Gruppen tjänstgör vid FS15 under september månad och har följande medlemmar: Linda Andersson, ledare/sång Matti Alfonzetti, sång/gitarr Jennie-Ann Smith, sång Thomas Granestad, gitarr Niklas Tinnborg, klaviatur Johan ”Bengan” Bengtsson, bas Magnus Anderfjärd, trummor Cristoffer Gustafsson, ljudtekniker.

Sharif stars

Lördag 13 september
Då är man tillbaka till den trygga vardagen i Stockholm. Veckan som just passerat har varit fantastisk. Torr, tryckande värme med strålande sol. Böneutropare, ylande hundar, jublande soldater avrundat med många långa samtal om allt vad livet kan ge och ta. Dagarna i Afghanistan har innehållit allt man kan önska. Sällan har jag fått så stark känsla av att vi Fältartister faktiskt är en del i Utlandsstyrkan, därför ett varmt tack till hela kontingenten!
För att våran vecka ska bli av krävs schemaplanering, logistik, intresse och slit. Allt detta har hanterats galant av Ann Kronberg- Wellfare. En härlig människa full av ideer och energi. Hjälp fick vi också av allas vår ”Binge” Andersson gruppchef Förrådsgruppen samt Janne Höög även han från Förrådsgruppen. Tack för allt från scenbygge, goa skratt och körande. Thomas Ulrich, stabassistent G6, det har varit så trevligt och lärorikt att ha dig med!
Jag vill också tacka Kapten Christer Flod ställföreträdande Perschef G1 för ditt varma mottagande och självfallet också CO Bengt Alexandersson.
Jag vill tacka mina vänner Christoffer, Magnus, Jenni-Ann, Matti, Johan, Thomas och Niklas som på absolut bästa sätt representerat försvarets fältartister. Med maximal social kompetens och ett grymt musicerande trots magbesvär och penicilin vill jag bara säga åter igen ..Tack!
Jag har fått äran att besöka Afghanistan tre gånger, och minnen, vyerna och dofterna från detta land kommer att finnas i mitt hjärta så länge jag lever. Jag önskar så att det afghanska folket ska få frid och återigen få leva ett liv utan skräck, fattigdom och korruption. Vägen dit känns oändligt lång men jag är stolt över att Sverige gör en insats för en bättre värld.

FS15’s fältartister tackar för sig.
// Kn. Andersson.

Söndag 8 september
Äntligen är vi i den verklighet som man tidigare bara hört eller läst om.
Drakar som ständigt seglar i skyn, böneutropare, sanden som lägger sig som ett andra skinn och ger knaster i munnen, solen som bränner i pannan från morgon till kväll och de främmande lukterna är en del av den totala kontrasten från ens vanliga vardag man möts av. En del hus liknar sandslott som precis blivit översköljda av en våg vid vattenbrynet. Man börjar förstå vad ordet fattig innebär. När man har handen nära näsan och känner lukten av desinfektionsmedel påminns man av hur viktig hygienen är här för att hålla sjukdomar borta. Man blir snabbt ödmjuk inför alla som jobbar på campen, deras kompetens och hjälpsamhet. Samarbetet mellan alla är imponerande!
Giftiga ormar, scorpioner och kamelspindlar som vi fick höra finns här omkring blir nåt man knappt reflekterar över efter några dagar. Vi har nu genomfört ett antal spelningar och allt har gått bra. Folk här hjälper gladeligen till och står i kö för att få plocka ihop och bära nstrument mitt i natten efter gig. Jag hann tyvärr inte fånga på bild när åtta soldader häromdagen stod på rad och skickade instrument mellan varann från lastbilen till scenen – men en fin syn var det!
Något som för mig fulländade resan var när vi fick gå patrull utanför campen. När vi gick in i
bostadsområdet bland lokalbefolkningen kändes det som man klev in i en helt annan värld och tid. Mellan gamla ryska pansarvagnar sprang barn och lekte barfota bland glasskärvor och annat som fanns på de i vissa fall knappt användbara vägarna. En liten pojke gick förbi med en dunk vatten i ena handen och en pumpa över axeln som kanske var familjens middag.

Tiden här har gått fort och det är många intryck och upplevelser som snurrar i huvuvdet. Det kommer troligtvis ta tid att bearbeta allt. Man känner sig mer ödmjuk inför livet efter tiden här.

Ett stort tack vill jag rikta till alla som tog hand om oss så väl under vår tid här och till vår Kapten Linda förstås – ni gör alla ett fantastiskt jobb! Jag är glad att jag fick uppleva detta!

1/Lt Tinnborg, Camp Northen Lights, Afghanistan

Fredag 5 september, PO Shebregan
Fredag är Afghanistans motsvarighet till vår söndag, personalen här på campen har arbets-lättnad och frukosten har öppet lite länge. Merparten av vårt gäng inledde dagen med sovmorgon utom undertecknad som spenderade en timme på gymet.

Därefter njöt vi av en lång lunch. Efter lunchen hade vi en liten briefing om transporten till Shebregan. Resan tog nästan 3timmar utan stopp. Vid ankomsten till PO(provincial office) Shebregan mötes vi av camp-hunden Isaf (se vårt kommande fotoalbum) och de trevliga soldaterna med Albert i spetsen.

Binge visade ytterligare en av sina ljusa sidor och riggade upp ljuset och såg till att det blev riktigt snyggt med mycket färg och rök. Spelningen var halvakustiskt med hänsyn till Ramadan, publiken satt på stolar på en innergård, det var otroligt trevlig stämning. Fokus lades mest på lite lugnare låtar som gav upphov till lite mer eftertanke, men även en hel del rocklåtar i lite softare versioner.

Efter spelningen varvade vi ner i mässen, Bengan roade oss med att bygga en ”disco-robot” av försvarsmaktens utrustning (om sekretessen tillåter kommer det ev en bild i fotoalbumet). Sedan var vi alla lika trötta och begav oss mot NATO-sängarna. För ett halvår sedan skulle jag aldrig kunna föreställa mig att jag skulle få sova under bar himmel en stjärnklar natt i Afghanistan. Det var en helt obeskrivlig känsla att ligga mitt inne i Shebregan under ett tunt nät och räkna stjärnorna samtidigt som böneutroparna och hundarnas sång vaggade oss till sömns.

1/LT Gustafsson

Torsdag 4 september
Full fart på Camp Northern lights. Fortsatt stark väme och under ett intensivt program har vi jobbat idag med förberedelse inför stor konsert på campområdet. Förutom egen kraft erhåller fältartistgruppen stor hjälp av Ann, Binge och Janne som planerar logistik, hjälper bla till med transport av PA och scenbygge. Genomgående träffar vi här mycket engagerad och hjälpsam personal på plats. Omsorgsfullt arbetad scenografi med camuflagenät och svenska flaggan banar väg för den rockkonsert vi delat med ett hundratal svenska militärer i kväll – bredbent, distortion och flaggan i topp!! Hastigt efter konsert samlas fältartisterna under hemlighetsmakeri och lotsas i mörkret till uppställning utanför militärförråd. Tidigare lyckligt ovetande drabbas ut. av insikt om vad som stundar i det Afganska mörkret. Invigningsrit för förstagångsmissioner eller nollning om man så vill. Vi får uppgiften att läsa liten dikt och bjuds coctail (pinky drink) i dignitet av den intergalaktiska gurgelbrännaren. Ut. valde dock att avböja beska droppar men bedyrade heligt att underkasta sig den store gammelyxan av guds nåde.
Frånsett just nämnda moment är värdegrundsdiskussionen levande i Försvarsmakten. Jag har idag haft den stora glädjen att få samtala med informationsdirektör Staffan Dopping (som författat just värdegrunds-PM för fältartister) som tillsammans med ÖB Håkan Syrén just nu besöker campen. Naturligtvis mycket intressant att få kunskap om stabsverksamhet och stor glädje att få presentera vår verksamhet!

Med ljus från Afghanistan!
Jennie-Ann Smith

Onsdag 3 september
Vi har landat, vi har landat!! Nya och något försiktiga steg på Afghansk mark, september månad här med ca 35-40 grader varmt och finkornigt grus i kängan samt därtill ramadan. Efter skymningstimme hör vi böneutropare och vi kan sånär ana det liv som finns strax utanför våra dubbla murar. Vi ser drakar sväva ovanför murarna! De flesta av oss har i egen förberedelse läst vackra ”Flyga drake” men än så länge har vi bara skymtat drakflygare, män och burkabärande kvinnor genom patrians (armed personal carrier se google PATGB) små fönsterrutor på vägen från flygplats. Ramadan innebär av respekt för lokal kultur liten decibelbegränsning och idag har vi gjort vår allra första spelning för FS 15 på Camp Mazar E Sharif inomhus.
Musik är en frälsning! Efter ett par ögon blick i det musikQuiz vi komponerat för aftonen känner jag trygghet och stor glädje över att få dela den här upplevelsen med mina kamrater. Responsen är härlig, vi känner oss välkomna och väl omhändertagna.

Vid gott mod!
Jennie-Ann Smith

Tisdag 2 september
Klockan 07.00 lokal tid så landade vi på den tyska militärflygplatsen Marmal, för sen vidare transport med våra svenska soldater till CNL. Väl framme i CNL så mötte vi welfare officer Ann som guidade runt på campen och briefade oss om platser och aktuellt läge. Sen så var dags för en välbehövlig lunch i mässen och efter det vila, ta det lugnt och bo in oss i v årat tilldelade tält. Anderfjärd, Bengan, Matti och Niklas rog rejäla timmerstockar. Vi fick också se det upplagda spelschemat. Medans de andra pojkarna sov så gick Jennie-Ann och Thomas en liten sightseeing på campen och kikade på vad CNL hade att erbjuda. Linda och Christoffer var iväg och hade möte med Ann och staben. Vid 15.00 så träffades vi vid Huvudförrådet (HF) och kvitterade ut våran utrustning. Sen så senare hade vi en viktig genomgång omfattande allmän info om livet på campen och CNL´s uppbyggnad och personal team./

Till CNL´s förfogande & Stolt fältartist lt Granestad

Måndag 1 september
Reveljen drog igång vid 05:45 på ett hotell vid flygplatsen och sedan så möttes vi upp på terminalen för avfärd mot vårat förtroendeuppdrag, FS15 är på väg! Sharif stars är turné! Resan går Sverige-Tyskland-mellanöstern och slutligen Mazar-e-sharif. Restiden är beräknad att ta 13 timmar. Christoffer var tämligen trött och sov i princip hela resan ner, så han var ju utvilad, värre var det för Matti som sov ca 20 minuter på ett dygn, han var desto tröttare. Väl i mellanöstern så var det en väntetid på ca 3.5 timme som vi passade på att kika runt. Jennie-Ann strosade runt bland de dyra parfym- och klockdiskarna och planerade vad hennes nye kille ska införskaffa åt henne framöver ;-). Vi andra passade på att fika och diskutera såna världsviktiga saker som till exempel favoritskådespelare. Vid klockan 3 sen på morgonen så fick vi klartecken att lyfta mot Afghanistan. 2 frukostar, 1 lunch, 1 mellanmål, 2 snacks, 4 koppar kaffe/te, 1 nattafika, 2 cola, 1 pepsi, 1 juice, 1 munk och 8 passkontroller (per person (nåt för Anna Skipper och bita i;-) senare så var vi trötta men förväntansfulla med fem spännande dagar och spelningar framför oss.
Väl framme i Mazar-e-sharif så var det åtta stycken glada, förväntansfulla och laddade fältartister som ska underhålla kvinnorna och männen i Afghanistan. Med oss på resan ner så var också combat camerateamet med Jesper i spetsen (som var instruktör för oss på sommarkursen-08). De ska dokumentera olika uppdrag, vardagen och livet på Camp Northern Light(CNL).

Over and out. lt Granestad

2008-06-11
FS15’s fältartistgrupp deltar för tredje dagen i utbildning och förberedelse inför den mission som stundar. Jag har i blandad förvåning och förtjusning tilldelats två stjärnor och med snörda kängor, Livgardets havregrynsgröt kommer jag med fortsatt nyfikenhet att kunna inställa mig för övning i arla morgon.

Ett första möte med Svensk Försvarsmakt har så här långt naturligt inneburit en mängd nya intryck. Bortsett från tappert kämpande med Försvarsmaktens ”dresscode” och grundläggande information om utrustning/mission är det livgardets människor och miljö som gör avtryck. Har här haft glädjen att möta både män och kvinnor med lång erfarenhet och kompetens från en mängd olika professioner. Vi möter idag Lt Marteliusson som instruerar i montering av skyddsmask samt leder tårgas/brandövning. Marteliusson är, likt sina kollegor, en god pedagog och förefaller glädjande, genuint road av att ha ett knippe fältartister under sitt beskydd idag. Genomgående förmedlar de militära föreläsare vi möter under våra seminarietillfällen erfarenhet, lugn och glädje över sina arbetsuppgifter. Vetskap om god människosyn och ett gott bemötande inom den svenska försvarsmakten är självfallet viktigt för oss i vårt missionsuppdrag men förstås av största vikt för samlad styrka för att kunna utföra huvuduppdraget för utlandstjänst d.v.s. att freda en svårt utsatt befolkning och att klara stötta återuppbyggandet av ett krigsdrabbat land.

Med ljusa förhoppningar inför vår resa i september!
Jennie-Ann Smith

2008-06-10
Dagen började 06.30 med uppstigning och promenad till matsalen för grötfrukost och tillhörande uppställning utanför logementet 07.45.

Efter detta så samlades vi för en 2 timmars briefing om Afghanistan med Mikael Niemi. Han förklarade det nuvarande säkerhetsläget, lite bakgrundshistorik, ISAF´s roll och uppgifter, om sina erfarenheter av området i o m att han bott i Pakistan i 15 mån, kort och gott försöka ge en så bred och nyanserad bild av regionen som möjligt. Vi hade även en chans få våra frågor besvarade. Det var mycket uppskattat av gruppen och ett stort beröm för en så gedigen genomgång. Detta varade fram till lunch där vi pratade igenom och reflekterade över den tidigare genomgången.

Efter maten hade vi egen tid då vi passade på att börja se över en låtlista inför FS15 resan i september, inför resan så bedöms det att vi behöver ca 35-40 låtar och förslagen varierade alltifrån Madonna, AC/DC, Eagles, Johnny Cash till Metallica. Det kommer att bli en bred och bra repertoar. Sångarna Linda, Matti och Jennie-Ann kommer att sammanställa och välja ut de låter de vill köra. Samtidigt så passade de på som saknade ev. utrustning på att komplettera det med förrådet. Senare på kvällen så var det fotboll som kunde ses på stor bilds TV när Sverige piskade upp Grekland i Fotbolls-EM. Efter det så var det logementet och John Blund som hägrade.

Vid tangentbordet, 1/Lt. Granestad, tillika stolt fältartist.

2008-06-09
Strålande sol på Livgardet och jag är på väg ut på min femte resa som fältartist och är denna gång ledare för FS15. Enligt rutin ska vi idag till sjukan för uppdatering av behövliga sprutor samt utrusta oss med allt som missionen kräver. Det är alltid spännande att komma hit till Livgardet- då var gång är med nya människor som ska vaggas in i Försvarsmaktens mönster. Dagen är i full gång och på eftermiddagen väntas ett besök på förrådet. Spännande! Man vet aldrig vad man får!

Ser med glädje och spänning fram emot att på nytt få möta Afghanistan och alla soldater som tappert kämpar för en bättre framtid för detta slitna ökenland.

Capt Andersson.