Gruppen bestod av: Daniel Zanger-Borch, ledare/bas/sång Mats Granberg, gitarr, Staffan Scharin, trummor, Linda Grenholm, gitarr/sång Henrik Lovén, klaviatur, Valeria Åhlund, sång, Anna-Maria Löfgren, sång Tomas Eklund, ljudtekniker, Ann-Sofie Eklöf, dans
Den 19-21 februari 2001
Utbildningen på Swedint började 8.00. Vi checkade in och första dagen innebar i princip att hämta ut all utrustning och se till att vi får med oss allt vi behöver, och det var inte lite det…..
På kvällen åkte vi in till Nalen för att höra Daniel och Mia sjunga med Krilles Kralliga. Det blev en höjdarstart på våra tre veckor.
De två följande dagarna hade vi korta utbildningar som är viktiga när man ska ner och arbeta i ett krigsdrabbat land. Vi hade information om läget nere i Kosovo och det var nog skönt för alla att få veta lite mer. Bussprängningen inträffade precis innan vi ryckte in men efter lite info. kändes allt tryggare.
Förstahjälpenutbildningen var en bra repetition för oss alla. Det är viktigt att kunna p.g.a. trafiken nere i Kosovo. De kör tydligen som dårar där nere. Mineawareness-utbildningen var både viktig och intressant. Vi fick se olika typer av minor men även OXA d.v.s. oexploderad amunition viket det finns betydligt mer av än minor nere i Kosovo. Efter den teoretiska genomgången så fick vi prova på hur man tar sig ut ur ett minfält i fall det är omöjligt att skaffa hjälp, det kallas för att pika. Alla tyckte att det var kul men om det hade varit en verklig situation så hade man nog varit rätt så skakig!
Vi provade även ut skyddsmasker som vi ska ha med oss där nere. För att veta att de inte läcker in så testade vi med stark tårgas. Ingen började gråta så det var ett bra tecken. Troligtvis kommer vi aldrig att ha maskerna på nere i Kosovo. Synd vi som var så snygga!
Att skjuta AK5:a var en höjdare! Vi var ute en eftermiddag och sköt på skjutbanan. Det som är så kul med sådana här uppdrag är att man får testa så mycket som man aldrig skulle få i vanliga fall. När vi kom hem så plockade vi isär vapnen, rengjorde, oljade in och sedan plockade vi ihop allt igen.
/Linda Grenholm
Den 22 februari 2001
03.15 väckning. 03.45 uppställning . Om ni känner till musikers dygnsrytm så vet ni att vi är inga morgonmänniskor! Trots det så kändes det okej. Vi var fulla av förväntan inför resan.
Att åka Herkules var en ny upplevelse!! Alla sitter med hörselskydd utan någon som helst möjlighet att kommunicera förutom via teckenspråk. Det var häftigt och planen är fruktansvärt mäktiga att se på. Man kan omöjligt förstå att det ska gå att flyga över halva Europa i en sådan maskin.
Vi landade i Skopje mitt på dagen, där var vädret underbart. Äntligen lite sommar. Efter en välbehövlig lunch åkte vi mot Kosovo och Camp Victoria. Det som slog mig var att landet inte såg så bombat ut. Däremot är det väldigt fattigt och det ligger sopor över allt.
Väl framme på Camp Victoria (den stora svenska kampen) fick vi våra rum och vi träffade Bertil, Olle och Tomas som har huvudansvaret för oss. Vi träffade även vårat crew. Sedan var vi alla väldigt trötta efter resan och sängen kändes väldigt skön!
/Linda Grenholm
Den 23 februari 2001
I dag har vi tillbringat hela dagen med att lasta upp all vår utrustning för att se att allt finns med och funkar. Till vår fasa upptäckte vi att det fattas ett trumstativ till pukorna men det kommer att lösa sig. Alla är väldigt hjälpsamma. På eftermiddagen har vi filat lite mer på låtarna, det var ju en vecka sedan förra repet. När vi landade i Skopje trodde vi att sommaren var här men icke! Nu har vi full vinter med snöstorm.
/Linda Grenholm
Den 24 februari 2001
I dag har vi våran första spelning! På förmiddagen repade vi in lite extra låtar till kvällen. Vi har våran stora spelning här på svenska kampen på Söndag och det är trist att bränna alla låtar nu. På eftermiddagen roddades hela ljudriggen upp i verkstaden där den stora spelningen ska vara. När soundcheck var klar plockades allt ner och vi fraktade ett mindre PA och vår backline till Muddy Mess ca. 50 meter bort.
Det var verkligen kul att komma igång och spela, alla var laddade! Publiken var väldigt nöjda även om vi fick kämpa lite för att få igång dem (kanske beroende på det alkoholförbud som nu råder för svenskarna p.g.a. det spända läget i området).
Idag har Mia Löfgren och Henke Lovén deltagit i mässan i Viktoria Kapellet och ikväll spelar fältartisterna för britterna. Se bilder från första spelningen och från Viktoria Kapellet i bildgalleriet.
/Linda Grenholm
Den 25 februari 2001
I dag hade vi vår första stora spelning, men innan dess hann Kapten Daniel och tjejerna med ett pass spinning. Jag kan meddela att jag höll på att dö, men de andra kämpade bra! Vårt transportmedel till Britterna blev en SISU d.v.s. en pansarbil. Det känns ganska tungt att glida omkring i en sådan jätte!! Spelningen hos Britterna var kul. Roligt att få köra hela showen som den ska vara med dansnumret i mitten. Britterna var glada och nöjda. De är visst kända för att hålla igång ganska bra…. Efter spelningen blev vi inbjudna till officersmässen medan vi väntade på att crewet skulle bli klara.
/Linda Grenholm
Den 26 februari 2001
I dag har vi skjutit pistol! Tyska Glockpistoler är det som gäller här nere. Det var riktigt kul och vi passade på att ta lite häftiga combatbilder som vi kan visa upp hemma………
Efter middagen (som alltid är fantastiskt god) åkte vi till Aitik. Det är en gruva som ligger ca. en timmes väg från Camp Victoria. Knappt 10 svenska soldater jobbar där uppe med att spränga och krossa sten. De verkar trivas bra trots att de varken har telefon eller internet. Det blev en mysig intim liten spelning, som att kliva in i någons vardagrum och spela. Se i bildgalleriet. Efter spelningen blev vi bjudna på fika. Killarna hade själva bakat bullar och kakor! Inte vad man förväntar sig…………….
/Linda Grenholm
Den 27 februari 2001
För första gången sen vi kom hit så har vi varit utanför campen i dagsljus. Oj vad mycket folk det bor i byn! Det kryllade av barn på gatorna. Tydligen har varje familj ca. sex barn i snitt. Vi åkte till utkanten av Pristina för att gå runt lite och sedan fika på ett hotell. P.g.a. demonstrationer kunde vi inte åka in till centrum.
Vi kom hem, åt middag och sedan bar det av till Norbat, den norska bataljonen. Det blev en höjdar- spelning. En stor lokal fylld med massor av norrmän….Efter spelningen fick vi var sin flaska med specialtillverkat vin för den norska styrkan i Kosovo. Sedan gick vi vidare till deras nybyggda mess. Det var riktigt trevligt och många foton blev tagna. Två minibussar fyllda med glada fältartister körde senare hem till Camp Victoria!
/Linda Grenholm
Den 28 februari 2001
I dag har vi haft våran första lediga dag. Bra för alla trötta röster! En rejäl sovmorgon blev det för alla. Vi kom upp lagom till lunch. Efter lunchen tog de flesta det lugnt, men vi var tre stycken som passade på att gå med några soldater på patrull här i byn Ajvalija. Det var fantastiskt att få se hela byn och träffa människorna som bor här. Vi hade med oss en tolk så att vi kunde prata med byborna.
I kväll hävs alkoholförbudet så vi kommer nog alla att gå till mässen för att ta en välförtjänt öl.
/Linda Grenholm
Den 1 mars 2001
För första gången har vi idag delat på gruppen. Ett gäng åkte till Charlie 2 (i bandvagn). Det är ett litet ställe uppe bland bergen. De sysslar med telekommunikation så kampen ligger högst uppe på en bergstopp. Än en gång fick vi kliva in i någons vardagsrum och spela. Vi körde helt akustiskt och det blev riktigt trevligt. Killarna (och två tjejer) önskade låtar och vi fick t.o.m. upp en gästsångare på en låt. Efter spelningen så lagade de köttbullar med mos. Oj vad gott det är när man har varit ute en hel dag. Det andra gänget åkte först till VSP 3. Det är en liten kamp där de främst arbetar med att kontrollera infarten till Gracanica. I dag var det lite oroligheter, bla. stenkastning i Gracanica så publiken kom och gick. Trots det spelade vi glatt på och Fia dansade. Från början var det meningen att vi skulle spela utomhus, men det började regna så vi fick flytta in.
Till nästa ställe åkte vi PBV (pansarbandvagn). Den gick lika fort som en bil. Vi åkte bla. över ett berg med jättefin utsikt.
Nästa spelning var på OP6 (observationspluton 7). Där var uppträdandet verkligen uppskattat! Ställena var ganska avlägsna, så det var verkligen kul att få komma dit och muntra upp dem.
/Linda Grenholm
Den 2 mars 2001
Vi klev upp “tidigt”, ca. 09.00. Nu var det dags för oss att se hur jänkarna har det. Självklart så var deras kamp storslagen! De hade t.o.m. riktiga gräsmattor och anlagda små bäckar. Kontrollen var stenhård och helikoptrarna susade ovanför våra huvuden.
Vi gick till deras PX (affär), där de hade det mesta. Det tog en evighet innan alla var var klara med sina inköp. Kampen skiljde sig väldigt mycket från våran. Militärerna var mycket yngre och allt var väldigt strikt. Den största upplevelsen var ändå att äta i deras matsal. Där kunde man välja mellan alla möjliga rätter och efterrätter. Vi som ville äta lite skräpmat hade inga problem att hitta det. Det är inte konstigt att amerikanerna har problem med övervikt. Det fanns chips, läsk, kakor, glass…..o.s.v.
På kvällen åkte vi till Finbat, den finska bataljonen. De hade den mysigaste messen så här långt. Vi gjorde succé och finnarna jublade. Fullt ös! Även här fick vi med oss en gåva i form av varsin vinflaska. Denna gång med Finlands KFOR-märke.
/Linda Grenholm
Den 3 mars 2001
I dag kom en dag som många har sett fram emot. Vi uppträdde för byborna i Ajvalija. Det var kul att få göra något för dem. Innan vi gick upp på scen så uppträdde Ajvalijas folkdanslag. De hade jättefina dräkter och “ägghattar”. Spännande att få se lite av deras kultur. Även Ajvalijas breakdancegäng breakade loss till några låtar, vilket alla ungdomar uppskattade.
Något som var kul var att vi fick så bra kontakt med byborna och särskilt barnen när vi minglade runt på fotbollsplanen. Kontigt att folk kan vara så lyckliga när de har haft det så svårt. Det är svårt att föreställa sig att så mycket hat kan dölja sig under ytan på dessa underbara människor. Vårat framträdande blev väldigt uppskattat och det kändes bra för oss att få sprida lite glädje!
Nu ser alla fram emot den stora dagen i morgon när vi kör hela showen på “vår” Camp Victoria!
/Linda Grenholm
Den 4 mars 2001
Vi har idag fått vara med om en medaljparad. Det var väldigt högtidligt med tal av CO (svenskarnas bataljonschef) och av britternas chef, som är chef för hela den brigad där Sverige ingår. Tjejerna fick följa med och bära medaljbrickor under utdelningen. De som får medalj har varit i Kosovo i minst en månad. Det var en lite annorlunda upplevelse med marschmusik i högtalarna och alla soldater i givakt. Nu insåg man verkligen att de här killarna är militärer.
På kvällen kom det som vi alla har laddat för… konserten för alla svenskar på Camp Victoria! Det började med att förbandet värmde upp publiken i ca. en timme. Bandet består av killar som jobbar här nere och jag måste säga att vi alla var imponerade, man har inte så höga förväntningar. När det blev vår tur så var vi riktigt laddade! Det var verkligen superkul att spela för våra killar!! Publiken var underbar och vi spelade nästan två timmar.
Efter spelningen gick vi till mässen och där fick vi ett kungligt mottagande. Varje gång en fältartist kom in så jublade alla! Det var en helt underbar upplevelse och det känns att vi gör ett viktigt jobb.
/Linda Grenholm
Den 5 mars 2001
I dag åkte vi in till KFOR-main, d.v.s. huvudkampen för KFOR. Där åt vi pizza innan vi gick lös på alla PX som fanns där. De flesta länder som finns här nere i Kosovo har ett PX där. Alla sprang runt och letade grejer, men det blev inte så stora inköp som väntat.
Tanken i dag var att vi skulle åka till Camp Bifrost. Vi skulle ha spelat ute i ett tält men p.g.a. blåsten så blev det omöjligt. Killarna på Camp Bifrost åkte istället ner till Camp Victoria där vi spelade i en lagerlokal. Det var eb kul spelning och killarna öste på riktigt bra trots att de bara var ca. 50 stycken!
/Linda Grenholm
Den 6 mars 2001
I dag har vi haft en ledig dag och de flesta har softat och sovit ut. Vi passade på att handla billiga CD-skivor ute i byn och ett gäng åkte än en gång ut och sköt Glock (pistol). Härligt att få lite tid att ta det lugnt, städa o.s.v.
På kvällen var det avslutningsmiddag. Närvarande var CO, Olle vår Wellfare (som har varit helt underbar), Bertil som har haft ansvar för oss. Sedan var det vi fältartister, vårat förband och vårat crew som var inbjudna. Maten var riktigt god, pepparstek med potatisgratäng och ett gott rött vin. Det blev en del trevliga tal från alla håll om hur bra allt har varit och CO delade ut KS03:s bataljonsplakett.
Tiden går verkligen fort när man har kul. Tänk att vi redan har haft vår avslutningsmiddag.
/Linda Grenholm
Den 7 mars 2001
Det här är vår sista dag i Kosovo. Alla har jobbat med att packa och städa. En del besök på PX:et har det också blivit. Alla börjar tänka på vad de ska ta med sig hem. Klockan två fick vi veta att gränsen till Makedonien är öppen och att vi ska åka med ”Herkan” i morgon. Invägning av bagage skulle ske kl. tre, så vi fick panikpacka!
Vi hade vår sista spelning i kväll på en annan av britternas kamper. Det var kul men nu märks det att alla är trötta och behöver komma hem och vila upp sig. Det har varit intensivt men roligt här nere.
Vi stannade ett tag med ett gäng glada britter medan crewet roddade ner. Crewet har bara varit bäst! De är otroligt trevliga och det har aldrig funnits några problem som de inte har kunnat lösa! Några i vårat gäng lyckades byta till sig brittiska uniformer. När vi kom hem så hittades i två av uniformerna soldaternas KFOR-pass. Inte bar att slarva bort dem när man är i Kosovo…som tur var så är vi snälla och britterna kommer snart att ha sina pass igen!
/Linda Grenholm
Den 8 mars 2001
Vi steg upp tidigt i morse, ca. 05.00. Det var uppställning och invägning av handbagage. Sedan åt vi frukost och städade ur det sista ur barackerna.
Bussresan till Skopje tog ca. en och en halv timme och allt var väldigt lugnt. Vi såg inga oroligheter alls. I Skopje fick vi vänta en och en halv timme på norrmännens bas. Vi lämnade in skyddsvästar och hjälmar, sedan satt vi och solade i det underbara vädret.
När vi kom till flygplatsen blev det ännu mera väntan, men vädret gjorde att det var okej. Vid halv ett lyfte ”Herkan” mot Sverige och Arlanda. Att åka Herkules en gång är en upplevelse, men sedan vill man bara komma fram! Det bästa man kan göra är att sova bort så mycket tid som möjligt.
Vi var framme på Arlanda kl.17.00 och där väntade en buss som tog oss till Swedint. Konstigt att vara i Sverige igen!
Vi åt landgång i mässen och sedan var alla helt slut. Vi satt uppe och pratade ett kort tag men sedan gled alla ner i sängarna.
/Linda Grenholm
Den 9 mars 2001
Vi steg upp halv sju för frukost och halv åtta började dagen. Vi lämnade in alla våra militära prylar och sedan hade vi ett samtal med en psykolog.
Det känns kostigt att allt nu är över. Vi har haft en helt underbar tid tillsammans och vi känner stor kärlek till varandra! Det var otroligt sorgligt att säga hej då och se alla åka hem till sitt. Jag hoppas verkligen att vi kommer att ses igen så att vi kan krama om varandra och prata gamla minnen från KS03. För mig så har det här varit en av de största upplevelserna i mitt liv! Det blir omöjligt att beskriva allt när jag kommer hem.
PUSS PÅ ER FÄLTARTISTER!
/Linda Grenholm
