Gruppen bestod av: Torbjörn Roos, ledare/trombon, Tommy Roos, trumpet Magnus Eugensson, bas/sång, Jan Hedenstedt, trummor/ljud Håkan Carlsson, gitarr/sång, Linda Abrahamsson, sång Sara Downey, sång/klaviatur, Johan Rask, klaviatur, Tobias Hellman, saxofon
Den 27 mars 2002
Packat och klart! Avrustning, invägning, avsked, vemod.
Den 26 mars 2002
Tidig morgon…..samling tio. Avresa mot camp Bifrost som ligger uppe vid gränsen till Serbien. KALLT!! Genom Pristina fortsatte vi längs slingrande vägar långt upp i bergen. Det var otroligt vackert men guppigt. Väl framme blev vi som vanligt mycket väl omhändertagna av boysen där. Vi deltog i mindre grupper i deras dagliga verksamhet och det var många starka upplevelser och intryck. Några åkte upp till den omtalade ”Dödens Väg ” där de ökända massakerna av albanska flyktingar ägde rum. Fruktansvärt! Andra gjorde hembesök hos familjer som levde under mycket ansträngda förhållanden. En omtumlande dag som fick oss att tänka till. En tolk gav några ord på vägen ”När ni kommer hem… Uppskatta er frihet. Tänk på att ni kan gå var ni vill, när ni vill, göra allt ni vill utan att behöva vara rädda. Rädda bara för att ni är födda till de ni är. Tag det inte för givet.”
Sista konserten. Linda tappade rösten, resten öste på järnet och publiken var fantastisk. Lite eftersnack med grabbarna innan bussen tog det trötta gänget hem till Camp Victoria. Puh och pust.
Den 25 mars 2002
Morgonen började med en attack. Linda slår upp dörren och störtar in i Torbjörns rum kl. 06.45 !! iklädd endast pyjamas och med uniform, kängor och tillbehör i famnen. En sovande Johan vaknar med ett ryck och förstår inte riktigt vad som händer. Torbjörn kommer från duschen in i rummet när han hör något slags oväsen och hon går på för fullt.
– Du kan inte mena allvar?!
– Med vad?
– Gräva med grävskopar klockan sju på morgonen………och jag som inte sovit mer än några timmar. Är det verkligen nödvändigt? Osv. Osv.
Vi skulle alltså göra ett besök på maskinpluton på förmiddagen. Följa verksamheten.
En rejäl urladdning på tio minuter som resulterade att hon kunde krypa tillbaka till sängen och vila bort det dåliga morgonhumöret.
Då tassar även Sara in till chefen, men med en helt annan approach……
– Ja, nu känns det ju lite fånigt att komma som nummer två här….men jag …undrar om det möjligtvis, kanske, eventuellt, kanske skulle gå att få vila ut idag. Jag orkar helt enkelt inte. Men det är klart att jag inte vill sätta gruppen i en obekväm sits så bara om det kanske, möjligtvis……bla bla.
Tjejerna sov gott och masade sig in lagom till lunchen……GLAAAADA!
Janne blev också sängliggande denna dag, men han var den ende som faktiskt hade en fysisk anledning. Migrän.
Grabbarna som åkte hade dock väldigt roligt och de blev som barn i sandlådan på nytt. Speciellt de lekfulla bröderna. På eftermiddagen var det då dags att spela igen. Denna gång var det för lokalbefolkningen i Aijvalia, den albanska by där campen ligger. En fantastisk spelning med massor av barn. Sara var dessvärre dålig denna kväll och tog det därför lite lugnt. Något som hennes kollega inte vet mycket om?! Vi hade ett Albanskt förband som spelade hejdundrande hårdrock och de följdes sedan av ett lokalt breakdance-gäng som var jättehäftiga. Ännu en kanonkväll följde sedan.
BASTU FÖR SAMTLIGA! Dvs. Bandet + crew och så lilla Linda som ensam tjej. Sara blev sängliggande denna kväll med feber och hon var SAKNAD i sällskapet. Otroligt mysigt, men väldigt grabbigt. Alla de obligatoriska samtalsämnena fanns med. Ett speciellt tack till vår egen lilla jultomte denna kväll som försåg oss med läskande drycker samt pizza till nattamat. Puss Puss
Den 24 mars 2002
Idag var det bara att ta igen sig och försöka förstå vad som egentligen hände igår!! Skönt. Söndagarna på CV är en riktig vilodag och det märks på alla möjliga sätt. Det enda vi hade på programmet var att delta i Korumet tillsammans Pastor Helge. Kapellet skulle vara för litet så vi befann oss på samma plats som konserten igår kväll. En märklig känsla, men med tända ljus och fin musik så infann sig ett lugn. Korumet blev en härlig stämningsfylld stund där själen fick ro vilket var lika välbehövligt för oss som för de soldater som kom. Helge är helskön, livsglad, varm och inspirerande. Tack!
Sara och Torbjörn bjöds dessutom på en härlig helikopterfärd denna dag. Piloterna hördes snacka efter flygturen.
– Och när jag gjorde såhär…..(häftig sväng och dipp) så skrek hon.
Stackars Sara mådde lite lagom pyton resten av kvällen. Bastu för några i gänget och en ganska långvarig sådan….. Gemenskap är härligt!
Den 23 mars 2002
Sovmorgon!! (För de flesta I alla fall) Chefen som självfallet var uppe med tuppen fick dock en smärre chock när han begav sig till kvällens konsertlokal för att inspektera scenbygget. Scenen var borta! Beslut om att byta lokal hade tagits på morgonens möte och vårt snabba crew hade redan satt fart. Det vilades flitigt bland musikerna på dagen och när kvällen sedan äntligen kom var alla laddade till tusen.
Ryktet hade gått på campen.
– Hur skall det bli ikväll egentligen!?
– Vad menar du?
– Ja, men har du inte hört?
– Vaddå?
– En av brudarna är visst frälsningssoldat och den andra nykterist…. Hur kul kan det bli?!
Kort kan sägas att de fick svar på tal!!
Jublet visste inga gränser när tjejerna bars igenom den fullpackade lokalen på roddarpojkarnas axlar och redan då kunde man ana stämningen som komma skulle. Det kokade!! Kaos, glädje, röj och svett. Musik när det är som allra bäst! Det är svårt att i ord beskriva den makalösa spelning som genomfördes den kvällen för närmare femhundra lyckliga soldater. Kläder av ALLA de slag kastades upp på scenen och dessvärre även ett femtiotal namnbrickor och ett par blodbrickor. Många var vi som skulle betalat dyrt för att se grabbarnas ansiktsuttryck när de dagen efter förstod vad de egentligen gjort. Ingen större skada skedd då vi snällt knatade ner till Melker (QM) och återlämnade dem dagen efter. Sara hade dessutom en egen fanclub på giget som mycket omsorgsfullt hade tillverkat en banderoll som de stolt vaggade framför den strålande jäntan. Jippey! Lindas stackars demolerade kropp blev knappast bättre efter detta gig då hon dessutom vrickade foten ganska illa. Var skall det sluta? Mäktigt!
Det var en av de stora höjdpunkterna på veckan. Trötta masade vi oss efter att ha skrivit en massa autografer på nakna överkroppar (med spritpenna!) sedan till kvällsfikat och stupade därefter i säng.
Den 22 mars 2002
Idag delades gruppen i två där några for till bergen och åkte skidor och de andra till en plats kallad för Charlie 2, där de gjorde ett unplugged gig. Skidresan var en upplevelse man sent kommer att glömma. Från ett varmt landskap åkte vi uppför till ett kallt vinterlandskap. En lift var igång och ännu mer uppför bar det iväg i dimma och hällande regn… Den skidåkning som blev i dessa förhållanden liknade trött och vinglig gissningslek i geggamoja med varning för stora stenblock som blottades i regnet. Sara och Johan gav upp efter att ha åkt förbi liften och fick vandra uppför alldeles för länge i pjäxor för att humöret skulle vara på topp. Men detta stoppade inte Håkan och Tommy som slängde sig utför så mycket de bara orkade. Vi andra mös i restaurangen och tyckte att vi trivdes bättre där, än ute i snöslask och storm!! Men det är inte alla som har åkt skidor i Kosovo minsann. Vädret i Kosovo har nu slagit om helt och vintern klamrar sig fast med ett hårt grepp. På kvällen möttes vi alla på Spy Bar, ytterligare ett troophouse med en pluton, högt uppe i bergen och i kylan. Här höll vi en utomhuskonsert för en mycket glad och hängiven grupp soldater. Kvällen ville inte ta slut vilket inte gjorde oss någonting alls. Vi fortsatte inomhus med en akustisk gitarr med haglande önskemål på låtar som sedan sjöngs…eller vrålades för fulla halsar. Vilken härlig kväll! Här kände vi allihop att vi verkligen gjorde vårt jobb väl. Detta bekräftades när vi skulle åka ut genom grinden på Spy Bar där samtliga i plutonen står i givakt och hälsar och tackar oss för kvällen. Mäktigt!
Den 21 mars 2002
Idag var det dags att besöka OP6. Ett svenskt troophouse, posteringsplats med en pluton som övervakar tre serbiska byar som kallas för Triaden. Ytterligare en helt ny upplevelse och en helt annan atmosfär än på CV. Här arbetar man mitt i smeten, nära livet och verkligheten i Kosovo. Vi blev uppdelade i tre grupper och fick följa med på deras uppdrag. Detta innehöll besök hos familjer i de olika byarna som har det svårt, MCP (mobile checkpoint ), upprättande av vägspärrar med genomsökning av bilar, med mera. För första gången sen vi kom till Kosovo så tror jag att samtliga nu förstod var vi befann oss. Det tog rätt hårt känslomässigt för de flesta när detta landade i hjärtat. Skönt och befriande att få delta i verksamheten och kunna lära av soldaternas liv. Vi är alla imponerade av deras strävan att möta de behov som finns så påtagligt. TACK alla ni på OP6! Vi fick som avslutning på denna dag spela unplugged i deras lilla matsal. Håkan gjorde intryck som speciellt den brittiska militärpolisen sent kommer att glömma. Det går nu rykten om att man på den brittiska basen ska upprätta St Håkans dag…
Den 20 mars 2002
Nu bar det av till KFOR Main vilket är spindeln i nätet för all verksamhet KFOR har i Kosovo. Vid högkvarteret finns brigadstaben där alla länder har representanter. Här finns även en hel gata med PX från olika nationer med lite smått och gått att erbjuda men har man sett ett PX har man nog sett alla. Shopping, cappucinos och helikoptervisning med machofotografering utgjorde en skön dag. Återigen är vi imponerade av vårt fantastiska crew som bygger scener och roddar som kungar, det kan inte bli bättre än så här. Kvällens konsert på lastbilsflak för en blandad skara på 200-300 personer med olika nationaliteter, amerikanare, italienare, britter, fransmän, svenskar, tyskar…you name it, blev en bejublad succé!! Vi vill speciellt nämna Peder, en crewmedlem, som även agerade bodyguard för mig och Linda efter konserten. Proffsigt och med övertygelse delegerade han trafiken för fotografering och autografskrivning, vilken syn!! Man hade full respekt för Peders ord bland glada soldater och man uppträdde korrekt, vilken trygghet! : ) Här fick vi känna på popstjärnelivet minsann! Kvällen avslutades med en kopp te på Valhall, svenska samlingsplatsen, sen var det dags att åka hem till Camp Victoria igen.
Den 19 mars 2002
Vår första vällbehövda lediga dag! Lång sovmorgon och det enda på programmet var en shoppingtur på camp Bondsteel alltså den amerikanska basen. Burger King och Cappucino Bar gjorde gott för både kropp och själ. Kvällens gemenskap blev lång och händelserik. Say no more.
Den 18 mars 2002
Wow vilken dag, otroligt spännande och händelserik. Tidig avresa i dagens fordon som till allas glädje var PBV, alltså pansarbandvagnar. Vi försågs med hjälmar, 15 kilos skyddsvästar och skidglasögon. Sedan var det bara att hålla i sig !!!! Färden gick i svår terräng mot en högt belägen observationsplats där vi bjöds på kaffe och kanelbullar. Här bodde fyra soldater i tält och som arbetade 24 timmar om dygnet. De blev väldigt glada över ett avbrott i stirrandet över en slagghög och byarna omkring. Dammiga och glada fortsatte nu färden nerför!!! Sightseening i byarna och en hel del spännande berättelser om vad som har hänt. Nästa stopp var på VCP3 där vi bjöd på en unplugged konsert. Låten TNT har aldrig framforts i denna version tidigare. Vid det har laget var vi inte bara dammiga utan rejält smutsiga av damm och dylikt : ) glädje….fältmassigt! ? Återigen en uppskattad spelning av ett annat slag.
In I “turnebussarna” a ‘ la PBV och vidare till MUP stationen i byn Gracanica där vi bjöds på en briefing om läget i byn och en härlig grillad måltid. (Denna resa handlar inte bara om mat…men det är en ofrånkomlig njutning.) Eskorterade av 4 beväpnade “arga” soldater gick vi sedan de 100 meter till Kulturhuset där kvällens spelning for den serbiska lokabefolkning och MUP personal mfl. ägde rum. Fem minuter innan start var lokalen i stort sett tom och när vi sedan drog igång var det packat till bristningsgränsen (400 st) …ingen vet hur detta gick till. En skön och varm spelning med ett 50-tal glada och dansande barn längst fram…nåja soldaterna dansade nog också på sitt egna lilla vis. När konserten var avslutslutad var det lika obegripligt hur snabbt det blev tomt i lokalen igen…men vi har bildbevis på att det faktiskt var människor där. Resan tillbaka till Camp Victoria var ännu ett äventyr! Denna gång PBV med stängda luckor, tala om klaustrofobi. När vi åkt halvvägs stannade vi till och blev informerade om att det var problem med vägen och vi fick ta en omväg. Ha ha ha dvs här blev det rallykörning. Sara flög med fortjusning som en vante omkring I “pebban” och vi tjöt av skratt (så går det när man inte håller i sig ordentligt). Vimmelkantiga och på ostadiga ben var vi äntligen hemma! Vilken skön dag!
Den 17 mars 2002
Lediga på förmiddagen och sedan avresa till FIN BAT. Parfymer av alla de slag inhandlades på det finska PX’et. Kvällen bestod av en mycket lyckad spelning for finska soldater I högform. Janne har vi att tacka för det ovanligt strålande ljudet den har kvällen – vilken kille!! Sofia tackar vi också for en utomordentlig insats i att jaga shorts till Sara, som efter dock omsorgsfullt packande halva formiddagen likval kom till fin bat utan. Torbjorn gör ett strålande jobb och följer sin broders rekommendationer : Rätt tid. Rätt plats. Rätt utrustning.
Och det vill inte säga lite med tanke på sällskapet.
Dagens mest minnesvärda händelse torde vara Lindas efterlängtade massage som hon fick av en frivillig, dock utbildad, glad, generad, nöjd, leende finne. Kroppen går nu att röra igen och det ar fortfarande ingen hejd på damen.
Den 16 mars 2002
Idag gick resan från Skopje mot Camp Victoria där vi skall stanna tills det blir dags för hemresa. Det var roligt att få se en del av Kosovo från bussen
och jag tror att många var förvånade över hur vackert det var. Vi fick också se en del utbrända byar och det var otäckt. Inte utan att det högg lite i hjärtat.
Väl inkvarterade i våra baracker på Campen fick vi en liten rundvandring och därefter en mycket god lunch. Maten är något som såväl tidigare fältartister som våra roddare har varnat oss för. Det finns tydligen viss risk att man lämnar Kosovo med betydligt högre matchvikt än tidigare och de har nog tyvärr rätt. Mmmmm! Gott!
Så lite mer utbildning. Ytterligare en Mine Awareness genomgång och sedan Briefing, info om det nuvarande läget i Kosovo samt vad Swebat har för uppgifter i området.
Eftermiddagen gick åt till att rodda inför kvällens spelning på Messen. Det skulle visserligen varit unplugged, men tack vare att vi har vissa veteraner
i gänget (Håkan) så riggade vi upp och tur var nog det. Eller vi och vi förresten. När vi kom ner till mässen efter lunchen hade vårt UNDERBARA crew redan riggat OCH KOPPLAT upp hela vårt P.A trots att de bara följt ett gig tidigare. Det kan man också tolka som att Janne är en lysande chef och instruktör. Det var i stort sett bara att kliva upp och börja soundchecka. SANSLÖST! Gig!! Jösses! Nu börjar jag förstå vad de andra fältartisterna menat med sanslöst drag. Vi brakade loss och så gjorde även publiken!! Alla var laddade till tusen och vi hade sanslöst roligt. Våra roddare tillika bodyguards hade fullt sjå med att hålla publiken på plats. Spelningen blev mycket längre än planerat med improviserade Elvislåtar och en världspremiär av Magnus. Han sjöng nämligen lead för första gången och serverade en välbekant Proud Mary till publiken och bandets stora nöje. Högsta betyg! ROOOOOLIGT! Efter giget var det många pratglada soldater som ville ta bilder och umgås.
Dagens höjdpunkt var nog ändå kvällsfikat. Te och mackor fram till klockan
ett och ännu fler som ville umgås med oss. Mysigt. Dusch och godnatt.
Den 15 mars 2002
Det måste helt enkelt vara något allvarligt fel! Flera av medlemmarna i gruppen vaknade av sig själva FÖRE utsatt tid som var 06.45. Efter en hastig frukost som i stort sett bestod av exakt samma saker som lunchen dagen innan med Torskpatépulver, sill och andra läckerheter så var det uppställning. (Nåja, det fanns även flingor, mjölk och kaffe så det gick ingen direkt nöd på oss då heller.)
08.00 väntade en buss som skulle ta oss på guidad tur till Skopje. Vår Wellfare Sofia har gjort ett fantastiskt arbete så att vi skall få en lagom dos kultur och upplevelser på resan. En mycket intressant tur med besök på både brittiska och franska begravningsplatser sedan första världskriget, kyrkor, butiker i gamla stan muséer mm. Vi hann även med en liten shoppingtur på ett köpcenter innan det var dags för LUNCH!
Det verkar som om många inte bara vänjer sig vid sovtiderna utan dessvärre även vid mattiderna i det militära. Här behövs alltså inga mat- och sovklockor a´ la Skalman och det fick vi verkligen uppleva när Torbjörns wienerschnitzel visade sig var två minuter försenad och han var oroligt nära att besöka kockarna i köket med buller och bång. När maten väl kom in var den slut i ett nafs och vi kunde tala med vår chef igen utan att riskera att själva bli uppätna. Väl tillbaka på campen så var det dags för förberedelser inför kvällens utomhusgig. Detta börjar med en rad spännande händelser gällande den trailer som skall användas som scen. Lokalbefolkningens förmågor parkerade på fel plats I nedförsbacke och fastnade sedan mellan två hus, vilket gör det omöjligt att flytta till utsatt plats. Lutningen nedför gör även att soppan ej infinner sig… en hjullastare försöker förgäves rätta till problemet. Många stress svettiga fältartister och roddare irrade runt, (eller solade), medan klockan tickade på.
Som det alltid brukar så ordnade det sig, vi gjorde det bästa av situationen och fick tillslut fram en utomordentlig scen och även njuta av en härlig bar-b-q innan föreställningen kunde börja.
Sara och Linda hade premiär för de Linda-designade ”kläderna” som gjorde succé!!! Se bilder som som bevis på detta…
Konserten blev väl uppskattad, mest av våra kära roddare som hade fullt upp att försöka få igång publiken och gjorde detta genom att aldrig sluta dansa, jubla och hoppa framför scenen!! : ) Undrar vilka som var mest slut efter konserten…. Linda eller dom? Nöjda och glada och det blev morgon och sedan afton även denna dag.
Den 14 mars 2002
03.15!!! Väckning. Uppställning på kaserngården 03.45 med fullständig utrustning, vilket innebär för fältartister MYCKET grejer… och man lyckas utan att försöka alls att se ut som riktiga amatörer. Dagen kunde inte ha börjat bättre med många minusgrader och en frukostpåse…eller? Väntan är ett ord som används en del inom det militära har vi förstått så nu var det inte dags för avresa till Skavsta förrän 05.10.
VROOAM… nu var det dags att flyga Herkules, väl packade och mysiga. Här utvecklades teckenspråket speciellt mellan Håkan och Linda…glada missförstånd som vi sent kommer att glömma. 07.30 lyfte vi och nu var vi äntligen på väg.
Fyra timmar senare landade vi på Skopje flygplats i Makedonien där vi välkomnades av sol och värme! Eftermiddagen på NSE campen innehöll avkopplande solning vid Valhall, rundvandring på campen, lunch… eller snarare rations (hett vatten i en aluminiumgrej fylld av pulver vilket utvecklar sig till avancerad barnmat…spännande). Vi har nu även bekantat oss med vårt crew som kommer att följa oss hela tiden och stå för roddandet. Sex herrar-ovärderliga, muntra och partyglada…
Kvällens middag bestod av härliga pizzor från stadens pizzeria som vi glatt hävde i oss utomhus med tända ljus och de vackra vyerna som inramning. Sedan fortsatte kvällen med inspektion av campens mässer. Vårt crew visade sina musikaliska färdigheter och sjöng ”Blanka gevär” som aldrig ville ta slut…: )
God natt blev det genant tidigt…välbehövlig dock, somliga sov djupt redan kl.22.00.
Dagens minnesvärda händelse: Väl framme i Makedonien så kunde inte Håkan komma över hur bullrigt det hade varit under bussresan från Almnäs till Skavsta.
Den 13 mars 2002
Oj, nu har jag bråttom. Om tio minuter skall vi giga på Mässen för ett gäng utländska militärer.
Idag har vi haft det relativt lugnt. Sjukvårdsutbildning på förmiddagen. Man börjar ju bli rätt haj på det där med ABC och framstupasidoläge nu när Arne drillat oss på somrarna. Inga problem!
PREMIÄR!!!
Vårt premiärgig hölls på eftermiddagen för förrådspersonalen. Mycket lyckat, roligt och uppskattat.
De älskade våra nya scenkläder och gav oss som tack en massa roliga och fina kläder. Bland annat ett par polis-string-kalsonger som vi hoppas att Chefen som då är polis skall spela i där nere!! Det kommer bilder ?!
Nu måste jag springa här innan de drar igång giget utan mig.
P.S Jag hade också två stycken personer från Tidningen Södemalm här idag. De gjorde ett reportage om mig till den tidningen och ett om hela gruppen som de skulle publicera i Södertälje Tidning.
ROLIGT!
Börjar bli van att stiga upp nu. Vaknade av mig själv innan klockan ringde 06.15
Den 12 mars 2002
– Jeeeeeeesus!
– Vad fan är det som händer?!
Grabbarna delar rum med en mycket trevlig yrkesmilitär som olikt sina rumskamrater givetvis är…..MORGONPIGG!!
06.20 tänds lampan och han ropar högt och glatt att det börjar bli dags att kliva upp. Ivrigt påhejad av Chefen och Chefens Bror förstås som också är onödigt glada innan solen gått upp.
Sara och jag fattade ingenting när vi strax före sju ser sex lik (visserligen nyduschade men dock bleka..) gå förbi vårt fönster på väg till frukosten medan vi fortfarande inte har fått på oss kläderna.
Sen satt de där med tomma tallrikar och fulla magar när vi ramlade in runt halv åtta för att få i oss lite krubb, innan den första lektionen som började kl. 08.00 drog igång. Behöver jag säga att några av grabbarna redan hade packat sina väskor för att flytta in i vårt rum. Det där med att ha en halvtimmes dötid INNAN den första lektionen var inte populärt.
Johan: ”Vad fan skall vi göra?”
Håkan: ”Mmmmm, S hr kkan dt iiinte ffå va liksom.” (fortfarande halvsovande)
Janne: (glad och relativt pigg) Jo jag tänkte såhär…. Jag har ju lite Gaffa tejp med mig…….”
Alla: ”Nähä?!
(Det finns nämligen ingenting som Janne inte har med sig i Uppfinnar-Jocke-väg)
Janne: ”Jo, så om vi skulle ta och tejpa för en tvålkopp för lysknappen i morgon bitti?!”
Mange: ”Fan, vad bra!”
Morgonen efter satt det så en tvålkopp för knappen och de fick sova till sju.
Hård utbildning hela dagen?!
Mine Awareness.
Otroligt intressant men skrämmande. Jag tillbringade större delen av lektionen med att hålla alla sjusovare vakna genom idogt knuffande och viskande. Misslyckades några gånger med en i gänget.
Som vanligt nämner jag inga namn, men kort kan sägas att det var en kvinna?!
Sara hade en journalist och en fotograf här från tidningen Stridsropet som gjorde ett reportage om henne inför resan. Mycket trevligt!
Så kom det då… det jag fasat för. Skyddsmask utbildningen.
Alla som tidigare varit med om det hade skrämt upp mig rejält och talat om den här tårgaskammaren som vi skulle få gå in i. Huh! Men vissa bekymmer blir aldrig av. Vi fick av någon anledning inte tillgång till kammaren utan fick öva utomhus och det var så blåsigt att vi i princip fick jaga röken. Några goda skratt åt fenomenet att hångla med skyddsmask!
In i bilarna och tillbaka till Swedint.
Mat igen förstås! Sedan softade vi i Mässen och fick hysteriska skrattanfall.
Zzzzzzzzz relativt tidigt för vissa andra drack Gin och snackade skit!
Den 11 mars 2002
Puh, pust och stön! Det kan ALDRIG vara meningen!! Inryckning på Swedint kl……08.00 !!!! Har ingen tänkt på att fältartister faktiskt är musiker?! Håkan hade ju knappt hunnit lägga sig innan det var dags att kliva upp.
Nåja, ett gäng halvdöda fältartister lyckades i alla fall masa sig till Södertälje och kanske var det tur i oturen att vi var lite slöa när det blev dags för bajsprov, sprutor och hörseltest. Det mesta var rätt förvirrat och jag tyckte mest att vi åt och åt och åt hela tiden. Det bäste med att var i det militära måste vara att man kan ge hjärnan lite semester. Det är bara att gå dit man blir tillsagd och göra som de säger. På eftermiddagen fick vi all vår efterlängtade utrustning och det var inte lite grejer de försåg oss med. Allt från träskor till splittervästar, skyddsmasker och hjälmar skulle klämmas ner i tre väskor. Tack någon för att vi inte släpade tjugo kilo smink som jag hört att tjejer gjort innan oss, men så ser vi kanske ut därefter?!
Kvällen blev relativt lugn, så lugn att några till och med kunde slagga in lite lätt under vår kvällsföreläsning om nuläget i Kosovo. Jag nämner inga namn, men han tar det lite piano om man säger så. Några öl på Mässen sedan sussade de flesta sött.
ZZzzzzzzz
