Henrik Johansson ledde gruppen som åkte till Afghanistan och FS35

Medlemmarna var:
Henrik Johansson – Trummor/Regissör
Karl Annmo – Bas/Sång
Kristian Niemann – Gitarr/Sång
Ann Björling – Sång
Roland Rosenqvist – Sång
Mattias Andersson – Gitarr/Sång
Jonas Gideon – Keyboard/Sång
Tobias Hinas – Ljudteknik

 

FS35s Fältartister på plats

Måndag 22:a oktober

Vi möts alla upp på Arlanda och det är ett kärt återseende! Vilken ynnest att få spendera en vecka tillsammans i Afghanistan med dessa fantastiska människor. Vid gaten möter vi dessutom ett trevligt gäng från FS35 som varit hemma på leave och som åker ner för att göra sina sista fyra veckor på Camp Marmal.

Resan börjar dock inte helt problemfritt. Planet som ska ta oss till Köpenhamn för vidare transport med leaveflyg ned till Mazar e Sharif har problem med ena motorn och ett tag ser det ut som vi inte ska komma iväg alls. Tekniker tillkallas och det är allmänt struligt en stund men det löser sig dock relativt kvickt och den långa resan på dryga 17 timmar, kan börja.

Efter stopp på Kastrup och en ny incheckning tar vi plats på livflyget. Planet är fyllt med militär personal från Sverige, Finland och Danmark som samtliga ska till missionsområdet. Här kommer veckans enda riktiga lågvattenmärke; sätena är ordentligt nedsuttna och känns som dom är gjorda av betong. Det är helt omöjligt att hitta en komfortabel sovställning och jag lyckas endast sova en ynka timme på hela resan.

Man är hyfsat trött och mör i kroppen när man kliver av planet tidigt tisdag morgon på Camp Marmal men samtidigt också grymt taggad inför det som komma skall.

Alright guys and gals, let’s do this!

/Lt. Niemann

 

Tisdag 23:e oktober

Lång flygresa, vi hämtade upp och lämnade av folk i Kabul. Gött med lite värme så här i oktober och det ska bli väldigt skönt med lite sömn.

Tid för återhämtning och installation, vi har fått höra att vi är sjukt efterlängtade och förväntningarna är väldigt höga. Taggade!

Kvällshäng på Villa Villerkulla. Intressant att höra hur killarna och tjejerna har det här. Speciellt nu direkt efter valet, som kantats av bomber och incidenter.

Ser fram emot morgondagens quizgig, nu kör vi!

/Lt. Björling

 

Onsdag 24:e oktober

Onsdagen inleddes med en skön känsla av att ha fått sova ut, efter den föregående natten på flyg. 07:00 hoppade vi upp, glada i hågen och begav oss till matsalen för en tysk frukost. Efter denna var det roddning, PA packades in på uteplatsen till svenskarnas fritidshus på campen, Villa Villerkulla, där kvällens aktiviteter skulle genomföras. Medan herr Hinas riggade och kopplade så satt vi andra utanför villan och brainstormade kring kvällens quiz, funderade på låtar och hittade på långsökta frågor. Framåt förmiddagen blev vi skjutsade till campens tyska replokal, där vi fick se ut och låna förstärkare, trummor och keyboard. Sedan tillbaks till villan för soundcheck. Tysk lunch.

Efter lunch tog svenskarnas musikfantast Tim med oss till bazaren, där det fanns 15-20 små butiker innehavda av afghaner från trakten. Tim köpte så många rosa sjalar i en av butikerna att föreståndaren bjöd både honom och mig på varsin fez. Kapten Henka slog till på en stabil fårskinnsväst.

Lite senare bjöds det på möjlighet att klättra upp i campens utkiks- och radiomast. Jag avstod pga gubbigt vänsterknä, och ägnade mig åt den mjukare varianten crosstrainer på tyska gymmet. Ann var dock eld och lågor över den häftiga mastutsikten när de återvände, se bilder!

På kvällen bjöds vi på grillmiddag på Villa Villerkulla, där samtliga svenskar var samlade. Vackert väder och behaglig utetemperatur på drygt 20 grader. Efter middagen blev det musikquiz, med cajunsättning. Stor trevnad! Det fortsatte sedan med ytterligare någon timme av önskelåtar. Extra fin stämning var det på Anns ”Fix you” och Rolles ”With or without you”. De gjorde sig bra under afghansk fullmåne.

Kl 22:30 begav vi oss hemåt för bokläsning, en avslutande Snickers, och somnade snart av utmattning.

/Lt. Annmo

 

Torsdag 25:e oktober

Efter gårdagens väldigt trevliga kväll i Villa Villerkulla tillsammans med svenskarna är vi nu laddade för att göra veckans ”stora spelning”, åtminstone sett till antalet gäster i publiken.

Ikväll ska vi få spela för alla nationer på Camp Marmal, alla är inbjudna.

Direkt efter frukost börjar vi med att rigga vår utrustning vid scenen. Platsen där spelningen ska ske kallas Atrium och är en innergård omringad av byggnader. Förste sergeant Tim är snäll och hjälper oss med detta. Planen är att hinna klart med riggning och soundcheck innan lunch och temperaturen blir för hög.

För att göra reklam och locka så många besökare som möjligt tar vi med oss några akustiska instrument och beger oss till matsalen vid lunchtid. Där bjuder vi på några musikaliska smakprov både i och utanför matsalen.

Efter den lilla smakprovsspelningen i matsalen och soundcheck har vi lite egentid för att förbereda oss inför kvällens spelning. Några sista justeringar i låtlistan görs och en del i gänget unnar sig en regelrätt gubbvila.

Kvällens tillställning börjar kl 19:30. Ett bildspel om Sverige och det svenska försvaret rullar på en bildprojektor för gästerna att ta del av. Sveriges CO håller ett inledande tal och ger oss sedan en presentation och klartecken att äntra scenen.

Flera hundra har kommit för att se spelningen och det tar inte lång tid innan det sjungs och dansas med i låtarna. Under nästan två timmar fylls Atrium av musik, glädje och gränsöverskridande kamratskap. Spelningen och kvällen blir en succé.

Det sista som återstår när väl spelningen är över är att rigga ner all utrustning. Än en gång får vi hjälp av Tim. Nöjda med en fantastisk kväll på Camp Marmal kan vi med ett leende gå och lägga oss och ladda för allt spännande som morgondagen har att erbjuda.

Det är verkligen fantastiskt att se all den glädje och gemenskap som musiken och vårt besök ger dem som är på plats. Fint att vi fältartister har möjlighet att med det vi kan bäst, att underhålla, kan bidra och ge detta till alla dem som på plats kämpar för en bättre värld.

Ödmjukt tacksam,

/Lt. Andersson

 

Gig i Afghanistan

 

Fredag 26:e oktober

Veckans i särklass lugnaste dag. Inga aktiviter inbokade förrän konserten på kvällen så dagen spenderades mestadels i solen på Villa Villerkulla.

När alla fått en lätt grisrosa hudfärg gick vi och åt lunch, därefter tillbaka till Villan där vi blev överraskade av godfika som bestod av nybakad citronsockerkaka med grädde med lite softare gitarr-jam som följd.

Man tröttnar fort på maten i matsalen så till middag blev det pizza som inmundigades på restaurangen ovanför tyska PX:et. Gott!

Konserten på kvällen gick av stapeln inne på svenska NSE och där hade vi glädjen att få upp två gästartister ur kontingenten som hjälpte oss framföra ”Enter Sandman” samt ”99 Luftballons” på perfekt tyska.

Ännu en lyckad kväll var till ända!

/Lt. Gideon

Lördag 27:e oktober

Till skillnad från fredagen så är lördagen fullspäckad; direkt efter frukost blir det äntligen dags för ett besök på tyskarnas skjutbana där kapten Bex och major Lars låter oss skjuta med svenska militärens standardpistol Glock 17 samt AK5. Fantastiskt roligt! Vi som inte gjort lumpen har ju bara fått skjuta skarpt med militära vapen en enda dag i våra liv, på grundkursen i Höllviken, så denna chans att få återknyta bekantskapen med Automatkarbin 5 är oerhört uppskattad och efterlängtad. Att det även blev lite pistolskytte var en fin bonus.

När vi skjutit klart har det hunnit bli lunchdags och efter det blir vi inbjudna att titta på tyskarnas stora helikopter som dom använder nere i Afghanistan, CH-53 Sea Stallion. Mäktig är bara förnamnet! Två ytterst trevliga tyska besättningsmän ger oss en detaljrik och mycket intressant guidad tur ombord.  Stort tack bl.a. till major Johan Hallin som ordnade detta.

Efter ett sista besök på basaren och några sista-minuten inköp fick vi vara med på kontingentsmöte där vi avtackades av CO samt övrig personal.

Soundcheck och middag följdes av vår fjärde och sista konsert. Kl 19 Uppe på Villa Villerkulla drog vi igång ett snabbt ihopsatt set där det iallafall var nån i bandet som kunde låten…. 🙂 vi andra bara hakade på. Stora öron är det som gäller och det är lika kul varje gång man lyckas få nåt man aldrig ens hört att låta hyfsat välrepat. Det bjöds på idel gästartister; Stefan, Stina, Linus och Tim var alla uppe och spelade och sjöng med den äran.

Vid 21-tiden var fältartisternas musikaliska gärning över för denna gång här på FS35 och det är dags att ta farväl av våra nya vänner. Nerroddning, packning och till sist bingen. Alarmet står på 03:30 men vi blir väckta 00:45 av VB Tim som meddelar att planet hem är 5 timmar försenat pga sandstorm så vi kan sätta fram larmet några timmar. Morgondagen lär bli spännande…

/Lt. Niemann

 

Söndag 28:e oktober

Vår hemresa var planerad till 07:00 och med de vanliga militära marginalerna bistods vi med följande underbara programtider:

03:00 – Frukost
04:30 – Uppsittning för transport mot flygplatsen
07:00 – Flygresa

Men nu kom det första lilla ovädret sedan vi anlänt, in i bilden. Sandstorm.

Runt midnatt meddelades vi att flyget skulle bli försenat fem och en halv timma. Bra. Sovmorgon till åtta, frukost osv. Men med det alternativa militära förfaringssättet bliv vi istället väckta 07:45 med beskedet ”Vi åker om en kvart!” Förstekorpral Jala stod i full stridsmundering, minus ansiktsmålning, rak som en fura och med blicken i fjärran. Fältartisterna, not so much.

Ehuru lyckades samtliga förflytta sig till fordonet, in i fordonet, ut på plattan, och in i hangaren. Nyvakna och i sandstorm.

Väl inne i hangaren hände som väntat just ingenting. Förutom att världens bästa gaffarulle dök upp för försegling av gitarr- och synthlådor. Efter en stund fick vi kaffe. Efter ytterligare en stund fick någon den briljanta idén att vi kanske kunde hämta några mackor, eftersom vi missat frukosten, och knappats kunde väntas få något på länge än. Och som alltid hos fältartisterna skola tanke och handling bliva ett! Away they went och tebax they came. Tomhänta. Matsalen stängd. Mullret från magarna gick i kanon och orsakade ett mindre E-typiskt landslide inne i hangaren.

Räddning kom i form av en akutleverans ifrån det lokala bagerimuséumet och utställningen ”bröd vi minns”, som plundrats svårt av vår räddare i nöden, försteserganten Timothy. Alla nöjda, men undertecknad fick en smärre sockerchock som satte djupa spår i det följande scenariot. Emellertid måste detta stanna emellan de därstädes inblandade, för att förhindra spridning av information känslig för vuxna ögon och öron.

På den internationella flygplatsen i Mazar-e Sharif låg internet typ nere. Tjänstemännen från Turkish Airlines satt i telefon och bokade om allas anslutningsflyg. Det tog lite tid, men det gick bra. Väl ombord blev det så gott som omedelbart färgfilm.

Fältartisterna som bevistat och levt en vecka tillsammans med den svenska kontingenten FS35, landade hela och rena på Arlanda. Med jetlag och lite tillägg i form av vintertid väntade en kort natt, och en relativt lång sovmorgon. I alla fall för mig.

/Lt. Hinas