Maria Almlöv ledde gruppen som underhöll på Mali16
Deltagarna var:
Maria Almlöv – Sång, gitarr, regissör
Tomas Boström – Ljudteknik
Christoffer Olsson – Trummor, sång
Rasmus Ehrnborn – Bas, sång
Alicia Carlestam – Sång
Petter Andersson – Keyboard
Barbro Lindkvist – Gitarr, sång
Tisdag 23 augusti 2022
Förberedelser inför insats – Dag 1.
Med stor glädje och många varma kramar möts vi upp utanför vakten på Livgardet i Stockholm. De flesta av oss är bekanta sedan tidigare, men det blir även några nya möten för vissa i gruppen.
Efter att fältregissör Maria Almlöv räknat in oss, och vi fått visa våra id-handlingar för vakten, går vi gemensamt in för att påbörja förberedelserna inför vår kommande insats för Mali 16.
Uppstart sker i sal Ls Bosnien. Där hälsas vi hjärtligt välkomna och får en genomgång för kommande dagars schema.
Efter att ha inkvarterat oss i vår sovsal rör vi oss alla till förrådet för pårustning. Det ska inhämtas både grönkläder och allt vi behöver för att vistas på miltiärcamp i Mali. Det är allt från ökenuniform till myggnät, skyddsmask och underkläder.
Med fullpackade väskor kämpar vi oss tillbaka till vår sovsal. Där passar vi på att lära känna varandra lite bättre och presenterar oss för gruppen i tur och ordning, medan vi väntar på att bli inkallade till säkerhetsprövning. En i taget ropas vi upp för att sedan sätta oss i ett närliggande rum och intervjuas för att säkerställa att vi lever upp till de säkerhetskrav som gäller. Varje prövning väntas ta ungefär en timme, men eftersom många av oss har så trevligt där inne och är bra på att prata så händer det att vi drar över lite på tiden. Allt som allt går säkerhetsprövningarna bra, och utöver trevliga möten med AMF 1 – personal blir vi även grundligt utredda och sedan också godkända att genomföra vårt kommande utlandsuppdrag.
När alla är säkerhetsprövade och klara, är det dags för oss att få information om bakgrunden i insatsområdet Mali. Detta efterföljes av en genomgång av det vi behöver veta om vår personaltjänst.
Efter en lärorikdag, full av kärlek och fina möten, somnar vi gott i våra våningssängar inne på Livgardet.
Onsdag 24 augusti
Förberedelser inför insats – Dag 2.
Morgonen inleds med frukost i matsalen på Livgardet. Sedan blir vi upplockade av minibuss och transporterade till ett fält i området. Här möts vi av ett gäng nyfikna kor, som kommer förbi och hälsar på oss. Så fort korna tröttnat och vandrat vidare sätter vi igång med dagens första uppgift – Täthetsprov Skyddsmask. Allt går mycket bra och vi slipper läckage i maskerna.
När skyddsmasktestet är avklarat går vi vidare till nästa moment – Brandsläckning. Även här rullar allt på fint. Alla fältartister lyckas släcka övningsbränderna och rädda övningsdockan från allt för alvarliga brännskador.
Efter lite välförtjänt fika med kaffe och mackor på övningsfältet, åker vi i samlad trupp tillbaka till lektionssalarna på Livgardet. Där blir det utbildning i sjukvård. Vi går igenom genomförande av C-ABCDE och varvar praktiska övningsmoment med föreläsning. Full koncentration råder när fältartisterna övar på att lägga torniquet och första förband.
Sista momentet innan det är dags att utvärdera och lämna Livgardet, är en medvetandeutbilning. Vi får lära oss om vilka hotbilder som kan finnas på plats i Mali och hur man bör förhålla sig till dessa. Det viktigaste vi får med oss är att alltid följa principen ”STOP”– Stanna, Tänk, Orientera, Planera.
När vi är klara med alla utbildning- och övningsmoment gör vi en kort utvärdering tillsammans i gruppen innan säger tack och beger oss var för sig hem för att sova en natt hemma i egen säng.
Torsdag 25 augusti
Förberedelser inför insats – Dag 3.
Sista dagen av förberedelser sker på KavKas, vid Gärdet i Stockholm. Här är det dags att genomgå hälsoundersökning och få de vaccin som behövs inför resan. Det är en hel mängd olika tabletter och sprutor som ska tas och fältregissör Maria Almlöv lägger upp ett gemensamt schema för vilka dagar vi ska ta vilken tablett. Eftersom det inte är allt för lång tid tills vi ska åka blir det nästan dosering av vaccin varje vecka. Vi, som dessutom ska ta ytterligare en dos Covid-vaccin före avresa, behöver alltså hålla oss strikt till denna dosseringsplan för att hinna få i oss allt vi behöver. Med fullt fokus på kommande uppdrag skiljs vi fältartister åt för denna gång. Det är en fin känsla att veta att vi om bara några veckor ska ses igen och repa musik tillsammans, och strax därefter bege oss ner till Mali för att genomföra personalvård för våra svenska FN-soldater. Stoltheten att få vara en del av detta känns i kroppen när vi kramar varandra hejdå och lämnar regementsbyggnaden denna torsdag.
/Lt. Carlestam
Måndag 17 oktober
Avresedag!
Det är lite som första dagen i skolan. Man vaknar efter att ha sovit lite halvdåligt, går upp o käkar frukost med ett litet pirr i magen. Man springer fram och tillbaka i lägenheten och stökar runt med allt ifrån att packa om väskan för 3:e gången till att återigen kolla så att man dragit ur kaffekokaren ur strömuttaget.
Men efter att ha kollat över uniformen för 10:e gången och sagt adjö till min fina Marie var det till slut dags att hoppa i taxin till Landvetter. För min del var det morgonflyg till Arlanda och sedan vänta in resten av gruppen. På flygplatsen träffade vi Linn, som också är fältartist, men som sedan en tid tillbaka jobbar för försvarsmakten och för tillfället är stationerad i Mali. Linn skulle visa sig vara ett ovärderligt stöd till oss under veckan. På flyget ner till Bamako var det också en hel drös med soldater som hade varit hemma på leave och redan ifrån början hamnade vi i gott snack. Dom verkade vara ganska nyfikna på oss och vi hade såklart tusen frågor till dem, så trots att resan var lång så var den synnerligen trevlig.
På planet blev vi väl omhändertagna. Gott om plats att sträcka ut benen och det kändes som om vi åt hela tiden.
Tisdag 18 oktober
Ankomstdag!
Doften som slog emot mig när flygplansdörren tidigt på morgonen öppnades är svår att beskriva men jag kände så väl igen den ifrån mina tidigare insatser. Nu hade vi efter en fantastiskt vacker inflygning landat i Bamako som är Malis huvudstad. Vi blev välkomnade av den Svenska personalen på plats och efter lite genomgångar var det dags att hoppa på en nytt plan som skulle ta oss till Gao. Inflygningen till Gao dominerades av en fantastisk vy av floden Niger och kameran gick sannerligen varm.
Väl nere på marken satte det fart. Efter en snabb säkerhetsgenomgång hoppade vi in i ett fordon som bäst beskrivs som en container på hjul. Väl fastspända åkte vi i denna låda utan fönster ifrån flygplatsen in till campen där vi blev varmt välkomnade. Det som följde därefter var en massa genomgångar av säkerhet, lägesrapporter, rutiner, förevisning av boende samt en översikt av campen, och efter att vi blivit inkvarterade var det äntligen dags att dra på uniform. Vi gick i samlad tropp till matsalen och avnjöt en god lunch och därefter var det ännu fler genomgångar på schemat. Det är mycket att tänka på och förhålla sig till när man befinner sig på ett internationellt camp.
Trots att jag trivs väldigt bra i denna världen kände jag att jag var lite slut i skallen efter lång resa och all information, och till min stora glädje så fanns det faktiskt Zoegas gröna på camp Estelle! Med en god kopp svart kaffe satte jag mig på verandan och hamnade direkt i gott snack med några soldater. Dom delade gladeligen med sig av hur livet var när man är på insats, och jag lyssnade med barnsligt intresserade öron. Dessa samtal kom att vara orsaken till min konstanta sena ankomst till våra schemalagda aktiviteter under veckan.
Framåt eftermiddagen var det dags för oss att börja förbereda oss för kvällens aktiviteter. Vi skulle starta vår insats med att hålla ett quiz för vår Svenska personal och våra vänner hade redan byggt upp en scen åt oss och pyntat fint med stolar, bord, kamouflagenät samt ramat in scenen med två stycken galtar. (alltså fordonet, inte djuret). Vi jobbade på i värmen med att sätta upp instrument och hänga ljus och efter en god middag var det äntligen dags för quiz med efterföljande häng och samtal. Oerhört trevligt!
Efter en backspegel med vår fältartistgrupp tog vi oss genom den beckmörka campen till vårt boende och efter en skön dusch somnade jag ovaggad med tusen intryck i skallen.
/ Rasmus Ehrnborn
Onsdag 19 oktober
Tidig uppstigning, kl 6, denna morgon för en trevlig campwalk med stabschefen, det har ju suttits en del på flyg och flygplatser de senaste dagarna så det är skönt att röra på sig, särskilt tidigt på dagen innan det blir för varmt.
Efter promenaden på ca en timme så får vi vara med på morgonmöte med sammanfattning av det nuvarande läget i Gao. Alltid intressant att få en inblick i soldaternas värld och förstå mer av konflikten som råder i Gao.
Vi jobbade så bra och snabbt igår med att ställa iordning scenen så vi kan ta det lite lugnare idag. Det blir rep med gästsångerska Linn Ramstierna och känslan är att det blir kanon det här. Rakt framför scenen håller soldaterna som bäst på och tränar i gymet. En soldat, André, kommer fram och säger att han hörde oss spela the Trooper och avslöjar att han kan spela den på gitarr. Det blir bestämt att han ska vara med på soundcheck dagen efter och testa att spela med oss. Kul!
På kvällen genomför vi gig nummer 2 och öser på lite mer än på gårdagens quiz. Man märker att publiken blir både berörda och glada. Efteråt är det dags att riva scenen för att flytta det mesta till morgondagens spelplats. Vi får hjälp med jättetruck och flera “golfbilar” som kör i skyttetrafik med våra saker. Otroligt vad effektivt och lätt det går att flytta saker med rätt människor på rätt plats. Rekordtid på nerroddning och imponerad blir man.
Ännu en rolig, intressant, intensiv och varm dag är till ända.
/Lt. Barbro Lindkvist
Torsdag 20 oktober
Sovmorgon!!!
Vi lyckades få lite tid att återhämta oss eftersom vi roddade upp alla prylar från spelplatsen till HF (Huvudförrådet) igår kväll efter konserten.
Kvällens stora konsert skall genomföras i HF inför alla nationer på hela Campen.
Efter frukost började jag en arbetsledning av scenbygge i HF medan resten av gruppen gjorde materialvård och tvätt av kablar med mera efter gårdagen. Massor av hjälpglada och starka soldater tog över tvättning så vi kunde rikta in oss på riggningen av scenen.
Efter lunchen hade vi först genomgång inför resan till Bamako med travelpersonalen, sedan påbörjade vi soundcheck som gick förvånansvärt smidigt även fast gårdagens gig var utomhus och dagens blir i en ”rubbhall”.
Gästgitarristen André fick känna på The Trooper tillsammans med oss, det kommer att bli magisk.
Lite egen tid hanns med under eftermiddagen sen var det dags.
Spelningen blev en succé och tyskar, svenskar, engelsmän mfl. trängdes i ett sammelsurium framför scenen, ringdans genomfördes också.
Det kändes som om de aldrig fick nog och ropade in extranummer efter extranummer.
Drygt 2 timmars konsert avslutades med materielvård och packning av burarna.
Vi avslutade kvällen med den ordinarie backspegeln sen gonatt.
//Boström
Fredag 21 oktober
06:00 startar vi morgonen då vi ska lämna Gao. Det blir en tidig morgon för att städa ur rummen, äta frukost, lämna in vår packning och skyddsutrustning. Vi får en liten stund över där vi kan hämta nya sängkläder, dricka en kopp kaffe och hämta andan efter två intensiva timmar. Jag och Rasmus får testa att köra en av Galtarna på bana. En av veckans självklara höjdpunkter! Det har blivit dags att samlas inför avresa vid ett av tyskarnas område. Där överraskas vi med avtackning från det svenska förbandet. Vi blir helt tagna på sängen när vi ödmjukt får mottaga ett varsitt coin från CO själv. Sen blir vi upplockade av tyskarna för transfer till flygplatsen. Tegelstensbilen utan fönster pressar ut den sista surrealistiska känslan innan det är dags att hoppa ur och springa på flyget till Bamako.
Vi tar tillfället i akt att blunda lite den korta stunden vi är i luften. Det är betydligt fuktigare luft i Bam när vi går av planet. Det känns omedelbart. Den svenska styrkan hämtar upp oss och vi beger oss mot camp Midgård. Vi får bevittna ett trafikkaos och en annan del av världen på vägen mot den svenska campen. Det är både fascinerande och lite otäckt på samma gång. Äter lunch direkt när vi kommer fram och plockat ut våra splitterskydd. Efter lunchen som bestod av bland annat fantastiska enchiladas får vi en rundvandring av Chefskommendant Nathalie. Klart lugnare feeling på campen i Bam än i GAO. Vid 14:00 börjar vi rigga för kvällens konsert. Vi har inga som helst saker tillgängliga om vi jämför med GAO. Ett piano från mässtältet, ett par skeva gitarrer och en cajon som Tomas tagit med. Tomas trollar med knäna och lyckas hitta ett överblivet PA-system på norskarnas camp som han får liv i. Efter middagen så kör vi konsert för svenskarna och norrmännen. Det blir succé där publiken brister ut i ett congatåg under 500 miles som leds av Rasmus. Det är fruktservering och popcorn till giget.
Vi träffas i tältet efter avslutat gig och kör en backspegel. Alla är nöjda fast lite trötta. Det blir en dusch och sen in i puppan. En bra dag, helt enkelt.
/Lt. Andersson
Lördag 22 oktober
Klockan ringer 07.20 och de flesta av oss är snabbt på fötter för att gå till matsalen. Vi är återigen i Bamako och dagen kommer att vara relativt lugnt jämfört med de andra dagarna som vi varit i GAO. Maria har lyckats få Chefen för campen samt några andra att berätta om verksamheten och vi ska träffas under ”the Sun Shade” 08.30. Värmen påminner igen så fort jag går ur tältet och förflyttar mig den korta vägen ner mot matsalen. Luften är också mer fuktig här än uppe i GAO.
Morgonen och förmiddagen spenderas med bra och intressanta genomgångar av verksamheten och staben bjuder på finkaffe vid bordet som vi alla dricker med andakt. Både intressant och viktigt att få inblick i deras verksamhet kan jag tycka, så man förstår sammanhanget. Vi får ca 20 minuter fritt innan lunch, vilket känns väldigt ledigt och sedan efter tar chefskommendanten Natalie oss på en promenad runt campen som är ca 2km.
Klockan 14.00 är det dags för Quiz vilket är jätteroligt och de anställda uppskattar det mycket. Det tar inte så lång stund för oss att plocka ihop eftersom vi inte har några grejer. En trumlåda, ett piano och ett par gitarrer bara.
Klockan är runt 15.30 när vi börjar rusta av och ska byta om till civila kläder. Planet avgår från flygplatsen 22.30 och vi åker från campen 18.45. Men innan dess så ska allt packas om och ned, pupporna ska städas och middag ska inmundigas. Vi åker mot flygplatsen vid avsatt tid och tittar med skräckblandad förtjusning på den kaotiska trafik som Bamako bjuder på under kvällstid. Här är jag mest obekväm faktiskt. Det kan smälla när som helst men ändå så verkar trafiken fungera. Det är som en gigantisk mc-träff där alla ska fram och bak med NOLL säkerhetstänk. Nå väl, all cred till föraren Albin. Jag hade fått ett nervöst sammanbrott utan tvekan, alla dagar i veckan, om jag tvingats köra där.
Det är någonting med människor och flygplatser som jag inte gillar särskilt mycket. Den här gången är inget undantag. Folk i ett land utan regler och struktur som ska fram. Deras säkerhetssystem som är taget från medeltiden. Jag visar upp passet 7 eller 8 gånger innan jag kan lägga ner det. De kollar min väska 2 gånger, vid olika stationer innan de är färdiga. Det tar en lång stund och vi alla är rätt slut i benen när vi äntligen får sätta oss ner i stolsraderna.
Vi kommer på planet rätt fort och Air France 350 är en fräsch kärra och personalen är snärtig. Vi alla lutar oss tillbaka och innan vi vet ordet av, så är vi i Paris.
Söndag 23 oktober
Jag gillar att resa. Men jag gillar varken att flyga eller att vänta långa stunder på tråkiga flygplatser. Ja, jag vet. Det ingår i allt detta så sluta grina Christoffer! Jag lyckas i alla fall somna vid gaten och sova med öppen mun i 45 minuter innan det börjar bli dags att borda det försenade planet som ska ta oss hem till Sverige. Jag är tacksam för hur slut jag är efter veckan då jag för första gången lyckas sova mig genom den största delen hem. Det känns alltid skönt att landa på svensk mark. När jag kliver ur planet så möts jag av en krispig höstluft i ett soligt oktoberväder. Sverige alltså. Det är fint att få resa och se platser men Sverige…
En buss hämtar oss och tar oss ut till Livgardet där vi rustar av och säger hej då till varandra. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte fanns någon slags separationsångest i luften där i fikarummet. Taxiresan till Arlanda och tåget hem går fort. Plötsligt så står jag där i min hall igen, precis som jag gjort en vecka innan. Som om inget har hänt. Men, det har det. Jag har gjort ytterligare en FN-insats med Fältartisterna och har oförglömliga minnen med mig hem. ”Jag är en lyckligt lottad människa”, tänker jag när jag packar upp mina saker och lägger min ljusblåa basker på sängen med alla de andra gåvorna vi fick av Amf1 ner i GAO och av Fidde i Bamako. Det kan man ha med sig de dagar som livet är mindre roligt.
Christoffer Olsson – Fältartist