Denna fältartistgrupp under ledning av fältregissör Henka Johansson har tjänstgjort i Kosovo 14 aug – 21 aug 2012
Medlemmarna i gruppen är:
Henka Johansson – Fältregissör, trummor, sång
Conrad Boqvist – Gitarr, sång
Petter Gunnarsson- Bas, sång, teknik
Magnus Ludwigsson- Klaviatur, sång
Anna-Lena Björklund – Sång, skak och rassel
Tisdag den 14 augusti
Äntligen på väg!
Efter ett par dagars rep med detta svängiga gäng var vi mer än laddade att ta oss hela vägen till Kosovo. Det var väl inte så att någon av oss hurrade när väckarklockorna ringde på varsin adress kl 03.30 men så snart man satte sig i taxin så kom känslan av att nu har denna spännande vecka äntligen börjat.
Ett gäng timmar senare, på plan nummer två, öppnades en möjlighet att få sjunga och spela för flygkaptenen, styrman och flygvärdinnorna i cockpit och vi var inte sena på att ställa upp. Ju fler människor vi kan glädja på vägen desto bättre! Så på ca 10 000 meters höjd fick de höra ”knocking on heavens door” (när vi ändå var så nära…;)) och denna levererades av hela gänget med Conrad på gitarr och undertecknad på leadsång. Stämsången och stämningen var på topp vid refrängen då Henka, Magnus och Petter stämde in med assistans av flygvärdinnorna på dans. En helt galen upplevelse som vi gärna gör om igen så vi håller tummarna för hemvägen…
När vi landat i Kosovo möttes vi med glädje av vår kontakt Anethe som fixat och förberett för vår ankomst och David vår grymme turnéledare under veckan, vilken känsla att bli så glatt och hjärtligt mottagen. Alla vi möter kommer fram och hälsar, ler extra stort och hälsar oss hjärtligt välkomna, det är bara att konstatera – vi är efterlängtade!
Efter rundvandringar och briefer avslutas kvällen på mässen med skönt häng och lite önskelåtar på akkegitarr.
God natt,
Ps. vilken märklig och mäktig känsla att äntligen vara här…
// lt Anna-Lena Björklund
Onsdag den 15 augusti
Första ”riktiga dagen”
Vi fick igår den tråkiga nyheten att Anethe måste åka hem en sväng men att fantastiske fanjunkare David tar över befälet så vi börjar med frukost för de morgonpigga innan dagen drar igång på allvar.
Denna dagen är tillängad för rek och häng med två härliga LMT- team inför kommande spelningar och med David vid ratten tar vi ”turnébussen” ut från campen och kikar på stan. Det är lugnt på gatorna och det är svårt lite svårt att få in att det fortfarande finns starka meningsskiljaktigheter i landet. Humöret i bussen är dock på topp och alla ser fram mot en dag full av nya bekantskaper och vänner.
Bilden ovan är tagen på platsen där gamla camp Viktoria stod och som kn Johansson sa; det är lätt att känna historiens vindslag från denna plats. Efter detta besök tog vi oss i till LMT-Teamet Charlie 2 som hälsade oss med öppna armar och god lunch på deras fantastiska innegård. Det enda som påminde oss om läget i landet var konstatinan (taggtråden) på den höga muren. Vi fick en fantastisk bra breif bla av stf chef och undertecknad tog fram den stora ”säcken av frågor” som gänget gärna svarade på. Det rekades självklart gigplats, el osv innan David, gav order om förflyttning och vi tar oss med den härliga blå bussen till LMT-Teamet Charlie 5 i Gracanica. Även här ges det massor av information och tid för frågor, rundvandring, ytterligare mat (vi har inte gått ner i vikt denna vecka det kan vi lova) och såklart scenrek. De tar oss även med till det närliggande klostret (se bilden nedan) som vi svenskar har bevakat under lång tid. Bojjan, C5s tolk följer med som guide och breättar inlevelsefullt om hur det byggdes och vem som ägt rätten till det under alla århundraden. En mycket intressant timme och dag, helt klart!
Torsdagen den 16 augusti
Vi började dagen med lite välbehövlig sovmorgon. Därefter begav vi oss till Bistro L för lunch samt rek inför kvällens gig.
Bistro L är en träsaloon inne på Camp Film City med väldigt trevlig albansk personal.
Jag åt en stadig pasta med mycket grädde vilket gav bra med energi inför eftermiddagens rodd.
På kvällen bjöds det på mingel å buffé. Mysfaktorn var mycket hög.
Premiärgigget gick av stapeln inför en jublande skara soldater. Euforin var total och publiken hoppade tom sönder några av plankorna på trädäcket. Största hitten blev K-foria (vår egna rock n rollversion på euphoria).
1 av 4 gigs avklarade. Det känns fantastiskt bra att vara här och spela för alla trevliga människor.
Puss å godnatt
Conrad
Fredagen den 17:e augusti
I dag styrde vi vår kosa mot LMT2. Detta hus med en fantastiskt lummig innegård ligger mitt inne i Pristina bara ett stenkast från parlamentet. Teamet som jobbar där hade vi redan träffat tidigare på rek och vi kände oss varmt välkomnade. Vi fick hjälp med att lasta av all utrustning och bygga scen. Placeringen av scenen på innegården blev verkligen kanon. Ett skolexempel på hur man vill att det ska se ut på en fältartistspelning. När vi var klara med alla förberedelser var det dax för att se lite av verkligheten ute i Pristina. Först fick vi göra ett hembesök hos en fattig romsk familj. Familjen bestod av mamma, pappa och fyra små döttrar. Vi hade köpt med oss bollar i present till döttrarna och de blev så klart jätteglada när de fick dom. Vi gjorde sedan ett akustiskt minigig inne i deras hus. Det kändes nästan overkligt. Här satt vi helt plötsligt och spelade hemma hos människor vi aldrig någonsin skulle ha mött annars. Det blev ett fint möte och de små döttrarna var hur gulliga som helst. Vetskapen om att föräldrarna saknade jobb och att de bara fick bo kvar i huset ett halvår till kändes tung. Man får verkligen perspektiv på tillvaron och påminns gång på gång här nere om hur fantastiskt bra vi har det där hemma.
Efter detta blev det ett spontanbesök på Grand hotel. Vi fick åka upp på takterassen och utsikten där uppe var fantastisk. Vi fick berättat för oss att den serbiska polisen tog över hotellet under kriget och att de hade krypskyttar här uppe. Sedan gick vi till fots tillbaka till huset. Conrad hittade ett par riktigt läckra skor som han köpte i en affär.
Giget på kvällen blev en stor succe. I present från Lmt2 fick vi motta varsin fantastiskt snygg Kosovoalbansk äggmössa. Iförda dessa så spelade vi låtar som tex. ”Just i dag är jag stark” och ”Back in black”. Succen var given.
Efter en underbar kväll med mycket musik, skratt och en liten inofficiell eftersittning var det dax att säga hej då till all den fantastiska svenska personalen. Vi var tvugna att bege oss tillbaka till FC för att iallafall få några timmars sömn innan nästa fullspäckade dag.
/Lt PG
Lördagen den 18 augusti
Vår fantastiska turneledare, David, hade fixat så att vi fick sova en stund efter en härlig kväll hos C2. Vi började med frukost i solen på Bistro L. Därefter hoppade vi in i turnébussen och återvände till kamraterna på C2 för att lasta vår rigg på den albanska lastbilen, som hade lika lite luft i däcken i dag som i tidigare och ett flak av plywoodskivor med odefinierbar men pikant doft. De snälla kilarna och tjejerna på C2 hade redan tjuvstartat med lastningen när vi anlände. Kramkalas och glada miner. Vi åkte vidare mot Gracanica och C5. Efter att ha lossat lasten och riggat, på deras trevliga innergård, käkade vi en mäktig och mycket näringsrik pastagratäng och genomförde en smidig soundcheck i halv paltkoma. Sedan åkte vi på en intressant rundtur i området med våra duktiga guider Svenson och Armin. Kontrasterna är starka mellan den stormrika albanen i slottet på ena sidan om vägen och den andra sidan där flyktingar bor i kontainrar. Rast och vila samt en dusch på C5 innan gästerna börjar anlända. Gracanica befolkas till stor del av den serbiska minoriteten i ett annars huvudsakligen albanskt Kosovo. Olika religioner, språk m.m. Serbien anser att Kosovo är en del av Serbien och erkänner inte staten Kosovo, vilket däremot Sverige och ett 90-tal andra stater gjort. C5 hade bjudit in sina kontakter, både serbiska och kosovoalbanska och även om vi alla spelat för olika politiker och kungar och utan att överdriva vår betydelse så känns det väldigt stort att ha varit med och gjort en trevlig kväll med och för Charlie5 och deras kontakter. Ett särskilt bra minne kommer Armins medverkan med en serbisk låt som tände oss och publiken rejält att vara. Efter en uppspelt eftersittning med bara personalen åkte vi hem till Film city och somnade ovaggade.
Mvh
lt Magnus Ludwigsson
Söndagen den 19:e augusti
Ikväll blir det musicquiz för hela slanten. Vi sitter upp i turnébussen och strukturerar de sista interaktiva momenten i kvällens upplägg samtidigt som vi åker till C5 för att lasta riggen. Det finns ett par timmar över och nyfikna som vi är gör vi ett studiebesök på den amerikanska campen. Man kan säga att de är liiite striktare i vakten där. Efter lite shopping (jag tänker inte skvallra om vem som vann men det var inte jag;)) och ett besök i musikbutiken så åker vi tillbaka och riggar upp inför kvällen. Tanken, från början, var att ha en liten sättning men eftersom vi har haft sådan härlig spelglädje hela veckan så ställer vi upp allt och börjar att jamma innan det är dags för dusch innan gig. Vi beslutar oss för att samla in pengar till välgörande ändamål och när David kommer med förslaget ”women and childrens protection in Pristina” så är målet givet. Kvällen blir toppen, alla är givmilda med sig själva och sina tillgångar och gigget slutar med att alla dansar, vilken härlig känsla! Vi tackar för oss med vår egna K-FORIAbåge och blir själva avtackade. Vemodet börjar dock komma krypandes när vi roddar ner för sista kvällen och vet att imorgon är det hemdags… Vilka underbara människor vi mött, svenska och utländska, fattiga och rika, det blir många tankar och känslor man tar med sig hem. Den största glädjen är att vi har fått göra skillnad, vilken förmån vi har.
Natti, natti
Lt Björklund
Måndagen den 20:e augusti Camp Film City.
Sista dagen för K-Foria i Kosovo.
Efter vår vecka här är vi alltså inne på sista dagen, så det är med blandade känslor vi beger oss till frukosten för att sedan ta en tur med en Slovensk helikopter. Det blev en underbar tur, man slås av hur vackert Kosovo är från luften. Men efter lite sightseeing så var det slut på lugnet, piloten frågade om det var ok med lite taktisk flygning och det blev det…
Väl nere igen var det dags för en blixtsnabb avrustning för att sen säga adjö till våra nya vänner. Man kan tycka att en vecka är en kort tid men det är med ett visst mått av vemod som vi tackar alla inblandade och beger oss till flygplatsen för hemfärd.
Eders:
Kn Johansson
