En fältartistgrupp under ledning av fältregissör Johannes Kotschy har kommit hem från sin resa till Afghanistan.
Medlemmarna i gruppen var:
Sång/Ledare: Johannes Kotschy | Trummor: Lars Olsson | Bas: Johan Dereborn | Gitarr: Nicklas Thelin | Klaviatur: Kristian Kraftling | Sång: Linda Sundblad | Standup: Fredrik Andersson | Ljud: Reine Dahlberg
Tisdag 8 mars 2016
Uppsala-ihoppackning av utrustning:
Lätt trött steg jag in i bilen, för mig alldeles för tidigt 8 mars.
FS30 ska sättas i rullning.
Kotschy & jag ska börja med att träffas i Uppsala om 3 h och kolla våra ljud & musikprylar.
Jag har ca 3h timmar i bilen framför mig och jag hinner tänka på hur det ska bli att åka till Afghanistan, hur dåligt läget fortfarande är i det landet. Hur det ska bli med vår lilla fältartistgrupp, där jag inte känner alla än, men jag kommer hinner lära känna dom på Livgardet såklart. Ja, det blir många tankar och vips så är jag framme.
Vi ses utanför grindarna, möter upp någon människa som guidar oss bland hangarer m.m.
Alltid lika intressant att få se alla fräna saker militären använder, i verkligheten.
Hittar fram till ett imponerande stort förråd, som byggdes på den tiden när saker byggdes för att hålla länge!
Det känns att jag suttit i bilen länge, så en kopp kaffet blir det innan vi startar.
Vi får nätt och jämt en kopp kaffe ur maskinen, den verkar inta vara riktigt i form idag..
Sen kryssar vi oss fram mellan hyllor knökfyllda av massa saker, lådor, däck, m.m och läskiga likkistor, som ger mig gåshud! Tänker att det är många hjältar som har dött i strid för freden, men jag har aldrig tänkt på att det finns ett lager med kistor för dessa. Ja, det svindlar till lite faktiskt.
Snart ser vi dock våra svarta lådor i sina burar.
Eftersom vi ska låna saker av tyskarna så tänker jag & Johannes till.
Vi kollar listan jag fått från Tyskarna i Afghanistan.
Vissa saker fattar vi inte ens vad det betyder.. vi ringer runt till dom andra och dubbelkollar vad som
verkligen behövs, och om det går bra att använda än det ena och än det andra att lira på, som vi får låna av tyskarna.
Allt för att få ner vikten & antal kollin.
Efter några timmar har vi käkat lunch, packat ihop all utrustning vi själva kan ta med & märkt upp lådorna med adress Afghanistan.
Det känns nu som att vi kommer att få ihop detta och det kommer bli toppenkul!
/Reine
Tisdag 29 mars 2016
Tidig morgon till Livgardet där vår dag drog igång med ett underbart besök till förrådet.
Efter ca 2 timmar så var vi klara och efter lunch så var det dax för ”sjukan”. Kolla så vi var friska, ta DNA prov och se över vilka vaccin vi skulle behöva ta.
Kvällen slutade med en härlig pratstund och vi gick igenom vilka låtar vi skulle köra under vår tid nere i Afghanistan. Utöver Iron Maiden, Coldplay och Abba så blir det även en och annan ny hit.
22.30 stupade vi alla i säng och hör och häpna, jag hörde inte en enda snark under hela natten.
Linda
Onsdag 30 mars 2016
Det är onsdag och vi är utvilade och peppade på att få börja vår andra dag här på Livgardet.
Dagen började med en så kallad ”soldat-kändis”. Vi fick en genomgång av Fredrik som var en av huvudpersonerna i I krigets fotspår.
Känslor och tankar blossade upp för oss alla men det var nyttigt att se den verklighet som existerat för våra svenska fredsstyrkor 2011.
Efter lunch fick vi en solig och fin vårdag beklädda med skyddsmask i en så kallad ”gaskammare”. Några utav oss hade för stora masker och kände av stickningar på hud och i svalg.
Vi fick även prova på att släcka eld på docka.
Vår sista timme här på onsdagen var en timme etik och uppföringsregler för att sen avsluta kvällen med ett svettigt pass på gymmet.
Med kärlek i sandkamouflage säger vi godnatt!!
Linda
Måndag 25 april 2016
Flygtaxin hämtade oss alla sjukt tidigt och körde oss till Arlanda för att först ta oss till Finland. Efter ca 5 timmar så kom vårt plan som då tog oss till Danmark. Där plockade vi upp danska soldater som alla hoppade av vid Kabul. Stoppet efter Turkiet… Efter Kabul stoppet fick vi äntligen vår sista tur, till destination: Camp Marmal. Ca 23 timmar senare med 5 stopp och vi var i Afghanistan.
Doften gjorde sig påmind för oss som varit där tidigare för att inte prata om den där värmen eller skavsåren från bootsen.
Vi blev väl omhändertagna om Thomas & Thomas, två väldigt fina hjältar. Blev inackorderade på våra rum, vi alla hade varsitt faktiskt vilket tillhör ovanligheterna. Att dela ett stort tält eller sova med främlingar från kompaniet kan vara en del av en fältartists verklighet.
Tisdag 26 april 2016
Tisdagen fortsatte med att rigga scen för Fredrik Anderssons quizkväll som vi höll på Finnarnas lilla område/bas. Vi gjorde det mysigt och värmen, slitet och ingen knappt nån sömn gjorde sig hörd så därför så somnade jag Linda och Fredrik på gruset i skuggan, är man trött så är man.
Det var en fin spelning och alla svenska och finnar hade fått bjuda med sig en person var så det var nog en 60-70 personer och alla var engagerade och tävlingsinriktade. Dessutom fick en av svenskarna en på platsen och i stunden egenskriven födelsedagslåt! 🙂
Trots trötta ögon och utmattning så hade vi ett så kallat ”backspegel-samtal. Vi pratar om dagen och alla får sin röst hörd, man får vädra sin tanke och bara lätta på hjärtat. En väldigt bra grej som gör oss starkare som grupp och individer i en ganska utmanande situation. Vi däckade rätt hårt.
Onsdag 27 april 2016
Vår mat äter vi i tyskarnas matsal. Ja, låt mig säga såhär, man blir ju mätt iallafall och så har den tyska matsalen en egen barista, det gäller att man ser det positiva. Som vegetarian bland tysk burkmat samt mjölk och socker i precis allt så levde magen därefter.
Nu riggade vi om scenen vid Atrium där svenskarna hade en så kallad ”International Wednesday ”, en presentation av vad Sverige och svenskar är på ett mycket proffsigt sätt. Det blev smakprov på svensk mat och så svensk musik från oss. Vi valde att endast köra låtar med en svensk anknytning som t.ex. Hooked on a feeling, Abba & några popdängor skrivna av svenska Max Martin. Efter lite smörande och tjat om allsång så hade vi med nästan hela Camp Marmal och kärleken var enorm.
Torsdag 28 april 2016
Vi började torsdagsmorgonen med att gästa tysk radio där vi pratade om vad dom svenska fältartisterna hade för uppgift och så knökade vi in oss allihopa in i det lilla inspelningsrummet och spelade Happy akustiskt live.
Efter det var det dags för Fredrik att underhålla dom 30 svenskar som är nere nu sina sista veckor. Det blev drygt en timme standup på Villa Villekulla (svenskarnas del av Camp Marmal). Mycket skratt och gott fika som mycket var hembakat av fotografen Carin.
Några vilade upp sig och några av oss gick och gymade på amerikanernas megagym.
Sen var det dags för vår sista spelning, vi hade ungefär samma publik som kvällen innan vilket var ett gott tecken att alla ville komma tillbaka. Det blev ett klassiskt rock’n’roll gig med några party och poplåtar. Jag tvingade en stackars amerikan att sitta på hans axlar när jag sjöng The Trooper med Iron Maiden. Det var en kul stämning och vi fick fina ord om att vi hade förgyllt deras tid nere i Afghanistan och nu hade lite mer att ge dom sista veckorna/månaderna. Det är det som är värt allt. Vårt viktigaste kvitto på att vi lyckats.
Vi riggade ner, myste med Thomas x2 samt några fler av svenskarna och var inte i säng förens 02.00. Klockan ringde för oss alla 03.45 för att hoppa på ett plan tillbaka hem till Sverige.
Det här med att vara fältartist.. Glamoröst.. Ja, för hjärtat.
