Henrik Johansson, ledare/Trummor Robert Ivansson, bas Thomas Granestad, gitarr Samuel Nielsen, ljud Micke Westemar, sång/gitarr Nina Söderqvist, sång
Onsdagen den 29 Augusti
Bonusdag 1
Klockan ringer, inte allt för tidigt, och det är dags att kliva ur sängen igen. Trots att man varit här i drygt en vecka nu så känns det lite overkligt. Man blir liksom påmind om det när man, efter att ha slagit upp sina ljusblå, sticker ut näsan utanför dörren till vår lilla koja där vi sover, blickar upp mot skyn och konstaterar: åhhh, det verkar bli fint idag. Visst, i gamla Svedala hälsar man solen med hatten i hand och jublar över dom dagar som är fina…men här är det inget annat än fint väder. Det förvirrade tillståndet kan väl i och för sig bero på att gårdagskvällen avslutades med ett monsterjam i Campens kapell (då undertecknad för övrigt trasslade till det och råkade förstöra baskaggepedalen – kapellets fina trummor – skäms! Eller som kapten Henka uttryckte det dagen efter – ”Har du förstört guds trummor!”. Bara att ställa sig i skamvrån.
Efter en som vanligt utsökt lunch, är det bara att börja planera inför kvällen. Eftersom vi egentligen skulle åkt hem igår så är vi ju här på lånad tid. Men vi kan ju inte bara gå här och slarva, så vi bestämmer oss för att göra en popquiz i mässen. Pennor åker fram, gitarrerna stäms, och vi börjar plita ihop lite frågor. Giget går av stapeln klocka 20, och uppslutningen är stor. Som vanligt blir vår spelning en toppentillställning, mycket beroende på alla underbara människor här som bjuder på sig själva fullt ut – det tackar vi för. Med ett leende på läpparna, speciellt i det vinnande laget, kliver vinnarnas lagkapten upp på scen och chefar loss på No Woman No Cry. För säkerhets skull bjuder han dessutom på extranummer i form av lite hårdrock – we love!!
Under dagen har vi fått information om att vår Hercules ska vara i topptrim till i morgon. Så går allt som planerat så är vi härifrån i morgon bitti. Känns väldigt tråkigt att lämna detta underbara gäng. Informationen om att det är höst i Sverige gör det hela inte mycket lättare heller – undrar om man kan gömma sig i nån garderob och liksom bli lite kvar här. Måste faktiskt bli lite sentimental och konstatera att det verkligen har varit en fantastisk upplevelse att få äran att få vara här. Alla människor som varit så hjälpsamma och glada för att vi har varit här och rockat lite. Det underbara vädret och dom rent magiska kvällarna har inte gått av för hackor heller. Spelningarna, som varit helt galet roliga, blir minnen som kommer sitta kvar länge.
I skrivande stund börjar klockan närma sig 23, det är fortfarande full akivitet på Campen. Så innan man drar täcket över huvudet och tittar in i huvudet för sista gången på Camp Northern Light, så ska jag ta chansen att umgås med alla underbaringar som fortfarande är vakna här – i morgon är dom ett minne blott!
Natti natti, over and out!
Eders: Lt Westemar
Tisdagen den 28 aug
Väcks av Benny Hills theme på full volym å vi äter tidig frukost. känns lite konstigt att gå i civila kläder, men vi är ju påväg hem:-) bara en sista resa i patrian till flygplatsen med säkerhetsväst å hjälm sen e det klart. Packar ur vårt rum å går för att göra våra sista ärenden, säga hej då till våra vänner. Hade en härlig sista spelning på mässen ”the glowing scorpion” igår. Blev högtidligt avtackade med presenter å jubel, tack ”Camp Northen light” för det! Avrustade våra saker hos de härliga killarna Anders å Håkan i förrådet. Kanon killen Håkan som varit med oss å riggat på alla stora gig, agerat fotograf under gig å spritt glädje till oss med sin närvaro- tusen tack för det! Anders som agerat ”gammel-yxa” med stenansiktet nr 1 på alla pinkey ceremonier, helt underbar! Tack killar för all hjälp!!!!!
Sen blev det lemonad å tillhörande nattmacka innan vi ramlade i säng.
Så idag bär det av hemåt. Vi känner väl alla att vi gärna skulle stanna några dagar till i detta förtrollade land med alla vänliga människor men hemlängtan känns också på å Grane” kan inte bärga sej förrän han får komma hem å pussa på frugan:-)
Nu vet inte jag om man e närmare gud här nere för han hör våra böner blixtsnabbt… Amela kommer in å ger oss beskedet att Herkan” är trasig å att vi inte kan få åka hem förrän tidigast torsdag…! Vi tror såklart att hon skojar, men så är inte fallet… Så som läget är nu go-vänner blir vi kvar här nere några dagar till.
Vi får väl improvisera nåt gig å lapa sol eller nåt….precis som de gör på Bali (internt skämt).
Kram
Nina
Lördagen den 25 aug 2007
Oj vilken händelserik dag….frukost, ducsh, packning. Sedan gav Vi gav oss av mot Shebregan.
Idag ska vi få turas om att åka i den bepansrade jeepen å en av oss skulle få stå i ”gunner” luckan å titta ut. Det är ” stort” eftersom vi alltid innan fått sitta inpackade i Patrian där man inte ser nåt alls.
Vi turades om å jag å Thomas fick börja i jeepen. Vi åkte genom Maser-e-shariff å de var fantastiskt att se alla människor, de söner rostade bilarna som def skulle ha körförbud för flera 100 år sedan hemma i Sverige. Herdarna med sina åsnevagnar, försäljare, barn, kvinnor i sina burkan. Otroligt exotiskt.
Vi får en glimt av den blå mosken som finns å som är en av de heligaste byggnaderna för muslimerna. De sägs att Mohammeds son ligger begravd under mosken å man lät en kamel gå fri tills den gammal å trött lade sej ner för att dö. Där på den platsen byggde man mosken.
Trafiken är hektisk å regler existerar inte alls….folk går över vägen när det passar dem även om bilarna susar fram i hög fart…attityden här nere är ”om gud vill” så man har som gående ingen respekt alls för bilarna. De olyckor som sker här nere är oftast de i trafiken. Nån snubbe som får feeling att gå över vägen då det kommer ett bepansrat fordon….brukar resultera i att fordonet väjer å välter å gångaren lungt går vidare….undra om detta funkar vid stureplan i rusningstid…..?
Väl framme tar Patrik ”Polis” från falun hand om oss. Han berättar att i detta ”safe-house” bor det ca 25 svenskar. De patrullerar olika områden å försöker hjälpa invånarna i närheten så gott det går. Åker ut i byarna å pratar med by-äldsten om saker som sker å deras önskemål. Svenskarna är omtyckta av Afghanerna då vi ger dem viss mån av säkerhet å hjälp så gott vi kan.
Vi riggar inför kvällens ackustiska spelning inne på ”safe-houset”.
Det är varmt som vanligt å svetten lackar.
Det gäller att dricka mkt hela tiden för att inte förlora vätska. Jag dricker girigt ur en flaska som står bredvid mej. Känner direkt att det inte är som det ska….smakar salt å äckligt….verkligen inte ”päron”…Vad är det jag druckit???? De lokala vattnet???…shit jag är körd…nu blir det ”Jalla-toan” för mej resten av tiden….f-n, f-n, f-n…klant-Nina (som vanligt, fort- men fel)!!!!!
Lätt panikslagen suger jag i mej 2 liter vatten i ett svep, hellre spy för egen maskin än att bli magpumpad!…magen protesterar å jag spyr som en fontän…. Panik! Vi frågar runt å ingen vet vad det är i flaskan förrän ”medic” går förbi.
– har hon druckit ur den flaskan säger han chockat å skakar på huvudet…oj, oj. Sedan ler han.
Det visar sej att jag fått i mej klor i rätt hög koncentration. ”Medic” har blandat tre 50 cl flaskor som han ska tömma i den stora dricksvatten tanken som förser hela safe-houset. Jag har nog vid detta laget fått ur mej de mesta å det är som henka säger:
-ungefär som när man var liten å svalde halva bassängen på badhuset:-)
eller som Micke säger i micen under gig som får amerikanarna att skratta rått:
-Well, now she´s clean on the inside!
Jag har nu fått mitt andra smeknamn…..”Klorina”
(Mitt 1:a smeknamn fick jag av Niklas då han upptäkte att jag hade min skyddsmask med mej som handbagage då jag inte fick ner den i väskan som redan var överfylld, så det var praktiskt att ta den över axeln som handbagage) Då fick jag mitt 1:a smeknamn…”Domi-Nina”.)
Det finns några ”pinkisar” på ”Safe-houset” å vi får vara med under ceremonin å titta…tänk vad det stämmer detta med att skadeglädje är den sanna glädjen…men som sagt vi har alla gått igenom det. Been there- done that:-) De klarar allt galant under vårt jubel.
Sedan dukas det fram en helt underbar grillbuffén som den svenska kocken har trollat fram till oss. Han har 1 vanlig liten spis att förse oss alla med å gör verkligen ett Dunderjobb!!! En riktig hjälte! Vi äter tills vi nästan spricker.
Spelningen går jättebra å det blir allsång med fullt tryck på slutet som sej bör. Amerikanarna är jättenöjda då de fått sjunga ”livin on a prayer” i micen. Vi tackar för oss, packar ihop å åker hemåt. Det är stjärnklart å vackert så det nästan gör ont i hjärtat.
Trots att vägen är asfalterad tar de 8 milen ändå ca 3 timmar hem.
…kan bara säga att det var kärlek då jag såg den gröna ”toan” när vi når kampen….ska aldrig mer dricka annat än mjölk…det lovar jag!
Puss å kram från FS13
1/Lt Nina Söderquist
Fredag.. 24 augusti 2007
Varmt 41 grader, redan 09.00 sedan steg det.
Fredag är ju Islams heliga dag och det märks här på campen, allt är lite lugnare men patrullerna är ute ändå. Möra efter gårdagens grymma konsert så tog vi det lugnt hela förmiddagen och missade faktiskt frukosten som levereras 09.30, inga punktliga soldater av oss.
Idag så spelade vi till eftermiddags fikan som varje fredag består av våfflor, glass och sylt. Dom kostar 2 dollar styck och går till välgörenhet, bland annat inköp av ryggsäckar, skolbänkar och annat som behövs i regionen. Soldaterna fick önska sig låtar och med varierande resultat plöjde vi oss igenom giget… Ändå fick vi in rekord mycket pengar.
Efter giget så fick vi order att gå ner till gympa hallen och ta med oss våra instrument med oss och jag(Samme) fick ta ett högtalarstativ. Vi undrade givetvis vad det var som skulle hända, fotografera oss eller..? Men inte, vi fick göra fältartist testet. Vilket innebar fys test, marscherande och Pinky cermonin. Vi som är ute på första missionen. En av oss spydde efter fys testet. Men dom var snälla mot oss för delar av gruppen spelade ikväll på kapellet, lite lågmält och finstämt.
Nu är det dags att knoppa in… Over and Out..
Lt Nielsen
Torsdag 23 augusti
Vi steg upp 7.30 för lite frukost för att sedan träffa stabspersonalen för lite planering inför konserten på campen.
Micke, Thomas och Nina passade på att träffa pastor Lars för lite överblick inför fredagens korum.
Klockan 1300 så bar det av med konvoj till den amerikanska campen Mike Spann, där vi skulle spela för amerikanska, kroatiska, svenska och tjeckiska soldater. Väl framme vid lägret så insåg att vi fått med oss fel container från CNL, så det innebar att den tålmodige lastbilschaffisen fick vända tillbaka och hämta den rätta. För vår del så var det positivt på så vis att vi fick en guidad rundtur av sergeant och till dagen t f chefsroddare Leif. Väl containern var på plats så var det snabbroddning av scenen och det dallrade i luften av hetta, men som tur var så fick vi bra hjälp av de mycket soldaterna från CNL.
Sen var det showtime så vi öppnade med U2´s ´vertigo´, publiken var först lite blyga men så lyckades våra duktiga frontare/sångare Micke och Nina få folk att komma fram till scenkanten och röja och sjunga för full hals.
Stort tack till OMLT för all hjälp på plats.
/vid tangentbordet ljt Granestad
21 augusti 2007
Vaknar av en ilsken alarm klocka….klockan är 06.30 lokal tid i Abu Dhabi (04.30 svensk tid). Kroppen protesterar vilt efter bara några timmars sömn. Äter frukost och går ner för att packa in oss i bussarna som skall ta oss till flyget och Afghanistan.
Hettan slår emot oss när vi kommer ut ur det luftkonditonerade hotellet. Luftfuktigheten är närmare 90% å de känns som om jag klivit in i en het ångbastu fast klockan bara är tidig morgon. Allt känns fortfarande så overkligt å de e svårt att fatta att jag är på andra sidan jordklotet påväg till ett land jag bara hört talas om på tv…å då ofta ej i så possitiv bemärkelse.
Vi checkar in på militärflygbasen å efter ett litet el-fel så är vi påväg i Herkulesplanet. Första gången för mej att åka ”Herka” å jag måste säga att det är en häftig upplevelse
Vi sitter längst väggarna med öronkåpor för att dämpa dånet från motorerna. Jag får gå fram till piloterna å kika ut. Öken så långt ögat kan nå, så väldigt mäktig syn. Annat än hemma i Hälsingland detta…Så otroligt olikt något annat jag nånsin sett.
Tar oss en liten tupplur på golvet, last luckan får agera ryggstöd med kudde. Käkar lite, läser, lyssnar på musik för att få den 4,5 timmars långa flygresan att gå. Toaletten är en campingtoa bakom ett drapperi i ena hörnet, fältmässigt, men de funkar perfekt.
Landningen har jag hört en massa otäcka saker om eftersom piloterna kör planet i sidled med kraftiga branta manövrar. Detta för att vara ett svårare mål för eventuella fiender som vill skjuta ner planet….känns tryggt…. Vi landar säkert och får sätta på oss säkerhetsvästar å hjälm. Blir skjutsade i Partia till det som kommer att bli vårt hem den närmaste veckan, Camp Northen light. Blir otroligt väl omhändertagna och installerar oss. Får genomgång av campen och käkar middag. Här i Afghanistan är värmen torr å het. Gäller att dricka mkt vatten.
Det är ett fantastiskt ljus, vackert över de ljusa nästan vita bergen i bakgrunden. Så väldigt mäktigt!
Det märks i matsalen att vi är nyingar då det kikas på oss nyfiket. Vikommer inte att få presentera oss förrän på torsdag då vi spelar på ”hemme-basen”.
Vi går igenom vårt schema för veckan och vi kommer att giga varje dag. De flesta dagar på andra ställen än på campen- så det betyder utflykt!!!! Tjohoo!!! Detta har jag hoppats på eftersom jag är så otroligt nyfiken på att få se så mkt jag kan av landet å dess befolkning. Nu vet jag att det är rätt skarpt läge å att vi kommer att åka rejält skyddade…men en liten glimt kommer vi nog att få.
Är så otroligt glad å tacksam att få vara här å jag får nästan nypa mej i armen för att inse att det är på riktigt. Ikväll blir det en skön lugn kväll på mässen. Sängdags tidigt då vi ska åka till den Amerikanska basen å giga imorgon.
Puss å kram på er därhemma från Camp Nothen light
/ Nina
19 augusti 2007 kl. 12.15
Kära dagbok!
Efter en vecka i Höllviken var det 6 slagna hjältar som äntrade replokalen, men efter tio koppar kaffe och lite munkar mm, var alla sugna på att repa in vår repertoar.
Efter 2 intensiva rep dagar gjorde vi oss i ordning för våran första riktiga spelning med Afganband med Rolle som hedersgäst på Karlbergs slott.
Allt började så vackert men precis när vi skulle börja showen öppnade sig himlen och regnet var ett faktum, så då fick vi även prova på att snabb-rodda alla instrument på rekord tid till en ny scen inomhus!
Succen var ett faktum, alla inblandade fick en mycket trevlig kväll plus att vi i bandet fick ju ett schysst gen-rep med en bra publik! (Tack så mycket alla på Karlberg!)
Men nu i skrivande stund sitter vi på 10 000 meters höjd på väg från Frankfurt till Dubai där vi direkt fortsätter till Abu-Dhabi för några timmars vila. Efter det väntar sista etappen som går Abu-Dhabi till Camp Northern Light!
Eders:
Kn Johanson
Lt Westemar
