KS12 (Kosovo) / EB02 (Bosnien)

31 augusti 2005
Hej alla!
Så var sista spelningen gjord… förlåt för en viss tystnad från era fältartister, men schemat har varit ganska späckat… jag ska försöka göra en liten resumé av de senaste dagarna.
Mycket trevlig, liten spelning för en 60-70 pers på svenska mässen i måndags kväll. Vi blev dessutom glatt överraskade när det visade sig att fem svenskar, till vardags stationerade i Kosovo, dök upp för att lyssna på oss igen. Kärt återseende! Vår utrustning behagade dyka upp kl 04,30 på morgonen, så eftermiddagen ägnades åt att försöka få diverse attiraljer som skakats loss att fungera. Dessvärre hade vårt ena monitorsystem bestämt sig för att strejka, men som tur var kom det två finländare till vår undsättning med ett par monitorlådor. Tack!!! Kan inte låta bli att fundera över hur många kilometer kabel man har virat upp, kopplat in, kopplat ur och virat ihop igen… Vid det här laget har vi börjat sätta hastighetsrekord i riggning.
Tisdag morgon uppsittning i bil kl 08 med vår stora klippa, Roger Carlsson, som körde runt oss i trakterna runt Tuzla för att vi skulle få se oss omkring ordentligt. Jag kan säga att för min del kändes det riktigt jobbigt att köra genom byarna som utsatts för etnisk rensning. Allt var minerat, husen var fullständigt övervuxna ruiner och dessa skyttegravar… Det var ju där folk levde en gång! Mammor som lagade mat och ungar som lekte utanför. Och nu bara ett stort ingenting. Röda dödskallemärkta minskyltar och tegelstenshögar. Otroligt obehagligt. Lunch i Tuzla centrum och därefter hem och rigga scen inför tältspelningen på kvällen. Och vilken spelning! Massa folk från olika nationer – amerikaner, tjecker, finländare, belgare… Kan dock meddela att jag har aldrig, aldrig svettats så mycket i hela mitt liv. Tyvärr finns det bildbevis…
Idag, onsdag, har vi rivit scenen (vira kabel, vira kabel…) och sedan spelade Henke O, Henke S, Lotta och jag i kyrkparken till lunchen sådär lite lagom akustiskt medan de andra rev det sista av utrustningen. Ikväll blir det middag och tidigt imorgon bitti militärflyg tillbaka till Sverige för transport till Kungsängen och avrustning. Tiden har gått oändligt fort…
Bosnien har varit annorlunda men precis lika fascinerande som Kosovo. Som Kebbe brukar säga: ”hade jag vetat att det skulle bli såhär roligt hade jag aldrig följt med!” 😉 För roligt har det varit. Starka intryck, fantastiska människor, självklart mycket funderingar kring varför det blivit som det blivit mellan de olika etniska grupperna här nere och ibland en känsla av maktlöshet, men ändå hoppfullt. Och så, inte minst, en oerhört rolig musikalisk resa. Det lär ni se på bilderna.
Tack snälla Roger som varit en sån klippa här i Bosnien samt till alla ni killar som hjälpt till att bygga och riva scener. Samt, inte minst, tog emot oss när vi fick för oss att stagediva. Stort.
Ta hand om er!
Allas eder
Jenny

28 augusti 2005
Hej alla!
Så har vi då anlänt till Camp Eagle Base i Tuzla, Bosnien. Här är hur stort som helst. Multinationellt, 13 nationer och fullt utrustat på alla sätt. Det är lätt att känna sig liten när man vant sig vid ”lilla” Camp Victoria där alla pratar svenska och alla vet vem man är. Jag kan nog lätt erkänna att detta varit en av de tyngsta dagarna hittills – taxin stod utanför min port kl 05,10 imorse för transport till Arlanda. Då bör tilläggas att jag fick sovmorgon – Henrik S hämtades kl 01,50 för sin resa till flyget…
Det är en oändlig skillnad på Bosnien och Kosovo. Kosovo ligger liksom i en gryta omgiven av berg med mängder av åkrar. Bosnien är oerhört kuperat och trädbeväxt med hus som klättrar längs sluttningarna. Väldigt, väldigt vackert. Fast det kändes märkligt att se vissa hus med välvårdade trädgårdar och mängder av kulhål i väggarna… Skogarna är fulla av minor, och frågan är om det inte är ett evighetsarbete att försöka sanera dem. Det är Finland som står för minröjningen för tillfället och jag tror mig uppfattat idag att ca 6 km2 röjdes under förra året. Bosnien har mycket mer skog än så…
Ikväll har vi inkvarterats i gästförläggningen och därefter haft genomgång av kommande dagars program. Som det ser ut nu spelar vi enbart för svenskarna på den lilla Absolute Swedish Mess imorgon och därefter stor utomhusspelning för hela campen på tisdag kväll. Dock har en lätt oro infunnit sig – vår lastbil är fortfarande inte framme med all vår utrustning. Vi försöker att inte tänka på det för mycket…
Ett gäng trötta musiker går till sängs i ett mycket luftfuktigt och varmt Bosnien – sov så gott! Det lär vi garanterat göra.
Ta hand om er!
Allas eder
Jenny

2005-08-24
Igår gjorde vi vår sista spelning här i för KS12 här i Kosovo. Det är alltid samma känsla som infinner sig när det är dags för ”final” Det känns lite vemodigt att ta farväl av alla supertrevliga människor som gör sitt yttersta för att allt skall fungera och som naturligtvis är den bästa publik man kan tänka sig. Klockan 07:00 i morse kom lastbilen som skall hämta vår utrustning för att transportera den till Bosnien och EB02.Transporten kommer att ta 3-4 dagar, så på söndag finns förhoppnings alla våra grejor på plats i Tuzla. Idag skall Jenny och Lotta åka på fordonspatrull med B-Coy i byn Gracaniza. Vi killar skall fixa ett litet minnesmärke över vår tid här i Kosovo. Något som kommer att påminna om Rock N Roll och ”krossade” utemässar. En PX-runda till Camp Bondsteel finns också på programmet. I morgon tordsag flyger vi hem till Sverige för att sedan tidigt på söndag flyga ner till Sarajevo där vi hämtas av vår följeofficer Roger Karlsson. Vi hörs vidare när vi finns på plats på Eagle Base i Tuzla för att spela för EB02.
Mats Hermansson

2005-08-23
Hej!
Igår spelade vi på Finlands Camp Ville och vi vågar nog påstå att det var den största och varmaste publikresponsen vi fått hittills! Nog var de lite trögstartade, men sedan tog det aldrig slut. Vi blev inropade två gånger, irländarna ville adoptera Henrik Olsson och alla finnar ville skåla med Henrik Sethsson ? som ju är en fena på att prata finska i mellansnacket. Vissa ord i alla fall. Jenny bars omkring av publiken ? fullt ställ helt enkelt! Det var ett gäng trötta musiker som vaknade imorse? Idag har vi fått skjuta pistol och AK5:a med Löjtnant Micke (vår stora hjälte här nere!) och nu ikväll är sista spelningen på den här Kosovovändan. Det ska bli fantastiskt roligt; det sägs att det, sen både lördagens och gårdagens spelningar, är folk på väg hit från de övriga camperna så vi tänker räkna med vanvettigt ös!
Kolla in mil?s hemsida ? allas vår gitarrhjältinna Lotta återfinns där på en riktigt, riktigt cool bild! Nu ska era två kvinnor i sällskapet bege sig bort till stabshuset för en liten akustisk spelning på officersmässen (Moose Bar) medan pojkarna riggar scenen för kvällen. Jag (Jenny) vågar fortfarande påstå att jag fått århundradets coolaste rumskamrat? Lotta, alltså. Snacka om gitarrguru!
Ta hand om er!
Allas edra
Lotta & Jenny

Söndag den 21 augusti 2005
Ja ni, vad kan man säga? Ett fullständigt demolerat, sönderhoppat trägolv, försäljningsrekord i baren, gitarrsolon med gitarristerna upphissade i grävmaskinskopor och en sångerska som blev inkörd till scenen i en hopsnickrad bil med drakmotor på släp… fullständigt fantastiskt!! Vi spelade utomhus igår kväll och nog visste vi att det skulle bli ett bra gig, men såhär… Tack alla ni som hjälpte till att bygga upp scenen – och inte minst för allt efterarbete!!
Det var ett gäng trötta musiker som väcktes imorse för plötslig uppställning i arbetsoveraller då vi skulle på riktigt invigas i en rituell pinky-ceremoni (Pinky=eländig, blek nybörjare…). Vi blev alla godkända. Tänker inte gå in närmare på vad vi fick för uppgifter… fast man kan ju säga såhär: vi fick träffa Camp Victorias ställföreträdande gud. Han hade solglasögon. Därefter brunch och sedan spelade vi akustiskt på vad som fanns kvar av altanen till våffelförsäljningen på eftermiddagen i strålande sol, varvid vi numera är lite lätt grisskära i ansiktet allihop. Sedan transporterades vi till ett fullständigt fantastiskt vattenfall där vi fick bada och efter det blev vi högtidligt inbjudna till finnarnas egna lilla högkvarter här inne på Campen, där vi först bjöds på grillat och sedan fick basta i en äkta finsk sauna. Med finsk öl och egenimporterat björkris. Ni hajar. Det lär inte bli några som helst problem att somna ikväll.
Imorgon måndag ska vi spela på Finlands Camp Ville, och från vad vi förstått från våra finska vänner ikväll är vi efterlängtade…
God natt och kram på er!
Allas edra
Lotta & Jenny

Lördag den 20 augusti 2005
Oj oj oj!!!
Med spänd förväntan fick vi till slut öppna kontainern med all backline från Sverige. Allt verkade tillsynes helt och efter viss förvirring fick vi tillslut ljud i grejorna. Men…. den sprillans nya basriggen visade sig vara paj i både top och låda!! Vad gör man då i Kosovo utan basrigg? Jo man frågar vårt helt underbara crew med Micke och Mackan i spetsen, och vips har dom trollat fram en något föråldrad men ändå fungerande Ampeg basförstärkare. Puh, kvällens gig kan genomföras.
Vi har fått höra att vi är väldigt efterlängtade så vi kände att förväntningarna på oss var något uppskruvade. Tillsammans med stressen efter ”bas-strulet” så kände vi en viss nervositet…men efter första tagna ackord och en ( av 3! ) galen Henke redan ute bland publiken så var kvällen hemma. Absolut ALLA cover-bands-klichéer lyckades vi pricka in och publiken var helt FANTASTISK! Ett obeskrivligt röj och antal stagedive senare fick vi till och med hårda fransmän att sjunga ”bira bira bira, bärs bärs bärs”!:-) Men allas skrik på Highway to hell slog nog alla rekord…
En lyckad spelning men handskakningar och prat med soldaterna efter gigget berörde nog oss alla mest. Det är otroligt hur uppskattad man känner sig och det märks vilken viktig
funktion vi fyller som fältartister. Just nu jobbar en massa soldater för oss och bygger en utescen av fyra lastbilar för kvällens gig utomhus. Igår var det ca 450 pers i ”Muddy Mess” som mässen heter och ikväll är det Nordic Evening och det verkar som det kan komma uppemot 700 pers! Ska bli hur kul som helst!!

Efter diverse mirakelkurer så mår alla toppen och trivs som fisken i vattnet. Längtan efter nära och kära finns naturligtvis där hela tiden, samtidigt kan man inte känna sig mer välkommen och hemma än här på KS12!!

På återseende!
/Kebbe och Olsson
( Speciell hälsning från Kebbe till Jack och Cornelia! )

Fredag 19 augusti 2005
Hej alla!
Nu är vi äntligen här!! Spelsugna och taggade… Dagen inleddes med en fantastisk frukost i matsalen (har hört från initierad källa att kockarnas mål är att få männen att gå upp minst fem kilo under sin vistelse här nere och kvinnorna tjugo… behöver jag säga att maten klår alla hotellfrukostar någonsin?) och därefter presenterades vi under morgonbriefingen. Sedan var det avfärd mot Camp Ville (Finlands camp) via några nutidshistoriska riktmärken. Det blev en ytterst konkret kurs i nutidshistoria, vill jag lova. Under Löjtnant Micke Törnlinds ledning stannade vi först till vid serbernas monument, Kosovo Polje, och for därefter via Kolkraftverken i Obilic vars förtjänst det är att man tyvärr nästan aldrig ser stjärnhimlen på kvällarna. Sedan stannade vi till i den lilla byn Caglavica, där det stora upproret för drygt ett år sedan stoppades av svenskarna. Löjtnant Törnlind var vakthavande officer under kravallerna förra året, och det var nästan ogripbart att sitta där i bilen och se de små vitkalkade husen med prydliga trädgårdar längs den lilla bygatan samtidigt som Micke berättade att de bränts upp helt för så kort tid sen. Försöka föreställa sig hur det stod svenska kravallutrustade soldater på led i närmare 18 timmar i sträck för att försöka stoppa tusentals människor med järnrör och stenar. Hur den lilla gatan kantades av brinnande bilvrak och sedermera stridsvagnar. Att dessutom få höra historien av en man som stod mitt i händelsernas förlopp som en av de ledande officerarna var en oerhörd ynnest. Tack Micke!
Det är så tudelat, det man ser och upplever här nere. Första intrycket i bussen från flygplatsen igår var en oerhörd livskraft – projekt på gång överallt, hus som byggs, barn som vinkar efter bussen… och sedan, svart på vitt, insikten om de djupa klyftor mellan så närboende människor att de inte ens vill bo i samma by som varandra. De vill inte bjuda in grannens barn på barnkalas. Dela en öl på bakgården efter jobbet. De vill inte se varandra alls.
Arbetslösheten sägs officiellt ligga på 50%, men i verkligheten bör man nog plussa på en 20%. Och det är svårt att inte se tröstlösheten i att försöka få en fungerande ekonomi när människorna inte kan betala sina räkningar till företagen som inte kan anställa någon för att de inte får in några pengar… Den överlägset mest utbredda företagsamheten ligger i Auto Larje – biltvätt – vattnet är gratis och man tappar el från kraftledningarna direkt in i huset. Således – inga utgifter.
Nåväl – det blev en något längre rapport eftersom detta blir första bladet i dagboken här nerifrån. Ikväll spelar vi på Muddy Mess och tro mig, vi ser verkligen fram emot detta! Vi har blivit så otroligt väl omhändertagna här nere. Rent praktiskt har kapten John Löfstedt varit en klippa, och alla man möter kommer fram och hälsar och berättar hur efterlängtade vi är. Sen kan det ju tilläggas i förtroende från eder sångerska att hennes hjärta slår dubbelslag när hon ser att här finns inte bara Lapin Kulta utan tre (tre!!!!) biljardbord…
Nu är det soundcheck – fatta vilken grym kväll vi ska ha!!!
Kramar till er alla!
Allas eder Jenny

Måndag15/8-Torsdag 18/8
Då har vi äntligen ryckt in och gjort vår grundtjänst på Livgardet i Kungsängen. Information i mängder och en och annan spruta har det också blivit!! Slutet på utbildningen blev ändå bäst då vi äntligen fick spela igen. Trots konkurrens från Sverige-matchen i fotboll fyllde vi mässen på onsdagskvällen och körde igenom c.a 20 låtar i alla smaker. Nu är det avfärd mot V-ås och senare lyfter flyget mot Kosovo!

Bilder från Kosovo:

Bilder från Bosnien: