Gruppen på plats i Libanon Uppe från V: Carl Landqvist, Bertil Engh, Thomas ”Orup” Eriksson, Pål Svenre, Håkan Sandström. Liggande: Magnus Frykberg

Måndag 2 mars
På Arlanda dyker både FN-stabens representant, Hans Flodell, och Fältartisföreningens ordförande Titti Sjöblom-Breitholtz, upp och önskar lycka till. En kvällstidning fotograferar gruppen och intervjuar Orup och Titti.

Efter mellanlandning i Köpenhamn anländer vi under kvällen till Tel Avivs flygplats Ben Gurion. Det goda omhändertagandet börjar direkt på flygplatsen. Welfare Officer Kapten Håkan Sandström och bataljonspastor Lars Olsson hämtar oss och inkvartering sker på Shalom Hotel i Tel Aviv.

Tisdag 3 mars
Det blir tidig uppstigning och avfärd redan första morgonen. Solen skiner från en klarblå himmel vilket inte är en självklarhet, eftersom den här vintern varit Israels regnrikaste i mannaminne. När vi väntar vid gränsen anländer även en irländsk artistgrupp och de är till skillnad från oss civila.

Under resan mot Naqoura passerar vi plåtskjulet där FN-soldater hölls som gisslan av s.k. ”Armed Elements” några månader tidigare, och tankarna går till den svenske FN-soldat som dödades när israelerna öppnade eld.

Kålpudding har sällan smakat så bra som den vi bjöds till lunch vid ankomsten till Camp Carl-Gustav, Naqoura. På Campen talas det vitt och brett om ”Pinkies”, och det är förstås våra nya klarblåa baskrar som avslöjar oss som de oerfarna nykomlingar vi är.

Vid samlingen för säkerhetsgenomgång kommer Magnus med tröjan felvänd med namnbrickan på ryggen, och vi diskuterar om det möjligen är huvudet som snurrats runt ett halvt varv. Under eftermiddagen gör vi också ”soundcheck” och märker att våra ljud- och ljustekniker är mycket kunniga och dessutom har ett gott humör.

Innan konserten äter vi middag tillsammans med officerare och försvarsminister Anders Björck, som är på besök. Han håller ett långt tacktal där han inte bara lovprisar den delikata maten, utan även utlovar modern utrustning för att kunna göra ett bra jobb i fredens tjänst.

När det var dags för vår premiär presenterar Orup, till publikens stora jubel, gruppen som ”ORUP AND THE PINKIES”. Mitt i en låt bjuds vi på en så kallad ”Pinky-drink”, som innehöll tabasco m.m. Att vi kunde fortsätta efter den smaksensationen är ett under. På mässen efteråt ventilerades alltifrån arbetsuppgifter i tjänsten till mellanöstern-politik och krigsupplevelser i Libanon.

Onsdag 4 mars
Efter ett par timmars resa med APC-eskort, på bergsvägar genom Area of Operation, anländer gruppen till bergsbyn Saki där Norbat finns placerade. Naturen är vacker med snöklädda berg och milsvid utsikt över landskapet. Här pågår en medaljparad och när vi stigit ur våra fordon ljuder den norska nationalsången ur tratthögtalare.

För att undvika att störa paraden retirerar vi in på en av byn Sakis restauranger, där vi beställer libanesiska pizzor som smakar mycket gott. En kopp turkiskt kaffe avslutar måltiden. En kvinnlig löjtnant dyker då upp och det blir uppläxning för Kapten Sandström för att vi undanhölls medaljparaden. Hon visar oss förläggningen och matsalen där vi ska spela. På väg dit får vi känna av det välkända regnandet, men den här gången upphör det lika snabbt som det började.

Efter tråkningarna, Pinky-drink m.m. i Naqoura bestämmer vi oss för att ge svar på tal. Det norska kockarna hjälper till med att fixa stuket på baskrarna. Dessa doppas i hett vatten och formas efter konstens alla regler. Orup löper linan ut och klipper sig i frisyren ”Short and flat” till allas förtjusning. Natten är kall i de ouppvärmda plåtbarackerna, med drivor av snö utanför, så sovsäckar, filtar och vindrockar är värda sin vikt i guld. Trots dessa attribut håller Orup på att tappa rösten.

Torsdag 5 mars
Första etappen mot Finbat ingår vi i en imponerande kolonn med 10-15 fordon (vägmaskiner, lastbilar, jeepar och APC).

Finbats Welfare Officer är försenad så här spelas biljard på ”private”-mässen innan förberedelserna inför spelningen kan börja.

En planerad konsert kl. 18.00 blir inställd p.g.a. beskjutningar i området och gjorde att soldaterna som var på väg till konserten tvingades återvända till posteringarna. Efter den återstående konserten kl. 21.00 inbjuds fältartistgruppen till saunabad och svalkande drycker, tillsammans med Finbats kontingentchef. Ett oförglömligt minne och att finländarna hyser stor kärlek till saunabad får vi bevis för när det berättas att det på c:a 500 man och fem kvinnor finns 50 saunas. Dessa är utspridda på ett antal observationsplatser och byggda av soldaterna själva. Dessutom är två man specialiserade till att serva dem.

Fredag 6 mars
Efter inkvartering på ingenjörskompaniet i Jwayya gör vi en resa till Litanifloden. Där äter vi lunch ute i det fria och vi har en hänförande utsikt över floddalen.

När vi kommit tillbaka repeterar vi in Orups nya hit ”Stockholm”, som klingar förvånansvärt bra på vår lilla combosättning – keyboard, gitarr, bas och trummor.

Under konserten överröstas vi nästan av dessa c:a hundra rösters mäktiga allsång. Vi får alla som present den indiska uniformsskjortan med ingenjörskompaniets emblem på. Efter vår ”show” stiger några gästande ghaneser spontant upp på scenen och sätter kronan på verket för kvällen med en sång a capella.

Lördag 7 mars
Gruppen transporteras som vanligt med eskort och vi anländer omkring 10.00 åter till Naqoura och det känns nu som att komma hem. Det blir avskedskonsert i Rubb Hall och när Orup visar upp sin nya frisyr jublas det. Som ett svar på initieringsriterna med pinkydrink, är det dags att skoja lite. Vi bär Jwayyakompaniets uniformsskjorta, men inför publik får vi byta till Naqouras egen ”Valhall” T-shirt.

Efter en grillfest på officersmässen ”Tre kronor”, gör vi en spontan extraspelning. Vår mässrepertoar som förutom Orup-låtar består av Taubevisor, bossa, operaparodi m m kommer nu till användning.

Söndag 8 mars
Utflykt till Tyr där vi förutom FN-basen, besöker den gamla romerska Hippodromen, som finns med på Unescos världsarvslista. Vi vandrar också genom några marknadskvarter där djur står uppställda för att slaktas vid köp. Det enda avloppet rinner mitt i gatan och det känns som att förflyttas hundratals år bakåt i tiden.

Vi återvänder till Naqoura och packar och tar farväl av våra vänner. Avfärden från Camp Carl Gustav mot Israel blir fördröjd på grund av ”Armed Elements”. Under väntan smakar några koppar kaffe på mässen fint.

Faran över och och gränsen är åter öppen så vi hinner i god tid till Nahariya. Teknikerna har riggat utomhus men vädret har blivit allt svalare under dagen så vi flyttar in och gör ett program där vi mixar ”show-” och ”mäss”-repertoaren. Här består publiken mest av FN-observatörer och deras familjer, även en hel del barn, varav en liten pojke tycker speciellt mycket om Orups låt ”Mercedes Benz”. När vi spelar den sitter han på golvet och spelar luftgitarr som den värste rock-kung.

Orups röst är nu sliten men han kämpar tappert och klarar även denna vår sista föreställning.

Måndag 9 mars
I frukostrestaurangen spelas sorgemusik, och det berättas att Israels förre premiärminister Menachem Begin avlidit under natten. Turnén ska avslutas med en dagsresa i Israel och guide är bataljonspastor Lars Olsson, som möter upp i Akko. Därifrån går resan till Tiberias vid Genesarets sjö. Vi följer sedan Jordanfloden söderut och äter lunch i Jeriko och sedan längs Döda havet till Masada. På återvägen mot Jerusalem vågar några av oss på ett dopp i Döda havet.

Väl framme i Jerusalem visar det sig att vissa gator är avstängda och vi har svårigheter att ta oss till vårt mål, Oljeberget. Polis och militär kantar alla huvudgator, men vi släpps fram och vid begravningsplatsen möter vi många människor på väg därifrån. Menachem Begin har gravsatts här under dagen.

Tisdag 10 mars
Hemresedag. På Arlanda välkomnas vi hem av fältartistföreningens representant Christian Paulin, som delar ut fältartistnålar och varsin gul ros.

Fältartistgrupp för FN-bat. L110
/Bertil Engh