oxenryd – sång
Emil Nylander – trummor
Henrik Borg Westerberg – equalizers, kompressorer, knappar och rattar
Christopher Ek – bas och kör
Roger Lander – gitarr och sång
Matte Andersson – gitarr och sång
Martin Ehntorp (jag) – keys, kör och ledning

LG1: När vi sågs på Livgardet (LG) var gruppen inte riktigt säker. Det skulle visa sig att det dröjde tills långt senare. Vi trodde dock att det skulle gå vägen och det gjorde det tillslut. LG bestod av traditionsenliga övningar i pårustning, sjukvård, gasmask, lägesrapport mm. ledda av Flakberg och Ericsson. Vi knöt en första kontakt med vår S1 och dennes ställföreträdande. Det föll sig nämligen så lyckligt att det förband vi skulle besöka i januari genomförde sin rotationsutbildning just när vi var där. När torniqé var satt, skottskador tamponerade, gasmask testad, branden släckt och uniformerna anpassade fick vi avsluta en hel dag tidigare. Det vanliga är ju att man agerar nåldyna när man är där. Sjukan hade dock inte tid med oss. Därför genomfördes det senare (varför det finns en LG2).

LG2: Vad hellre göra en fömiddag än att stråla samman några stycken och få hälsan deklarerad och kroppen kompletterad med vaccin? Intet! Några av oss fick lämna en skvätt blod för att ta reda på sin blodgrupp. Vissa fick injektion med lite vacciner. Alla fick träffa doktorn och prata hälsoläge. Denna träff genererade att gruppen nu var säker. Samtliga i gruppen fick uppdraget att uppdatera influensavaccin och Covidvaccin på egen hand och inkomma med bevis. Tack och lov slapp vår Göteborgsbaserade basist åka hela vägen till huvudstaden och kunde genomföra motsvarande på annan ort.

Repetitioner: Det var en diger låtlista på 60 låtar som skulle repas. (Man vill ju inte upprepa sig på gigen.) Repen genomfördes i Thelins Studio Buller, en fantastisk helhetslösning med ett bemötande som var onödigt fint. Några låtar ströks, några struntade vi i att repa (living on the edge!), vissa spelade vi bara igenom men merparten hade 15 min per låt. Detta räckte med råge. Har man begåvade människor i gruppen så är det väl att förvänta. Vi hann till och med dra igenom några av gigen. Det är så roligt att, som regissör, se och höra att det kommer bli som man trodde; världsklass! Inte minst var det vissa av körerna som blev makalöst fina. De tre dagarna var till ända och det var nu bara att ta sikte på avresa till MA17.

//Kn Ehntorp

Måndag 23/1 2023

Avresedag har äntligen kommit. Några i gruppen tvingas resa hemifrån redan på förmiddagen medan undertecknad lugnt kan sitta hemma och invänta taxin som ska ta mig mot flygplatsen.

Vi möts upp på flygplatsen och börjar reda ut bagagefrågan. Att resa med all utrustning i form av militära persedlar plus våra handinstrument gör att vi behöver räkna över antalet kollin. Incheckade och klara boardar vi planet som ska ta oss söderut till Mali. Några av oss, undertecknad inräknad lyckas få 3 stolar för sig själva. Sovläge således. Medans andra har mindre tur med den biten.

Tisdag 24/1 2023

Väl på plats i Mali och Bamako visar det sig att något strulat till sig med vår tilltänkta transport vidare mot Gao vilket leder till att vi får spendera 6 timmar liggandes på ett klinkergolv, så gott som utan AC. Bra för acklimatiseringen sägs det.

Nåväl. Med stela kroppar får vi till slut kliva ombord på ett flygplan som enligt den afrikanske stewarden är ”really, really old”. Men oaktat åldern på flygplanet landar vi ca 90 minuter senare på flygplatsen i Gao safe and sound.

Väl där hämtas vi av Tyska soldater som skjutsar oss i deras version av trupptransport. Mycket intressant. Avlastning och snabb info från det svenska förbandet och vår kontaktperson innan middagen. Vi blir tilldelade rum som vi får dela två och två. Sandra och Suss får dela med en annan svensk som är nere i Mali för att hjälpa det Svenska förbandet med sin hemflytt av utrustning. Vi lär oss ett nytt ord ”Chalet” som vi lika snabbt glömmer bort och döper istället om vårat boende till ”Chateau” Mycket mer passande ansåg vi. Middag i den enorma matsalen, sedan somnade vi allesammans trötta med glada över att äntligen få vara på plats och kunna påbörja vårat uppdrag.

Slut, frågor?
//Lt Lander

Flygresa till Gao

Onsdag 25/1 2023

Som de andra morgnarna här på Camp Castor började dagen tidigt men just idag var det Camp Walk och lite extra tidigt. En sorts rundvandring, här är britterna, här är tyskarna och här är matsalen. Detta tätt följt av en förmiddag med en massa säkerhetsgenomgångar. Det är viktigt att man vet vart man ska om något händer. Efter lunch började förberedelserna för kvällens quiz. Det ska letas fram instrument som packats och skickats flera månader i förväg, som sedan stod i den smått bisarra 40 gradiga värmen. Tack och lov verkade de ha klarat sig bra förutom möjligen de akustiska gitarrerna som verkade ha lite svårt att vänja sig och behövde stämmas rätt ofta.

Några timmar tog det att ställa upp alla instrument och PAt. Fin hjälp fick vi av ett antal soldater med bl a bord och stolar i en sorts solfjäderformation, perfekt för kvällens quiz. Roger höll i det förträffliga quizet som han också skrivit frågorna till, medan resten av bandet otåligt väntade på att få spela nästa låt. Lag “mitten av mitten” (lagnamnet) vann och mottog publikens jubel och vårt första gig på Mali17 var genomfört. Vilken välkomnande och positiv grupp män och kvinnor! Otroligt stolt att få åka ner och träffa dessa proffs!

Somnade med en spänd förväntan över morgondagen!

//Lt Ek

Quizgig I Gao

 

 

Torsdag 26/1 2023

Vi vaknade mer utvilade än igår. Eventuell huvudvärk från värme och resa som gjorde sig gällande igår är idag ett minne blott. En ljuvlig promenad i dagens första strålar, glatt pratandes och skrattandes i diset av det röda dammet som virvlar upp från marken, tog oss till frukostmatsalen. Vilket bygge det är! Här, mitt ute i ingenstans har man byggt upp en matsal med alla faciliteter, värdig vilket kontorskomplex som helst i en modern stad någonstans i väst.

Vi fick idag det stora nöjet att sitta upp i, och åka med på en liten tur, i ett stridsfordon, kallat Galt (Terrängbil 16). Till tonerna av Offspring – en CD-skiva som gått i arv från förband till förband – togs vi med på en skumpig tur i grusiga gropar och gupp, en annorlunda variant av sightseeing om man så vill, inne på Camp Castor. Väldigt kul att få lära sig mer och ta del av förarnas vardag och erfarenheter och se dem i sina rätta element. Tacksamheten är stor över att de ville ta sig tid och dela detta med oss.

Dagarna här i GAO är intensiva. Vi roddade ner från den lilla scenen vi igår stod på, och byggde sedan upp den i större skala. Inte mindre än 3 stora lastbilsflak fick vi till vårt förfogande. Roddningen skedde i gassande sol. Den bleka vinterhuden smordes frenetisk med solkräm och pauserna i skuggan blev många och nödvändiga. Vattnet svalkade gott i strupen mellan riggning av ljus, bärande av högtalare, kabeldragningar och soundcheck. Keps eller solhatt på. Solglasögon likaså. En stor eloge till soldaterna som är med och hjälper till med allt som kan tänkas behövas.

Och så kvällens gig. Vi är fortfarande inne på Camp Estelle (svenskarnas egen del inne på det större Camp Castor), men har alltså bytt plats för att få plats med fler människor. Vi har gästartister uppe på scenen. Några ur förbandet har ett eget camp-band, och har tidigare skrivit en egen låt om hur de har det här i Campet. Texten handlar om deras utmaningar, men också om hur de alla hjälper varandra, som systrar och bröder. Det är bra. Vackert. Det rappas. Det sjungs med. Deras gitarrist gästar oss även på Highway to hell och succén är total. Inte bara kan han köra Galt- han lirar gitarrsolon också! Det är en oerhört mäktig känsla att få dela detta med dem alla. Här, i en avlägsen del av världen, där vädrets gudar erbjuder ett varmt klimat, men där de mellanmänskliga gudarna utanför campets stängsel  har glömt allt vad värme heter, där hot lurar mot både invånare, soldat och camp, under en måne som hänger upp och ner – där delar vi något unikt. Ödmjukhet och stolthet är det som sköljer över mig när jag står där och lyssnar på våra nyfunna vänners allsång och det taktfasta stampet av deras kängor. Kängorna som andra dagar kliver på mark jag aldrig sett i försök att göra gott för människor som behöver det. Ödmjuk över den tillvaro jag själv har som vardag och stolt över att, tillsammans med mina Fältartistkollegor, kunna bidra med ny energi till dem som valt att möta det som de flesta inte vill se eller kanske ens kännas vid, går jag till sängs. När jag släcker lampan för natten sover mina rumskamrater redan gott. Tack alla, för en återigen fin och givande dag.

//Lt Oxenryd

 

Nationellt gig I Gao

Fredag 27/1 2023

Efter några dagar på plats i Mali börjar en del rutiner formas och en del av gruppen börjar dagen tidigt med CampWalk i soluppgången och hittar energi. Frukost i matsalen delas med många av de svenskar som är på plats samt så klart med många från andra länder. Det är viktigt att fylla på reserverna med energi och vätska. Det känns som om jag äter mycket mer men jag vet också att idag kommer vara en lång dag då det gäller att ha energi kvar till slutet.

Vi samlas för en kort planering av dagen och till lunch tar vi med oss instrument och tar promenaden till matsalen gemensamt för att skapa lite extra energi inför kvällens spelning när vi bjuder in hela campen. Vi spelar på enklaste sätt för dom som är på plats i matsalen och bjuder in till kvällens konsert. Det är återigen en varm dag men det finns lite mer tid att ta det lugnt och samla energin. Samtidigt som vi förbereder oss inför kvällens konsert så planerar vi avveckling av fältartisternas utrustning som efter konserten ska vårdas och packas i burar för återtransport till Sverige.

Det börjar skymma och planen på Camp Estelle börjar fyllas med gäster. Vi slår an konsertens första ton och under nästan två timmar gör vi det vi är bäst på för att stötta personalen på plats under Mali17 på det bästa sättet vi kan. Musik, glädje, skratt, samvaro och kanske något av ett andningshål i en annars rutinfyld vardag. Vi påminner varandra om att ta in stunden. En fantastisk upplevelse att dela våra talanger med våra värdar under stjärnklar himmel i Mali. Tillsammans.

Vi avslutar med ”The Final Countdown” och släcker en stund senare scenljuset. Med magiskt stöd från personalen på plats vårdar vi utrustningen fri från ökensand och packar in i burarna för vidare transport till Sverige. Backspegel avslutar som vanligt dagen och jag somnar gott.

Tack Gao för magiska dagar.

//Lt Borg Westerberg

Internationelltt gig I Gao

 

Lördag 28/1 2023

Jag börjar morgonen med en morgonpromenad i soluppgång tillsammans med Roger. Insuper det sista av Gao. För mig är det viktigt att stanna upp och reflektera över den situation jag befinner mig i. Blickar ut över ökenmarkerna på andra sidan campets mur. Här kommer kriget, oroligheterna och det vardagliga livet att fortsätta långt efter att vi lämnat Gao. Och lämna Gao ska vi nämligen göra idag, vi ska resa ner till Malis huvudstad, Bamako. Vår insats sista dagar ska spenderas på det svenska NSE’t där. Det känns förväntansfullt att resa vidare till nästa plats men också tråkigt att lämna gänget i Gao. Nu när man lärt känna så många på plats här hade man velat stanna lite längre.

Vi möter upp resten av gänget till frukost. Alla är trötta men glada efter gårdagens lyckade spelning. På schemat och kvar att göra i Gao är invägning av bagage, städning och sånt skoj 🤪 innan lunch förs vi till flygplatsen där ett litet flygplan står och väntar på oss. Ganska snart är vi i luften och på väg.

Väl på plats på flygplatsen i Bamako möts vi upp av gänget från MovCon. Trots att man ser campet från flygplatsen måste vi ändå åka i bilar i ca 30min för att komma in via rätt väg. Det är dock en resa med extremt många intryck att ta del av. Vägen är tungt trafikerad och folk kör lite som dem vill. Längs vägkanten har lokalbefolkningen sina affärsverksamheter. Man kan köpa det mesta man behöver: frukt, bensin, trasiga backspeglar, handgjorda sängstommar i solitt trä m.m.

När vi anländer till det svenska NSE’t välkomnar några av svenskarna på plats oss på ett avslappnat och fint sätt. Vi äter lunch och ges sedan en rundvandring med säkerhetsgenomgång om vad som gäller här. Detta camp är betydligt mindre än det i GAO, här har svenskarna en helt egen del med egna faciliteter. Vi ska bo i ett tält där varje person har en egen ’puppa’. Fint och omtänksamt att de skapar lite extra hotellkänsla för oss med choklad på kudden. Resten av dagen går åt till förberedelser inför morgondagens spelning. Vi gör oss även mer bekanta med gänget som är på plats, bl.a genom en quiz som de anordnar varje vecka. Emil höll fanan högt när han representerade fältartisterna och vann hela quizen. Första pris är att vinnaren ska anordna nästkommande veckas quiz. Oklart hur Emil tänker lösa detta 😆

Hittills har denna insats varit helt fantastisk men också intensiv med många intryck och fullspäckat schema.  Därför gör vi tidig kväller för att ladda energi inför de kommande dagarna. Ännu en magisk dag som Fältartist är till ändå.

//Lt Andersson

Choklad på kudden

 

Boende i Bamako

Söndag 29/1 2023

Ytterligare en natt i ”puppan”, tältet som vi sover i. Idag ska vi göra ett akustiskt gig för den svenska campen ”Midgård” samt några tyskar och övrigt inbjudna.

Det är en varm dag när vi soundcheckar och alla är lite möra efter gårdagens resa från GAO till Bamako. Eftersom Roger såg till att jag fick ett fint trumpodie i GAO (12st pallar) ville jag inte få det sämre i Bamako. Det var bara att gå en sväng runt campen och leta upp 2st pallar (fick ej plats med 12 denna gång…) och täcka för fronten med lite cammo-nät. Vi hade visst bara 2st mickstativ också så jag letade snabbt upp en sopschyffel och en sandsäck (klassisk ipadhållare a’la Bamako)

Efter lite vila och mat så genomförde vi giget. Det blev supermysigt och väldigt god stämning tillsammans med publiken. Efter denna kväll känner jag att jag skulle kunna stanna en vecka till bara för att få umgås med alla härliga människor här! Kvällen avslutades med 6 st muggar is-slush som tyskarna bjöd på. Mycket gott! Sedan var det dags att sova inför den sista dagen! 🙂

//Lt Nylander

Bamako NSE

Måndag – Tisdag 30-31/1 2023

Måndag – time to say goodbye Mali.
Tiden har gått så fort och jag vaknar upp den sista morgonen i Mali.
Luften är sval och skön och solen börjar sakta värma.

Några av mina fältartistkollegor var uppe med tuppen och tog en lång löprunda innanför campen i morgonsolen. Efter frukost hade vi lite ledig tid som spenderade genom att gå en shoppingrunda på campets olika PX (PX=affär). Det var en riktigt härlig blandning av allt från en hyfsat stor tysk PX med fina militärgrejer såsom ryggsäckar, kläder, pannlampor, kängor osv, till Bangladesh´s lilla PX där man kunde fynda en keps och en t-shirt. Vi besökte även 2 små lokala handlare på området som sålde afrikanska figurer.

På vägen mötte vi en mobil affär som bestod av en kille på en moppe medhavandes en plastkasse. Han försökte sälja bodylotion och någon slags raktvål till oss, vi försökte konversera så gott det gick med honom på vår knaggliga franska 🙂

Så var det dags att börja packa ihop och slutligen förbereda ett quiz för våra vänner i Bamako innan vi skulle åka hem. Eftersom det var en lite mindre skara bestämde vi oss för att hålla till inne i ett av deras tält. Vi förberedde med akustiska gitarrer, ett litet digitalpiano och en cajun, resten fick bli helt omickat.

Under förberedelserna fick vi höra att vårt flyg på kvällen var inställt, det skapade minst sagt en hel del oro för oss. Skulle vi komma iväg? Skulle vi behöva packa upp allt igen och stanna kvar en natt till? Vi bestämde oss för att ha en liten B-plan i alla fall och det var att bjuda på en önske-låts-kväll för vännerna i Bamako om vi skulle bli kvar en extra natt.

Quizet gick jättebra och var fantastiskt roligt! Det var så intimt, hjärtligt och uppskattat och vi hade minst lika roligt som de som quizade! Vi framförde bland annat The final countdown på 4-händigt piano där jag lade någon form av surstråke på de nedre tangenterna och Kapten Ehntorp spelade den pipiga melodin högre upp 🙂 Vilket drag! Underbart!

Efter quizet bestämdes det att vi packar ihop och åker till flygplatsen som planerat ändå. Tydligen var det inte helt ovanligt att flyg ställdes in men gick ändå :-o. Så vi åt middag – det blev tacos, mums -, städade våra ”puppor” som vi sovit i, tog avsked alla härliga människor i Bamako för att sedan lasta in oss i de bilar som skulle ta oss till flygplatsen.

För att komma till flygplatsen åkte vi genom själva Bamako. Klockan var 19 och det var kolsvart ute. Den tiden på dygnet var det rusningstrafik så många var på väg hem från sina arbeten.

Trafiken var kaotisk. Moppar och motorcyklar körde vänster och högertrafik om vartannat på båda sidor av bilarna. Var och vartannat fordon hade inget lyse så de dök bara upp från intet. Hela familjer trängdes ihop på en och samma moppe. Jag såg en man som hade surrat fast sin skottkärra bak på moppen och körde full fräs framåt. En liten pojke sprang tvärt ut framför vår bil för att ta sig till andra sidan gatan. Inga övergångsställen här inte. Om man över huvud taget skulle kunna ta sig fram här var man tvungen att chansa och tränga sej före….

På flygplatsen blev vi lotsade av den svenska personalen genom flera säkerhetskontroller och passkontroller innan vi slutligen kramades och skiljdes åt. Det blev 3 timmars väntan på flygplatsen men sedan lyfte slutligen det inställda planet och vi var på väg hem!

Efter en kortare mellanlandning i Paris landar vi på Arlanda. Sverige. Soligt men kallt. Lite konstigt och vemodigt att allt är slut nu men också skönt att komma hem igen. Alla instrumenten blev dock kvar någonstans på vägen så vi fick börja med att anmäla försvunnet gods och hoppas de kommer till rätta innan allt för lång tid.

Så mycket intryck och reflektioner. Det kommer ta ett tag att landa inombords i allt jag och mina fältartistkollegor har varit med om. Jag är så glad och tacksam för att jag fick möjlighet att åka iväg på detta äventyr. Att få bidra med det jag är bra på för att stötta människor som dagligen arbetar för att försöka göra världen till ett bättre ställe att vara på. För de som frivilligt lämnar sina nära och kära och sitt trygga land under långa perioder för att arbeta i öken-liknande klimat och skapa trygghet för en lokalbefolkning som lever under ständigt hot från olika terroristorganisationer och fattigdom.

Respekt och kärlek till er! Om jag får möjlighet igen kommer jag självklart göra om det!

Vad saknar ni mest när ni är här – frågade jag några stycken.

Familjen, mannen, flickvännen, barnen – det var samma svar överallt. Så när det kommer till kritan är det så inte viktigt hur länge vi får duscha här hemma, hur snabbt internet vi har, hur mycket vi renoverar och bygger ut, hur ofta vi kan köpa en ny mobiltelefon eller andra prylar.

Att vi finns här för varandra, det är det som betyder något.

//Lt von Ahn

 

Hemresa