Stefan Flink ledde i augusti en grupp fältartister som först reste till Afghanistan och senare också till Bosnien.

Dagbok Bosnien 1 september
Gyllene morgon….gyllene morgon….Uppe med tuppen igen. Varför bryta ett vinnande koncept. Idag var det sightseeing i Sarajevo som stod på schemat och efter frukost gav vi oss av. Våra chaufförer, tillika roddare, guider och ” allt i allos” Torbjörn och Sebastian visade oss runt och berättade allt de visste om stadens och krigets historia. Vi strosade runt i gamla delen av staden, fikade, shoppade lite presenter och hade en jättehärlig dag. Lunchen intog vi på Sarajevos bryggeri och sedan hann vi inte så mycket mer innan det var dags för avfärd mot flygplatsen och hemresa. Hem ljuva hem…..Nu var det faktiskt rätt skönt att var på väg hemåt efter två intensiva men galet roliga veckor!!
Over and out
Lt Netsman

Dagbok Bosnien 31 augusti
Ännu en tidig morgon!!
Det är nästan så att man börjar vakna av sig själv vid halv sju tiden numera. Jocke och Richard hade varit förutseende och hämtat sig ett varsitt ”shiftmeal” innan de lade sig (en plastpåse innehållande mackor, juice, chokladbit och…en chipspåse!! som man kan hämta i matsalen närsomhelst under dygnet), så de fick en extra halvtimmes sömn medan vi andra tog för oss av ägg, bacon, gröt, våfflor, fattigare riddare och annat smaskigt. Sedan var det dags för lastning av våra grejor och avfärd mot Sarajevo. Resan tog ca två och en halv timme och än en gång fick vi möjlighet att njuta av utsikten över detta otroligt vackra land. Undertecknad satt som vanligt med näsan konstant ryckt mot fönstret. Detta landskap är verkligen otroligt!! Vi gjorde även ett kort stopp längs vägen så att undertecknad fick möjlighet att köpa några vackra fårskinnsfällar till sitt nya hus…..och lyckan var fullständig!!
Väl framme på campen hämtades det sängkläder och vi inkvarterade oss i snabbt i våra baracker innan det åter igen var dags att rigga. Platsen för kvällens gig var Millenuim Bar, och som vanligt fick vi god hjälp av alla svenskar i närheten så att det gick snabbt och smidigt. Till Jappes stora glädje fick vi sedan en liten lucka så att vi kunde springa in och ut ur varenda PX som fanns på campen…..och det var några stycken!! Jocke och Richard passade på att ta en massage medan vi andra vilade en stund och därefter klämde vi en härlig på campens Burger King och laddade för giget….vårt sista!
Kanske var det just det faktum att det var vårt sista gig, som gav lite extra energi till denna spelning, för det blev ett otroligt drag och spellistan blev längre och längre under spelningens gång, allt för att det aldrig skulle ta slut……men det gjorde det dessvärre ändå och när hela publiken med alla möjliga blandade nationaliteter klämde i med Robbie Williams ”Angels”, var tårarna inte långt borta. Vilket avslut!! Efteråt blev vi bjudna till fransmännens bar en stund innan vi stupade i säng, fullkomligt uttmattade. Vilka resor. Vilka spelningar!! Och nu är uppdraget slutfört.
ZZZZZZzzzzzzzzzz
Lt Netsman

Dagbok Bosnien 060830
Det skall vara medaljparad i dag och vi har fått förtroendet att framföra nationalsången
så i dag är det lite extra puts och studs på orkestern det är en speciell känsla att sjunga den när man ser hela kontingenten uppställda och flaggan paraderas då känns det lite extra stolt att var svensk och att man är här och gör nytta för freden som bevisligen har kommit till Bosnien
Det blir ännu mera påtagligt efter lunch när vi gör en utflykt i Tuzla med omnejd vi måste ha civila kläder när vi rör oss utanför campen. Grabbarna visar oss frontlinjen uppe i bergen där dom hårdaste slagen stod och berättar kunnigt om konflikten. Sedan åker vi och tittar på marknaden i Tuzla det regnar idag igen så det är inte så många handlare här, men några klipp kan vi i alla fall göra ”Nike” och ”Puma” skor för typ 150 svenka kr sen åker vi och fikar nere
på stan det är viktigt att fika tycker hela bandet, inte Jocke förståss som har valt att stanna hemma och sova stackarn, han sov inget i natt heller det var för kallt.
Giget på kvällen blir en riktig höjdare och vi håller på att spränga finska mässen med folk
Rock on det lönar sig
Jocke och Rickard försöker fika in sig hos dom Amerikanska helikopterförarna för att få åka till Sarajevo med dom i morgon och det verkade inte omöjligt på kvällen tyvärr får dom ett negativt besked tidigt på morgonen så dom åker buss med oss ungefär 40 min senare ringer jenkarna Jockes telefon och säger att det går bra att åka med snopet va!
Vi ser dom till och med flyga förbi med sina Blackhawks från bussen.
Kn Flink

Dagbok Bosnien 060829
Upp i ottan igen för att äta frukost det är rätt så långt till matsalen från hotellet men som tur är dyker Mats upp med folkabussen han tycker inte att vi ska behöva gå i regnet.
Under dagen förbereder vi för spelningen och plockar upp prylarna i finska mässen.
Dom gillar musik tror vi för utanför deras förläggning står det Hard Rock Halleluja AB
eller så kanske dom bara är lite extra stolta för vinsten i melodifestivalen.
Vi hinner gå till PX och tokhandla lite också dom håller på att avveckla Affes PX men på svenska PX ser vi ett bekant ansikte som definitivt inte håller på att avveckla allas vår Mackan så snackar lite gamla minnen han och jag. Spelningen på kvällen blir lite halvtunn med folk i början men det tar sig och mot slutet har det dykt upp ganska många som vill se oss. Nåja det blir nog bättre i morgon när dom som var här har skvallrat hur bra det var.
Kn Flink

Dagbok Bosnien 060828
Tillbaka till Bosnien efter sju år, vad har hänt hur ser det ut ?
Redan på flygplatsen i Sarajevo märker man skillnaden, när jag var här 99 var det fullt med sandsäckar consertina och huskies på hela stället nu ser det ut som vilken flygplats som helst.
Grabbarna möter oss i vänthallen och vi gör uppsittning i bilarna, skönt med folkabussar i stället för Sisus som förra veckan. Det lilla vi hinner se av Sarajevo genom bilfönstret vittnar om ett land under återuppbyggnad det finns inte lika många trasiga hus här som för sju år sen
Vi passerar till och med ett kinesiskt kvarter med butiker som säljer lampor och tavlor trafiken
är dock exakt som förr alla kör som dårar och våra svenska grabbar har anpassat sig lite till den rytmen.
Vägen från Sarajevo till Tuzla är så otroligt vacker, det är fullt med berg och dalar som påminner om Sound of music med små byar där husen ligger utspridda upp i backarna
och djuren betar uppför och nerför. Om ni nån gång får en kyckling på tallriken med ena benet kortare än det andra så är det för att den gått på tvären just här.
Här finns inte heller lika många sönderskjutna hus som tidigare och om något står kvar så har man byggt ett nytt bredvid allt det här vittnar om ett folk som är så oerhört trött på krig och inget hellre vill än att bara få gå vidare det är positivt att se. Tyvärr är det fortfarande ingen idé att införa allemansrätt här för hela skogen är full med minor och oexploderad amunition.
Väl framme i Tuzla kommer alla minnen tillbaka när vi fick åka hit från camp Oden och gå på Jenkarnas Burger King och shoppa loss på deras ”Affes PX” vi åkte till och med helikopter den värsta berg och dalbana jag och Jappe har varit med om, den resan botade Johan Möréns flygrädsla.
Väl framme äter vi en välbehövlig middag och sen får vi en genomgång om mine awareness
Därefter besöker vi svenskarnas mäss och snackar runt lite med alla en stund innan det är dax
för bingen vi bor rätt bra i befälshotellet men det regnar och är svinkallt i rummet så Jocke sover nästan ingenting.
Kn Flink

Onsdag 23/8 2006
Är det en fågel? Är det ett UFO? Är det stålmannen?
NEJ, DET ÄR EN VITRYSK BOEING 737 BYGGD UNDER DACKEFEJDEN!!
Då var det dags att flyga hem. Hoppades jag. Att flyga till och från ett land som Afghanistan är ju som många säkert förstår, lite speciellt. Det är ju inte alla flygbolag som tycker att det är en rutt som naturligtvis måste trafikeras. Nej. Här snackar vi Adventure Airlines. På hitresan, som ni säkert läst redan, flög vi Stockhom-Wien-Dubai-Masar E Shariff. Sista sträckan har Sverige chartrat ett vitryskt plan med rysk besättning som förmodligen inte längtar hem så mycket. Det var alltså denna sträcka som var den fösta att klara sig genom. Efter att på hitresan startat med brinnande motorer och axelryckande besättning var jag denna onsdag morgon lite lätt nervös….
Det gick bra. Med livhanken i behåll gick vi genom passkontroll och tull i Dubai för transport till hotell. Nästa flight skulle inte gå förän om 10 timmar så, MINISEMESTER. Jippey!!

VI checkade in på hotell och kastade oss i en taxi mot ”Mall of the Emirates” ett litet nätt köpcentrum på sisådär några miljoner kvadratmeter. Karta och kompass behövs.
Shoppnggalningarnas himmelrike. God mat inmundigades. Den kilometerlånga skidbacken besöktes. Ja ”skidbacke”. Det hade man byggt innomhus som en liten attraktion i butiksyran. Sjukt.
På tal om sjukt. Under taxiresan till köpcentrumet passerar man ett ”sju”stjärnigt hotell. Normalt brukar hotell inte betygsättas högre med fler än fem stjörnor men det gäller tydligen inte här. Sju ska det vara. Sjukt som sagt.

En bra dag för alla inblandade avslutades med middag på hotellet och vila. Kring 02:00 gick planet mot Wien och Stockholm. Normala plan till min stora glädje.

Väl på Arlanda skildes vi åt till sist och åkte åt skilda håll. Det är en märklig känsla som infinner sig när man väl är hemma i sin lägenhet och stänger dörren. Det för oss ”normala” livet känns nästan lite tråkigt. Tillbaks till vardagen. Jag tänker på alla dom människor som lever i ett land där krig härjar. De som bor och jobbar där. Alla människor som är rädda men ändå varje dag kämpar för en bättre tillvaro. Det är inte utan att en gnista av stolthet glimmar till i mig. Jag har just lämnat mitt bidrag till en bättre värld. Tillsammans med mina kollegor i bandet. Tillsammans med våra tjejer och killar i utlandsstyrkan. Under svensk flagg. Jag är ta mig tusan stolt att vara svensk.

Tack för denna gång
Allas eder
Lt Backman

Tisdag 22/8 2006
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är helt mållös. Trodde inte det var sant när jag vaknade. Vi hade fått sovmorgon, IGEN!! Till vem än som tar åt sig. Tack!

Sista dagen. Finaldagen. Efter frunch började vi packa upp vår utrustning utanför mässen i bara mässingen. Det var nämligen fruktansvärt varmt. Men utbildade comandosoldater som vi är klagade vi inte utan genomförde uppgiften utan klagomål. Nästan i alla fall.
Kvällens gig skulle bli massivt. Med förband och allt. FS11 har nämligen en riktig Artist i Fredrik Backlund som brukar underhålla i trubadurform då och då. Men hemma i Svedala har han släppt skivor med egen musik och så. Hatten av!!
Dagen förflöt lugnt med lite repetitioner och förberedelser på luckan. Och ca 20:00 brakade allt igång. Fredrik öppnade med en halvtimmes uppvärmning modell lugna låtar. Därefter fortsatte vi i samma spår med några lugna låtar.
Efter en kort paus tog vi på oss hårdhandskarna och kastade loss alla tyglar. ROCK!
Det finns en liten tradition bland fältartister på mission. Under någon av spelningarna tar man upp den högst rankade officeraren på området. I de allra flesta fall CO. Just ikväll hade CO för FS11, märkligt nog bara beordrat lägre volym och sedan gått och lagt sig.
Vi deppade däremot inte för det. Bättre upp. Vi höjde volymen och tog upp blivande stabschefen Peter Wiklund och blivande PRT-chefen Mats Danielsson för FS13 som var på rek denna vecka. Dem var det nästan omöjligt att få ner från scenen. Bra jobbat. Norrland rules.
Efter sista extranumret minglade vi runt med alla grabbar och tjejer som orkade vara uppe så sent (nästan alla utom CO).

Till sist packade vi ned all utrustning och lämnade över till movcon att transportera hem till Sverige. Inte utan ett visst vemod. Alltid tråkigt när en turné är över.

Dammiga, svettiga och trötta gick vi till sängs och drömde om vitryska jetplan vinglandes över Hindukush med brinnande motorer. Jag i alla fall…

Allas eder
Lt Backman

Måndag 21/8 2006
Sovmorgon!
Jag har inte någon gång under mina levnadsår deltagit i en militär operation som inkluderar SOVmorgon. Nu ska jag inte klaga. Det är nämligen så att jag förmodligen uppskattar detta mest av alla fältartister under FS11. (tätt följd av Lt. Norberg, Petterson och Flink)
Nog om detta. Formulerar så här istället.
Förmiddagen och största delen av eftermiddagen ägnades åt ”egen tid”. Kring tre tiden lämnade vi campen för att återigen ta en tur i vår turnébuss. Denna halvtimmes resa till den norska campen förflöt lugnt och fint, och varmt och svettigt och dammigt och skakigt och helt utan sightseeing och med en lätt känsla av Deja Vu…
Norrmännen hade den förmodligen snyggaste mässen i MES. En hel rubbhall inredd med, av cammonät, sänkt tak, en snygg bar i trä, soffgrupper, olika spel och en fin scen för oss. Soundcheck förflöt lugnt. Middag serverades med framgång. Sen….sen fick vi se det lilla tyska terariumet (Norrbaggarnas camp ligger på den tyska) Dom hade såklart samlat in undertecknads mardröm. Kamelspindeln. Ett vidrigt litet kryp som låg helt stilla där och var… helt… vidrigt bara.
20:00 Drog showen igång. Halva styrkan hade så klart blivit kommenderade övning just denna kväll. Förmodligen helt och hållet en tillfällighet. Vi spelar dock alltid för dem som kommer, så och denna kväll. Våra glada landsgrannar var till en början lugna på gränsen till reserverade men det är som för många bekant att skenet bedrar. Våra vänner var innan kvällens slut i extas och det dansades och sjöngs.

Kvällen avslutades ivanlig ordnig med ännu ett underbart ”ihoppack” av utrusningen följt av en lätt känsla av Deja Vu… Hemkomst och sänggång. (kanske lite sent fika med rostat bröd å jordnötsmör å te ååå de fins så mycket gott…)

Tack för idag
Allas eder
Lt. Backman

 

 

20/8
I dag har vi haft lite sovmorgon det behövdes verkligen på eftermiddagen skall vi öva på några psalmer och några tänkvärda låtar som vi skall spela i kväll på korumet i kapellet skönt med lite avbräck mitt i all rock n roll.
over and out
The Flinkstones

19/8
Richard var uppe tidigt och sandade på uppfarten både Linda och Stefan hade bara grus i ögonen Jocke skrämde bort skorpioner och Jappe letade ormar och saker man kan köpa på PX förstås. Den riktigt bra matövningen avbröts och idag fick vi äta rations (torrfoder i påse som man blandar med varmt vatten och har man tur blir det kyckling)som tur var fanns det några kräftor kvar (sorry Richard) Direkt efter maten gick Jocke och Richard och kelade en stund medan vi andra skrev dagbok men när vi skulle knattra in den i datorn hade Afghanska vägverket grävt av fiberoptiken så Internet funkade inte.
14 00 var det avfärd till tyskarnas camp så vi satte på oss våra älskade västar och hjälmar och hoppade upp i turnébussen (Sisu patrian) och gav oss av, 45 min gratis berg och dalbana, det du Gröna Lund. Vi fick ett varmt mottagande och enligt tysk rak ordnung bars utrustningen in och elcentral ställdes upp dom haren stor proffsig scen på tyska mässen och efter soundcheck började äntligen bra mat övningen igen med hemlagat potatismos och köttfärslimpa till efterrätt var det självklart tårta. Just det ja spelningen då jo då det kom flera hundra man till mässtältet och var med och hoppade och sjöng med både AC/DC och Metallica men framför allt på Robbie Williams låten Angels där dom bildade en ring runt Linda mitt på golvet och bara gav hals Jocke bjöd en av tjejerna på en överraskning när hon fick hjälpa till att spela gitarrsolo på en låt. Stefan hjälper också Jocke att spela gitarrsolo på Higway to hell i dag blev det värsta duellen mellan dom till publikens jubel.

18/8
Bandet började dagen med att sova ut och Linda vårdade sin röst och försökte få ut all sand ur bihålorna. Fördelen med att vara kapten är att man inte behöver sova så han rekade på tyska och norska camperna tillsammans med wellfare. På eftermiddagen packade vi våra saker och åkte med vår eminenta turnébuss (Sisu patrian )en skakig färd till Amerikanska camp Michael Spann för kvällens gig. Jenkarna gör allt så stort som möjligt, inom några minuter hade dom den största kranbilen på plats och började lyfta vår container med instrumenten några truckar och en massa folk dök också upp och hjälpte till en elektriker tillverkade nya skarvkablar med tre fas 220 v och mer eller mindre byggde om proppskåpen för vår skull. Daniel i matsalen gjorde allt för att vi skulle trivas grillad kungskrabba (sorry Richard) T-ben stek sparris och friterade räkor (sorry Richard) han tog några bilder tillsammans med oss och sedan for han ut i köket och gjorde i ordning friterade pilgrimsmusslor (sorry Richard) och till efterrätt var det glass
Vi spelade utomhus och det var mycket behagligare ljud, en grym spelning tycker vi själva och tydligen tyckte publiken det också eftersom det tog en halvtimme efteråt att skriva autografer och ta bilder med alla.

17/8
Varför blir det alltid överraskningar när man packar upp musikutrustningen? den här gången var virvelstället en och en halv meter för högt och mixerbordet i två delar och kretskorten och kablarna bara hängde. Som tur är har både Flinken och Jocke var sin MacGyver-bricka och skruvade i hop det och fick det att fungera. Ljudet i en rubbhall är alltid katastrof men efter någon timmes skruvande fick vi till det riktigt bra tycker vi.
Innan gig serverades det kräftor till middag komplett med lustiga hattar och girlanger, alla åt tills dom plockade undan utom Richard som är en riktig dalmas och inte äter sånt som kryper kräftor, krabba, skorpioner, spindlar och skalbaggar o.s.v. . Mässen flyttades ner till rubbhall och alla på campen var där Vi brakade i gång kl 8 och spelade i ca två timmar, vi kände direkt den välbekanta känslan av efterlängtan och uppskattning och när vi radade upp våra hårdare hits efter halva setet så hoppade grabbarna och sjöng med. Som vanligt händer det alltid roliga saker efter en sån här spelning vårt brödrafolk Finländarna har en liten Countryclub mitt på campen dit dom bjöd in oss och när vi kom dit hade dom själklart tänt upp i den lilla bastun som dom har byggt, det är en konstig känsla att basta när det är bastuvärme utomhus hela tiden.

15/8
Alltid när jag har åkt på mission eller på semester så går planet väldigt tidigt på morgonen 4-5 sådär, så jag har alltid undrat vad dom gör på Arlanda resten av dagarna, precis som man undrar om hantverkarna som också bara jobbar på morgonen. Men nu vet vi för planet till Afghanistan gick inte förrän 10 15 till vårt första stopp Wien eftersom vi hade 5 timmars väntetid där tog vi lokaltåget in till stan och letade rätt på en toppen restaurang och åt en väldigt god lunch där innan vi åkte vidare till Dubai där vi landade mitt i natten. När man försöker få med sig sladdar och minneskort och pedaler till syntarna blir man genast misstänkt självmordsbombare och får väskan genomsökt. Vi fick vänta i flera timmar på det vitryska plan som skulle flyga oss till Mazar e Sharif och när vi äntligen skulle lyfta och dom startade planet slog två meter långa eldslågor ut ur motorerna?!! men dom ryckte glatt på axlarna och startade ändå. Det gick bra och vi kom fram otroligt trötta efter den långa resan.