Fältregissör Kristoffer Appelquist leder gruppen som tjänstgör i Afghanistan 16- 24 mars 2011
Gruppen till FS 20 består av:
Kristoffer Appelquist, fältregissör, stand-up. Johannes Kotschy, sång. Marlene Strand, sång. Conrad Boqvist, gitarr, sång. Ellinor Asp, bas, sång. Pasi Oksman, keyboards. Fredrik Bergström, trummor. Tomas Boström, ljud.

Stay Frosties

Torsdag 24 mars eftermiddag
Sitter på Arlanda. Är ensam kvar. Flyget hem till Värmland går om ett par timmar. Jag kommer hem till familjen lagom till middagen.

Vi hann sova två timmar i natt. I går natt blev det tre timmars sömn. Det här är det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv. Samtidigt det roligaste. Spelningen igår kväll var den bästa hittills. En värdig avslutning.

Det känns som att jag har åkt centrifug tillsammans med Tomas och bandet. Med Denise och MP-killarna. Med norska, finska och amerikanska soldater. Vi har åkt centrifug i åtta dagar nu men nu är det slut. Centrifugen stannar inte för det. Den snurrar på därnere oavsett om vi är där eller inte. Men för en sekund öppnas locket på centrifugen och vi kastas ut. Alla åt vars ett håll. Spridda igen.

Fan också. Vi som hade det så roligt. Nu kommer det en tår. Tanten vid bordet bredvid tittar på mig. Tur att jag inte har uniformen på mig. Nu är jag en vanlig kille igen. Och vanliga killar får faktiskt gråta när de tänker på att den bästa veckan i hela livet precis har tagit slut.

Kram / Kristoffer Appelquist

 

 Torsdag 24 mars 02.13
Då var det över, men oj vilket sista gig det blev! Sancka om revansch! Lite peptalk och fokus och vi var bäst igen! Sjukt roligt! Spelade för över 1000 soldater intill ”Little Norway” och som vi lirade! Sjukt bra scen, underbar publik och rätt taggade fältartister gav en oslagbar formel som inte gick av för hackor! Är fortfarande hög på giget trots ömma muskler och fötter efter en lång dag med upprigg i gassande sol och sen gig och direkt efter det nedrigg. Har just haft vårt sedvanliga känslomöte och det var lite sorgsen men samtidigt glad stämning. Imorrn bär det av hemåt och denna vistelse är över. Det har gått så sjukt fort. Nu sova en timme sen flyg hem. Är tacksam av hela mitt hjärta att jag fått vara en del av detta. Tack Stay Frosties, Denise, Erik, Anders och resten av FS20 för sjukt bra jobb och fantastiskt mottagande!

Stay Frosty.
//Johannes

 

Onsdag 23 mars kl 11.55
Snabbt inlägg. Scenen klar och jag är röd i ansiktet av den sköna solen. Nu är det kort lunch och senare PX och ful-PX. Nu ska här shoppas schalar!
//Kotschy

 

Onsdag 23 mars kl 08.32
Varit uppe en timme nu och man är ganska sliten. Men det är trots detta glada miner från alla. Vi ska snart ta transporten ner till Marmaal för vår sista spelning i detta underbara land. Sjukt att tiden gått så fort men så är det alltid när man har det på topp!
Vi är väldigt revanschsugna efter vårt gig igår som var betydligt bättre än vi kände, men ändå vill vi mer. Lite konstigt, hehe…
Nej nu måste jag hoppa i min skyddsväst och min hjälm och åka som vagnschef (framsätet) i Galten mot Marmaal.

// Lt. Kotschy

 

Tisdag 22 mars 2011 23.40
Standupen blev bra.
Musikkonserten blev GANSKA bra.
Det var vad vi kom fram till på vårt ”gonattmöte”. Känns inte bra. Musikerna ställer helt sjuka krav på sig själva. De får inte sova på nätterna. De bär och sliter hela dagarna. Ibland får de toblerone och fanta till middag. Det är dammigt och varmt. ÄNDÅ kräver de av sig själva att gigen skall vara perfekta.

Jag ska försöka pyssla om dem så att de blir glada igen. Publiken var ju nöjd. Det är huvudsaken.

I morgon spelar dem igen. Den här gången på Tyska Campen Marmaal.

Hoppas att det blir en revansch-spelning.

Nu sova i 4,5 timmar. Suck.

/Appelquist

Tisdag 22 mars 2011 11.00
Succé igår kväll! Ett riktigt härligt tramsigt musik-quiz i mässen. Jag fick vara frågesportsledare och musikerna spelade allt från ledmotivet till ”Top Gun” till Lasse Berghagen. Publiken delade upp sig i tio olika lag och det vinnande laget, ”Coco Pops”, vann en uppsättning av de eftertraktade Stay-frosty-tygmärkena. Det kändes inte som en konsert, inte som en show heller utan snarare som en mysig helkväll i vardagsrummet med några riktigt roliga kompisar. Underbart! Min energi är nu tillbaka! Nu förbereda den stora utomhusspelningen ikväll! Men först ska jag köra en (halvt) nyskriven standup-föreställning för våra hjältar.

/Appelquist

 

Måndag 21 mars 2011
Efter två långa dygn utan sömn och med en minst sagt prövande helikopterfärd i ryggen, så kändes det lite som att komma till ett all inclusive hotell på Mallorca igår när vi anlände till svenskarnas huvudbas CNL. (Camp Northern Light). Om man bortser från den akustiska morgonspelningen och det fantastiska korumet på kvällen så spenderade jag större delen av dagen i sängen för att försöka paniksova ikapp förlorad sömn. Det funkade, och när jag vaknade idag på morgonen var jag pigg och utvilad.

Vid 11-tiden var det uppställning i uniform och basker för att vinka av ett kompani finska soldater som nu åker hem efter fullföljd mission. Några generaler höll tal och själv kämpade jag med att försöka stå upprätt och inte svimma i värmen.

När jag skriver detta har jag precis intagit en karelsk stuvning i mässen och inväntar nu dagens repetition. Ikväll ska vi bjuda soldaterna på en musikquiz i mässen vilket jag ser mycket fram emot. Mer om det kommer…

Conrad Boqvist

 

Frukostkonsert klockan 06.30

Söndag 20 mars 2011
Halva vår grupp blev kvar i Marmaal medan Ellinor, Conrad och Fredrik fick fylla de tre lediga platserna i MPs ”galt” som gick direkt från helikoptern till CNL. Väl där väntade det ärofulla uppdraget att göra en frukostkonsert för Delta-gruppen strax innan de drog ut i fält. Underhållningen tog position på en larvfotsburen tank och det blev en konsert i akustisk anda, vilket blev mycket uppskattat. Efter någon timme anlände resten av fältgänget och tillsammans satte vi äntligen punkt för vårt långa dygn. Klockan nio kom vi i säng och sov ett par timmar för att sedan förbereda kvällens korum.

Klockan åtta klämtade klockorna i CNL’s kapell och Johannes tog ton med ”And so it goes” med stor innerlighet. Tårarna brände bakom ögonlocken när Marlenes tolkning av ”Pride” ljöd i den Afghanska skymningen. Hundarna skällde utanför murarna och vi avslutade kvällen med kladdkaka och kaffe.

Sköt om Er,
Lt Strand & Asp

 

Lördag 19 mars 2011
Fredag kväll körde vi vår första show på camp Monitor i Shebreghan. Publiken drogs snabbt med i vårt vilda tempo och allsången rungande i ökencampen. Lördag förmiddag passade vi på att sova ut lite. Efter lunch följde grabbarna med ut på fotpatrull i området, medan vi tjejer stannade kvar på campen för att softa och skriva dagbok. Vi satte oss mot en vägg i solen och i lugnet hördes middagsbönen ljuda från minareten utanför campen. Grabbarna kom hem välbehållna och upprymda och berättade om den givande turen.

Dagen gick mot sitt slut och vår färdplan mot nästa mål var klar. Vi skulle flyga tillbaka med helikopter mot Marmaal för att sedan ta oss vidare till CNL, den svenska campen (Northern Light). Vi fick en oförglömlig natt i en becksvart militärhelikoter och vi färdades i hela sju timmar i detta aerodynamiska underverk som kallas Chinook. Vi placerades bredvid våra livvakter och de amerikanska skyttarna höll ställning i de öppna luckorna både bak och fram. Det var den kallaste natten i våra mannaminnen! Under en mellanlandning övertalade lt Asp de amerikanska stridspiloterna att hon skulle få sitta med i den varma cockpiten och den sista biten fick hon manuellt styra in helikoptern till gaten.
Vi anlände till Marmaal klockan sex på morgonen. Alla var ense om att denna natt gick till historia.

Lt Strand & Asp

 

Fredag 18 mars 20011
Här är klockan 00.15, hemma är den 20.46. Vi har haft en otroligt rolig och lång dag. Vi kom inte iväg med helikoptern i går som planen var. Faktum är att vi stod startklara med hjälm, skyddsvästar och packning hela tre gånger under dagen igår. Inte förrän sent på kvällen stod det klart att det inte skulle bli någon transport. Även nu i morse såg det mörkt ut ett tag då endast halva bandet var inbokad på helikoptern.

Men det ordnade sig tillslut och vid 12-tiden lossade vi vår utrustning från Chinook-helikoptern och började bygga upp vår scen på Camp Monitor i Shebergan. Nu är det mitt i natten och vi är grymt nöjda med att ha uppträtt för våra hjältar! Stand Up, pop och rock har de fått och de verkade riktigt nöjda. Det här är världens roligaste jobb!
STAY FROSTY!

/Appelquist

 

Torsdag 17 mars 2011
Efter en lång och trång resa via Finland och Turkiet så landade vi på Marmals flygplats utan sömn och med 3,5 timmars tidsförskjutning, äntligen skall vi få ta igen förlorad sömn. Frukost bestående av en typisk Amerikansk frukost. Mycket socker och fett allstå. Efter frukost skall vi förflyttas till Camp Monitor i Shebergan eftersom vårt bestämda schema har blivit helt förändrat på grund av det muslimska nyåret. Nu vallfärdar befolkningen till Mazaar e sherif för att besöka moskén och fira. Det betyder att all marktransport är inställd, vad gör vi då? Jo vi ringer Amerikanerna om vi kan låna en helikopter, och det får vi! Tjohooo. Snart är vi på väg till vårt första gig! Vår welfare-officer Denise Zahn är helt fantastisk. Hon kan fixa allt verkar det som.Vidare rapport senare…

/Oksman

 

Onsdag 16 mars 2011
Äntligen samlade på Västerås flygplats och laddade för att åka. Hela flygplatsen är full av soldater. Några åker ner för första gången men de flesta har varit hemma på ”leave”, haft semester alltså. Vi har en lång och besvärlig resa framför oss men vi är glada och förväntansfulla! Mer info i morgon…

/Appelquist

FS20 Fältartister i reptagen 28/2-2/3
Vi samlades tidigt måndag morgon i det gamla Kvarnholmsbageriet i Nacka för att repetera och finslipa våra gemensamma talanger i Frostiesbandet inför FS20. Alla fältartisterna var väl förberedda och fantastiskt ambitiösa. Vi har lunchat ihop i sann fältartistanda i replokalen och vi har hängt nu i tre dygn. Det känns som ett riktigt supergäng! Repertoaren är noga vald och det kommer att bjudas på en riktig party-konfetti med inslag av både aktuella radiohits, after-skii reggae och metal-överraskningar. Vi är otroligt peppade att dra ut i fält.

Till dess, ha det bra där ute.

Overn’ Out
Lt Ellinor Asp

Livgardet onsdag 2 feb 2011.
Vår sista dag på denna utbildning, var den där förväntningarna var mest uppskruvade. Då vi skulle lämna skolbänken och under fältmässiga förhållanden prova våra gasmasker, samt lära oss att släcka person och bensinbränder.
Vi var ganska många deltagare, det skickas tydligen annat än bara fältartister till Afghanistan, vilket kan tyckas märkligt.

Dagen inleddes med en föredömligt snabb genomgång av gasmasken och dess delar, där vi också ställde in den för just våra huvuden, sällan man ser ett så noggrant engagemang från alla.Därefter transport till övningsfältet, många var nu lite ängsliga inför den stundande tårgastesten.

Snabbt på med skyddskläder och gasmask för att sen delas in i grupper utanför det lilla huset, nu fyllt med tårgas. Vi fick därefter gå in i det lilla tårgashuset och göra lite fysövningar, och sen snabbt ut.

Det gick som en dans, alla klarade uppgiften fint, men det var nästa med en känsla av ett litet antiklimax. Det gick väldigt fort och ingenting kändes. Jag var helt inslagen i skyddskläder och gasmask, kändes som jag hade kunna ta en simtur i en kärnreaktor utan problem.
Men allt funkade vilket var poängen.

Därefter blev det en brandsläckning, först med hjälp av en filt på en brinnande människa ( läs docka ).
Sen introducerades pulversläckaren, perfekt för brinnande vätskor, typ bensin. Alla fick släcka en skenande bensinbrand i ett stort bensinfat, nästan alla i vår grupp lyckades.
När vi var klara på fältet gick alla tillbaka till förläggningen, vi fältartister valde att köra lite exercis på vägen tillbaka, redan där lyckades vi roa omgivningen.
Dagen avslutades med lite packning och märkning av vår utrustning som skall skeppas ned före oss.

Innan vi skildes åt satt vi ner för vår dagliga avstämning och helt klart är det en fantastisk ödmjuk och lyhörd grupp som snart reser ner till Afghanistan. Bra stämning och en gemensam glädje och stolthet för vad som komma skall tycker jag beskriver oss väl.

// Fredrik Bergström

Livgardet tisdag 1 feb 2011.
Tisdag morgon och vi har sovit vår första natt tillsammans i sovsal. Att sova i grupp gör man inte så ofta. Man sover i smala, smala vånings-soldatsängar av bästa gnissel-järnkvalitét. En sån man ser i alla filmer…

Man bäddar sin säng med det klassiska blå/vit-rutiga påslakanet man stoppat en tung filt i. Bredvid sängarna står plåtskåp med högsta resonans-effekt! Man kunde vakna till av att någon råkade dunka till skåpet i sömnen eller av att man nästan trillar ur sängen. Vi sov nog alla lite, lite sämre än man gör hemma i mjuka breda dubbelsängen.

Vi hoppar i våra grönkläder, käkar frukost och 07.45 (OBS! 10 min innan alla andra) står FS20:s Fältartister uppställa glada i hågen, redo för en heldag med sjukvårdsundervisning.

Vi varvade hela dagen med teori och praktiska övningar. Vi gick bl. a igenom hur man lägger förband, hur man sätter stödkrage, L-ABCDE-mm. Allt detta i huvudsak kopplat till trafikolyckor.
Vi fick också öva Hjärt- och lungräddning på dockor. Det kändes skönt att så ingående få lära sig det eftersom man vet vikten av att kunna det när det väl gäller.

Vi blev också givna ett scenario med två bilar i en trafikolycka och flera människor skadade. Vi diskuterade i grupper ingående om hela händelseförloppet, och man märker hur svårt det är att göra allt i rätt ordning och att tänka på allt, även fast man sitter stilla i en skolbänk och kan diskutera det.

Sist på schemat stod en lektion i upplysning om läget i Afghanistan, något som känns högst relevant för oss. Många bilder man sett från TV:n flyger runt i huvudet på en och det väcks många frågor inför en resa till ett land som Afghanistan. Vi skummade ganska ytligt igenom ämnet och jag hade kunnat sitta kvar hela kvällen och ändå känt att jag velat veta mer. Det ska bli oerhört intressant att i mars få komma dit och först då kunna skapa sig en egen bild.

Vi samlades på vår ”lucka” och avslutade dagen med att prata om våra känslor, tankar och förväntningar inför resan, något vi alla uppskattade väldigt mycket. Att kunna prata med varann om både bra och jobbiga saker känns som en förutsättning för att få en bra gruppkänsla. Men min känsla för gruppen är redan andra dagen varm och jag vet att vi är ett gäng som kommer ge allt tillsammans för att ge frisk luft och spela grym musik för soldaterna nere i Afghanistan.

Tjing!
/Lt. M. Strand

Livgardet måndag 31 jan 2011.
Idag har hela gänget samlats för första gången. Det är ett förväntansfullt gäng fältartister, under gruppnamnet ”Stay Frostie”, som möts utanför grindarna till Livgardet i Kungsängen.

Vi har alla blivit uttagna för att åka till Afghanistan och uppträda för soldaterna på FS 20 i Mazar e-Sharif med omnejd. Mitt första, och bestående, intryck av gruppen är att det är en fantastisk samling med spontana, utåtriktade och varma personligheter. Alla med sina egna specialkunskaper.

Första stopp på Livgardet blir sjukstugan där samtliga ska få sin dos med vaccin.

De som varit på fältartistmission tidigare slapp undan med en eller ett par sprutor. De som åker för första gången får glatt finna sig i att få överarmade pepprade med upp till 5 sprutor.

Alla var mer eller mindre ömma i överarmarna resten av dagen.

Nästa steg blir att hämta ut våra uniformer och all nödvändig utrustning på materialförrådet.

Det blir mycket grejer att bära tillbaka till Logementet, då vi förutom våra beigea ökenuniformer även hämtar ut en omgång gröna uniformer för våra dagar på Livgardet.

Efter middag så samlas hela gänget på Logementet för lite snack snack om repertoar, potentiella låtar mm. Det märks verkligen att alla i gänget är rutinerade med olika musikalisk inriktning och samtidigt väldigt medvetna om hur man sätter ihop en bra och bred show/repertoar. Just nu ser jag mest av allt fram emot att komma igång och lira med detta härliga gäng. Känns som att det kommer att kunna bli hur bra som helst.

Dagen avslutades med lite mysigt samkväm i mässen.

Lt Boqvist

 

Stay Frosties