Mats Hermansson leder den fältartistgrupp som under perioden 7-14 december tjänstgör i Kosovo. Enligt planerna gör gruppens sin utbildning på Livgardet under vecka 44 och 46. Gruppen består av följande fältartister: Ellinor Asp, bas, sång Linda Berg, sång och gitarr Mats Hermansson, ledare, klaviatur Henrik Johansson, trummor Magnus Josephsson, gitarr, sång.
Torsdag 14 december
Vilken kväll det blev på Muddy Mess! Nästan bättre drag än på lördagens spelning. Nu återstår bara det roligaste, att packa allt som skall gå med ”sverigebilen” samt att avrusta alla personlig utrustning utom det man står och går i, d.v.s. uniformen. Allt för att vi inte skall få för mycket övervikt på flyget.
Den korta men intensiva tid vi tjänstgjort här i Kosovo vid KS14 har präglats av en jättegod stämmning och en stor samhörighet. Vi har känt oss välkomna som en del i ”gänget” och kanske även efterlängtade i vissa fall. För att återknyta till vad CO ÖvLt Karl Johan Nyberg sa vid den första ”morgon briefingen” –Ni är också en del av KS14. Det tackar vi hemskt mycket för. Det har vi känt att vi varit!
Vi var dom sista som kom ner, men även de första som åkte hem ur KS14, men vi hoppas att vi har givit er några musikaliska minnen från december 2006 att ta med er.
Ett stort TACK till alla som varit delaktiga i arbetet under vår tjänstgöring, och sköt om er under resterande del av er mission!
Mats Hermansson & Fältartistgruppen ”Muddy’s Finest” KS14
Onsdag 13 december
Lussemorgon! Ellinor var uppe med tuppen och ”lussade” Vi andra var något senare ur bingen. Linda hade stämt träff med några killar från B-Coy för att bl.a. åka upp till C2. Jag, Henka och Magnus tog oss friheten att reka inköpsmöjligheterna på KFOR-main. (KFOR-högkvarteret i Pristina) Det är som sagt vår näst sista dag i Kosovo och därmed också dags för det sista giget. Ikväll är det hemmaplan och Muddy Mess som gäller. Först med traditionellt lussefirande för de som inte hade ”chansen” att se detta på morgonen. (undertecknad inräknad) Efter detta gör vi vår sista spelning för KS14. Lite vemodigt är det alltid när man kommer till sista jobbet, men det är ju så det är att vara fältartist. Tillfälligt sammansatta band. Ikväll skall vi bjuda på ALLT ur vår repertoar. Kör så det ryker! Det lär bli en 2 timmars-show, minst. Packningen hinner vi med under morgondagen. Eftersom vi flyger reguljärt och inte förrän 15:45, så kan vi spela även denna sista kväll vilket känns bra!
Då har även de som kommit med ”leaveflyget” i måndags en chans att få lite underhållning.
Herman
Tisdag 12 december
Dags för gig på Camp Bondsteel där den svenska helikopterenheten SWE HELI UNIT är förlagda. Av gammal vana hade jag bett om att få reservera hela dagen för spelningen på den amerikanska campen Bondsteel. Dessutom hade SWE HELI UNIT sagt att vi kanske kunde få en liten flygtur om vädret så medgav. Så det blev med andra ord en ganska tidig avfärd från Camp Victoria denna morgon. Väl framme så fick vi besked om att det skulle bli en liten tur med 2 av förbandets helikoptrar.
Om man har åkt runt den amerikanska campen i bil och fått sig en uppfattning om hur stor den verkligen är, med sin egen biograf, PX (varuhus) intern busslinje, kyrkor, parker, Burger King, Takeaway-Pizza, gitarr-shop, etc. så är det ingenting jämfört med att se detta ”Disneyland of Warfare” från luften! Det blir ju också ännu mer maxat, när man hovrar ut på banan och hör i sitt headset att man fått klartecken att lyfta. Helt plötsligt befinner man sig i en amerikansk krigsfilm! Vi flög sydöst ut från Bondsteel mot staden Gnjilane (Det är rätt stavat) Där vi landade på en helipad (landningsplats) på en amerikansk bas som var under avveckling) Efter att ha satt ner ”kärran” bar det av igen upp i luften, med en kommentar från vår pilot Bengtsson –Nu skall jag bara kolla att den här kärran fungerar som den ska! Jaha! Var var det nu dom hade sagt att ”spypåsen” fanns? Nu ska man väl få åka! Liseberg, Stäng Skiten!! En Bergochdalbana är ingenting mot detta. Från att ha flugit parallellt med marken så bar det av spikrakt upp i luften, där svänger man 180 grader för att sedan i ett par 100 km i timman fara rak ner mot marken! Sedan blev det någon slags övning där piloten bokstavligen ”tvärnitar” i en uppstigning och sedan släpper helikoptern rakt ner mot marken. Det absolut häftigaste jag varit med om. Det blev ett par sådana turer! En enormt häftig upplevelse! Dessutom flög jag och Linda i den första helikoptern, så Henka, Magnus och Ellinor fick ju se vad som väntade dom.
Efter denna minst sagt euforiska upplevelse så var det dags för landning och med det också dags att ta tag i vårt arbete. Rigga och förbereda oss för kvällens spelning. Upp till bevis för att ge de svenska helikopterkillarna lite tillbaka!
När man är på amerikansk mark, så ter sig inte allt så enkelt som hos oss svenskar eller skandinaver. Lokalen hade vi ju ”rekat” dagen innan, men när man kommer till praktiskt arbete, såsom att rulla ut gummimattan som är skydd för basket-planen i hallen, då märks det. –Stop Sir! You can’t do that Sir! I’ll have to ask my manager first! What! No chairs on the floor? I can’t do that sir! I’ll have to ask my manager first! Gud vad skönt det är med ett fungerande system, där folk själva kan ta logiska beslut. Hur som helst, efter ett antal diskussioner med vaktmästaren på stället så var anläggningen på plats. Soundcheck var lite skräckinjagande med tanke på lokalens storlek. Efter at ha tillbringat ett par gemytliga kvällar på Muddy Mess, så befann sig plötsligt Henka och hans trummor på 4 mils avstånd. Bassisten kunde man skönja vid horisonten! Lite omställningsproblem med denna stora scen, samt att vi fick köra anläggningen för allt vad tygeln höll. Arena Rock, helt plötsligt. Som tur var så var det inget fel på publikresponsen. Några trogna fans från Camp Victoria hade lyckats ta sig ner för att understödja SWE HELI UNIT på detta gig på amerikans mark.
Efter avslutat arbete så var det dags för avtackning av de amerikanska killarna som står för welfareverksamheten på Camp Bondsteel. Vi fick T-shirts och Fleece-mössor som tack för spelningen. Hoppas bara att HELI UNIT får lite Goodwill för spelningen. Det är dom verkligen värda efter förmiddagens övningar. Vilka Killar! Tack för turen! Den var nog det häftigaste jag varit med om!
Herman
Måndag 11 dec
Idag gav vi oss i väg till Bond Steel den Amerikanska jätte-campen i storlek med en svensk småstad. Helikopterenheten SWE HELI UNIT hälsade oss välkommen och visade oss allt från metallfatig (utmattning av metall) till hur man gör när man är kissnödig i en helikopter. Vi var på deras PX och ”shop-o-holicen” i oss vaknade till liv bland kameror och hår-majonäs. Magnus provade även gitarrer i Bondsteel?s egen musikaffär. Tillbaka igen till SWE HELI UNIT för kaffe och foto. Vi ”rekade” även hangaren som vi ska spela i imorgon och scenen var lika stor som en mindre fotbollsplan! Hoppas att det kommer mycket folk till denna jättesal. Men självklart kommer det fullkommligen strömma in folk när våra kära helikopterkollegor har spridit ryktet att vi är ABBAs efterträdare. Ikväll väntar ännu ett Muddy Mess-gig. Förhoppningsvis ser vi några nya ansikten eftersom flera har återvänt till campen efter leave (ledighet) .
Henka, Magnus och Linda
Söndag den 10 dec
Uppstigning efter ganska lång sovmorgon Vi fick avnjuta en brunch i matsalen. På programmet denna dag stod det akustiskt gig i mässen under räddningsplutonens våffelservering. All vinst på försäljningen gick till humanitära insatser. Publiken önskade och vi spelade allt från Cornelis till Metallica. Efter giget var det Lucia-repetitioner för oss och Ellinor med campens egna luciakör. Efter det, direkt in i duschen för att förbereda oss inför kvällens Rock-gig på Muddy Mess. Ellinor fick akut hoppa in i campens egna band KS United som skulle vara vårat förband.
Magnus och Linda
Lördag 9 dec
Uppstigning klockan sju och frukost. Denna morgon var vi kommenderade till brandtjänst och denna bestod i att vi skulle iförd full rökdykarutrustning, ta oss in i ett hus och söka upp ett brandoffer. Vi gick in och började söka oss utmed väggarna och det var beckmörkt med rök överallt. Jag tyckte att jag hittade en människokropp men det var bara falskalarm. Vi begav oss uppför trappan alltjämt med slangen i högsta hugg med fullt vattentryck på och slutförde uppdaget på rekordtid. Som belöning prova att köra SISU. Det var en upplevelse. När man svänger med SISUN, känns det som man styr en ladugård. När man kör ner fören backe känns det som att man kastar sig utför ett stup. Efter detta återtågade vi till vi till brandcentralen och vi blev beordrade att ställa upp förd endast underställ. Vi var nu helt övertygade om att vi skulle bli duschade med brandslangen som ”invigning”. Det blev inte så. Istället fick vi läsa en nedlåtande ramsa och dricka den äckligaste dryck vi någonsin smakat, nämligen ”Pinkydrinken” Tänk er själva en blandning av tabasco, råa ägg, fiskleverolja, spenat mm. Urk! Linda kräktes och vi andra överlevde knapphändigt. Men nu var vi ”yxor” Detta som vi just genomgått var nämligen ”Pinky-ceremonin”. Galet! Tydligen gör alla soldater detta test. Efter lunch åkte de nyblivna yxorna med B-coy på en patrulleringsrunda med jeep runt om i och runt Pristina. Var hemma igen vid femtiden för mat som sedan följdes av soundcheck. Under tiden vi nyblivna yxor var på patrullering hade Henka och Kapten Hermansson roddat upp hela riggen på Muddy Mess och vi bara gled in och gjorde ett mycket lyckat soundcheck. Rapport från spelningen kommer i morgon.
Ellinor
Del 2:
Dags för vår första spelning på Muddy Mess. Publiken fick vänta i 45 minuter p.g.a. av schematekniska missförstånd. Så det var en laddad publik som väntade när vi stormade in. Som sista pinkyuppgift skulle vi skriva en text till en välbekant melodi.
Vi valde ”We Will Rock You” av Queen och texten följer här nedan:
Camplåten:
Vers 1: Pengarna på banken.händerna på täcket.
Gammelyxan ler närhanväntar på Pinkyn.
Pikar oss i takt när vi pikar våra minor.
Vi bara garvar och sjunger i takt.
Ref: KS14 ROCKAR! KS14 ROCKAR!
Fast på campen med galna män
Å räddningsplutonen é bäst i test
Bjuder oss på bastu, Å vi fårköra Sisu
Allt tycks vara en ändlös fest, för
Ref: KS14 ROCKAR! KS14 ROCKAR!
Låten fick låten jubel och hoppande ovationer.
Mission accomplished!
Längst fram på giget stod fyra Italienare som är Muddy´s Finest första fanclub. De såg oss först på soundcheck på Camp Ville och kom senare tillbaka dit på kvällen för att se vårt första gig. De befann sig nu på Muddy Mess. De var i gång redan från början och hoppade. Har du någonsin sett och hört en Italienare utan svenska kunskaper sjunga med
i 800 grader? Helt hysteriskt roligt! Publiken fick sig en Rock N Roll omgång och genomsvettiga och härligt hesa tackar vi för oss. Henka slängde sig ut i missionens första stage dive och leder därmed ligan.
Magnus och Linda
Fredag 8 dec
Uppstigning redan klockan 07.00 med snabbfrukost. Vi presenterade oss för de som deltog i morgonbriefingen i Victoriasalen Sedan följde en genomgång av läget i Kosovo som vi fick efter morgonbriefingen av CO Karl-Johan Nyberg i MUP-huset. Efter det var det dags för en rask färd till Camp Ville för att få KFOR-Id och börja rodda med grejerna till kvällens gig. Vi åt lunch på Ville och det i sig var en smakupplevelse, eller snarare en smaklös upplevelse. Menyn bestod av spenatplättar med potatismos. Det gick relativt smärtfritt att koppla upp riggen förutom att bas förstärkaren var hemsökt.
Vi har nu fått låna Camp Victorias bas-kombo och den funkar fint. Tur kan man säga. Lite nervöst var det ju att hela eftermiddagen gick utan framsteg. Klockan sex funkade allt och vi var klara för gig. Bastun väntade och vi tjejer hade smink-stress. Vi svor ikapp och killarna väntade på oss. Kvart över åtta, en kvart efter tidsschema satte vi igång och spela. Det var ca 400 gästande soldater av olika nationaliteter där, mest finnar förstås. Men också omkring 60 svenskar som bor och arbetar på Camp Ville. Vi levererade två set rock n roll. Första set var som en startsträcka med bra tryck men det var fullkomligt GRYMT i andra set då Linda körde Rasmus-låten In the Shadows och jag tog fram dragspelet och dängde av Säkkijärven polka följd av Lordi?s Hard Rock Halleluja. Finnarna är lite trögstartade har vi nu förstått.
Efter giget roddade vi ner rubbet in i containern och skickade hem den till Victoria. Alla var helt slut och bingen väntade välkomnande på oss. Dessvärre hade vi alla glömt att slå på sina element och ni kan ju alla tänka er hur skönt det var. Brrrr?Sova. Zzzzzzzzzz?.
Ellinor
Torsdag 7 dec
Det blev en tidig avfärd från Stockholm med busstaxi till Arlanda. Mellanlandade sedan i Wien där Linda och jag shoppade smink medan killarna softade i puben. Vi anlände till Pristina vid femtiden där vi blev väl mottagna av vår ? turneledare? John och Eliana. Camp Victoria hägrade sig som en oas i vår öken av trötthet och vi bara längtade efter att komma till ro och tvätta oss och vila. Till sist kom vi i säng efter en hop genomgångar av veckans program och vad som gäller för morgondagen då vi har premiärspelning på Camp Ville hos finnarna.
Ellinor Asp
