En viktig del i ett fältartistuppdrag är att skriva dagbok. Många nära anhöriga, vänner och kollegor är intresserade av att läsa om vad som händer under ett fältartistuppdrag. Att skriva dagbok är också ett sätt att stanna upp och tänka efter vad som hänt för de fältartister som är ute i internationell tjänst.

040902

När vi ska kliva på bussen har chaufförerna ställt upp en paradgata av säkert 25 lastbilar och andra fordon som vi går ut från campen igenom under ett dån av honkande tutor. Starka känslor nu när vi lämnar denna plats. Det har gått fort.
På planet försöker jag sammanfatta lite av det som vi har gått igenom men jag har svårt att koncentrera mig och allt vi har varit med om svischar bara förbi på näthinnan.
Tillbaks på kungsängen. Vi avrustar och går bort till mässen för en sista kväll av samkväm tillsammans. Imorgon ska allt bli som vanligt igen. Här har jag tänkt att hitta någon bra inramande avslutning, men kan bara säga att det har varit en fantastisk upplevelse att få ha träffat alla dessa underbara människor och allt vi har varit med om.
Kram!

Tisdag 1/9
I dag går resan till Skopje i Makedonien, vi stannar på ”Bondsteel” Amerikanarnas camp för lunch och en rundtur vi hinner förståss inte se så mycket mer än PXet och matsalen. Bondsteel är oerhört stort ca 1.5 gånger 1.5 mil.
Det är en absurd känsla här finns allt; Basebollplan, Burger King, egna busslinjer o.s.v en hel stad instängd bakom murar och taggtråd. Man blir både imponerad och illa berörd. Det är riktigt billigt på alla PX och alla i bandet har handlat saker man inte visste att man behövde.
Vägen ner till Skopje är fantastisk, det känns som sightseeing och det tas bilder på bergstoppar och raviner med de nyinköpta digitalkamerorna. Väl framme på ”Banski Rid” den norska campen strax utanför Skopje, riggar vi upp i tryckande hetta med hjälp av vårat fantastiska Crew
Giget blir ännu en överraskning, även om det inte är så stor publik. Efter en och en halv timmes show blir det jam och allsång på lilla scenen vid baren, Stämmningen är på topp,vi avslutar kvällen eller snarare natten med at grilla korv med crewet och de få svenskar som finns på campen.

Måndag 31/8
”Forget the thrills speed kills” står det på en stor skyllt precis innanför gaten till ”Slim Lines” Brigadstaben. Bredvid skylten står en lastbil uppställd, förarhytten är så gott som helt ihoptryckt antagligen efter en kraftig frontalkrock. Det är svårt att tro att den som satt i passagerar sätet överlevde. Den största risken att bli skadad här nere är i trafiken, och på gymmet!

KFORs främsta uppgift är att synas, att bara vara närvarande. Vår, fältartisternas uppgift, blir då att bryta tristessen. Jag pratade med en brandman som beklagade sig över att de bara haft en utryckning den senaste månaden. Att vi kommer ner och spelar blir då förstås väldigt uppskattat, flera har sett fram emot det här i veckor. Vi känner däremot ingen tristess, tiden går aldeles fär fort en vecka är för kort tid för att hinna med allt. Vi spelar varje dag och schemat är fullt, jag skulle gärna stanna ett tag till om inte annat bara för att fö köra bulldozer
med grabbarna. I dag spelade vi på ”Slim Lines” Det var mest britter och finnländare men även irländare italienare och svenskar. Bandet låter riktigt bra, vi är nu ordentligt ihop spelade och har en otrolig energi på scenen

04-08-28
Vi packar ner alla saker för att åke till finnarnas camp Ville. In med allt i en stor container och iväg. Finnarnas PX, väskor och en klocka med kompass som man sätter i bältet blev mycket populärt. Speciellt gig hos finnarna. Det var kul men det kändes konstigt att spela för 100 snubbar som står med armarna i kors, bortsett från 10 personer som står längst fram och röjer. Det var trots allt väldiga applådet och tjut mellan låtarna och många kom fram efteråt och tackade. Vi satt och tjatade en stund med vårt underbara crew och sen i säng.
God natt.
PS. Vi vet inte när nästa möjlighet att skriva kommer, troligtvis när vi kommer hem till Sverige igen. DS

04-08-27
Sovmorgon. Vi fick en hel natts sömn efter att ha gigat fredagkvällen och suttit uppe sent och snackat med killarna på campen. I dag ska vi till KFOR Main. En jättecamp med alla möjliga nationaliteter samlade. Franska, Italienska, Amerikanska osv… Varje nation har sitt PX (affär) där man kan köpa allt från jordnötssmör till DVD anläggningar. Det är som en stror shoppinggata. Häftigt, samtidigt som jag tycker att kontrasterna är märkliga. Vi är i ett krigshärjat land med 85% arbetslöshet och vi är här och shoppar till billiga priser.
När vi kom tillbaka var det strax dags för middag. På lördagar bjuder de på något extra. I dag är det oxfilé med svampsås och en öl eller vin om man så vill.
Jättegott vi känner oss som kungar.

Gig på camp Victoria igen, den här gången med för mig ett nytt inslag, den fruktade pinky drinken. En slags nollning för oss förstamissionärer bestående av en drink som kockarna har sammanställt med stor uppfinningsrikedom, riktigt äckligt. Denna gång en obestämbar röd vätska med en äggula i mitten. Linda klarade det galant, Fredrik lika så. Min pinky tog först en liten kullerbytta i halsen och sedan ner.
Klart slut. Skönt.

04-08-26
Nu har det gått en hel dag. Sov riktigt dåligt för övrigt. Ligger nerbäddad och är super nöjd över X-bands första spelning. Med en och en halv timmes fullt ställ på scenen somnar man gott.
Puss puss.
Detta var allt från löjtnant Andersson nu lämnar jag över ordet till löjtnant Andersson…. Berg Andersson alltså.

04-08-26
Har nu packat och är redo för avfärd. Det känns lugnt i både gruppen och själen. På väg till Västerås flygplats passerar jag mitt hem, mitt liv. Konstigt. Från en verklighet till en annan.

Flygvärdinnans fnitter (må tro att hon fnittrade) försvann sakta bort. Under oss träder ett underbart landskap fram. Gröna berg som övergår till åkrar vilka skapar ett mönster av alla dess slag. Byar utspridda lite här och där. Sedan åter små bergstoppar som nyfiket tittar fram bland molnen. Värmen slår emot oss! Sol och härlig värme. Visst är det underligt, detta som jag nu beskrivitär Kosovo. Detta otroligt vackra men trasiga land. Väl framme på campen blev vi bemötta med handskak och glada ansikten och mitt i allt detta inser jag vart jag verkligen är. Krig , mord och hat har aldrig varit mig så nära.

04-08-25
En dag full av händelser. Det obligatoriska skyddsmaskstestet. Ett alldeles enkelt, men bra, släcka docka prov.
Avslutade med massa sjukvårdsinfo. Fick även leka sjukvårdare, varvat med skadad. Kul!
Trots att det är världens härligaste killar är det skönt att få sminka lite, duscha lite och fixa för sig själv några timmar innan det var dags att avsluta kvällen med några låtar på mässen.
I morgon åker vi! Äntligen.

04-08-24
Kungsängen. Vi har fått ut alla kläder. Grönställ på!
I dag fick vi äran att spela för de nyss hemkomna grabbarna som varit i Liberia. Trötta pojkar!
Natti natti.