David Jönsson ledde gruppen som underhöll den svenska kontingenten i Mali.
Medlemmarna var:
David Tronner, Ledare, trumpet
Paul Suchanek, Ljudteknik, Altsax
Elisabet Karlsson; sång
Fredrik Landh; Bas
Rasmus Ehrborn; Gitarr, sång
Martin Ehntorp; Keyboard
Lars Olsson; Trummor
Markus Ernehed, Tenorsax
Onsdag 5/9 2018 – Livgardet, Stockholm
En något trött skåning traskade in på livgardet söndag kväll kl. 21.30. Rotationsutbildningen som alla måste göra inför utlandsinsats skulle börja måndag morgon och jag möttes i vakten av några fältartistkollegor som ska åka till Ungern på insats. Senare på natten anslöt Lt. Suchanek till vårt logement och snarkfesten var ett faktum. Jag vaknade ganska tidigt måndag morgon och när jag öppnade ögonen och förstod vart jag var trillade polletten ner på riktigt.
Vi ska åka till Mali!
Efter en skön dusch och en god frukost gick vi till vakten för att möta upp våra kamrater. Där möttes vi även av fältartistgruppen som ska åka till Afghanistan samt resten av Ungern-gänget. Många kära återseenden samt tass-skakande med nya bekantskaper senare gick vi i samlad tropp till logementet för avlämnande av packning och sedan direkt till förrådet för uthämtning av utrustning. Detta gick faktiskt förvånansvärt snabbt och smidigt med tanke på hur många vi var som skulle hämta ut prylar.
Det var en sann fröjd att klä sig grönt (läs: beige ökenuniform) och återigen blev jag påmind om uppgiften vi har framför oss.
När vi kom till samlingen i lektionssalen möttes jag av ytterligare ett kärt återseende då vårt utbildningsbefäl Kn. Marmerholt var en av de svenskar jag stötte på under min senaste utlandsinsats i Mogadishu, Somalia. Mycket trevligt! Under vår första lunch tillsammans dök även allas vår Mj. Karlehav (kurschef för fältartisterna) upp och en lång och hjärtlig kramfest följde.
Dagarna var intensiva och kvällarna blev inte speciellt långa. Vi avverkade bl.a. sjukvårdstjänst/TOS, brandsläckning, tätningsprov av skyddsmask, områdesorientering för respektive insatsområde, vaccinationer, hälsokontroll samt en massa gött häng. På tisdagskvällen samlade vi ihop vad instrument vi hade och gjorde en minikonsert i mässen.
Det var oerhört givande dagar med kompetenta instruktörer och jag lämnade återigen livgardet fullproppad av nya intryck, nya kunskaper, nya vänner, respekt inför vår uppgift samt ett leende på läpparna.
Vår grupp känns riktigt bra. Goa människor o grymma musiker under ledning av Kn. David Tronner. Nu återstår bara lite repetitioner och förberedelser, sen drar vi!
/Lt. Ehrnborn
Dag 1: Måndag 24/9 2018 – Göteborg/Sthlm/Istanbul/Bamako
Att träffas igen är kul. Att sitta på flyg är inte kul! Incheckning gick som planerat och första etappen ner till Istanbul var fortfarande lite trivsam och spännande. En och en halv film hanns med och förvånansvärt bra mat på planet. Fika på flygplatsen och just som vi kom till gaten – försenat två timmar! Tjohoo. Man slås av hur otroligt lika flygplatser är i utbud. Efter att ha gått ett par gånger fram och tillbaka satte vi oss på ett fik en stund och vips var det dags att boarda. Mindre plan på sträckan Istanbul – Bamako och jag blir tokig av att sitta still så länge. En viss möda ska man väl gå igenom för att få göra roliga insatser med Försvarets Fältartister!
Nu är vi framme! Planet ifrån Istanbul var försenat så vi landade i Bamako runt midnatt. Efter att ha tagit oss genom alla kontroller samt hämtat ut bagage fick vi åka en skakig bilfärd till camp Midgård där vi ska spendera våra första dagar här i Mali. Vi fick en snabb guidad tur genom campen, några passade på att ta en dusch medan andra kröp direkt in i sin lilla puppa. Nu är det verkligt. Den fuktiga varma luften, den lite brända doften och att ligga och titta på insidan av en puppa inuti ett tält på en militärcamp. Vi är i Mali och vår uppgift är att verka som personalvårdare för vår utlandspersonal.
Dag 2: Tisdag 25/9 2018 – Bamako, Mali
Vissa av oss fick en ofrivillig start på dagen genom ett böneutrop kl 05.00. Andra (läs: undertecknad) väcktes av väckarklockan kl. 06.30. Uniformen åkte snabbt på och efter en snabb morgontoalett begav vi oss mot matsalen. Frukostutbudet lämnade inget övrigt att önska förutom vissa morgontrötta missnöjesgrymtningar över kaffet ifrån en viss skåning (läs: undertecknad). Jag blev ganska så direkt på bättre humör när jag stötte på en gammal kompis ifrån hemstaden, stationerad i Bamako. Mycket trevligt! Efter frukost var det dags för en genomgång av vad som gäller på campen, vad som händer i området samt en camp walk. Därefter gick vissa och tränade och vi andra idkade en stunds solhäng utanför tältet.
Plötsligt började larmet ljuda över campen och vi fick raskt bege oss till shelter. Vi fick tidigt information om att detta var ett övningslarm, men jag lovar att pulsen minsann hann gå upp och återigen blev vi påminda om att vi är i ett område som inte är helt säkert. När vi kom ut ur skyddsrummet hade vädret slagit om helt och en rejäl storm rasade. Dock blev den kortlivad och en halvtimme senare lyste solen igen. Lastbilen som skulle frakta containern med våra instrument från flygplatsen till campen var försenad pga en olycka på vägen men till slut dök den upp och vi kunde börja packa ur. Efter middag genomförde vi vårt första gig. Det blev akustiskt mysgig medelst quiz i welfaretältet för den fasta personalen på det svenska campen. Efter gig samlades vi och tog en första backspegel och sen var det dags för bingen. Efter den föregående nattens avsaknad på sömn somnade vi nog alla ovaggade.
Ett militärcamp är lite som ett eget litet samhälle och jag måste säga att jag blir väldigt ofta imponerad av hur bra allting fungerar. Det är kanske inget lyxhotell direkt, men allt man behöver finns inom räckhåll. Det serveras tre mål mat om dagen och maten är verkligen inte dum. Alla är otroligt hjälpsamma och är inte sena på att hugga i när det kommer till att flytta utrustning eller bygga scen.
/Lt. Ehrnborn
Dag 3: Onsdag 26/9 2018 – Bamako, Mali
Återigen väcktes de flesta av oss av böneutrop kl. 05.00. Böneutroparen verkade vara lika morgontrött som vi, ingen skönsång direkt. Jag lyckades dock somna om för att istället bli väckt av klockan 06.30.
Frukost avnjöts och ryktet om att vi kanske skulle få ta en biltur genom stan bekräftades. Beroende på lite olika faktorer skulle det bli av efter lunch. Vi riggade upp allt och gjorde soundcheck. Giget som var riktat till hela kampen skulle gå av stapeln på kvällen med två lastbilsflak som scen ståendes på en grusplan. Min dator som var tänkt att köra Mainstage ville ogärna samarbeta i värmen och jag hann knappt öppna programmet innan den låste sig.
Efter rigg, soundcheck samt diverse småreparationer av utrustning var det dags för lunch. Det skvallrades lite om att vi kanske skulle få åka ut och se Bamako, men inget var hugget i sten. Sådana utflykter kräver lite planering och personal.
Vi hittade ett litet PX (affär) strax utanför gaten som vi botaniserade i en stund. Tyvärr tog dom bara västafrikanska franc och vissa typer av kort som betalningsmedel så shoppingen blev ganska sparsmakad.
Att använda sin egen telefon i Mali är inget som rekommenderas och wifi är en bristvara så för att kontakta nära o kära hemma fick man gå till ett av kontorstälten och ringa på en gammal hederlig landlina. Efter en stunds ringande fick vi beskedet att utflykten till Bamako skulle bli av.
Bamako är en stad med många sidor. På vägen in mot centrum ser man människor som sitter vid vägkanten och säljer mango, meloner och dylikt. Vilka syner, vilken trafik, vilket kaos, vilken trängsel, vilken glädje att med egna ögon få se. Kvinnorna i vackra färgglada kläder. Trafiken är helt otrolig. Det körs om både till höger och vänster och det verkar inte finnas någon rädsla över huvud taget trots att det enligt statistiken dör 10-20 personer i trafiken varje dag. Mopederna som körde som galningar utan hjälm på vare sig förare, passagerare eller barnet som hängde på ryggen inlindat i en sjal på kvinnan som satt bak och pratade i mobiltelefon. De udda butikerna längs vägen som sålde allt från grindar och frukt till sängar och bensin i flaskor. Vid upprepade tillfällen blir vi omkörda på insidan av moppe där mannen kör och kvinnan sitter bakom med ett litet spädbarn lindat på ryggen.
Staden ligger belägen på båda sidor av floden Niger och sitter ihop av 3st stora broar. Vyn när man korsar floden är helt otrolig. Niger är sannerligen mäktig. Efter att ha åkt genom ett lite snyggare område där bl.a Svenska ambassaden ligger, åker vi in på lite mindre gator där intensiv kommers i princip stoppar trafiken så det är krypkörning som gäller. Här känns det som en mycket mer välmående stad. Kvinnorna har fantastiska färgglada klänningar och folk verkar vara glada. Efter en stund av sakta färd genom smala gator och totalt överväldigade av hur mycket folk som rör sig i stan åker vi tillbaka till sydsidan av Niger, denna gång via en annan bro. Nu börjar det bli lite rufft igen, trafiken intensifieras och återigen börjar vi se folk längs vägkanten som säljer sina olika frukter. Snart är vi tillbaka på campen och intrycken av vår roadtrip börjar samla sig. Bamako verkar vara en rik och fattig stad samtidigt.
Efter utflykt riggade vi det sista på scen och efter middag var det dags för gig. Det var utan tvekan det varmaste gig jag någonsin gjort. Svetten fullkomligt flödade när vi spelade för bl.a. svenskar, holländare, norrmän och tyskar. Efter gig var det packning av container som gällde då vidare resa till Timbuktu stod på schemat nästa dag. Packningen gick fantastiskt smidigt då gruppen med hjälp av personal på plats jobbade effektivt och snabbt.
En backspegel utanför vårt tält fick avsluta dagen.
/Lt Ehrnborn & Lt Ehntorp
Dag 4: Torsdag 27/9 2018 – Bamako, Mali – Timbuktu, Mali
Uppstigning, frukost, packning, adjö till personalen och sedan avresa till flygplatsen. Incheckning gick nog relativt smidigt och efter lite väntan satt vi på ett Hercules som var inrett med riktiga passagerarstolar tillsammans med ytterligare ett 30-tal övriga resenärer. Något tystare än jag minns det sedan förra gången jag åkte Herca.
Väl framme på Timbuktus flygplats möttes vi av 40 grader i skuggan och den var svår att hitta. Vi stod i gassande sol och väntade på bagaget. Det kom efter en stund och vi fick skjuts in på Camp Nobel.
Vi fick sen lunch och sen en snabb genomgång och rundvandring av vår POC Pastor Mikael (präst i Svenska Kyrkan) som är en del av MALI-08.
En lägesrapport och info om säkerheten. Det har varit ett antal beskjutningar och attacker sedan de tog över i maj. Vid flera tillfällen har larmet gått och man hade behövt sätta sig i skydd. En liten förhöjd oro infann sig hos mig, men också förvåning över att jag ändå kände mig trygg. Svenskarna på plats inger stort förtroende. De kan sin sak vilket gör att en försvarslös som jag känner sig skyddad.
Efter briefing, camp walk, inkvartering, uthämtning av kroppsskydd och en god måltid började vi fokusera på uppgiften vi hade framför oss. Scenen skulle fixas till, container med utrustning skulle tömmas och instrument skulle justeras. Redan ifrån början kom ett gäng soldater som jobbade på lagret och hjälpte oss med allt ifrån stora till små saker och dessa herrar skulle visa sig vara helt ovärderliga för vår insats. Vid ett tillfälle utlystes varningar för sandstorm. Tydligen är en sandstorm inte att leka med. Den beskrivs som en vägg av sand som blåser in och tar med sig allt i sin väg som inte är fastspikat. Vi fick rådet att släppa allt och gå in i skydd om en sådan skulle dyka upp. Som tur var slapp vi detta helt. Det varnades också för vissa djur såsom orm, skorpion, spindlar samt inte minst insekter. Första kvällen i puppan tog det en stund för mig att somna. Det kändes att man var i en inte helt stabil zon. Jag hade inte orienterat mig på campen till 100%. Alla varningar för djur, sandstormar och larm snurrade i skallen och jag kollade mer än en gång efter objudna gäster (djur) innan jag kröp ner under täcket.
Lt Ehntop & Lt Ehrnborn
Dag 5: Fredag 28/9 2018 – Timbuktu, Mali
Uppstigning, frukost och sedan en dag fylld med besök. Första punkten på dagen var morning brief och efter att ha suttit och totalt förvirrats av alla förkortningar samt hälsat fint på CO var det dags för dagens första studiebesök, en snabbis hos Militärpolisen och sedan spaningsfolket. En gripande ppt-presentation om varför de är så glada att vi är där inledde (inte ett öga torrt) och sedan samtal över en fika om deras fascinerande arbete med avlyssning, samtal och övervakning från drönare. Visning av bilen Galten som är det fordon de färdas i ute på operation i den sandiga landsbygden.
Lunch och sedan studiebesök hos understödet. Sjukvårdstältet, verkstaden och förrådet och sist minröjarna. Paul provade bombdräkten som såg ut att vara jättetung.
Efter lunch var vi ute och rekade platsen för söndagens gig vilket hela supercampen var inbjudna till. Efter rek blev det en liten tur till supercampens PX vilken inte alls hade lika roligt utbud som den i Bamako, men det var nice med en liten utflykt.
Tror att just denna dag visade termometern någonstans mellan 45 och 50 grader C.
Framåt kvällen blev det dags för slutriggning och sedan soundcheck. Datorn gillade inte värmen den här gången heller men gav sitt medgivande vid giget som följde senare på kvällen. Det var väldigt välbesökt och det kändes verkligen som om det var uppskattat av alla. Efteråt fick vi chans att sitta och hänga med folk och få lite inblick i deras vardag. Sjukt intressanta möten.
Jag måste säga att det är fantastisk fältartistgrupp att åka på insats med. Alla är grymt bra på sina respektive instrument, sammanhållningen i gruppen är 100%, vi delar många bra snack och skratt. Dessutom finns det en gemensam vilja och arbetsglöd för att allt ska bli så bra som det någonsin kan. Guld!
Lt Ehntop & Lt Ehrnborn
Dag 6: Lördag 29/9 2018 – Timbuktu, Mali
Efter frukost hamnade vi på ”vår” veranda strax utanför matsalen. Många kom förbi och tackade för gårdagens spelning. Vädret var lite mildare idag, nästan lite svalt och skönt faktiskt. Bara 31 grader C…
Jag och Lt. Suchanek gav oss därefter ut på egen camp walk och blev bjudna på kaffe på lagret och i vakten. Utanför campen höll kanadensarna på att provlyfta gods med sin enorma helikopter så jag tyckte lite synd om de kamrater som försökte ta en tupplur. Efter middagen tog vi ett kort verandahäng och därefter gjorde vi soundcheck inför aftonens gig. Mitt under brinnande soundcheck dök kanadensarna upp i sin helikopter och hoovrade precis bredvid oss. Vi kunde naturligtvis inte hålla oss, så snart dundrade ledmotivet till Top Gun i högtalarna. Undertecknad klagade inte alls över att få spela detta ädla verk på sin gitarr och skruvade således upp volymen lite extra.
Mycket kan sägas om olika förutsättningar man haft för gig. Men en förutsättning jag aldrig gigat i är insektsinvasion. Kvällsgiget föregående dag var i lätt bris och då verkade inte insekterna så sugna på musik. Nu var det vindstilla och vi hade en halv miljon oinbjudna gäster att förhålla oss till. Stundom panik över stora gräshoppor och stundom skratt över den bisarra situationen. Till kommande fältartister i Mali: åk ej om du har fobi för insekter. Spindlar var det inte många och ej heller orm, men insekter och ödlor i massor!
Mässa i hårdrockstappning. Kvällens gig var en mässa där pastor Micke hade bytt ut den traditionella musiken mot hårdrockslåtar. Mässan inleddes med Enter Sandman och via låtar som Nothing else matters, Knocking on heavens door, Hallowed be thy name och The Trooper utfördes de olika momenten. Riktigt kul idé!
Vidare på ämnet bra idéer så kom en av killarna på lagret på att vi kunde använda en av deras enorma maskiner som scen följande dag för att göra roddning och riggning så smidig som möjligt så efter mässan dundrade dom in med en så kallad K-loader – en maskin som används vid lastning och lossning av stora flygplan. Lysande idé! Vi baxade snabbt upp all utrustning på flaket, maskinen kördes in på lagret och vi fick minsann tid för ett parti biljard i welfaretältet innan det var dags för bingen.
Lt Ehntop & Lt Ehrnborn
Dag 7: Söndag 30/9 2018 – Timbuktu, Mali
Denna morgonen var vi inbjudna till mässa på den Ghanesiska campen. Vilket drag! Massa sång och musik blandat med textläsning och dans. Fältisarna var såklart inte sena på att haka på och mot slutet lånade vi lite av deras instrument och bidrog med en låt. Efteråt blev vi bjudna på kaffe med deras pastor och CO. Pastorn kallade oss för ”The Swedish special choir” och i sann militärisk anda valde vi att internt använda förkortningen Swe Spec C.
Efter detta hamnade vi på verandan och vi hann knappt började jobba på låtlistan för kvällen innan våra Kanadensiska helikoptervänner dök upp. Innan vi visste ordet av var vi medbjudna ut på plattan för att kika på deras enorma maskiner. Fantastiskt kul! Vi hann knappt komma tillbaka till verandan förrän några av lagerkillarna bjöd med oss ut till en utsiktspunkt i form av ett vattentorn ute på supercampen. Här var vi inte heller sena på att tacka ja. Nu är det ju så att förutom flygrädsla så lider jag ju också av höjdskräck, således var egentligen detta inget för mig, men jag gav mig upp för trapporna ändå. Dock stoppade jag när jag nådde taket och tittade ut över kanten. Med svansen mellan benen gick jag sakteliga ner för den skrangliga spiraltrappan igen för att vänta in kamraterna på säker mark istället. Efter dessa äventyr gick jag och Lt. Ehntorp på en liten camp walk och fick bl.a. se hur soldaterna bor. Vissa har minsann gjort sina tält riktigt hemtrevliga. Vi avslutade givetvis vår promenad med en sväng till vakten för inmundigande av kaffe.
Framåt middagstid var det faktiskt ganska behagligt väder (bara 36 grader C) och det var dags att köra kvällens scen till gigplats. Vi hade riggat allt på flaket sen tidigare så det var bara att köra ut schabraket, koppla i högtalare och sätta upp ljuset. Smidigt! Våra vänner på lagret fick återigen feeling och det tog inte lång tid förrän det hade utarbetats en plan på hur starten på konserten skulle vara.
Ungefär såhär: Bandet lirar givetvis ledmotivet till Top Gun medan Elisabet blir frambringad till scenen högt upphissad i skopan på en hjullastare medelst stor Svensk flagga. Rimligt! Sagt och gjort. Det blev en sprakande start på konserten och jag ljuger nog inte om jag uppskattar konsertbesökarantalet till runt 45.000. Nu var tyvärr ca 44.650 av besökarna insekter av olika slag som envisades med att komma upp på scen och hänga med oss musiker. Jag har aldrig varit med om dess like. Även om vi hade bunkrat upp med myggmedel (som vi för övrigt pga. dess starka doft döpte om till Axe Africa) så satt det konstant ett pärlband av mygg o bet mig. Gräshoppor i mängder plus en rad andra arter som jag inte vill veta namnet på.
Gigget blev uppskattat av alla besökare, både människor och djur. Det var till och med så att våra nyvunna vänner ifrån Ghana brast ut i någon form av linedance under en låt. Kul!
Tack vare våra underbara vänner från lagret så blev nedriggningen återigen supersmidig då dom tog K-loadern med all utrustning på och körde in den på lagret.
//Lt Ehrnborn
Dag 8: Måndag 1/10 2018 – Timbuktu, Mali
Vi var uppe innan tuppen denna morgon. 05.15 ringde min klocka. Uppdrag: hejaklack till Elisabet som hade för avsikt att slå camprekordet på löpning damer 10,5km. Anledningen till denna okristliga tid var såklart värmerelaterat. Temperaturen var något skonsammare vid den tiden än efter att solen gått upp. När vi kom till vakten hade hon redan sprungit en stund. Det bjöds på kaffe och efter en stund såg vi henne komma in för varvning. Vilket tempo! Sju varv skulle avverkas så vi hade många tillfällen att tjoa o tjimma mellan kaffeslurkarna. När hon till slut gick i mål hade hon slagit rekordet med flera minuter. Hon passade dessutom på att slå två andra rekord under tiden om sprang milen, 1,5km och 4,5km och säkrade därmed två förstaplatser och en andraplats på tavlan åt fältartisterna och MALI-08.
Fantastiskt! Det var en stolt fältartistgrupp som kom till frukosten den morgonen.
Efter frukost följt av obligatoriskt verandahäng gick vi till lagret och kollade över utrustningen för att sedan gå vidare tillbaka till vakten för mera kaffe. Under dagen var det många som hade hört ryktet om Elisabets bedrift och folk kom fram och gratulerade till höger och vänster.
Längre fram på eftermiddagen kom scenen på plats för kvällens gig och under tiden vi höll på att ställ i ordning kom det en ny varning för sandstorm, så vi avbröt riggningen och spelade biljard i welfaretältet en stund tills allt hade lugnat sig.
Kvällens gig bestod av ett quiz och lite önskelåtar ifrån publiken. Vi fick även ett gästspel på trummor ifrån en av soldaterna. Mycket trevligt! Även insekterna närvarade.
Just ja, det var ju det där med att rigga ner också. Efter gig hade vi en ganska stor och tung uppgift framför oss. All utrustning skulle rengöras och packas inför hemskick till Sverige, ett moment vi lite bävade för. Den röda sanden i Mali är nämligen väldigt finkornig och har en förmåga att ta sig in och fastna överallt. Återigen kom killarna ifrån lagret till undsättning och släpade prylar, ordnade fram tryckluft att rengöra med, tvättade kablar osv osv. Det var en fantastisk syn att se alla, inte helt olikt en myrstack, jobba snabbt, effektivt och noggrant för att bli färdiga med uppgiften, något som i normala fall skulle tagit många timmar men nu var avklarat på nolltid.
En lång dusch var nog något som alla längtade efter vid det här laget. Vi fick dock nöja oss med de två tryck á 15 sekunder som gällde i duscharna på campet, inte helt obehagligt det heller.
Lt Ehrnborn & Lt Ehntorp
Dag 9: Tisdag 2/10 2018 – Timbuktu, Mali
Tisdagen gick åt till att packa, städa, ta en sista kaffe i vakten, säga adjö till alla samt hemresa. Första flyget gick till Bamako och efter en del timmars häng på flygplatsen satt vi sedan på flyget som skulle ta oss hem.
Hemresa! Unison sorg över att överge detta underbara gäng fältartister för nya strapatser.
Jag är oerhört glad och stolt över att ha få varit med om detta. Stort tack till all personal nere i Mali, till en fantastiskt fin fältartistgrupp. Elisabet, Martin, Markus, Paul, Lars, Fredrik samt mannen i täten som har organiserat och fixat allt: vår fältregissör Kn David Tronner.
Detta är något jag kommer att ha med mig hela livet.
/Lt Rasmus Ehrnborn
