En grupp fältartister har underhållit den Svenska kontingenten i Afghanistan under insatsen FS37
Livgardet
Måndag
Dagen börjar med uthämtning av materiel på förrådet, som vanligt en lite tålamodsprövande övning men härligt att få träffa
alla efter en hel del planerande och mailande. Äntligen är det dags att börja med det roliga. Efter lunch blev det besök
på sjukan som flöt på fint. Kvällen ägnades åt diverse planering och förberedelser för själva resan. Eftersom att mässen
var stängd så avslutades måndagskvällen med lite jam och häng på parkeringen utanför soldathemmet, låter
kanske inte så glammigt men riktigt trevligt!
Tisdag
Fj Eriksson höll en dragning av läget i Mali och Afghanistan, alltid intressant att få lite inblick i konflikten och läget. Efter
lunch fick vi en föreläsning om IED och OXA. Kvällspasset höll Mats Karlsson och Adam Palm, Adam som nyss är
hemkommen från Afghanistan kunde svara på många frågor från de i gruppen som inte tidigare varit iväg.
Onsdag
Onsdagen bjöd på täthetsprov och släckning av brandfat och docka. Efter det var det städning och lagom till lunch bar det hemåt.
Tidigare gånger jag har varit iväg har dagarna på LG varit väldigt intensiva, den här gången var det glesare i schemat vilket gav bra
med tid för planering i gruppen och tid för att lära känna varandra närmare. Gruppen känns kanon och vi är superpeppade på att åka iväg!
Tack till alla kompetenta instruktörer på LG, nu blickar vi framåt mot rep och resan.
/
Kpt Thelin
5-7 augusti 2019 – Repdagar
Eftersom både våra utbildningsdagar på Livgardet och repdagarna ligger rätt nära varandra i tid känns det som man bara varit hemma och vänt, men
det är ändå ett kärt återseende i replokalen när alla samlas.Vi hade nöjet att repa ”hemma hos” Kn Thelin i Studio Buller, och han hade förberett väl med kaffe och bullar samt en toppenfin replokal. Första dagen
hann vi dra igenom stora delar av repertoaren, en rolig blandning av klassiska fältartist-låtar och en hel del nytt och modernt som vi tagit med i listan. Kul
med en mix av stilar och årgångar på musiken. Dagen innehöll också intag av dos nr.2 av vår Dukoral-medicin, lförsta dosen fick vi ta på Livgardet.
Tyvärr skulle det visa sig att Lt Yilbar Norgren reagerade dåligt på medicinen och blev illamående under natten till dag två. Som tur var kunde Lt Lars Olsson
rycka in och vara reptrumslagare med oss andra och vi kunde repa oss igenom resterande delar av repertoaren och putsa på lite arrangemang och stuk.
Dag tre hade vår trumslagare återhämtat sig och vi kunde gå igenom det vi repat under dag två, putsa på lite detaljer och fixa med lite arr. Bland annat ett
medley som vi hoppas ska göra succé som avslutning på vår stora show nere i Afghanistan. Time will tell. På väg hem under eftermiddagen skickade
Kn Thelin ut en länk från FS37:s Afghanistanblogg https://blogg.forsvarsmakten.se/afghanistanbloggen att containern med vår ljudanläggning kommit
ner på plats, och att soldaterna såg fram emot vårt besök. Det värmde och gav lite extra pepp inför kommande avfärd!
/Kn Johansson
Dagbok 12 augusti
Då sitter man äntligen i taxin påväg mot Landvetter, vet inte hur många gånger jag läst igenom packlistan, och ändå finns det en liten oro att man
skall ha glömt något … Det är både lite nervöst och mycket spänningsfyllt. Vi är ju några som åker på vår första internationella insats, och för
flera andra är det första gången till Afghanistan.
Resterande i gänget åker från Arlanda, så fulltalig styrka blir vi först i Köpenhamn. Jag, som hunnit dit först, sitter och väntar på mitt
bagage, oroväckande länge, bärsäcken har dykt upp men inte gitarren.. men nu kommer ett nytt lass här så förhoppningsvis …!
Nej… bara barnvagnar. Det är nog läge att gå till bagageservice. De meddelar att man inte vet var min gitarr är och ber mig fylla i en
blankett så att bagaget kan skickas hem till min adress när det hittats. I något uppgiven ton får jag ur mig något i stil med ”men det går inte”.
När jag sedan nämner att jag är på militäruppdrag får jag en helt annan reaktion! Plötsligt fanns det telefonnummer att ringa och en
halvtimma senare hade man hittat gitarren! Härligt!
Nu dyker även resten av gruppen upp, friska och glada! Väskor hämtas ut och checkas in, det finns lite tid för inhandling av godis/mat och att
ladda telefonen inför avfärd! Från Köpenhamn åker vi leave-flyg tillsammans med andra militärer som varit hemma på ”leave”. Det fanns gott om
plats och man kunde breda ut sig över en hel rad! Alltid lyxigt att få sova i horisontell ställning. Vi mellanlandar någon timme i Georgien. Där får
vi inte gå av men man kan ta sig en bensträckare i korridoren. Vi hälsar på Niklas Niemi, CO för FS37 som berättar att de lånat tyskarnas allra
fräckaste lastbilsflak till vårt premiär-gig på onsdagen! Han visar oss också VIP-korten de tryckt upp inför giget! Stämningen är på topp! Kul att den
svenska styrkan verkar så entusiastiska och engagerade i vårt besök.
Nu har dessutom planet ställt sig redo att lyfta igen. Lamporna släcks och kanske är det dags att ta lite ansvar och försöka sova, för allas trevnad!
Sista mellanlandningen i Kabul, klockan är 04:45 lokal tid, när vi flyger över staden släcks all belysning både inne och utanför planet för att inte dra
till oss uppmärksamhet, av säkerhetsskäl. Det blir som en påminnelse om vart vi är påväg, långt ifrån vår svenska vardag.
/Lt Fritzell
Dagbok 13 augusti 2019
Den längsta dagen.
Efter mellanlandning i Tbilisi och Kabul landar vi på flygplatsen i Mazar e Sharif tidigt på morgonen. Vi har redan på planet fått kontakt med Niklas som är CO för den svenska insatsen på Camp Marmal. Vi går och äter frukost innan vi träffas för genomgång av säkerhetsläget i norra
Afghanistan. Vi tillpassar extra utrustning och åker sen tillbaka till våra rum för att inkvartera oss och byter innan lunch om till uniform. Nu känns
det som att vi inte är fullt lika udda fåglar på campen. Lunch intas i den tyska restaurangen. Efter lunch öppnar vi containern och allt är som
vanligt enormt bra förberett. Jag lastar ut mixerbord och börjar förbereda inför morgondagens spelning. Den längsta dagen fortsätter med rundtur
på campen med besök vid minnesplatsen för de som stupat i tjänsten. En påminnelse om verkligheten och vardagen för dem som jobbar och lever
på campen. Vi avslutar rundturen på de olika butiker som finns och en milkshake. Vi njuter av kall dryck och utsikten över bergen i söder. Extra
skönt att ha grundat med en rejäl sockerdryck innan middagen. På kvällen är det dags för halvtidsceremoni med en halv kopp kaffe, halv tårta och
möjligen en halv låt uppförd av fältartister. Tid för reflektion över vart vi är och vilken betydelse vår insats har för våra värdar.
En lång dag lider mot sitt slut och vi somnar snabbt in i våra sängar.
Over and out
LT Henrik Borg Westerberg
Dagbok 14 augusti
Några av oss (inte jag) började morgonen med ett fyspass klockan 05:45, några andra med en promenad (lagom för mig hehe) och
resterande sov lite extra. Vi var otroligt trötta när vi landade och det är först nu som kropp och hjärna börjar komma ikapp.
Vid lunch spelade vi inne i matsalen och gjorde reklam för vår stora spelning vi skall ha imorgon. Ena högtalaren var sprängd och gav
ett riktigt härligt distigt sound, men många verkar gilla rock här så det blev bra reklam för morgondagens spelning.
Efter detta var vi inbjudna till en tysk radiokanal som finns på campen. Programmet sänds tydligen på alla tyska camp i hela världen, så
att prata och sjunga live var lite pirrigt, men framförallt kul! Vi berättade om vad fältartisterna är/gör, gjorde reklam för vårat stora gig och spelade Can’t Stop This Feeling. Succé!
Efter radion var det dags att förbereda sig för veckans första spelning. Det var en VIP-spelning för svenskarna och några specialinbjudna
gäster. Scenen var ett stort lastbilsflak och vi hade fin utsikt över bergen. Det var dock väldigt varmt att rigga och det krävdes många vätske och skugg-pauser.
Spelningen gick super och det var väldigt uppskattat! Vi blev överraskade med varsin specialdesignad fältartistpatch. Efter giget fick vi hjälp av alla svenskar att
rodda ner och lyfta tunga casear så det gick snabbt och smidigt. Riktigt lyxigt med bärhjälp! Vi har blivit så otroligt fint mottagna och känner oss så välkomna.
Det känns fint att i allt allvar få bidra till lite vardagsombyte för alla som jobbar här nere, dom gör verkligen ett otroligt jobb. Vi ser mycket fram emot resten av veckan!
/Lt Jingnert
Dagbok 15 Augusti
Efter en natt med ganska lite sömn tar vi oss efter frukost ned till skjutbanan. Där väntar förmiddagens aktivitet. I full stridsutrustning med kroppsskydd,
hörselkåpa, hjälm samt handskar står vi och svettas, men glädjen är total över att få prova på att skjuta AK5 samt pistol.
Timmarna efter lunch spenderas med att i ganska långsam takt rigga för kvällens stora gig i Atrium där hela campen bjudits in som publik. Välbehövlig fika
med kaffe samt glass i restaurang ”Oases” air condition var ett uppskattat avbrott från riggandet på och omkring scenen.
Kvällens gig inleddes med full turbo för att därefter öka. På en av låtarna förärades vi med en gästartist från den svenska kontingenten. Marmals, utan
konkurrens, ”mest boyband kompatible man” klev upp med ett oklanderligt självförtroende och rev av Backstreet boys ”I want it that way”. Succén var ett
faktum. Vi hade kunnat sluta där och då men fortsatte in i kaklet med magiska solon, beatbox-fest, överdådig sång, feeling, sväng och 1000% energi.
Atrium kokade och det gjorde även våra fötter i de olidligt varma kängorna.
Med nöjda och glada militärer och med breda leenden på våra läppar somnade vi ovaggade redo för fredagens aktiviteter.
/Lt Gideon
Fredag 16:e Augusti
Löjtnant Beatbox som skriver..
Sovmorgon.. helt undertbart. Några var uppe och tränade tidigt på morgonen, men inte jag.. nej nej.
Dagen startade med en brunch inne på Atrium med näst intill samtliga svenskar plus några gäster från Kabul. Stämningen är härlig.. lite som om lyckoruset hänger kvar från gårdagens lyckade spelning.
Efter vår brunch började vi med att gå igenom lite saker inför kvällens spelning på Camp Mira hos Finnarna. Vi undrar hur vi ska orka… man är ju helt slut. Dagen fortsatte och vi riggade, fixade och donade. Finnarna var väldigt pepp på att visa oss deras utrustning och hur de levde. Snygga bilder var ett faktum. Inte nog med att vi åt en riktigt bra brunch.. vi åt middag med svenskarna och en av finnarna på en Bosnisk resturang som serverade grillat, pizza, pasta och annat gott. Skämten flyger kors och tvärs.. vi skrattar i kör.. historier berättas.. och stämningen är familjär.
Gigget. Lastpalls-scenen skakar och sviktar av hoppandet och röjandet. En av finnarna kommer upp på scen och river av inte en, inte två… utan tre(!) låtar på bas och sjunger dessutom en av dom. Grädden på moset var att Anders har hittat en rökmaskin och dundrade iväg härliga moln. Festen är igång. Efter gigget så blev vi väldigt bortskämda med packningen av våra saker av finnarna. Kändes som vi inte gjorde nått alls.. och det kändes ganska konstigt att detta var sista ”fullt påställ”-gigget för den här gången.
Klockan är sent.. ingen sovmorgon väntar.. men vi avrundar med lite samtal och messande på NSE:t till våra nära och kära. Sängen väntar.. en lång dag har gått.. men det var en bra dag.
Löjtnant Beatbox klart slut
Lördag 17 augusti 2019
På lördagsmorgonen vaknade vi upp trötta men glada. Efter en vecka, fullspäckad med nya intryck och ett maxat schema, var det nu plötsligt dags för vår sista fältartistinsats på den här resan. Alla i teamet kan nog hålla med om att det kändes som vi varit här hur länge som helst, samtidigt som det var lite
overkligt att vår sista dag, på Camp Marmal, redan var här. Att vi redan dagen därpå skulle sitta på ett flyg hem till Sverige, var en insikt som gjorde oss alla lite
vemodiga. De svenska soldaterna hade hunnit bli som en liten familj under veckan, och vetskapen om att vi nu skulle behöva skiljas åt kändes mycket sorgligt.
Ändå var det med stora leenden som vi gled in i mötesrummet, för genomgång av morgondagens resplan. Vi var fast beslutna att göra det bästa, av den lilla tid vi hade kvar.
Mötet drog igång och PAO Henrik Eskilsson tog till orda. Av honom fick vi en grundlig genomgång av morgondagens resplan och hur vi, på säkrast möjliga sätt,
skulle ta oss tillbaka till Sverige. Mötet avslutades med att Kapten, Nicklas Thelin, överlämnade ett av fältartisternas “coins” till Henrik Eskilsson.
Efter mötet övergick vi till att sätta igång med att vårda vår utrustning. Kablar skulle torkas och mixerbord behövde blåsas av för att därefter packas in i
containern igen. All utrustning som inte behövdes för kvällens, lite mer intima och avskalade, avslutningsgig, lades noga tillbaka på sina platser i containern.
Alla hjälptes åt och det hela skedde mycket snabbt och effektivt.
När vi var klara med detta blev vi medbjudna på en resa till basaren. Vi började vårt besök med att äta en mycket god lunch på den afghanska restaurangen,
och gick sedan vidare in på basaren för att kolla in det stora utbudet av vackra sjalar och mattor. Flera av oss fyndade både det ena och det andra här, och somliga
blev så pass förförda av det afghanska hantverket att dom fick svårt att slita sig. Men slita oss var vi dock tvungna att göra, eftersom det var dags att åka tillbaka
och lämna in vår skyddsutrustning till det svenska teamets förråd.
Framåt kvällen var det dags för avslutningsmiddag i svenskarnas samkväms-lokal; “Villa Villekulla”. Här blev vi bjudna på grillbuffé och härlig stämning. Innan
det blev tid för oss att dra igång veckans sista musik-framträdande, passade vi på att rikta ett särskilt tack till några av de i FS 37, som betytt lite extra för vår
fältartist-mission. Både vår vän Patric och Anders fick var sitt av fältartisternas “coins”.
Sista spelningen drogs igång med ett mycket uppskattat musikquiz. Därefter tog vi en kort paus för att räkna ihop resultaten och ta fram en vinnare. Efter
pausen presenterade sedan resultaten, under quiz-deltagarnas hurrarop och jubel. Allt avslutades med att vinnaren fick komma fram och ta emot en av
fältartisternas egna “patchar”, samtidigt som övriga musiker började spontanjamma på låten “Simply The Best”.
När skratten och jublet efter quizet lagt sig, tog Kapten, Nicklas Thelin, till orda. Han tackade så mycket för veckan och riktade ett särskilt tack till CO
Niklas Niemi, som även han här fick mottaga ett av fältartisternas “coins”.
Som svar på vårt tack tog CO Niklas Niemi över ordet och gav i sin tur ett mycket hjärtligt tack-tal till oss fältartister. Därefter delade han ut FS 37’s
officiella “coin” till var och en av oss fältartister. Varje “coin” delades ut med ett ytterst innerligt och värdigt handslag, och det gick inte att undgå att känna sig oerhört stolt i den stunden.
Efter denna stolta stund gick vi över till att spela ett set med några lugna och känslosamma låtar. Sorgen som tryckte i halsen för att vi nu behövde
skiljas från våra vänner, tillsammans med den längtan, frustration, smärta och saknad som var och en bar med sig av andra skäl, lät sig bäras av
musikens sällsamma rörelse. Under set:et fuktades många kinder och flertalet snyftningar hördes från både militärer och musiker. Det blev en mycket
vacker och djup stund för oss alla.
När sista låten var spelad, och den kvarvarande utrustningen nedriggad, var det bara en sak kvar att göra – att säga hejdå. Det var inte lätt att avrunda
kramkalaset som uppstod, då ingen riktigt ville att det hela faktiskt skulle ta slut, men till sist blev det trots allt dags att åka tillbaka till barackerna. En
sista natt kvar innan det var tid för oss att lämna Afghanistan, för den här gången.
/Lt Carlestam
Söndag 18 Augusti
03:00 frukost, några av oss har knappt sovit alls utan satt länge och pratade med våra nya vänner för att sen gå till rummet för att packa och städa.
En snabb frukost och sen möter strikeforce G1 (Anders och Henrik) upp oss för att åka till flygplatsen. Väl där visar det sig att planet är försenat och
det blir en bra stunds väntan innan vi får ta oss över på den civila sidan för incheckning. Man skulle lätt kunna tro att det skulle vara bökigt att checka
in 8 fältartister med flera hundra kilo bagage i Afghanistan men personalen är väldigt hjälpsam och det flyter tämligen enkelt.
Vi mellanlandar i Istanbul och där bryts gruppen upp eftersom Mathilda åker direkt till Landvetter.
En av våra nya vänner Per berättade tidigare i veckan att han och hans fru firar bröllopsdag måndagen efter att vi kommit hem. Han frågar lite på skämt
nån i gruppen om nån inte vill ha ett ”gratis-gig”. Jag sitter i telefon men överhör samtalet och senare bestämmer jag att vi ska åka hem till han fru
och spela på måndag. Tycker att uppoffringen att vara borta från nära och kära, speciellt på högtider och årsdagar är stor och därför kändes det extra
viktigt att få till. Jag och Johanna åkte dit och knackade på dörren och spelade ”Jag utan dig” som dom haft som låt under vigseln. Det blev väldigt
lyckat och kändes fint att gå ”the extra mile”.
Hur ska man summera denna resa. För mig är det möten och människorna som gör varje insats till vad den är. Jag har haft nöjet att åka med en helt
fantastisk grupp, alla har verkligen personalvårdat, bjudit på sig själva och dessutom varit grymma musikaliskt. Till er vill jag vara rikta ett stort TACK,
ni har gjort mitt jobb väldigt enkelt.
För att inte tala om alla de fina människor vi mött i insatsområdet. Redan från första mailväxlingen har det varit sån otrolig entusiasm, jag tror faktiskt
inte jag under någon tidigare insats blivit så varmt omhändertagen som nu. Henrik, Anders, Per, Patric, Gunilla och alla ni andra, vilket fint gäng ni är.
Vi har känt oss så varmt välkomna och tackar för allt ni styrt för att den här vecka skulle bli så bra som möjligt och framförallt tack för er insats!
Kpt Thelin
