En vecka i början av maj tjänstgjorde fem fältartister i Kosovo under ledning av Roland Rosenqvist. Läs deras dagbok här nedan! Tidigare i under våren skulle tio fältartister tjänstgjort i Kosovo men grund av oroligheter i området blev det inte så. Gruppen var dock helt förberedd på att resa och hade också genomgått sin utbildning i Sverige. Läs här om deras egna funderingar längre ner i dagboken.

2004-05-12
Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda
Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda Rodda,
Usch va tråkigt. Solen har äntligen tittat fram vilket är skönt för våra själar ”men bruna får vi bli hemma i sommar”. Ikväll är det avslutningsmiddag med staben och 06,00 imorrn är det uppställning för avresa hemåt. Detta är det sista som skrivs av Ks09 fältartister. Ett tack till alla soldater för en angenäm vistelse.
Over and out
Kn Rosenqvist

2004-05-11
Ojojoj vilket start det blev på dagen idag, vi gick upp vid 07,00 för att åka iväg och skjuta ”det va riktigt coolt”. Vi sköt Akan och Ag90 ”vilken grym väckarklocka”.
Vi åkte vidare till K-for main där vi först gick in på en italiensk restaurang och beställde förrätt samt pizza, servitösen var ju inte en av dom bästa, hon lyckades få nästan allas beställningar helt fel ”då var man lite små sur”. Jag och sussi hade inte käkat frulle och va så ashungriga, men nu i efterhand så är det väldigt komiskt, Rolle och Fredrik fick inte ens nåt käk, Fredde fick sin förrätt vilket var ost och Rolle var sugen på melon men fick annanas på burk, dom glömde bort deras pizzor, så dom fick inget mer…… eller ja, hade vi väntat typ 30 minuter till så hade dom fått pizzorna, men va f-n…. Vi lunkade vidare och köpte lite smått och gott och drog sedan tillbaks till campen. Sen var det dax för den sista spelningen, känns riktigt tråkigt, men det va samma drag som vanligt.
Måste bara säga att det känns otroligt bra att få åka till Kosovo och få sprida glädje till soldaterna. Vi tackar Rolle ”Fältartisterna” att vi fått åka med på denna otroligt underbara resa, och igen tack tack tack för denna upplevelse.
Linda och Sussi

2004-05-10
Idag steg vi upp kl 08,00 för att ta en rundtur med pbv:n, det var första gången för mej och Linda så det kändes riktigt spännande.
Vi började med att ta på sig dom riktigt tunga skyddsvästarna, sen på med hjälmen och så tutade vi och körde ”Gud va kul det va”. Första stället vi besökte var Gracanica, en serb-by och min första syn var att det var mycket fattigare där än i Alban-byarna, väl där gick vi ut handlade lite skön balkan musik med tillhörande dryck, ett besök i Klostret som var mycket vackert, vi köpte ljus som vi tände. Sen bar det av till Pristina ”provinshuvudstad”, vi tog en fika och åkte tillbaka till campen.Dags för middag och för första gången här nere fick vi äta varm mat ”vi är veg men inga kaniner”, man blir lite trött på bara sallad. In i duschen och ner till giget, och som vanligt är det ett jäxxx hallå.
Har bara en sak att säga om det, Rolle är kung på scenen, vet inte vad han gör men man kan inget annat säga än RÖÖÖJ.Vi känner för att vara kvar längre, alla är så otroligt trevliga och vi kommer att sakna Camp Victoria.
Klart slut
Kramar Linda och Sussi

2004-05-09
Denna dag är vi lediga, S1 bjuder oss på en resa till Pec´s som ligger i Italienarnas AOR. Vi besökte 2 serbiska kloster, sen drog vi upp i bergen för att äta lunch på en restuarang vid gränsen till Monte negro.
Det man slås av på resan upp är den vackra naturen, blandningen av av karga berg som helt plötsligt blir näst intill djungel, vi reser strax under molnen på slingrande vägar, herdar som vallar sina får, vatten som forsar likt en gigantisk flumeride ”Liseberg”, Helt enkelt sagolikt. Vi vänder hemåt efter en god måltid, hemma till middagen. Klockan 20.15 startar VM-finalen Swe-Can 3-5, misspepp, skiter i nattamackan och går och lägger oss.
Over and out
Kn 9220 Rosenqvist

2004-05-08
Dagen gick åt till att repa. Klockan 12.00 fick vi av Cos en genomgång av vad som hände nere i Caglavica den 17 mars, det va en detaljerad redovisning, och man förstår att soldaterna har varit hårt pressade men löst uppgiften galant. Giget börjar 19,45 då vi visade alla pinkys hur det kan se ut när vi kommer till ett Op ”unplugged”, sen började hockeyn 20,15 som vi satt och mös till, Usa-Swe 2-3.
Direkt efter matchen dundrar vi igång i ett stenhårt tempo, ännu en gång så bokstavligen känner man vilken resurs fältartisterna är ute i mission. En nattamacka och så i bingen, slut lördag.
Over and out
Kn 9220 Rosenqvist

2004-05-07
Gårdagen började med roddning, vi slet som djur med att få allt att funka, ooh vad jag önskade att vi hade en ljudtekniker med oss, alla dessa kablar som ska in överallt, pust. När klockan var 18,30 var vi klara snabbt upp till middagen, in i duschen och kl 20,00 upp på scen.
Vi gigar på och soldaterna står som fågelholkar och verkar inte fatta vad som händer, allt röj som brukar vara här nere är som bortblåst, givetvis applåderar dom och skriker lite mellan låtarna men inte alls det tryck jag förväntat mej.
Vi går av scenen utan extranummer men dom står kvar framför scenen, vi går ut och röker och pustar ut och helt plötsligt vaknar dom upp ur dvalan, Fältartisterna är här! dom ropar upp oss igen och vi drar av ett gig till, nu är det ett grymt tryck och vi får knappt lämna scenen, hehe. Vi hoppar ner från scenen med ett stort leende på läpparna ”vi är i hamn”. 1 bira och lite snack med soldaterna ”det gjorde gott för själen”.
Kvällsmat och sen rätt ner i bingen, ZZZZZ.
Over and out
Kn 9220 Rosenqvist

2004-05-06
Då var man äntligen i Kosovo, jag har varit väldigt nervös inför denna resa eftersom samverkan med Bataljonen och mej varit minimal. vi landade i Pristina airport iett chartrat reguljärflyg, i bussen till Camp Victoria förvånades jag över hur mycket det hade byggts i byarna sen jag var här sist ”Ks04”. Vi kommer in på Campen och jag börjar bli riktigt nervös, hur kommer dom ta emot oss efter det som hänt tidigare ”se tidigare dagbok Ks09”. En kapten möter upp oss och säger hjärtligt välkomna till Swebat, ni ska veta att ni är jävligt efterlängtade ”en stor sten föll från mitt hjärta, gud va skönt”. Efter den vanliga genom gången av läget på campen tar vi oss en tur på campen, vi möts av stora leenden hela tiden, Välkommen,Välkommen,Välkommen ekar det mellan murarna och mitt smajl går från örsnibb till örsnibb. Stämningen på campen är väldigt god, det är en enorm sammanhållning efter allt som skett. Idag gör vi våran första spelning och jag vet redan nu att taket kommer att lyfta på Muddy Mess ikväll.
Over and out
Kn 9220 Rosenqvist

2004-05-03 – 2004-05-05
Vi anlände till Livgardet i Måndags för utbildning. Ks09 är den första fältartistgrupp som utbildas där så det är mycket nytt för både Livgardet och oss, det är ju inte alltid dom ser ett gäng rockers med långt hår och nitar i uniform, hehe.
Man har fått så frön i deras rabbater i det annars lite hårda klimat som råder där.
På onsdagskvällen så spelade vi på mässen inför c:a 200 personer och helt plötsligt vaknade dom upp och förstod vad vi fältartister kan göra för deras kropp och själ.
2004-03-28 21:03
KS09’s fältartister kom aldrig till Kosovo.
Jag hoppas innerligt att Serber och Albaner någon gång kan finna ett sätt att leva sida vid sida.
Linda Andersson2004-03-19 18:30
Vi skulle ha åkt igår morse, nu pratas det om att vi skall åka på torsdag, men mentalt är jag redan där, någonting säger att det är just nu som jag skulle ha kunnat hjälpa och bidra.
Känslorna är kluvna, det ända man gör är att lyssna på nyheterna.
Oroligheterna har ökat ännu mer. Jag sitter tryggt i min soffa medan 7000 soldater befinner sig i Kosovo i fullt arbete med att skilja två folkslag åt, så att död och hat kanske någon gång kan möta liv och kärlek.
Jag hoppas att jag någon gång kan få bidra med liv och kärlek på mitt sätt men just nu får jag bara vänta och se.2004-03-18 19:40
Jag 9201Andersson sitter i detta ögonblick i min soffa i mitt vardagsrum och skriver.
Allt borde vara precis som vanligt.
Eller, allt är precis som vanligt fast det ej borde vara så.
Jag är en fältartist, och skall igentligen i detta ögonblick befinna mig i Kosovo.
Antagligen på någon Camp och förbereda mig inför kvällens uppdrag, så blev dock inte fallet.
Efter dagar av musikrep, släckning av brinnande dockor och tätprov av skyddsmask, kroppen är fylld av spänning och förväntan så nu väntar man på avfärd.
Så vad det kvällen innan avfärd, tankarna vad i full action.
Jag har aldrig varit en fältartist ute i fält, första gången iväg på ett uppdrag.
Hela gänget var på väg upp till mässen då vi blev stoppade av vår kapten Roland, avfärden var framskjuten.
Oroligheterna i Kosovo hade ökat dramatiskt och en av våra soldater ”Fransman” hade strukit med, 13 svenska soldater mörbultade, 1 Sisu brinner, ja det brinner i nästan varenda Serb-by. Den verklighet jag levde i förvandlades plötsligt till något annat.
Allt blev så påtagligt, visst tar man alla förberedelser på allvar men nu blev allt på riktigt.