Den 14 mars 2005 ryckte en grupp fältartister in vid Livgardet i Kungsängen för att påbörja sin tjänsgöring vid KS11. Gruppen bestod av: Linda Grenholm, ledare, gitarr och sång. Johan Glössner, gitarr, Frida Pettersson, sång, Peter Löwgren, bas, Stefan Brunzell, klaviatur, och Peter Strandberg, trummor. Läs här om deras egna upplevelser i dagboken!

Torsdag den 24 mars
Hej, hej dagboken!
Dagen började med den hittills tidigaste uppstigningen hittills under veckan, 06.10 var det frukost, för att sedan sitta upp i bussen och åka mot flygplatsen i Pristina. Vår vistelse i Kosovo är över för den här gången. Det har varit helt fantastiskt, vi har fått vara med om saker som man aldrig kunde tro man skulle få göra i livet. Också otroligt kul att få glädja alla härnere med levande sång och musik, något man så klart inte är bortskämd här nere. Stort tack till vår Welfare Per Nyhlin som styrt upp veckan så fint för oss, och tack till alla andra, ingen nämnd ingen glömd! Air Slovakia tog oss med säker (nåja) hand hem till Sverige, och vi blev också glada över att våren verkligen kommit till Sverige också. Fullt solsken mötte oss på flygplatsen. Väl hemma i Sverige tog det pga diverse anledningar i runda slängar tre timmar att ta sig från flygplatsen i Västerås till Livgardet där vi skulle lämna tillbaka utrustningen. Det var dock skönt att slänga på sig ett par ingådda jympaskor istället för militärkängorna! Vi avslutade det hela med att äta middag på Orientexpressen i Stockholm tillsammans med OPIL-Anita, som även utvärderat vårt arbete i Kosovo. Tack för att ni läst dagboken, nu väntar den ”vanliga” vardagen i Sverige för oss alla.
Lev väl
/Kos-Ovez ”Mission In Kosovo”
Linda/Frida/Stefan/Peter L/Peter S & Johan

Onsdag 23 mars
Onsdag morgon och utflykten för dagen heter Camp Bondsteel. Detta är jänkarnas camp med ca 2500 st ”invånare”. Det sägs att det är den tredje största campen som dem någonsin byggt! Det säger inte lite… Dem har 4 interna busslinjer inom campen. Hur många kuponger som krävs vet jag inte. Vi var mestadels i PX:et (varuhus för KFOR-personal) och lite på sjukhuset. PX:et på Bondsteel var stort och uppdelat i två våningar. Jäkligt bra priser på allting. Eftersom undertecknad är en pinky så köper man på sig en massa småprylar av olika natur. Multiverktyg, ficklampor och annan krimskrams. För att orka shoppa så krävs det energi i form av mat. Denna matsal var något större än allt jag sett innan här nere. Man blev helt snurrig av all mat som fanns. Ca 10 kylar med sötsaker, egen glassbar och alltifrån friterade lökringar till wokade grönsaker bjöds man på. Det var gott men ångesten kom strax där efter som ett brev på posten. Efter lunchen så bestämde vi att gå till PX:et ännu en gång. Nästan alla fick någon sorts köpmani. Torkat kött, förkylningsmedicin, maglites, skor, multiverktyg, t-shirts, godis m.m. m.m. inhandlades för en spottstyver. Jag tror vi hade 12 maglites med oss hem! Efter allt shoppande så var det dags för oss att ta en titt på sjukvårdarnas Black Hawk helikopter. Grymt coolt. Tyvärr blev det ingen provtur denna gång. Självklart gjorde vi kompletterande inköp på Vickan också. Soldaternas ärtsoppa med extra kött. En klassiker som åker med hem som en present till en intet ont anande sambo. Vi bestämde efter önskemål att vi skulle spela efter avslutningsmiddagen fast då med ”kyrkans” grejer med fältpastor Haralds medgivande. Vi skulle köra ett mer akustiskt set så därför behövde vi inte våra ”riktiga” grejer. Innan själva middagen började så avtackades vi av överstelöjtnant Lars Lindén. Han sa många fina saker om hur viktig fältartisternas insats är. Efter middagen och en bit in på spelningen så var det dags. Jag och Lt. Brunzell, som är first timers, fick varsin pinky till allas (utom oss två) förtjusning. En drink bestående av bl.a. tabasco, peppar, havregryn och Slivo. Det var bara och svepa och se glad ut. Ursäkta språket men fy fan vad det smakade illa. Att det dessutom var Slivovich i gjorde det inte bättre. Det är tur att man bara gör det en gång. Det känns så oerhört dystert att lämna Camp Viktoria imorgon. Vilken grym upplevelse. De människor vi har haft kontakt med har varit så himla bra. Per (WF), Carina (PIO), B-Coy, sjukvårdarna, brandmännen och alla andra som jag inte kommer på namnet på. Vi får ju inte glömma vårat eminenta crew på plats. Berg a.k.a. danskjävel och Berling a.k.a. lappjävel (och ni andra i crewet) har bara varit bäst. Hur skall man klara sig hemma på gigg utan deras hjälp?
Tack för mig för denna gång. Hoppas vi hörs nån annan gång. IIIGGGGHHHHH!!!
Kos Ovez genom Lt. Peter Strandberg
Ps. Ett stort tack till Opil-Anita som varit en i gänget under hela resan. Hon kommer göra den första utvärderingen av fältartisters medverkan på missioner runt om i världen. Det kan vara oehört nyttigt för alla inblandade Ds.

Dagbok Tisdag 22/3
Goddag!
Idag har vi varit med om i jämförelse med vardagen hemma i Sverige väldigt annorlunda upplevelser. Vi fick följa med B-coy på så kallad MCP, Military Check Point. Vi åkte Sisu dit, och det gick tillväga på så sätt att vi helt enkelt stannade bilar längs vägen, föraren fick öppna alla dörrar/luckor på bilen, och vi hjälpte till att genomsöka bilarna samt visitera samtliga passagerare i bilarna. Detta är vanligt förekommande och ska förebygga brott. Vapen, narkotika och annat kan ju ligga gömt i bilarna.
B-Coy berättade att det oftast inte händer någonting, att det är väldigt sällan som man hittar något att reagera över. Dock så verkar det som om fältartister för tur (eller otur snarare kanske) med sig, för två ”incidenter” hände under de fåtal timmar vi var där. En svenskregistrerad bil (ägaren bodde i Varberg enligt papperna) med en förare som inte hade någon anknytning till Sverige alls, (bilen troligen stulen och såld vidare), samt två män (far & son) i en bil med 40 000 $ i innerfickan (!) Dock inget som är direkt brottsligt, så inga eftergifter var nödvändiga. Andra hälften av oss, som inte gjorde MCP, fick gå patrull. Vi fick träffa lokalinvånare som kom fram och bad om hjälp med mat, vatten, pengar osv. Vi gjorde även ett hembesök hos en kvinna som behövde hjälp med mat till alla sina barn. Det var känslosamt att se dessa människor. Detta är dock B-coy’s vardag. Från det ena till det andra således; på kvällen åkte vi till Camp Clark som är irländarnas camp, för att gigga. En lite mindre än ”vår” camp, men väldigt trevlig. Irländarna verkade lite sega i starten när vi började spela, men sen blev det ett himla drag, och vi fick göra flera extranummer. Efteråt packade vi så klart ihop alla prylar…medaljens baksida…med hjälp av våra eminenta roddare och medhjälpare Bill & Bull, f’låt Berg & Bärling. När vi kom tillbaka till campen var vi tröttast i Europa ungefär, så det blev gonatt på en gång. Imorgon ska vi få uppleva amerikanarnas Camp Bondsteel som tydligen är nåt i hästväg. Tills dess, tjoflöjt!
MVH
Kos-Ovez ”Mission In Kosovo” genom Lt Brunzell.

Måndag 21 mars.
Idag var det helt klart den tyngsta dagen här nere. Speciellt i rum nr. 6 där grabbarna (männen) bor. Först efter det att Lt. Glössners hemska väckningssignal ringt 6 ggr kom vi upp. IIIIGGGHHHH!!! Samling 08.30 vid räddningstjänstens bas på campen. En snabb genomgång av en bepansrad ambulans i form av en Sisu och en genomgång av en riktig brandbil. Snacka om att vara barn på nytt. För dom som ville följde påklädning av skyddsutrustning (tuber, skyddskläder, mask osv). Kapten Grenholm, OPIL-Anita, och undertecknad anmälde sig frivilligt. Vi åkte ut på ett larm ner till ett övningsområde inom campen. Det var småbränder som skulle släckas och en person som troligen befanns i ett rökfyllt tält. Inte helt lätt med all utrustning på. Puhhh! Men det var jäkligt kul som allt annat här nere. Vilken fantastisk stämning det är här nere och vilket bemötande. Det är svårt att beskriva i ord. Undertecknad lyckades gör en halv skruv med pik framåt med knorr när vi skulle släcka småbränderna. Som avslutning så fick hålla i en grovslang och försöka gå framåt och släcka en icke existerande brand. Helt omöjligt. Med det trycket det var i slangen så hade vi tur om vi kunde stå kvar på samma ställe. Allt detta var slut ca 10.30 då vi skulle få åka Susi på Razorback. Det var Sisu-mekaniker (tillika tillhörande The Fieldartist Crew) Bergs specialbyggda Sisu som vi skulle få provköra. Gissa om det var kul. Som att köra en bil med automat fast lite större…
Efter lunch så åkte vi till Camp Ville som är finnarnas camp här nere. Där väntade en spelning senare på kvällen. Deras WF (Erik) visade oss campen. Finnarna hade i princip byggt upp saunas överallt först av allt. Ca 20 st fanns det. Spelningen som följde på kvällen var grymt lyckad och uppskattad. Alla av oss brände mer än 3 kalorier denna kväll. Vi kände oss helt färdiga efter giget och då hade vi inte ens påbörjat roddningen.När väl det var avklarat bestämdes det att vi skulle skjuta upp patrullering med B-Coy (svenskarnas skyttekompani) dagen efter från 08.30 till 11.45. Hurra sa vi och Lt Glössner sa – Hallå…
Alla somnade med ett leende på läpparna (och en del med en snus under).
Tack och hej för nu
Fältartisterna KS11 genom Lt. Strandberg
Ps. Vädret idag var som en försommardag i Sverige. Inte moln och varmt i solen. Uschhh… Ds.

Söndag 20 mars
Hallå ja!
Idag söndag fick vi faktiskt sovmorgon, inte förrän klockan 10 skulle vi ge oss av för att besöka Camp Main för att shoppa lite. KFOR:s högkvarter ligger även där. Några utnyttjade sovmorgonen mer än andra, men klockan 10 satt vi på bussen i alla fall. Det är väldigt mycket intryck att ta in när man färdas på vägarna här. Så otroligt mycket skräp överallt, lösdrivande ”vildhundar”, och vägarna är i ganska dåligt skick. Vi hade ett par duktiga guider med oss på resan som berättade lite kort om Kosovo och konflikten som aldrig tycks ta slut. Väl på Camp Main så shoppades det loss på diverse saker. Några rekade lite priser för att sen shoppa lite mer när vi ska besöka amerikanarnas camp längre fram i veckan, som sägs ha ett otroligt utbud. Priserna här nere skinnar en inte precis heller.. När vi kom tillbaka till vår camp, så var det traditionell våffelspisning i mässen, och vi gjorde ett akustiskt gig för de våffelätande. Väldigt uppskattat, och ett tag var vi ”levande jukeboxar” och körde låtar på begäran från publiken. Vi hann även med ett stillsamt och fint gig på korumet, det vill säga i det lilla kapellet som finns på campen. På kvällen blev det lugnt, lite biljard och sen horisontalläge. Imorgon ska vi iväg till Camp Ville (finnarnas camp) och ösa järnet. Ska bli kul.
MVH
Det fortfarande namnlösa bandet (Kpt Grenholm/Lt Pettersson/Lt Strandberg/Lt
Brunzell/Lt
Glössner & Lt Löwgren) genom Lt Brunzell. See ya soon.

Lördag 19/3
Idag var det samling 07.30 utanför våra baracker. Det var inga fotomodeller som kom till liv vid denna tidpunkt. Men att få komma ut och se en värmande sol lysa på himmelen var bara så skönt. Inte ett moln så långt ögat kunde se och med en glass i min mun… 08.10 var vi på plats i Victoria-salen där vi hade säkerhetsgenomgång. Direkt efter det så gick vi och hämtade vår säkerhetsutrustning och som tur var fick vi hjälp med transport av dessa TUNGA grejer. Det var rätt mycket vi skulle hinna med innan lunch. It-log in, ID-kort och roddning av PA och instrument i Muddy Mess. Våra ”passkort” som vi tog på Livgardet var alldeles för stora så vi fick ta nya på plats. Som jag skrev innan… Vi är inga fotomodeller så här dags (förutom tjejerna då såklart). Våran Welfare har tagit hand om oss på ett föredömligt sätt. En begåvad herre vid namn Per Nyhlin. När vi äntligen kom till scenen vid ca 10.30 så var det allmänt kaos av våra grejer. Vi bestämde att vi skulle tömma scenen på alla grejer och börja om på nytt. Vi hann inte klart innan lunch utan beslutade att återuppta detta efter vår utflykt som väntade. Vi skulle få öva pistolskytte på Razorback (övningsfält precis utanför Camp Victoria). 12.15 var vi på plats utanför huvudbyggnaden, ”Mup-huset”, och träffade då vår ledare för övningen, MTO Erik Johansson. En mycket glad och kunnig skåning som tävlat med Ragnar Skanåker. Han myntade även ett uttryck under dagen: ”-Den var det musik i”. När vi väl kom på plats så delades vi in i två grupper. Vi skulle få skjuta med en Glock-pistol modell ?. Det var så in i hellSKOTTA kul. Vi fick skjuta ca 40 skott var. 10 av dessa var en tävling där ytterskotten skulle mätas upp och på det viset hitta en segrare. Lt. Löwgren var en värdig vinnare. Han sköt alla sina skott inom 10- poängsramen. Vi var tillbaka på Muddy Mess ca 15.30 och började då färdigställa alla grejer igen. Lt. Glössner tog ett otroligt ansvar och ledde oss andra genom denna djungel av kablar och grejer. Vi hann inte äta middag utan det fick bli en Gorbys. Det smakade precis som hemma. 19.30 var allting klart. Vi hade då fått till ett bra sound och kunde nu för första gången ta det lite cool. Vi fick i samband med detta höra att det var höjt beredskapsläge för B-Coy (det kompani som vi skulle spela för). Detta innebar att dom inte fick inmundiga någon som helst alkohol på kvällen. Det skall berättas att dessa skyttesoldater inte varit lediga sedan dem kom ner hit och detta var deras stora dag. Det blev en rejäl utmaning för oss. Spelningen kom igång lite senare än beräknat. En av mannarna i B-Coy hade fått order om att sätta ihop ett förband till denna kväll. För att inte riskera krigsrätt så fanns dem på scen.
Efter deras framträdande så var det våran tur. I starten så var det rätt ”tungrott” men allt eftersom så blev det bättre. 19 låtar lång spelning bjöd vi på. En rejäl urladdning! Det var förbannat kul och jäkligt uppskattat. Vi orkade inte stanna uppe så länge efter spelningen så det blev hemgång medelst hasning. Imorgon väntar våffel-gig och Korum spelning.
Väl mött hälsar fältartisterna i Kosovo genom Lt. Strandberg

Fredag 18/3
Hej på er!
Idag blev det äntligen dags för att åka ner till Kosovo. Som vi nämnt tidigare blev ju avresan framflyttad ett dygn på grund av att det rekryterats ny personal till området. Dock blev flygresan också uppskjuten en närmare fem timmar på fredagen så det blev en låååång dags väntan på avresa mot flygplatsen i Västerås och planet till Kosovo. Vi fördrev tiden med att städa logementet på Livgardet, äta, och relaxa framför TV:n i mässen. Det blev även tid för lite biljard och Lt Löwgren tog en närmare titt på pianot i mässen. Vid 17.30 lyfte vi i alla fall från Skavsta flygplats och efter ca tre timmar landade vi i ett, jämfört med våra kylslagna svenska kroppar, tropiskt klimat i Pristina. Nåja, åtminstone en 10-15 grader på kvällen. Mycket skönt! När vi kom fram till svenska campen Camp Victoria fick vi en snabb rundtur (undertecknad & Lt Strandberg är ju fullständiga rookies härnere) och sen gick vi, till ackompanjemang av två irländska trubadurer, igenom våra instrument som fraktats ner hit. Det var MYCKET saker, men vi ska nog få ordning på det. Det lustiga i kråksången var att man förväntade sig att vi skulle spela även ikväll, och så fick det bli! Vi drog lite kablar, kånkade, bar och svettades, och sen var vi faktiskt igång och soldaterna i mässen fick sig en liten aptitretare inför morgondagens ”stora” gig. Vi hörde inte oss själva och det var allmänt kaos på scenen, men lyckat och uppskattat blev det ändå. Vad Lt Brunzell, det vill säga undertecknad, var lite orolig för var ett telefonsamtal från campen som vi fick innan vi lämnade Sverige att ett elpiano-case var vattenfyllt vid ankomsten och pianot ”hängde” numera på tork. Hur det än var med det så fungerade pianot i alla fall. Det blir en kort sömn i natt, morgon-briefing imorgon bitti kl 07.45.
Tack för ordet, och på återhörande.
MVH KS11:s eminenta orkester genom Lt Brunzell.

Torsdag 17 mars
Ännu en dag med en massa mobiler som ringer till väckning. Ca 09.00 så var det frukost i mässen. Vi har kommit på att det är meningslöst att ens försöka komma upp innan 07.30 då den vanliga frukosten slutar. Kapten Grenholm hade gjort ett fint dagsprogram till oss. Efter frukost krånglade vi med off-packen ett tag innan vi åkte till Coop. Detta var en fröjd för ögat. Tänk att få gå in ett vanligt varuhus med tipshörna och pizzeria. WOW! Löjtnant Pettersson hade fått en förkylning med feber som påföljd. Hon fick order att ligga till sängs. Vi käkade en pizza och tog det lite soft. Efter lunch var det dags för sprutor och sedan rodd från soldathemmet. Ikväll väntade nämligen en spelning för officerarna i mässen. Vi hade en lektion på schemat och det var om läget i Kosovo. Mycket intressant. Spelningen på mässen gick väldigt bra. Alla var överens om att dom kommande spelningarna i Kosovo skulle bli jäkligt bra. En extra eloge till löjtnant Pettersson som sjöng och rockade trots feber och huvudvärk. Imorgon väntar avresa till Kosovo. ÄNTLIGEN!!!
Från oss till er alla genom Lt. Strandberg
Ps. En av oss fick idag sin tredje tillsägelse gällande klädsel. Inget namn nämnt. Men alla skrattade utom Stefan. Ds.

Onsdag 16 mars
Hej hallå dagboken.
Ja nu har vi avverkat tredje dagen på Svea Livgarde, och idag blev en tuffare dag än man kunde ana, men intressant! Vi hade praktiska övningar för att klara av livsfarliga situationer. Vi fick simulera en trafikolycka, och därmed lära oss att hantera skadade, medvetslösa och döda på korrekt sätt, med första hjälpen osv. Det var svårt men intressant. Det gäller att handla snabbt i såna situationer. Däremot var det så kallt ute under övningen att man nästan behövde första hjälpen på riktigt efteråt på grund av köldskador, så illa blev det dock inte. Vi har även fått information om minor. Läskiga grejer. Vi får lite pikar då och då angående hur vi klär oss. Vi försöker dock göra så gott vi kan, vi är ju inga yrkesofficerare, men man får väl ta att det blir lite kritik ibland, men skam den som ger sig.
Mässen blir det ikväll också. Glädjen står högt i tak.
Hej så länge/ KS11-bandet genom Lt Brunzell

Tisdag 15 mars
Vi väcktes klockan 08.30 av Glössners monstersignal på mobilen. Det var en signal som kunde ha väckt upp en björn från sitt ide. Vi hade ingen utbildning på förmiddagen så vi ägnade oss åt att fixa syhjälp. Efter ingripande av kapten Grenholm så hjälpte de trevliga sömmerskorna i förrådet oss att sy märken på uniformerna. Efter utfört uppdrag var det dags för en bandbild, arbetsnamnet på bandet är Kos Ovez ”Misson in Kosovo”. Efter lunch väntade brand- och tårgasövning. Strax före lunch fick vi veta att avresan skjuts upp en dag och blir av på fredag istället för på torsdag. Anledningen är att det ska skickas ner extra manskap på grund av ettårsdagen av kravallerna i Kosovo. Många av oss anade då oråd på grund av en utebliven mission förra året. Vi hade även läst om ett bombattentat mot presidenten i Kosovo samma dag. Klockan 13.00 var det samling för vidare färd mot övningsområdet. Väderförutsättningarna var helt ok… Strålande sol och klarblå himmel. Först kollade vi så att våra skyddsmasker höll tätt. Sedan var det dags att gruppvis gå in i ”kammaren” med mer koncentrerad tårgas. Även då hade vi våra skyddsmasker på oss. Båda dessa övningar klarade vi med bravur. Brandövningen som följde bestod av att släcka bränder med filt (personbrand) och skumsläckare. Även där högsta betyg även ifall en av oss (inga namn) behövde två skumsläckare för att släcka en av bränderna. Det var nu många av oss som frös och längtade tillbaka till logementet. Vi fick då reda på att vi skulle gå tillbaka medelst hasning. Det blev istället en snabbare promenad tillbaka. Alla i gruppen hade haft kul och en halv dag utomhus hade gjort susen. Väl tillbaka logementet så hann vi vila i 27 minuter innan det var dags för ”Dosimeter 61-utbildning”. All vet ju såklart vad en dosimeter är så det går vi inte in på. Vi hann även kolla in vad soldathemmet hade att erbjuda i instrumentväg för vår spelning i mässen på torsdag. En hel del visade det sig. En casiosynth av nyare modell (1987), ett Pearl trumset lika dåligt som filmen ”Åsa-Nisse flyger i luften” och några stärkare modell helt ok. Det hänger ju inte på hur bra grejer man har utan hur man spelar. Eller var det tvärtom?
Hur som helst så avslutade vi denna trevliga dag i mässen. Vi var tvungna att reka läget inför spelningen på torsdag.
All lycka och välgång tillönskas alla våra kära läsare
Mvh hälsning KS 11 genom Lt Strandberg
Ps. Dosimetern registrerar gammastrålning från naturliga och artificiella strålkällor. Men det är ju ganska självklart. Ds.

Måndag 14 mars
Vi anlände igår söndag till Svea Livgarde i spridda skurar. Det är ju ett spritt band också, Göteborg, Karlskrona och Skellefteå kommer vi ifrån. (Låter som en turné i sig). Under dagen idag har vi fått en del information som man kan tänkas behöva inför resan, såsom försäkringar och förmåner. Dock ska vi ju till skillnad från många andra här inte vara i Kosovo så länge, och därför inte behöver så mycket information som andra, så efter
långa resor och en kort nattsömn så var det inte utan att det blev både träsmak och gamnacke i föreläsningssalen. Vi har även plockat ut vår utrustning såsom uniformer och dylikt. Vi fick hur mycket grejer som helst. Det hade behövts en lastbil för att frakta allt från förrådet till logementet. Det blir nog att lämna 90 % hemma, annars får vi ergonomiexperterna på Musikerförbundet efter oss. Vi skissar fortfarande på vad vi ska ha för namn på vårt band. Många namn har kommit upp. Några exempel: Seven Eleven (syftar på missionen KS11 och att vi är sex personer, fast basisten är schizofren så då blir vi sju), ’Cause of O (ordvits) och Koss-Oves. Fortsättning följer. Kapten Grenholm har tydligen flaggat för att de svenska soldaterna nere i Kosovo ska hitta på ett namn åt oss. Det kan ju egentligen bara bli bättre. Ikväll har vi varit på den fantastiskt fina Mässen och tagit det lugnt. Imorgon väntar tårgasövningar och bandfotografering.
Rock on, vi hörs vidare!
”Kosovo-05” gänget genom Lt Brunzell.