FS31 blev min tredje mission i Afghanistan.
Denna gång var det jag som var kapten och fick hålla i alla trådar från början till slut. Intressant, lärorikt och lite nervöst, men jag känner mig riktigt nöjd och stolt över min insats!
Gruppen som åkte bestod av:
Mikael ”Sailor” Lundstedt – Bas/ Sång
Lasse Nilsen – Stand-up
Christoffer Gustafsson – Ljudteknik
Linda Ehntorp – Sång
Jonas Bergström – Keyboard/ Sång
Matte Andersson – Gitarr/ Sång
Jenny Asterius Persson – Sång
Micke Nilsson – Trummor
Tänkte först att det skulle bli en upprepning av dom andra missionerna, men jag fick givetvis vara med om helt ny upplevelse. Det känns som att hjärtat är lättare då man upplevt så mycket vänskap, värme och glädje på campen och i gruppen, men tyngre när jag tänker på kriget, människosynen och korruptionen i landet.
Jag vet att vi även denna gång gav soldaterna ett avbrott i den pressade vardagen med skratt och glädje som inte alltid är så naturlig i deras situation. Att få en inblick i deras värld och att få befinna sig på en plats dit många inte får, ens vill eller kan, komma till är ett privilegie.
Ett stort tack till alla vi mött, lärt känna och fått hjälp av under förberedelsen inför och under vår vecka i Afghanistan.
Dagbok FS31
Livgardet Måndag – Onsdag
Livgardet. Skylten jag åkt förbi så många gånger och varje gång tänkt; Nån gång ska jag också in där och göra mig redo för en utlandsmission. Å nu står jag här, kl 07:15, i ett lätt regn och möter upp resten av gängen som ska iväg ( Linda, Micke, Matte, Christoffer, Lasse, Jonas och Kn Sailor ) för inskrivning i vakten!
Johan Falkemo tog hand om oss under dagarna och var den som skickade iväg oss direkt till sjukan där det skulle kollas blodgrupp och fyllas på med vaccination. Jag var vaccinerad sen innan ”Som en elitsoldat” och fick nöja mig med en trevlig pratstund med läkaren.
I Afghanistan skall ökenuniform bäras, under dagarna på Livgardet är det dock grön klädsel som gäller så uthämtningen av uniform tog dryga 3h och resulterade i en knökfull väska som vägde över 15kg.
Lätt kan tyckas, men kändes i ryggen den lilla bit vi bar dem.
Att få en lägesrapport över området kändes bra och vissa frågor man haft klarnade.
Sen skulle det ju gasas!
Vi testade täthet på mask och de flesta av oss lyckades inte få läckage så den goda maten från lunchen skulle komma upp. Efter en kort besök i ”gashuset” skulle vi få släcka bränder. Riktigt bra att få genomgång på det!
Det märks att det här gänget gillar att göra mer än att sitta still och lyssna.
Kvällen avslutades med rep i mässen. Äntligen lite musik. Och vilket gäng sen!
Entusiasmen var enorm och den lilla trötthet som infunnit sig under senare delen på dagen var som bortblåst!
YEAH!! Det kommer låta så sjukt bra!!
Även sjukvård fick en uppfräschning med en grym genomgång.
Vissa fick känna på tourniquen mer än andra…
Tiden på Livgardet gick fort, men gjorde mig än mer redo och peppad på att äntligen få åka iväg och göra nytta!
Nästa gång vi ses ska vi repa och sen bär det av.
Damn vad bra det här kommer bli!
TTFN,
Jenny Asterius Persson
3 Repdagar
Söndag, måndag + söndag (Och på den sjunde dagen vilade han, ICKE!!!… )
Då var de tre repdagarna till enda och man kan lugnt konstatera att fältartister/ musiker inte vilar på söndagar. Det repades i tre långa intensiva dagar i Sollentuna Kulturskolas fina lokaler. För att orka med dessa monsterpass har har vi druckit kaffe/té, käkat blåbärsbullar, ätit nyplockade Sailor-äpplen och krubbat lunch på Pizzeria Fresta som erbjöd Thai, Pizza, Kebab, Pasta och Sallader. More is more!
I huvudet snurrar det nu runt ett 40-tal låtar och det är en diger lista med musik som vi tror kommer falla soldaterna väl i smaken.
Sista repdagen kom Christoffer och satte upp sina prylar med inear och allt fungerade tipp topp! Lasse var även förbi med sitt glada humör och snackade igenom sina standupgrejer och quizen.
Baskern är stukad, pengarna växlade, väskorna är packade. Vi är laddade. Imorrn åker vi!
Jonas Bergström
Måndag, Tisdag 26-27 september 2016
Så är det äntligen dags, för 3måndader sen ringde Sailor; Vill du åka till Afghanistan? – Klart jag vill!
Förväntningarna på denna resa har byggts upp under sommaren, Sailor har har gjort ett grymt bra jobb med att sätta ihop ett fantastiskt band, det här ska bli kul.
Det är måndag morgon, taxi-bilarna rulla sakteliga in till Arlanda, äntligen är vi samlade, vi är inställda på en lång resa med många mellanlandningar, 4st ska det bli… Incheckningen gick förvånansvärt smidigt, vi har med oss en hel del utrustning, mixerbord, inear, mikrofoner, instrument, kablar, lampor, listan blev lång. totalt 16kollin, vi fick med oss allt. Nu hoppas vi bara att grejerna överlever krossen på Arlanda.
Planet är långt ifrån fullt, vi får tre platser var, vi kan alltså ligga ner under hela resan. I med lurarna och en bra ljudbok å så bär det iväg. Under de första mellanlandningarna fylls planet med mer folk folk osm ska till Mazar, det är fortfarande luftigt och vi kan fortsätta halvsova i våra egna stolsrader.
Vi mellanlandar i Kabul, här blir vi stående alldeles för länge, flygledartornet får in en nödsignal från vårt plan. Personalen letar febrilt efter en ELT (emergency locator transmitter) som av någon anledning sänder. Efter 1 timmes letande är vi på rull igen, om de hittade den vet vi inte men vi kom i alla fall iväg. Nu är det bara ett skutt över Hindukuschbergen innan vi är framme.
Dag 2
Vi landar tidig morgon i Mazar E Sharif, värmen möter oss som en varm torr vägg när vi stiger ur planet. Klockan är bara 07.00 men men hettan är ändå påträngande.
Transporten går direkt till vår boende, vi för bo i container med egna rum denna gång, lyxigt!
Att bo i en container är mycket bättre än det låter, ac på rummet, dusch och toalett i korridor.
Dagens schema är späckat med aktiviteter;
Vi börjar med en briefing och lägesorientering för att få koll både på vad som sker inne på campen, i närområdet kring Mazar samt provinsen, Balkh/Rc north, vi får även en guidad tur runt Marmal, det är en stor camp; ca 625HA om man inte räknar med flygplatsen.
Därefter uthämtning av skyddsväst, hjälm och sängkläder. Somliga bäddar så en femkrona studsar, andra inte.
På eftermiddagen är det dags att göra lite Radio, tyskarna har en radiokanal inne på campen, vi spelade ett par låtar och gjorde några reklamspottar inför onsdagens stora spelning inne på tyskarnas stora atriumgård.
Efter radion var det dags att samla ihop och gå igenom tekniken inför veckans spelningar, vi hade med oss en hel del prylar på flyget men lånar högtalare och trummor på plats, vi rotade igenom tyskarnas replokal och fick ihop det vi behövde. Vi inventerede även vår utrustning, allt överlevde resan, tur!
Här valde några av oss en snabb gubbvila innan det var dags för middag och bingo(!).
Vi kom mitt under veckans stora händelse, bingokvällen. Det är en ganska udda syn att se 600 tyska militärer sitta och spela bingo. Framgången för konceptet bestod nog mest i tristess och fina priser. Senaste Iphonen och PlayStation låg på prisbordet.
Efter bingobesöket blev det rätt i säng utan att passera gå, 20timmar resa och väldigt lite sömn tog ut sin rätt.
Christoffer Gustafsson
Mazar-E-Sharif
Onsdag 28 september 2016
Dagen inleds med att vi direkt efter frukost samlas på den innergård där kvällens spelning ska gå av stapeln. Vissa med festligare morgonfrisyr än andra.
Platsen heter ”atrium” och är en del av den tyska mässen, Planet Mazar. Temperaturen ligger redan under förmiddagen på närmare 35 grader i skuggen och varmare blir det för varje timme, arbetstempot anpassas därför därefter.
I några av de byggnader som omger innegården finns arbetsrum för flertalet militärer så den tänkta soundchecken innan lunch senareläggs för att inte störa under arbetstid. Detta innebär en tillfällig lucka i dagsschemat. Därför tar vi tillfället i akt och beger oss till den tyska matsalen. Utrustade med två akustiska gitarrer och lite perkussiva instrument , sjunger vi och gör reklam för kvällens tillställning för de som avnjuter sitt kaffe i solen. Ett uppskattat inslag bland åhörarna som vi är övertygade gav fler gäster till kvällens spelning.
Efter lunch och en stunds fri hopp och lek (läs gym, gubbvila, shopping och personliga förberedelser) är det dags för soundcheck och de sista förberedelserna utförs.
Tillställningen är ”International Wednesday”, vilket kort innebär att en nationalitet får sätta ihop kvällens upplägg och presentera sig för övriga nationer. Denna kväll är det, som ni säkert redan gissat, Sveriges tur. Vid tillställningens start har 300-400 gäster anlänt och det laddas för en fantastisk kväll.
Först på programmet är ett bildspel om Sverige. När det är klart äntrar Lasse scenen för sin ”stand up”. Trots en mängd olika nationaliteter, där flera av dem har väldigt bristfällig engelsk språkkunskap, gör Lt Nilsen succé. Hans träffsäkra skämt, kroppshumor och mimik gör att samtliga gäster snabbt brister ut i skratt.
Direkt efter Lasse’s nummer tar bandet plats på scenen för att börjar spela. Även musikaliskt var uppdraget att hålla oss till låtar med svensk anknytning. Det som inledningsvis började som en show med en förhållandevis stilla och lyssnande publik övergår ganska snart i fullt party med allt vad det innebär. Christoffer gör underverk med det för platsen underdimensionerade PA’t och gästerna sjunger och dansar fantastiskt. Spelningen avslutas vackert med den svenska nationalsången.
Vi fältartister avrundar vår kväll med att smaka på den svenska mat som gästerna bjöds på under tillställningen. Det var bl.a. västerbottenost på kavringbröd, sill och hembakade kakor. Hembakade innebär i detta fall, bakade kvällen innan av en av de svenska militärerna.
Enligt uppgifter ifrån flera av de stationerade på plats brukar gästerna aldrig stanna kvar hela kvällen under dessa tillställningar, vilket de gjorde denna kväll. Inte nog med att vi fältartister skapade en fantastisk show, från början till slut, vi fick dem även att brista ut i skratt, dans och allsång. Alla är glada och nöjda, kvällen får ses som en fullständig succé. Med detta på näthinna gör vi kväller.
Glädje!
/ Matte Andersson
Torsdag 29 september 2016
Jag började dagen med att hasa in i duschen i mina nya taktiska tofflor, inhandlade på den tyska PX.en.
Vi gick till bazaren för att beställa våra ”patchar” med texten ”SAFE” (Sewdish Armed Forces Entertainers) för att ha på uniformerna. Som man ser på bilden var vi inte de första svenskarna där…
Sen fick vi besöka Marmals hjärta – “JOC:en.” (Joint Operations Center), där all övervakning av campen, och närområdet sker.
P.g.a säkerhetsläget blev också bilder från en drönarkamera det enda vi fick se av staden Mazar-I-Sharif. Märkligt på något sätt att från luften se människor leva sina vardagsliv därnere på gatan.
Därpå gick “turnén” vidare till den finska campen där förberedelserna för kvällens spelning tog vid.
Allt var frid och fröjd, grillen var i gång och stämningen på topp när vädret slog om på tre sekunder vällde sandstormen in. Ett jämnt lager sand, likt aska, började lägga sig över alla instrument, men efter ett snabbt beslut, roddade vi (lätt hostande) in allting i ett stort förråd byggt av containrar.
Den miljön gav en rätt skön känsla av underground-rockklubb, även om ljudet kanske blev i skramligaste laget.
Sen var vår vän Janne från Finland snäll nog att skjutsa oss tillbaka till baracken där vi bodde, så vi slapp tugga oss genom sandmolnet innan läggdags…
Gonatt!
/ Micke Nilsson
Fredag 30 september 2016
Sovmorgon till 8:30. Skönt! Duschar och sen på med ny uniform, den andra är full med sand. Käkar frukost med hela gänget. Det pratas såklart om gårdagens ”gilla läget” – spelning.
Klart svalare idag efter sandstormen. Det är ca 20 grader, rena vintervädret jämfört med i onsdags. Lite innan tio blir vi hämtade av vår kompis Janne från Finland och så åker vi upp till deras NSE för att hämta vår sandiga utrustning.
Inpackade och klara åker vi till ”Villa Villekulla” som är Svenskarnas lilla retreat där man kan sitta och ta det lugnt, läsa eller spela TV-spel. Vi bestämmer oss för att sätta upp grejerna inomhus, eller inomtält som det blir här. Prognosen talar om ny sandstorm ikväll och alla är överens om att det är dumt att chansa. Roddningen går fort som vanligt. All roddning av gig skulle egentligen styras upp militärt 🙂
Medan bandet soundcheckar så går jag iväg för att förbereda mig själv inför kvällen. Först blir det 8 km på löpbandet i Tyskarnas ”Kraftraum”. Sen repar jag på rutinerna jag ska köra innan quizet. Ska köra material som är nytt och det är bra att kunna gå iväg och dra igenom allt för sig själv. Det är den första missionen jag har varit på där det faktiskt finns riktigt gott om tid för sånt.
Kvällen inleds med Grillning på Villa Villekulla, mycket gott, och skönt att slippa pastan i kantinen. Kan förstå att dom som är härnere i flera månader blir ordentligt trötta på den maten efter ett tag.
Jag inleder kvällen med 20 minuter stand up som går bra. Det är inte så ofta man gigar inför en publik där man kan namnen på allihop. Det är trångt i tältet och det blir skapligt varmt men efter stå uppen så tar vi en liten paus så alla får lite frisk luft (sandstormen har uteblivit i kväll).
Som första fråga på quizet gör jag en teckentolkning av ”En jävel på kärlek” med hjälp av Jenny och Linda som körar (alltså teckentolkar med mig på refrängerna). Grymt kul!
Quizet blir väldigt uppskattat. Christoffer har ordnat kanonbra ljud och Sailor, Jonas, Matte, Micke, Jenny och Linda är fantastiska. Inte bara spelar dom bra, dessutom är dom med och skapar en härlig stämning i publiken vilket gör mitt jobb som MC lätt.
Och när dom, som extranummer, plockar upp en efter en av soldaterna inklusive CO för att sjunga sina favoriter så är det som att hela tältet lyfter. Bandet lirar önskelåtar på kommando som om dom hade repat in dom i flera dagar. Jag är så imponerad och när kvällen avslutas med ”Smoke on the water” (!) inklusive trumsolo (!!!!) så känns det som att en bättre avslutning på den här missionen kunde det inte bli.
Efteråt känns det så behagligt avspänt. Vi tar en alkoholfri öl och pratar med alla glada och nöjda Svenskar som har fått en paus i vardagen. Mission accomplished!
/ Lasse Nilsen
Lördag 1 oktober 2016
Sista dagen på Camp Marmal.
Denna morgon var det svalt och skönt utomhus. Perfekt för att rigga ner utrustningen vi fått låna av tyskarna under veckan. Vi packade ut från Villa Villekulla och transporterade den tillbaka till den tyska delen av campen. Stämningen i gruppen var god och jag tror att samtliga kände att vi var nöjda med den insats vi hade gjort under våra dagar på plats i Afghanistan.
Sen fick vi hjälp av Emil med fotografering och begav oss till högkvarteret för att fotograferas. Trots att himlen var fylld av ett dis av sand som fortfarande hängde kvar sedan stormen tidigare i veckan var det svårt att inte kisa men Emil coachade oss ”blunda, blunda, blunda och…titta. KLICK”
Efter lunch var vi på besök på sjukhuset. En mycket stolt Yvonne visade oss runt på de olika delarna. Från tandkirurgi till akutmottagning. Vi fick träffa Yvonnes tyska kollega som arbetar på tandkirurgen. Hennes respons på vår insats var att det var det roligaste hon hade varit med om sedan hon började jobba på campen! Vi fick tårta och kaffe som tack.
Sen begav vi oss upp till PX-området. Några ur gruppen begav sig till den nya byggnaden på campen där man kan få diverse skönhetsbehandlingar. Sailor och Jonas trimmade skägget och jag och Jenny passade på att få pedikyr. Det kändes helt fantastiskt efter att ha traskat runt med tunga kängor i värmen.
Vi städade ur våra rum och packade ihop vår utrustning och begav oss sedan upp till avslutningsmiddagen som hölls på en restaurang på området. Efter en god middag blev det tacktal och plakatöverlämning till fältregissör Micke Sailor Lundstedt.
Jag gick till sängs med en fin känsla av ”mission complete” och tänkte tillbaka på en kommentar jag fått tidigare på kvällen ”Jag var beredd på att ni skulle komma ner och spela bra musik för oss men vi fick så mycket mer!”
/ Linda Ehntorp