En grupp fältartister kom strax före jul hem från Liberia. Gruppen kallade sig för ”Second out” och bestod av Johan Börstell, Håkan Karlsson, Johan Gullbo, Karin Reveny och Joakim Ågren. Läs om deras upplevelser här i dagboken och se deras bilder genom att klicka på länkarna här nedan.
Tisdag den 21 december
07.30 , nu är vi tillbaka i Sverige och Västerås flygplats, man kan väl lugnt säga att flyget hem med det Ukrainska flygbolaget vart OK och att komforten på stolarna (golvet) är hög.
Väl ute ur planet BRRRRRRRRRR från +35 till -8 man är ganska frusen!!!!!!! Färden till Livgardet går bra och det vart en taktisk sovning under färden. Framme på Livgardet så är det inlämning av prylar och läkarundersökning och avslutningslunch som står på programmet och vi är klara vid 14 tiden. Nu återstår bara det värsta, detta trots att vi fått sprutor i massor, haft strul med transporter ner, sumpat bagage, kraschade framhjul på fordon etc etc…. att säga hejdå till alla underbara kompisar i bandet. Karin, Jocke, Håkan och Johan vilka underbara musiker och vänner ni är, att få gjort detta ihop med er har varit ett privilegium. TACK SNÄLLA NI FÖR ALLT !
När jag sitter på tåget tillbaka till Eskilstuna så konstaterar jag att det kommer att ta tid att smälta alla intryck, i huvudet är det ett positivt kaos och bilderna på näthinnan på alla nya kompisar, ”giggen”, barnhemmet, korumet, allt som vi sett och upplevt är något som alltid kommer att finnas med i livet.
Tack alla ni på LA 02 i Liberia för allt.
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR !
Over and out
9300 Capt Börstell
”Trummis och en väldigt glad ledare fältartister LA 02”
Måndag 20 december
Marsch iväg till frukost klockan 08.00. Mjölsäckar under ögonen. Nu var det dags för karta och kompass och att leka turister i Monrovia. ”Zero Delta Punka-bussen” tog oss genom köer in genom Monrovias förlovade utmarker. Första stoppet blev på en tygmarknad där Karin och Jocke hittade tyger. Lt Carlsoon hittade ett kassettband med Liberiansk musik samtidigt som han fotade lite i smyg under armen åt andra hållet. Sen bar det av till en större butik om det går att kalla stället för butik. Det var inomhus i alla fall. Här fanns det träfigurer, masker och alla möjliga snidade trämodeller. Butiksägaren log när vi gick därifrån. Det kanske inte var något bra tecken, men han var glad i alla fall. Därefter slingrade vi oss hem. I både vänster och höger filer. Vi fastnade på en liten tvärgata och fick vända på en femöring bland ägg, tyger och folk. Men på något sätt lyckades Maria ratta oss ut därifrån. Denna gång utan punktering. Bra kört Mia!!!
Hem på campen, MAT! Nu ska vi bara packa våran utrustning och väga in den samt lämna de prylar vi fått låna från HF. Sen far vi till Livflyget som ska ta oss hem inatt. När det nu landar! Vi hoppas på en säker hemresa så att ni får höra något från oss efter att vi kommit hem. Annars får ni ha en skön jul:) Good bye Liberia!
Ten four roger echo romeo zero delta barbapappa, Over and out
Söndag 19 december
Frukost, sen var det full fart till Silver Beach för att relaxa! Vi åkte dit tillsammans med ett 30-tal soldater för att bada o gotta oss i solen. Efter en timmes resa var vi framme vid badplatsen som låg avskilt. Stranden var superfin och vi slängde oss i direkt. Vågorna var grymt stora och strömmarna var starka. Vi lekte som små valrossar mot vågorna. Skyttesoldaterna surfade på luftmadrasser.
Till lunch blev det rations av olika smaker, bl.a. sej i tomatsås ”bläää” men övriga rätter var helt ok. Vi blev slöa av allt ätande och jäste i varsin solstol. Aj vad det brände efteråt!!! Vi köpte cola vars burkar vi tvättade med alkogel av bacillskräck. Det kändes så lyxigt! Klockan 15 var det dags för återresa till Camp Clara. Nu var det lite bråttom att rigga lilla PA:t för korumet som snart skulle börja. Men vi hann testa låtarna lite snabbt och sen rusa till middagen. Prästen Gunnar ledde korumet och vi ledde psalmerna samt två egna låtar. Det gick bra med det var så fruktansvärt varmt och luften stod helt still. Vi var helt slut efter den 40 minuter korta samlingen. Sen var det en snabb nedriggning för att sedan åka vidare till en Libanesrestaurang. När vi kom fram var King Echo, dvs, kockarna redan lagom ”glada”! Vi åt en buffé som var kall men välsmakande. Vi hade jättetrevligt och vi fick ”njuta” av kockarnas allsång. Oj vad de skrek……vilket tryck i stämman de hade. När vi kom tillbaka bjöds vi in av El-Lennart att se hans mäktiga elverksystem. Han gör verkligen ett otroligt bra jobb och utan honom skulle campen stanna upp helt. Sen var det läggdags då vi alla kände oss trötta. När vi kom till barren stod Karins väska och väntade… vad bra för imorgon åker vi ju hem 🙂 Munspelen var tebax. Bättre sent än aldrig. natti natti!
Lördag 18 december
Upp i ottan som vanligt. Frukost runt kl 09.00. Lite smått slitna efter gårdagens lyckade konsert ägnade vi förmiddagen åt viktiga ärenden och andra måsten som PX-shopping och siesta! Det behövdes kan vi intyga. Vi fick dricka vätskeåterställande dryck under dagen för att komma i balans. Man blir verkligen helt slut efter att ha giggat i det här klimatet. Men alla mådde bra och var ändå spelsugna inför kvällen. Roddning inför kvällens konsert skedde efter siestan och ytterligare PX-stopp. Alla måste ha siesta mellan kl 13 och 14, då det är som varmast. Solen står då princip i zenit. Roddningen gick fort. Vi börjar kunna riggen och vi fick dessutom hjälp av frivilliga soldater. Vi måste tacka otroligt för all hjälp vi fått från roddarna, El-Lennart som är vår kung! Han gör allt för att vi ska kunna hålla vårat gig igång. Nu dags för middag och som vanligt bjöds det på läckerheter. Menyn idag var biff, pommes och peppar. Kvällens konsert delade vi in i två längre set då vi kände att en liten paus kunde vara på sin plats. För Håkan gick det bra idag för han hade druckit 27 liter vatten och saltlösning! Han gick ut stenhårt med gitarrsolo bakom huvudet på andra låten. Sen var det klart! Ett sådant jäkla drag det blev. Det finns inga ord… men se filmsnutten och bilderna så kanske man förstår lite bättre. Grabbarna på Campen hade haft volleybollturnering och ikväll var det prisutdelning. Priset var en middag på en Libanesisk restaurang samt en medalj. Karin satte kronan på verket genom en läppstiftskyss på kinden till de fyra som vunnit. Kvällen avslutades med basker blå samt nationalsången. Till och med Gullbo fick ståpäls! Efter nedroddning satt vi kvar som döa sillar i svett-marinad och småpratade innan det var dags för avspolning av dynga o svett samt nedbäddning.
Fredag 17 december
Var och en gled runt under förmiddagen och fixade inför kvällen. Gullbo sydde en fantastisk gig-t-shirt tyckte han själv i alla fall. Lite blandade märken från tidigare missioner och annat skräp syddes fast med skiftande kvalité. Karin försökt få sin XL tröja till att se formsydd ut genom ett antal säkerhetsnålar. Det måste ju bli tajt för pojkarnas skull! Eftermiddagen gick åt till at transportera prylar och sätta upp ljud och ljusrigg. Det var det absolut mest jobbiga, slitsamma och SVETTIGA vi någonsin gjort. Vi fullkomligt flöt omkring bland kablar och ljuskannor. Börstell såg ut som en padda i snor så blöt han va!
Det var en skön stämning på gigplatsen med ljusuppsättning och dekorationer av palmblad och julgransglitter. Spelningen var helt sjukt bra och vi hade lika kul som soldaterna. Vi lirade i två timmar som kändes som en helkväll spelandes i en bastu. Finnbastu! Efter gigget när vi skulle rodda ner visade det sig att Karlsson hade vätskebrist och sjukvårdare fick inkallas trots de 7 liter vatten han måste ha druckit under kvällen. Det var ingen fara visade det sig så vi gick ganska snart o la oss efter en svalkande dusch.
Torsdag 16 december
Det blev en softstart på dagen. Efter frukosten fick vi äran att åka och doppa våra svettiga kroppar i en pool. Det är en Libanes som driver detta ställe en bit utanför Campen. Sälen Gullbo plaskade runt som en valross brottandes med Ålen Ågren. De övriga försökte uppföra sig mera reglementsenligt konverserande i den grunda delen av bassängen. Efter lunch styrde våran färd mot barnhemmet SIS. IYE Childrens orphanage. Vi mottogs med sång och dans och glädje av barn mellan 2 och 20 år. Dom såg på oss med stora ögon medan det lilla PA:t plockades upp. Svetten lackade redan här, förutom på Carlsson där den forsade.
Vi bjöd på rock, soul, blues och julstämning samt lite allsång. Vi fick mycket och bra respons. Alla sjöng med på knacklig engelska. Hooling, hooling, hooling on the rivör! Efter spelningen blev de få vattenflaskor som var kvar hett byte bland barnen. Vilken upplevelse att se två så olika världar mötas mitt i djungeln. Svårt att beskriva i ord men titta på bilderna som säkert beskriver mötet lite bättre. Barnen verkade ändå ha det bra och såg allmänt lyckliga ut. Tänk att dom som har så ”lite” kan vara minst lika lyckliga som vi! Vi tror att vårat besök gjorde ett stort positivt intryck. Vi tror att vi lyckades förmedla någon slags glädje och inspiration. Även vi fick ett annat perspektiv på våran tillvaro. Vi är otroligt bortskämda i Sverige.
På den 1,5 timmeslånga hemresa fick vi se mycket av marknader och alla de sorters försäljning längs med vägen. Köttstycken/fiskar med 7000 flugor omkring sig. Möbelsnickerier blandat med sopberg osv.
Jägarsalen blev senare repa där vi höll jamsession in på småtimmarna. Vi är mycket laddade inför konserten imorgon på Canteen där vi ska lira för svenskarna.
Onsdag 15 december
Klockan 07.30 äntligen frukost och ut i den sköna fuktiga värmen. 09.00 inleds en liten rundvandring ledd av rally-Mia (Wellfare)! Beachen är otroligt fin. Synd bara att man inte kan bada då vattnet är väldigt smutsigt. Det går en paradgata genom hela Campen vilket innebär att den är ganska lätt att orientera sig på. Dock är det en ”dagspromedad” till duschen/dasset! Vilket gör att om det trycket på, så gäller det at springa försiktigt…. kniiiip!
Lunch! Jahaja, köket ska tydligen saneras som en säkerhet mot smittspridning. Så idag blir det mat på påse ”Rations”. Menyn var pasta i tomatsås eller beefstjuv! På med tabasco bara så smaker det gott!
Efter lunch kl 13.00 när alla tar siesta i värmen hade vi smart planerat att vi skulle testa riggen. -Vi gör det väl utanför containern där grejerna står så slipper vi släpa! Allas våran El-Lennart drar fram högklassig el. Kanon nu kan vi börja! Efter några minuters riggning i bar överkropp får svettning en ny innebörd. Vi fullkomligt flyter omkring. Il Capitan finner inte en torr fläck på sin uniform. Vi skickar iväg honom på avkylning och intag av vätska i Jägarsalen. En lyrisk Lt Carlsson dansar loss med trefasen helt oberörd!
När vi roddat ihop allt bjöds det på Rations igen! Tabascon räddade smaken igen! Det underlättar tydligen om man har rätt mängd vatten i påsen… Lt Reveny fick prova på att äta Beefgröt.
Tisdag 14 december
Piiiiiip piiiiip Väckarklockan ringer 04.30 för den väntande transporten som skulle föra oss till Bromma flygplats kl 05.15. Man hade ju ändå lite sug i kroppen efter att få komma i väg. På flygplatsen var planet försenat en timma! Vi han med nöd o näppe jogga fram till bytet i Bryssel. Härifrån tog det ca 6 timmar ner till Monrovia.
Väl framme och efter att ha väntat på alla de övriga passagerarna hade tagit sitt bagage (fullständigt kaos) uppmärksammade vi att Lt Reveny:s packning med med bl.a. munspel icke infann sig. Detta var mycket tråkigt men vi hoppas att den ska komma till rätta innan vi far hem.
Sen… skulle vi fara till Campen. Efter ca 15 min ” PANG” WHAT? Tjena! På mineawar sa de att inga minor fanns! Eller! Ska man larma eller? LABCD hur var de nu igen? Jaha… våran wellfarechaufför hade kört ner i ett stort hål i vägen mitt ute i djungeln. Punk på båda framdäcken! Kapten Börstell ryckte snabbt in och bytte ena däcket men.. jaha… det fanns visst bara ett extra hjul!
Efter ngn timme kom vi iväg. Punk-bilen fick hämtas med lastbil 1,5 tim senare. Vi fick på vägen mot Campen se Monrovia by night… alltså ganska mörkt. Ingen el liksom! Väl framme visade det sig att vi skulle bo i Jägarsalen då gästtältet där vi ”skulle” bo intogs av de som led av ”Jalla”, typ 29 man. Vi ville inte bli sjuka och blev tillsagda att tvätta oss ofta. Från denna stund blev vi alla beroende av alcogel… ok..jag i alla fall (Lt Ågren). 04.00 fick vi ta på oss ylletröja och brrr toppluva för att inte frysa ihjäl. Otroligt spaceat! Tänk att man skulle vakna i detta svettiga fuktiga konstant 35 gradiga land och frysa som en gris! Något är fel! Men vi lyckades somna om …. joo Kpt. Börstells säng slutade vid hans knän, han hade rimfrost mellan tårna, vilket roade samtliga Fältartister.
Måndag 13 dec.
Jaha, då var, man tilbaka på Kungsängen igen! Så här nära att komma iväg har vi aldrig varit…hitills!
15.45 rullade en stycken volvo 14-2a samt en 24-5a in genom livgardets portar. Det kändes skönt att vi var på väg…igen, efter allt som hände förra veckan då vi skulle ha rest. Vi hämtade våran utrustning… igen! Vi behövde inte gå till förrådet i alla fall. Då hade vi aldrig kommit iväg…. elle?
Kvällen bjöd på middag samt att vi fick en mycket lysande ”briiiifing” av den brilliante Tomas Persson…visst hette han så? Gullbo har nämnligen namn dyslexi! Vi var ganska snabbt i säng efter en kortare packnings stund..eller… ja det tog faktiskt en stund…! Sen somna vi in som små troll i Kapten-trollpappa Börstells famn.
Tisdag 7 december.
Frukost vid 07.00 och ”Mine Averness” på schemat, kanon utbildning även detta. Inget svar om transport ännu.
Lunchen är här med mera god mat. Efter lunchen är det skyddsmaskprovning och brandövning så vi träffas 12.15 transporteras till provrummet och brandövningsplatsen. Även denna utbildning är kanonbra och allt flyter på så gott det går trots att vi inte vet ännu. När vi fått på oss skyddsmask regnställ och all annan skyddsutrustning så går vi in i provkammaren, vad händer, telefon ringer i fickan, kan jag svara????? Väl ute ur kammaren och sanerad av Karin så skall vi promenera en bit bort med all utrustning på för att sedan ta av den del för del. När jag äntligen fått av mig allt, vem ringde……. Det var från resetjänsten…..ringer tillbaka till dom…..det är klart med transporten så vi kommer iväg, ni kan tro att det känns skönt. Det är ett ganska glatt gäng som åker tillbaka till Livgardet för att låsa in sina prylar till den 13 december då vi rycker in igen för att åka ner till Liberia, bättre sent än aldrig är en ganska passande sägning i detta fall.
Fortsättning följer !!!!
Over and out
9300 Capt Börstell
Den 6 december 2004
Måndagen den 6 december.
Kl 05.25 centralstationen i Eskilstuna vad mer bör man säga…… vi skall vara 08.00 på Livgardet så det är väl bara att pallra sig iväg.
Träffar Karin och Håkan på Centralen i Stockholm, mot Kungsängen!
Nu är hela gänget samlat på Livgardet i Kungsängen och klockan är inte ens 08.00.
Allt pappersarbete och inkvartering går lätt tack vare Marianne som har ”järnkoll” på allt !!!!
Afganistan-gänget går till förrådet och Liberia-gänget till sjukan. På sjukan är det blod, hörsel, syn och läkarundersökning som gäller, dom är så himla schyssta och dom tar väl hand om oss trots att det besök i golvet och allt annat stök. Nu vill helt plötsligt läkaren snacka med mig………det saknas en vaccination på en av mina gubbar och han måste ha den av många olika skäl.
Samlar ihop gänget och vi snackar om det, beslutet är taget….. alla eller ingen….. vi vill ju ner till killarna och tjejerna i Liberia så plan B måste till.
Efter tusen telefonsamtal och mycket snackande så har vi en plan, nu saknas bara transport dit ner så fortsättning följer.
Efter lunch så drar ett ”något dämpat” gäng till förrådet, nu kommer frågan hur svår kan en på rustning bli……vi skall ha en massa prylar och kaoset är fullständigt och vi saknar Inger Petrini och hennes gäng MASSOR. Pårustningen tar hela eftermiddagen och det brukar ta mindre en hälften men nu är det som det är.
Middagen är kanon och vi drar iväg till kvällstjänst med sjukvård på schemat, det är en kanonutbildning!!!!
Efter lite ”kvällsfika” så är det sängen som gäller, ni kan tänka er 10 musiker i samma rum. Sov gott eller så gott det går.
Den 2 december 2004
Äntligen har vi börjat spela…….. Efter mycket fix med prylar som skall iväg och vaccinationer som skall tas, resor som skall beställas etc så har vi äntligen träffats för första gången och börjat spela ihop. Det har spelats, sjungits, skrattats och redan satts en del nya begrepp såsom att alla sångerskor heter Linda, så Karin heter Linda från och med nu……..låter det korkat? Hur som helst så har vi har satt en hel hög med låtar som vi tror kommer att falla dom flesta på ”läppen” och repetitionerna har gått jättebra på alla sätt.
På måndag morgon klockan 08.00 rycker vi in på Livgardet, Kungsängen och efter det kan ni läsa mera om ”Second Out” i Liberia -04.
Over and out
9300 Capt Johan Börstell
