Fältartisterna har underhållit vid de Svenska kontignenterna i Mali.

Medlemmarna var:
Henrik Johansson – Trummor/Regissör
Linn Ramstierna – sång
Max Lorentz – Keyboards
Mathias Andersson – Gitarr/Sång
Maja Stenram – Bas
Tobias Hinas – Ljud

11-13 september:
Livgardet, Kungsängen
Vi anlände tillsammans med gänget som ska till Afghanistan och alla fältartister togs om hand av Otto Rehbinder. Första anhalt var ”sjukstugan” där vi fick vaccin och togs om hand på alla sätt.

Dagarna fylldes med utbildning om läget i Mali, sjukvårdsutbildning (bl. a ta hand om hjärtstopp och kunna hantera en defibrillator), brandövning mm. Under en marsch fick vi även ta hand om en trafikolycka. Efteråt var det utvärdering om hur vi hanterat situationen – och fick väl godkänt!

Alla fick även gå igenom en säkerhetsintervju, vilket är ett krav för att få tjänstgöra som fältartist.

Mån 2:a okt
Vi samlades hemma hos ljudteknikern, Herr Tobbe Hinas i Täby, resandes från Stockholm, Gävle och Enköping. Saknaden efter varandra hade varit stor. Vi hade ju haft så himla kul på repetitionerna. Matte Andersson tog upp gitarren och började genast spela upp till dans. Linn Ramstierna, vår skönsjungande försångerska, tog ton och vi andra föll in och ett fullödigt jam var genast igång. Bra början, tyckte vi.

En gigantisk buss hämtade oss vid 17-tiden och körde oss till Västerås och flygplatsen. Vi fick kämpa hårt för att få med oss alla våra prylar till Mali. ”Behöver ni verkligen allt det här?” frågade man. Ja, Henka (Kapten Johansson) blir glad om han får med sig sina trummor och Tobbe tycker att han får bättre ljud om han får ta med sitt PA. Vi fick smöra litet samt hjälpa flygplatspersonalen att lasta ombord våra grejor på planet och allt löste sig till slut.

Halv tio lyfte äntligen kärran och vi jublade när vi fick veta att vi skulle flyga med ett Tjeckiskt bolag där stolarna höll på att ramla isär, pursern notoriskt spillde äppeljuice på Max Lorentz (Mr. Keyboard) fötter genom hela resan och kokt kyckling serverades litet för ofta. Vid mellanlandningen i Malaga för tankning föreslog Maja Stenram, våran bassist, att ”Jag vet en bra restaurang här, ska vi inte hoppa av?” Vi var tvungna att förklara för henne att det inte riktigt funkar så, vi skall ju vidare mot Moder Afrika. Ledbrutna och tämligen osovna landade vi så äntligen i Mali och Bamako vid klockan sex på morgonen svensk tid, 04.00 lokal tid. När dörrarna till planet öppnades och doften av Afrika nådde våra näsborrar log vi alla simultant. Detta var en helt ny upplevelse för de flesta av oss: Afrika. Så småningom blev vi fraktade från flygplatsen till Campen i en riktigt skön afrikansk buss. Chauffören vejade snyggt för mopedister och hål i vägen samtidigt som han lyssnade på Malinesisk radio – litet för högt. Väl på campen blev vi varmt välkomnade och rundvisade. De flesta av oss ville nog gärna ta en liten power-nap i kokongerna. Jo, dom kallas så; kokongerna. I ett stort tält står flera mindre tält, ett per man, och i dessa står så ännu ett litet tält med en säng i. Supermysigt! Men det blev ingen power-nap. Istället tog fältprästen med oss ut på äventyrsafari i vildmarken utanför. I 38-gradig värme kryssade vi mellan mangoträd och jordnötsodlingar, glatt påvinkade av lokalbefolkningen. Dyngsura av svett äntrade sedan orkestern lunchmatsalen och avnjöt sin första lunch i Mali. Good shit, som dom säger här.

Stenram, Hinas och Lorentz gav sig sedan ut på stan för litet shopping. Max hittade en gammal dansmask och frågade efter priset. ”80 euros, monsieur”. ”80 euros?!?!?! – I’ll give you 10.”. Försäljaren tvekade i cirka 4 sekunder: ”OK, it’s a deal”. Max slog sig sedan för bröstet resten av dagen till de andras förtret.

Kapten Henka kom så på den lysande idén att vi skulle köra några låtar för personalen som skulle åka på leave samma dag. Frågan var bara: var var de två akustiska gitarrerna som vi skickat hit till Bamako? Gitarrerna som vi behövde för våra gig här på Camp Midgård. Uppenbarligen hade någon tyckt att de bättre behövdes uppe i Timbuktu där de nu residerade. Shit! Vad skall vi då spela på? Henka hade tack och lov med sig sin Cajón (stavas detta konstiga instrument så?) och Max sin lilla mini-synt med högtalare i locket. Under några gamla solstolar på Well-Fare:en hittade vi tack och lov två stycken akustiska gitarrer, en med bara 5 strängar men vem bryr sig om såna petitesser. Personalen på väg hem uppskattade förvisso våran lilla spelning men alla sneglade oroligt uppåt på den allt mer svartnade skyn och de annalkande blixtarna. Ett superregn var på g. Sista låten speedade vi upp tempot på ordentligt så att vi skulle hinna färdigt innan vi alla blev dränkta som råttor. Det händer mycket här hela tiden. Det är möten med olika sköna människor som alla har sina personliga berättelser att dela. Om sitt jobb, känslan av att vara i nästan sju månader här i Mali och berättelser om deras familjer och liv där hemma. Om första dagen var så här händelserik. Hur ska resten av veckan se ut? Superspännande!

Ons 4/10
Frukost. Förberedde kvällens musikquiz. Det gäller att hitta frågor både om musik och även om annat med anknytning till musiken. Lunch. Fixade till welfare Särimner inför kvällen. Innan middagen tog vi kort av oss både vid flaggan och uppe i tornet. Quiz. Lagen kämpade väl. Vi hade ett avsnitt i tävlingen där lagen skulle känna igen låtar endast genom att få höra introt, och då ställa sig upp och sjunga refrängen. Några var otroligt snabba på att uppfatta vilken låt det var – många glada skratt! Denna spelning var ju i det lilla formatet, så Henka vår trummis spelade cajon, en liten låda som man sitter på och spelar. Max, vår keyboardist, spelade på en miniatyrsynth som han hade i lnät.
Packade sedan inför morgondagen och lämnade tillbaka skyddsutrustning. Förberedde oss för avfärd till Timbuktu.

Tors 5/10
Väckning 03.00
Avfärd 04.00
Flyg 6.45, tyvärr utan tre av våra privata väskor. De fick inte plats på planet men skulle skickas dagen efter. Landade på Timbuktus flygplats och hämtades av Micke Jonsson som sedan tog hand om oss hela veckan. Välkomnades till Camp Nobel av Malin och Cassandra. Inkvarterades i tält 21, hämta skyddutrustning och shorts. Larmet hade gått natten innan så det hade gjort alla ännu mer på tårna inför att snabbt ta skydd i shelter. Max mår så där, vilar. Rundvandring med Micke på kampen. Såg ut platsen för lördagens stora gig. som avslutades med PX för att köpa hygienartiklar till dem som inte fått med sig sina väskor.
Byggde scen på welfare – ”Maffes veranda” för kvällens Quiz. Fullmåne. Lite soft med Acke-gura och cajon. Extra poäng när publiken sjöng. Baren stod för ljusshow. Njöt av fullmånens sken skenet i den sammetslena afrikanska natten. Magiskt att vara här!!

Fre 6/10
Förbereder kvällens after beach, naturligtvis omdöpt till After Desert. Scenen byggs ut: Trumpodium, kamonät som back-drop, helt enkelt lite mer. Vi preparerar två låtlistor ifall vår keyboardist inte klarar kvällen. Max är fortfarande inte helt kry, men när väl kvällen kommer så är han med oss som vanligt. Gig. Fortfarande den magiska fullmånen på plats. Roligt gig! Våra eminenta sångare Matte och Linn sjöng fantastiskt, men största jublet var nog ändå när vår ljudtekniker Hinas sjöng Snabbköpskassörska och Stad i ljus. Inget går upp mot lite gotländsk dialekt!

Lör 7/10
Satte setlistan för kvällens gig som ju ska ske utanför kampen. Alla andra nationer på superkampen är välkomna, så vi får se hur stor publiken blir.
Efter lunch fick vi en genomgång av läget i Mali. Ganska deprimerande: mycket svår situation för landet med många grupper, folkslag och intressen som kolliderar med varandra.
En lastbil kördes under den tidig eftermiddagen in till Maffes. Där lyftes all backline och alla instrumet upp på flaket. Vi i bandet satt och höll i cymbaler och annat som skulle kunna välta, sedan kördes allt ut till spelplatsen. Själva lastbilen skulle under kvällen vara vår scen och den fixades till med kamonät tills den var knappt synlig – snyggt!
Soundcheck, lite mat och sedan gigtime.
Egypten, USA, Frankrike och några andra länder anslöt sig. Det blev både långdans, allsång och klapp i händer. TV4 var på plats och bandade lite från spelningen. Pata pata och Feeling hot hot var nog de låtar som flest sjöng med i. Kul gig!!
Avslutade kvällen på Maffes igen med alkoholfri öl och nötter. Sedan en välbehövlig dusch!

Sön 8/10
Maja, Linn, Max o Matte, samt Malin, Cassandra o prästen Maria fick möjlighet att besöka Ghanas gudstjänst. Mycket musik! Trummor, synth, bas, trumpet, congas. Dans! Kören sjöng. Predikan. Vår Maria höll i en bön samt välsignelsen. Väl tillbaka på Camp Nobel igen, packade vi nästan alla saker: all backline och pa. Veterinären gick igenom och godkände allt. Det kommer att skickas hem ett par veckor efter att vi åker hem. Micke visade oss sambandscentralen där alla kameror övervakas. Mkt intressant. Micke ordnade även så att Jörgen tog mig, Max, Linn och Matte på en åktur i en galt. Mkt roligt att lyssna på Jörgen som arbetat ute på olika missioner i världen sedan -75 (!) Imponerande vilken kunskap som finns inom försvarsmakten! Micke fixade sedan även en åktur till vattentornet. Vi fick då en överblick och såg långt bort – bort till Timbuktu och runt i kring. Fascinerande landskap! På kvällen spelade vi i kapellet. Några församlingsmedlemmar från Ghana kom nu och besökte vår andakt, som handlade om att det var tacksägelsedagen. Vi sjöng några psalmer och ett par andra låtar, bl a en tonsatt dikt av Fröding samt What if God was one of us.

Mån 9/10
Upp i ottan mot Timbuktus flygplats. Varm väntan. Flera gånger kommer det fram folk från andra nationer och tackade oss: de hade sett och hört konserten i lördags. Kul! Flyg till Bamako. Blev väl omhändertagna: lunch och sedan en tur till stan. Väldigt intressant att få se staden och myllret. Målet var en glassbar med underbar glass – tack! Sedan tillbaka. Hann uppleva ett kort intensivt Malinesiskt regn innan avfärd. Återigen väntan på flygplatsen och sedan flyg till Istanbul med stopp för tankning i Niamey.

Tis 10/10
Sov bra: flyget halvtomt vilket gjorde att vi kunde ligga på hela sätesrader. Landade på Istanbuls flygplats och tog en KAFFE!!!! Uppsittning på flyget till Stockholm – hemma! Tack för resan! Vilken upplevelse! Vilket mottagande från alla anställda i Mali – både i Bamako och i Timbuktu. Vi har känt oss så fantastiskt väl omhändertagna!
Fältartisterna Mali 06