Joacim Backman leder fältartistgruppen som tjänstgör vid KS18 under februari månad. Gruppen består av följande medlemmar: Joacim Backman – Gitarr/Sång Linda Sundblad – Sång Linn Ramstierna – Sång Ulf Engström – Bas Martin Landh – Keyboards Mikael Dahlen – Trummor Christoffer Gustavsson – Ljud
2009-02-07
Det var med en öm lekamen och en rörelseförmåga likt ett kylskåp som undertecknad hasade ur bingen denna morgon, gårdagens yogapass hade sagt sitt. En god natts sömn till trots var jag trött men glad efter gårdagens spelning på Camp Ville, och rejält hungrig efter mitt första möte med finsk ”husmanskost” (??). Mot matsalen för att grunda inför dagen, något sa mig att det skulle bli en lång sådan. Efter denna ansträngande start på morgonen fanns det tid för lite horisontalläge, persedelvård och vykortskrivande -det hårda livet som fältartist.
0925, samling utanför stabshuset och uppsittning i bussen som skulle ta oss ut på äventyr. M90 och fältmössa på, medtagandes Alphapack, pass och id-bricka och givetvis första förband i höger benficka. Resan bar mot Mermeritgrottan i Gadilmje. Ett grottsystem på två våningar, där endast första våningen på 15 km var öppen för besökare. Ihåligheter och gångar överallt, kristaller, stalaktiter och aragoniter, tydligen en väldigt originell form av kristall som endast fanns i denna grotta och vars originalitet bestod av att de växte i sidled och således trotsade allt var gravitationslagar heter. Något som vetenskapsmännen fortfarande inte har nått vettigt svar på.
Efter grottbesöket bar det av hemåt till campen för en snabb lunch med tillhörande kaffe och kaka. Den dagliga efter-lunch-gubbatimman uteblev till förmån för roddning inför kvällens finalspelning, ett myller av grönklädda människor och case:ar. Ett snabbt soundcheck så var allt klart inför kvällens gig. Äntligen dags för lite utsträckning och kontemplation, trodde jag iallafall. Kontingentschefen ville träffa oss alla en kort stund. Alldeles försent insåg jag att det var lögn…det jag hade fasat för hela veckan låg nu framför mig – Pinky-ceremoni med tillhörande pinkydrink.
En obligatorisk ceremoni för alla som åker ut på sin första utlandsmission.
Det var en nervös Ramstierna som ensam slängdes huvudstupa in i ovissheten, men kom ut hel och med stämband och mage i behåll. Efter denna energikrävande upplevelse var en stunds vila verkligen på sin plats. Detta följt av finsittning i matsalen. Dukbeklädda bord, ljus, och det bästa av allt cheesecake till efterrätt!
Dags att ladda inför spelning!
At 2000 hours var det dags för ”Prishti Brud” att bjuda på lite musik för sista gången denna resa. Scenen och bandet fick celebert besök av självaste CO som rev av Michelangelo till jublet av jag vet inte hur många soldater, och så en stagedive på det. Vilken succé! Svett, rock, grönkläder och hundratals hoppande glada soldater (och längst fram såklart killarna från B-coy, med kristoffer och kristoffer i spetsen, som kvällen till ära bytt bort sina arbetspass för 1500 kr vardera för att kunna komma och kolla). Dags för finalnumret.. Matti och Erlandsson (som hjälpt oss hela veckan) stod redo med kolsyresläckarna bakom högtalarna, det gäller att ta det man har för att fixa lite sceneffekter. Vi rev av Iron Maidens ”the trooper” med ”Eddie the head” (en utkädd brandchef) i spetsen. Mitt i all denna hårdrockseufori bjöd även undertecknad på sin första (och garanterat inte sin sista) stagedive någonsin.
Kvällens konsert avslutades med Nationalsången a capella, gåshud.
Vilken fantastisk spelning!
Efter detta nedrodd, samkväm och guitar hero.
Trött, lycklig och stolt lägger jag mig i sängen och går min sista dag i Kosovo till mötes.
1/Lt (tillika Yxan) Linn Ramstierna
2009-02-06
Vi alla gick upp så sent som möjligt (07.42) och gick till frukost salen och åt goda mackor och gröt.
Sen var det tvätt dax för några och damen/kvinnan eller tantan som jag (Linda) brukar säga är den sötaste av dem alla, jag och Linn fick igår varsin kram av henne och så sa hon att hon hade en dotter som var 28 som liknade oss, det är vad vi tror hon sa iallafall.
09:45 hade jag Linda sett till att sjuksyster Ylva skulle hålla i en yoga klass med en Meditation som avslut, med några glada, men fundersama och sisådär glada grabbar och tjej dök dom ändå alla upp i Kappellet där klassen skulle hållas.
Värt att nämnas är att jag hade sagt att det skulle bli en lugn och sansad klass, vilket det kanske inte riktigt blev. Ylva hade nämligen valt Poweryoga som är en ganska snabb och framåt yoga med ganska avancerade övningar…
Hur som helst, alla kämpade på bra och det vid flera tillfällen stönades, flåsades och svettades. Jocke Backman iklädd i gröna långkalsonger och militär t-shirt sa vid ett tillfälle då vi skulle balansera på våra rumpor/svanskotor och med benen uppåt att han hade så liten rumpa att det inte gick att balansera så…ja ni kan ju tänka er själva. (Karlar…)
(Som tack fick Ylva en liten påse med Choklad och i Chokladen va det sprit, kanske inte den ultimala tackpresenten efter ett yoga pass men PX:et här har ej så mycket färska och fina blommor eller liknande här..)
Helt slut var vi allihopa och vi såg fram emot den goda lunchen som väntade och efter mat i magen var det tre och en halv timme gubba timmar (som grabbarna kallar det, man sover helt enkelt eller dåsar iväg)
Solen skiner så det blir även mys i solen på cafet för några utav oss.
Bussen till det finska campet Ville avgår 15.30 och när vi kommer fram börjar vi lasta av och börjar rigga och till sist Soundcheck.
Sen går vi och äter middag och det är väll egentligen det enda som får minus poäng på hela den här resan så här långt, stackars finnarna säger jag bara.
Morot med lingon i?!
Rödkål med melon i?!
Grön-Sallad med ananas?!
och så inget vegetariskt alternativ till mig som då e vegetarian även om dom fick vetskapen att en vego männska skulle komma, men vi fick god kaka och godis och chips i logen så det fick duga…
Klockan blev åtta och det var dax för spelning. Och alla finnar står (oväntat) fromma som får och det var inte egentligen förns näst sista låten i settet då Linn sjöng skiten av dom alla i en Iron Maiden låt som alla började rocka loss och sen var dom igång något bättre iallafall
Jocke spelade gitarr på en finsk ”stackars” soldats rygg, vi bjöd upp en Juha som fyllde 32 under låten ”Angels” med Robbie Williams och då blev ju såklart texten ”l loving Juha instead” och då sa han att det var den finaste presenten han hade fått, då blir man glad. Och så fick jag slå på symbalerna i Synkop (Det e typ det enda jag kan när det kommer till trummspel…)
Två timmar senare var alla glada och nöjda och då var det dax för att rigga ner och sen hemfärd i bussen.
Vi var tillbaka strax innan midnatt och vi var såååå trötta.
Tack Lasi och tack alla som kom till vår spelning, det betydde mycket för oss att ni kom!!!
LOVE, LIGHT & PEACE
Linda Sundblad
2009-02-05
Jag började dagen men en resa till den finska Camp Ville tillsammans med Wellander och Stoffe för att reka inför fredagens gig på den finska mässen, scenen såg bra ut strömmen likaså.
Vi passade även på att ta en lite skyttetävling med simulator, där undertecknad visade var skåpet ska stå.
Därefter skyndade vi oss tillbaka till Camp Wictoria för att möta upp de andra samt hinna med lunchen innan vi skulle ut på patrull med B-Coy.
Vi fick en tur runt omgivningarna, vi besökte bland annat ”Gracanicja” och klostret som finns där.
Klostret vaktas dygnet runt av B-coy för att förhindra skadegörelse och stölder.
Vi fick även gå in i klostret som är från 1300talet och som var väldigt välbevarat, med mycket fina målningar och typiska ortodoxa dekorationer, helt klart sevärt.
Sen besökte vi den lokala djurparken. Tyvärr hade djuren en annan standard än vi är vana vid hemma, bla delade 6st fullvuxna björnar på ca 40kvm. Ett vildsvin hade 2kvm. Så det var ingen trevlig syn.
När man åker runt i kosovo slås man av den vackra naturen som, man brukar säga att Kosovo är ”Lång-fint men När-fult” då det ligger sopor och skräp precis överallt.
Vi åkte bland annat på det som brukar kallas ”Sop-vägen”, som är en väg över en åker som är så nedskräpad att det enda som utmärker vägen är soporna.
Sen var det dags för fika, vi besökte ett riktigt fint fik som i huvudsak besöktes av Albaner,
Standarden var som ett lite finare ställe i Sverige, så det finns väldigt stora kontraster i Landet.
Vi passerade många små byar, det flesta beboddes av Serber, nårga var Romska samt en del lite finare nybyggda byar där det i huvudsak bodde Albaner.
Sen åkte vi upp till Clustertown som är en plats där det tidigare fanns ett Serbiskt Mobiliseringsförråd som bombades av Nato 1999, Det finns bla. En krater efter en Tomahawk-missil som är uppskattningsvis 10m i diameter.
Precis i i utkanten av Clustertown bygger Kosovos rikaste man ett jättehus med en gigantisk mur runt trädgården, på håll ser den att vara lika stor som den svenska campen.
Det som är lite konstigt är att området är delvis minerat samt fullt av OXA,
så det kanske finns lämpligare ställen att bygga hus på.
Därefter återfärd till Campen och en efterlängtad middag.
Efter middagen hade Stoffe och Wellander förberett den vedeldade Bastun,
så vi hade en trevlig kväll vilken avslutades med lite biljard på mässen och Godnatt.
1/LT Gustafsson, Camp Wictoria
2009-02-04
Klockan ringer 7.30 dags för frukost. Frukost intas av samtliga. 08.00 dags för gubbatimme.
Gubbatimmen sträcker sig fram till kl11. Lunch. Bestående av potatis och en härlig hemmagjord köttfärssås som gav oss rikligt med protein och kolhydrater inför dagens fyspass, som kommenderats oss av CO.
Efter lunch var det samling i kapellet med prästen Jerker och våra färdigheter sätts på prov när det gäller psalmsång. Han valde ut några sköna psalmer som vi skulle riva av på kvällens korum.
Därefter var det då dags för off campwalk. CO och hans två kollegor, som gärna vill vara anonyma, låt oss kalla dom Keskinen&Måås, mötte upp utanför stabsbyggnaden. Promenaden bestod av 2.5km uppförsbacke och 2.5km nedförsbacke. Skönt att få röra på kröppastöllet. Entusiasmerade av denna oerhört färgsprakande natur och friska luft begav sig underteckade till pingponghallen. Koti-kito-koti-kito. Vi hann dock inte avsluta vår uppvärmning pga att 7 trevliga gossar i gymnastikkläder stormade in för att utöva frigymnastik med boll, eller som det på modern svenska kort och gott kallas: innebandy. Vi blev självklart inbjudna att delta, vilket vi också gjorde. Vi hade dock bara ”tid/ork” att vara med i ca 10min. Bröstpass på gymmet väntade. Vilket fiasko. Nöjda med det gick vi raka vägen till duschen och duschade tillsammans som de goda vänner vi är. Klockan var 17 och dagens middag skulle inmundigas. Den danske fryntlige kocken Perikles hade kokat ihop en alldeles förträfflig måltid som sannerligen stortrivdes i mun på sällskapet. Kött.
KL19 dags för korum. Vi brände av några hits och några läste lite ur boken. Därefter rusning till Muddy mess och lite rodd och fix innan kvällens konsert. Prishti Brud…Prishti Brud…Prishti Brud ekade i lokalen. Succén var ett faktum. Efter alla extranummer packade vi sedan ihop vår utrustning, under ledning av vår ljudtekniker Prishtoffer. Det gick gansaka bra. Vi skrattade och stojjade och hade det skönt och kul tills vi blev så trötta så trötta och bestämde oss för att nej, nu får det minsann räcka. Lights out kl23.00. Natti natti.
Löjtnanter Dahlén och Landh
2009-02-03
Hela gänget vaknade och åt fruktost. 07.30 genomgång av dagens program i Victoria salen. Efter det så hade vi camp walk med Wellander.
Lite gubbatimme efter det då man fick chansen att sträcka ut sig på sängen fram till lunch.
11.15 lunch.
Eftermiddagen, från kl 12, avsattes till förberedelser inför kvällens gig med Prishti brud. Först kördes hela utrustningen, med traktor, över till Muddy Mess från ett närliggande tält där vi tog hand om den med fint bistånd får några andra soldater. Plocka upp, ställa i ordning, soundchecka och lite rep. Sen var det dags för middag kl 17.00. Efter det en gubbatimme.
Kl. 19.00 möttes vi upp igen i vår ”loge”. En sista genomgång och lite samkväm.
20.00. Prishti brud äntrar scen. Vi lirar i en dryg timme, 14 låtar. Vågar man säga att det blev succé.
Efter gig hinner vi precis med ett par pilsner i baren. Trötta, men lyckliga, drar vi oss sen tillbaka till våra krypin där vi somnar gott.
2009-02-02
Alldeles för tidigt på morgonen hoppar jag in i en väntande taxi för transport till Arlanda och Kronflygs flight till Prishtina, Kosovo.
Sex år, sju utlandsmissioner och många erfarenheter har passerat sedan jag sisst var i detta orosdrabbade land. Mina förväntningar är stora.
Jag har med mig ett fantastiskt band som både är fina musiker och goda vänner.
På Arlanda möts vi av en travel Officer som ser till att vi checkas in med all packning vi har. Sen den vanliga ”kaffe och macka för hundra kronor” sittningen innan boarding.
Vi flyger med ett litet propellerplan som är överlastat och vi måste mellanlanda i Ronneby och Kosice (Slovakien) för att tanka.
Väl på flygplatsen i Prishtina möts vi av Welfare Kristoffer Carlbaum som lastar oss ombord på en buss för transport till Camp Viktoria.
Resan har totalt tagit 12 timmar och kl 19:00 avnjuter vi sen middag i matsalen. Kvällen består av en säkerhetsgenomgång och inkvartering i gästförläggningen.
Över och ut
Kn Backman
