Fältregissör Mats Hermansson leder gruppen som skall till KS20 i Kosovo 1-7 feb 2010. Gruppen består av, Mats Hermansson ledare/klaviatur, Nina Söderquist sång, Henrik Olsson gitarr/sång, Ellinor Asp bas/sång, Pelle Hogbring, gitarr/klaviatur/sax och Robban Olsson, trummor.
Torsdag 4 februari 2009
Hejsan.
Löjtnant Söderquist här. Lite info om vad vi har hittat på idag Torsdag.
Upp i ottan för den sedvanliga och mycket energirika frukosten på camp Victoria. Själv är jag alltid hungrig som en varg innan jag ens vaknat så dessa ”militär-mega” frukostar passar mej utmärkt. Ägg, gröt, mackor, kaffe,,,vi laddar för en lång dag. Vid 9 snåret rullar vi iväg med Jossan och Baron Jacob för en sightseeing. Bilen är packad till max med Alfa-pack och fältartister som har kamerorna i högsta hugg. Först beger vi oss till Trastfälten vid Kosovo Polje och monumentet vid Gazimestan.
Efter de ca 40 tusen trappstegen (,,,ja, det känns som det i alla fall) kommer vi upp i tornet och får en kanonbra vy över staden. Jacob och Jossan har en fin och informativ guidning av området.
Sedan bär det vidare till Kolkraftverken Kek Alfa och sedan Bravo. De står för i stort sett all elproduktion i Kosovo. Stora och imponerande, men ack så skitiga…mycket kol blir det.
Väl inne i Pristina gör vi precis som Jossan och Jacob alltid gör och är väl kända för (ler). Vi tar en kaffe, Latte Macchiato närmare bestämt. Därav deras namn ”Latte Macchiato TEAM”. Sedan blir det en guidad tur inne i staden. Förbi den stora Stadion där 50 cent gjorde sin bejublade konsert, det stora monumentet ”NEWBORN”, Bill Clinton Boulevard, Polishuset mm. Kamerorna smattrar. Lunchen avnjuts på den lokala restaurangen Tiffanys. Äkta Albansk mat som smakar underbart. Vi äter så vi storknar. Turen avslutas vid Germija Parken där vi bl a får se ett Serbiskt Befälshotell som är helt utbombat. Varnings skyltarna för minor,,,verkligheten slår emot oss.
Så vacker omgivning men med en sån otäck historia.
Vi rullar vidare in på Camp Wille. Det är här kvällens gig ska gå av stapeln för våra finska, Irländska Svenska, Italienska och Tjeckiska kollegor. Vi packar snabbt upp vår rigg, soundcheckar och grabbarna drar iväg till bastun. Vi är ju på en finsk camp.
Löjtnant Söderquist tar sitt guldkort och sitt svarta bälte i shopping å styr stegen mot det finska PX:et,,,detta är stunden jag väntat på hela dagen, nu ska här shoppas!
En Kanada Goose jacka, Marimekko handdukar, en till bärsäck måste man ju ha (det finns ju en anledning till att man gör dem i både svart o grönt), en klocka bara måste jag ha,,,å har jag verkligen kameror så det räcker???
Väl efter sådär 35 rundor runt i butiken (man kan ju ha missat något) är det dags att betala kalaset. Döm om min förvåning när man inte tar AMEX kort,,,paniken börjar bryta fram.
Just ja, jag har ju mitt VISA kort (ler). DENIED!!!!,,, ordet lyser rött och ilsket. Nu är tårarna nära,
Kassörskan ler ursäktande å säger att de har problem med kortläsaren (”no shit Sherlock”).
Vi provar igen å igen å igen men ICKE! (vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta??)
Det är då min härliga kollega Löjtnant Asp kliver fram och blir min hjältinna för evigt. Hon tar fram sitt kort som mirakulöst går igenom och hon löser ut mej.
– Jag har fått en vän för livetJ.
Dags för gig och lokalen börjar fyllas på. ”Tonights gonna be a good night”.
Vi gigar 2 x 50 min å stämningen är på topp. Metallica, Cold Play, Green day, Acdc vi spelar det publiken ber om. Vi grattar fördelsedagsbarn, Vi röjer järnet, dansar runt i lokalen för att få alla att hoppa med i ”Jump”. Henke bränner av ett av sina fantastiska solon ute bland publiken, Elinore röjer så hårt så hennes axelband på basen ryker. Pelle spelar på både bas, keybord och gitarren, Nina vailar/growlar/sjunger så svetten lackar. Kapten Hermansson spelar så tangenterna ryker och Robban ger trumhjälten ett ansikte.
”Twenty 4 Seven” har gjort det igen! YEEAH!
Efter det sedvanliga minglet å eftersnacket packar vi ner å beger oss hem till Camp Victoria. Natta macka å sedan Bingen.
-Det var en riktigt bra dag idag, God natt.
Löjtnant Söderquist
Onsdag 3 februari 2009
Uppdrag B-COY!
Jaha, då var det blivit onsdag på Camp Victoria. Efter frukost gick vi till förrådet och kvitterade ut vapenutrustning. Sedan hade vi vapenrepetition med Sebastian och Henrik. Tack vare deras professionella, pedagogiska och tålmodiga inställning blev inga vådaskott avlossade. Efter lunchen begav vi oss ut på patrull med laddade vapen. Uppdraget innebar att besöka en albansk by och samtala med befolkningen för att se hur den allmänna humanitära situationen såg ut i form av el, vatten och säkerhet. Vi såg mycket av det vackra landskapet, några stackars kossor och ett par hårt skällande bandhundar. Dåligt med action… Det var härligt att se Kosovoalbanernas vänliga och öppna inställning till KFOR. På vägen hem fick vi en fin sight-seeing av våra utomordentligt duktiga B-Coy riddare. Väl hemma på Camp Victoria var det dags för middag. Efteråt var det fri spring och lek, d.v.s dusch/piff/gubbatimme.
19:00 Gjorde deltog vi i veckans korum med Pastorn. Det sjöngs ”Gabriellas sång”, ”Man In The Mirror”, ”Fix You” och på Pastorns begäran även ”The Rose”. Mycket uppskattat!
20:00 Showtime! Pubkväll på Muddy Mess med önskelåtar från publiken. Två välfyllda set med låtar ingen av oss hade spelat tillsammans förut. Tokigt och härligt på samma gång! Vi avslutade vid tolvsnåret med vårt sedvanliga mingel, nattmacka i ”matan”. Sedan god natt.
Zzzo long…
Solsken från Kosovo
Ellinor
Tisdag 19 januari 2010
Uppställning kl.07:50 och avlämning till Mj Sundin. Efter det bar det av ut på övningsfältet och till det ”efterlängtade” täthetsprovet. Bra i utbildningssyfte eftersom det är något som vi inte hinner med när vi kör våra kurser i Höllviken. Däremot skulle det bli kul att se vilka kunskaper som fanns kvar när det gäller själva handhavandet av skyddmasken. Jodå! Alla klarade detta med bravur. Snabbt och galant klarade alla av att få till tät klädsel och passa till masken. Sedan in i kammaren för att röra på sig och flaxa lite med armar och ben. Inga läckage!
Förmiddagen fortsatte sedan med lite brandövning. Släcka docka med filt samt en övning i att hantera en pulversläckare för att släcka en bensinbrand. Kul och nyttligt att få prova på.
Marsch tillbaka till kompaniet för att vädra ut kläderna lite. (Bild finns, dock dålig) Efter lunch stod ”Force Protection” på schemat. Också ”matnyttigt” när man ska åka ut. Inte minst när det gäller vad vi skriver här i dagboken, eller vad man själv lägger ut på Facebook eller Twitter, eller vad man nu använder för sociala medier.
Kvällen avslutades på mässen där vi lyckades klämma fram ett namn på bandet. ”Twenty 4 Seven” kläcktes som namnförslag och det tyckte alla kunde funka. Varför är det alltid så svårt med bandnamn?
Capt Hermansson
C Twenty 4 Seven
Måndag 18 januari 2010
Ibland känns det skönt med en mjukstart, eller kanske att få vara lite taktisk. Vid 11:30 samlades vår grupp vid vakten på LG. Jag och Anders Sundin på IntUtbE hade kommit överens om att det skulle vara bättre att starta efter lunch. Detta eftersom Livgardet hade ännu en inryckning för ett hundratal andra denna dag. Vi skulle förmodligen då klara oss undan köer vid bland annat ”Sjukan” och Förrådet. Ställen som normalt minst sagt kan orsaka ”köbildning” och långa väntetider. Jäpp, förrådet, nytt svenskt rekord minsann. 90 minuter blankt! Och då berodde den ”långa” tiden på att vi fick fylla i lite formulär för att få våra märken påsydda. Gud va skönt att få slippa en syjunta på luckan.
Därefter var det dags för ”Sjukan” med diverse stick i armar och ben. – Engerix, Twinrix, Obelix och Miraculix. Den ende vi inte fick var väl Asterix. Tack för allt som är gratis i dessa tider.
Efter middagen samlades vi på Mässen för att stämma av antal låtar.
Repdags blir det på söndag, så det kändes bra att få kunna täna över allt en gång till. Däremot lyckades vi inte med konststycket att skaffa bandet ett namn, så denna uppgift ställdes till nästkommande dag. Något att tänka på medan man väntar på ”Gasningen”
Mats Hermansson
Fältregissör för ett namnlöst band
