23 Augusti 2021
Klockan ringer kl 05.30 i utkanten av Vallentuna. Jag vaknar med förväntan och lite pirr i kroppen. Det är måndag morgon och ganska kyligt ute. Idag ska jag träffa resten av gänget som jag ska på Fältartistuppdrag med till Ungern, det ska bli mitt första utlandsuppdrag.

Jag, Maria, Carl, Sailor, Magnus, Barbro och Mattias ska till Livgardet i Kungsängen för att börja vår förberedelse. Christoffer som ska sköta ljudet får jag träffa först när det dags att åka till Ungern. VI kommer alla från lite olika håll, de flesta från Stockholmsområdet och Calle från Örebro.

Kl 08.00 är det bestämt att vi ska mötas utanför grindarna på Livgardet.
Så står dom där, alla dessa härliga människor, en del har jag träffat förut, en del är helt nya bekantskaper, men det känns på en gång som att vi kommer bli ett grymt gäng 🙂 Efter en liten stund får vi visa upp våra ID kort i säkerhetskontrollen och sedan blir vi insläppta.

Solen har börjat värma och jag möts av en härlig energifylld stämning på Livgardet. Många av personalen där är ute och joggar eller står och stretchar mot en husvägg, alla laddar för dagen och gör sej redo. Vår Fältartistgrupp rör oss sakta genom området i jakt på morgonkaffe!

Vår första uppgift efter kaffet blir pårustning.
Vi får alla gå in och plocka ihop personlig utrustning som vi behöver inför vårt uppdrag.
Efter en god lunch på Livgardet är det så samling i en lektionssal där vi får information om Papa Air Base och vårt uppdrag i Ungern.

När vi är klara på Livgardet sätter vi oss i våra bilar och åker in till en replokal i Stockholm för de musikaliska förberedelserna som vi behöver göra.

Ca 50 låtar ska sättas, nötas och blötas men med grymma och disciplinerade musiker går det som en dans.

Nu är vi preppade och klara, nu återstår det bara att hålla tummarna för att resan och uppdraget verkligen blir av!
Lt Suss von Ahn

Dag 1, tisdag 14 september 2021
Efter en lång pandemi där allt flyttats fram på obestämd tid var det äntligen dags för avfärd till Ungern och flyggbasen HAW i Papa. Kapten Almlöv har jobbat hårt med att få ihop alla bitar där det kommit ändringar och anpassningar för att kunna göra framträdanden på ett Coronasäkert sätt med avstånd och lagom stor publik.
Efter ytterligare ändrade planer börjar vår resa en dag tidigare med avfärd till Såtenäs F7
istället för Uppsala. Anledningen var att vi flög Herkulesplan som fått en ny rutt, Såtenäs-Ronneby-Ostrava-Papa.
Så sent på kvällen anländer vår fältartistgrupp från olika håll som Örebro och Stockholm och vi sover på ett enklare hotell nära F7 Såtenäs område.
/ Lt Anderfjärd

Dag 2, onsdag 15 september 2021
Tidig morgon med frukostlåda sen direkt vidare till F7 för pålastning av vår utrustning på det mäktiga Herkulesplanet.
Flygplanet har en lång dag framför sig med flera mellanlandningar. När allt äntligen är klart och vi är redo för avfärd kommer dimman in över Såtenäs och vi får kliva ur planet.
Efter en knapp timme får vi klartecken att lyfta och vi gör oss redo med både öronproppar och hörselkåpor på det.
Dagens stora utmaning för oss blev att ingen fått i sig kaffe och vätskeintaget begränsades
av oviljan att göra sina behov i en tratt inför övriga resenärer på planet , dock kapitulerade flera av oss och lättade på ”trycket ” på Ostravas landningsbana.
Dagen blev lång med alla mellanlandningar så det var en otroligt skön lyxig känsla att få komma till hotellet i Papa. Där njöt vi av kaffe ,dusch och kall dryck.
Vädret i Papa var 30 grader och sol.
Trevlig välkomstmiddag på hotellet där vi fick träffa delar av svenska personalen på HAW.

Nu känner vi oss laddade att börja vårt uppdrag!
/Lt Anderfjärd

Dag 3, torsdag 16 september 2021
Första gig-dagen!
Efter en tidigt frukost var det dags att packa in oss i bilarna för förmiddagsspelning på den lokala skolan.
Efter lite hopsamlande av all utrustning som vi lagrat i våra hotellrum under natten i brist på bagagerum så kom vi iväg.

Efter ett snabbt bygge av vårt lilla Pa och en soundcheck var det dags för dagens första aktivitet, att repa in en låt med de svenska barnen som de fick framföra tillsammans med oss under konserten för hela skolan.

Här repar vi in Laleh’s Det Kommer Bli Bra

Barnen från de andra Nationerna var riktigt imponerade av sina svenska kompisar, även fast de inte förstod texten.

Efter en lunch på stan fick vi en guidad tur i Papa (och glass).

Dagen avslutades på det lokala hamburger-haket i gott sällskap med ett glatt gäng från den svenska avdelningen på HAW.
/Lt Gustafsson

Dag 4, fredag 17 september 2021
Vi vaknade till första regnet sedan vi kom fram. Efter frukost försvann regnet dock lagom till vi skulle besöka Pápas berömda marknad. Vi promenerade en bit i samlad trupp dit. De populäraste fynden var paprikapulver och honung.


Efter detta delade vi upp oss och några av oss besökte ett köpcentrum medans andra tog igen sig på hotellet.

Efter lunch med bl.a gigantiska langos på Pápas gågata samlades vi för avfärd mot Pápa support eller som det sägs härnere (helst med skaraborgsdialekt) kacken (cacen) för att börja rigga upp inför kvällens svenskfest. Vädret såg lovande ut så vi kunde rigga upp utomhus.

Vi gjorde soundcheck och sedan började svenskarna med deras familjer att droppa in. Vi minglade med många av de anställda och fick en fin inblick i hur det är att jobba därnere. Alla åt mat och efter det drog vi gång kvällen med att sjunga Det kommer bli bra med barnen och sedan höll vi ett musikquiz.

Vi hade gjort ett melodikryss med ganska kluriga frågor. Men trots det var det flera lag som satte nyckelordet. Vann gjorde laget från F7. Åsa, Micke och Roger som flög med oss dit och tog hand om oss på plats. Detta gjorde såklart att de andra blev väldigt misstänksamma trots vår försäkran att vi inte läckt någon hemlig quizinformation. Vi avslutade med ett set svenska hits som kryddades med att Peder, högsta chefen på HAW kom upp och gästade på låten Vingar. Kvällen var fulländad.

/Lt Olofsson

Dag 5 – Dagbok lördag 2019-09-18

Efter den påtagligt trevliga kvällen på Pápa Support blev natten liksom extra skön men också extra kort. Dock fanns det givetvis ingen lust att förspilla någon tid, utan direkt efter frukost bar det iväg med snabba ryck i minibussen rattad av Micke. Dags för en liten utflykt. För första gången under tiden här fick vi nu komma ut på landsbygden. Detta skulle komma att bli en händelserik dag där vi alla fick pröva vår ork och tålamod. Vackert och lummigt landskap med stora åkrar och ängar. Ibland passerar vi igenom någon liten by och då slår det mig hur stora ekonomiska skillnader det är hos befolkningen i landet. Många hus som för längesedan varit vackra och ståtliga står nu där med krackelerade väggar och säckande tak, som om de med skamsen min helst skulle vilja glömmas bort för alltid.

Efter ett tag är vi framme vid dagens första mål. Uppe på ett berg framför oss tornar den gamla medeltidsborgen Sümeg upp sig likt en vakande drake som blickar ut över staden och de vidsträckta ängarna nedanför. Efter att ha hittat en parkering vid bergets fot kliver ett glatt gäng ur bilen och anar inte vad som komma skall. Innan man kommer upp till själva borgen passerar man genom ett slags nöjesområde med medeltida aktiviteter, tornerspel, butiker och caféer. Precis vid själva ingången är olyckan framme. Maria snubblar och faller handlöst framåt. Som tur är dämpas fallet något mot Suss som befinner sig framför, men det blir ett rejält hack i stackars Marias knä samt en väl uppskrapad armbåge. Jag kan erkänna att jag under den knappa sekund fallet varade hann tänka igenom många jobbiga tankar i huvudet, men lyckligtvis verkar hon ha haft tur. Snabbt och rådigt plockar Sailor fram en mindre sjukvårdsväska och rengör och bandagerar de otäcka blessyrerna. Maria är omtöcknad men kan stå upp, och trots smärtan är leendet på läpparna är inte långt borta. Vi gör bedömningen att det inte behövs akut hjälp utan väljer att genomföra turen upp till
borgen som planerat.

Lt Olofsson och Lt Lindkvist njuter av att träda in i en svunnen tid.

Vidsträckt utsikt och lite Ronja Rövardotter-känsla möter oss däruppe. I ett av rummen sitter en gammal man o spelar på ett instrument som jag tror är någon form av dulcimer, för det klingar hela tiden någon slags E-tonalitet som vandrar mellan dur och moll på ett lite oväntat sätt. Det känns lite som han suttit där i ungefär hundra år. När vi kommer tillbaka till bilen har Marias knä svullnat upp rejält och vi beger oss därför hemåt istället för att fortsätta utflykten.
Väl tillbaka i Pápa får Maria träffa läkare som lägger om såret. Hon är en riktigt tuff kämpe Maria, och visar nog inte onödigt mycket hur ont det egentligen gör i knät.

Kn Almlöv visar upp sin nya bandagering och hyllar känslan av äventyr på landsbygden.

Vi hämtar all utrustning från Supporten där vi spelade dagen innan samt den resterande utrustningen som finns kvar inne på flygbasen. Kvällens spelning ska ske på borggården i ett tält framför stadens vackra slott inför anställda på Pápa Airbase med anhöriga. När undertecknad ska sätta upp svenska flaggan på bakre väggen är olyckan framme igen, och jag råkar slå högerhanden hårt mot en metallbom. Den svullnar upp rejält, men med några ipren kommer det iallafall gå att genomföra kvällens spelning.

Lt Anderfjärd och Lt Lundstedt förbereder kvällens spelning medan undertecknad visslar på
“Top Gun”.

Efter några timmars roddande och souncheckande är vi klara ungefär runt 20 på kvällen.
Själva spelningen skall äga rum vid 21:30 så planen är att äta en bit mat innan det är dags.

Mörkret har lagt sig över Pápa och snart kommer vackra toner eka mjukt i natten.

Väl på restaurangen får vi olyckligt nog vänta nästan en timme innan maten kommer, och hungriga och trötta fältartister får nu visa upp en imponerande uthållighet. Efter att maten kastats in halvt på språng är det bara att kliva rakt in på scenen och leverera. Kanske skänkte den olyckliga stressen innan spelningen en extra energiinjektion, för konserten blir en riktig fullträff. Underbar stämning och härlig känsla i bandet och i publiken. Det känns oerhört fint att få göra det här. I slutet kommer Peder upp, lika sångsugen som dagen innan, och gör ett bejublat gästframträdande.

Det har hunnit bli lite kallt framåt småtimmarna när vi spelat klart, men värmen inom oss är total. Vilken underbar kamratskap och glädje i det här gänget. Eftersom det inte går att bevaka tältet under natten måste all utrustning plockas ner och bäras in i säkerhet, trots att vi ska rodda upp allt igen dagen efter o spela på exakt samma ställe. Under den mörka och tunga natthimlen bär och kånkar vi i endast skenet från frontljuset. Många frivilliga hjälper till, och det tar inte så lång tid.
Månen tittar fram över staden emellan dramatiska moln och säger god natt, och jag känner att det minsann inte kommer bli svårt att sova.
Tack för ännu en fantastisk dag med underbara kamrater!
/Lt Herlitz

Dag 4 – Söndag 19 september 2021

Vi kliver upp ganska tidigt för att åka iväg på ett besök utanför Papa. Kul att få se lite av landsbygden också. Självaste svenske commandern sitter vid ratten i minibussen, detta p.g.a att han är en mycket vänlig själ men också därför att Maria måste göra ett sjukhusbesök och får hjälp av vår ordinarie chaufför. Det är många stora solrosfält efter vägen som nu är vissna och bruna. Det blir nog god olja av dessa så småningom.
Bilen stannar efter 45 minuter vid ett mer än 1000 år gammalt kloster med Benedictmunkar, Archabbey of Pannonhalma. Vi tar en snabbtitt genom klostret och får bl.a se ett helt fantastiskt vackert bibliotek. (Bild på Biblioteket)

Vi skyndar oss hem för att rodda och sätta upp all backline, ljus m.m på scenen igen, samma scen som vi spelade på igår men det gick inte att lämna kvar sakerna då det inte gick att låsa eftersom scenen endast omgärdas av ett plasttält. Men inga sura miner i detta gäng inte. Alla bara gör det som ska göras fort och effektivt. (Bild på scenen vid slottet)

Borgmästaren i Papa har bett oss göra en konsert för de som bor i Papa. Vi spelar kl 17 vid slottet. Det känns givande att få ge en offentlig konsert för människor som här liksom hemma inte har varit på en konsert på väldigt länge p.g.a covid. Ganska hög medelålder med söta tanter som står och klappar händerna och dansar. Vi bjöd på både opera, Joni Mitchell och dansvänligt. Sedan nedroddning som nu görs på rekordtiden 30 minuter, vi har nog kommande pizzamiddag som motivation och ljudtekniker Christoffer är mycket nöjd med oss.

Tack alla i bästa gänget för ännu en fantastisk dag!

Lt Barbro Lindkvist


Dag 5 måndag 20 september 2021

Vi gick upp i ottan för att bege oss till hem till Sverige.
Då vi återigen flög Hercules, försåg vi oss med något ätbart från affären innan Micke, vår klippa från F7 som tagit om hand om oss så bra under hela veckan, körde ut oss till basen. Väl på HAW togs vi emot av Förbandschef Överste Peder Söderström och CoS Håkan Jakobsson och fick information om flygbasens historia, upplägg och om dess funktioner.
Vi fick också tillfälle att beskåda och besöka ett av dom gigantiska planen, C17, som flygs på olika uppdrag över hela värden.

Vi fick höra historien om evakueringen från Afghanistan och vilken press det var på piloterna som fick klara sig helt utan flygledning. Dom fick neka passagerare, se alla dessa desperata människor i ögonen och känna rädslan för attentat. Något som också skedde när ett av dom svenska planen fanns på plats i Kabul. Våra piloter gjorde, och gör, ett fantastiskt arbete!

Väl tillbaks på Peders kontor ville han tacka oss fältartister och vi fick var sitt coin av honom för ett väl utfört arbete. Vår POC Thomas gav oss en HAW-patch som tack för veckan som gått! Väldigt hedrande!

Vi hoppade ombord på vår 40 år unga Hercules för hemresan. Först blev det ett stopp i Tjeckien där vi hade turen att få beskåda ett amerikanskt tiltrotorflygplan, en V-22 Osprey, på landningsbanan. En farkost som både fungerar som flygplan och helikopter. (Inga bilder på den p.g.a fotoförbud)

Efter en sista mellanlandning i Ronneby nådde vi till slut Såtenäs. Så efter 6.5 timmar resa i luften återstod det nu bara 4-5 timmar i bil innan jag kom hem och somnade sött.

Har fått vara en del av ett fantastiskt gäng fältartister, både musikaliskt och socialt, och fått underhålla våra hårt arbetande soldater och deras familjer nere i Papa! En ära! Extra stort tack till kapten Maria Almlöv som jobbat så otroligt mycket med detta och trots alla ändringar och motgångar alltid möter dig med glädje, ett leende på läpparna och ett lugn som smittar av sig.

Då jag hade äran och turen att få följa med som ”ställis” då Maria gjorde sin första mission som fältregissör, kan jag bara säga att Maria är som klippt och skuren för detta jobb och jag önskar all lycka i alla framtida missioner.
/Löjtnant Micke ”Sailor” Lundstedt